Nätdejting. yej or ney and how?

visst dm:a mig :slight_smile:

Jag bor ju inte ens i en småstad utan i en liten kommun med bara mindre samhällen. Alla vet vem man är och vilken bil man har, så om den står över natten utanför “fel” hus så vet folk det och om man har sin bild på dejtingsajt så vet folk det. Särskilt spännande förstås om fd mannens bil stod på fel plats för två månader sedan när man fortfarande var sambos…

1 gillning

Regga i närmsta storstad då?

1 gillning

Bor också i en liten by där alla känner alla

Hjälp. Ledsnade på mina trista ensamma veckor när barnen är hos sin pappa så efter att ha funderat fram och tillbaka så registrerade jag en profil på en nätdejtingsajt. Jag följde @Johan40 råd och reggade mig i grannkommunen. La inte till någon profilbild, mest för att jag inte törs men även för att jag inte har någon lämplig att lägga till, alltid bakom kameran, aldrig framför är det som alltid gällt för mig. Nu har det gått ett par dagar sen jag registrerade profilen och när jag loggade in har jag fått ett par meddelande, bla 2 st från en i min hemkommun. Vad händer, jo jag fegar ut fullständigt, törs inte svara på hans meddelanden. Hur gör man för att komma över rädslan???

Beror ju på vad du är rädd för?

man måste inte svara om man inte vill :slight_smile:

Ja säg det @Johan40. Mestadels är det nog att man ska klassas som desperat även om det är en rätt gammaldags känsla. Är ju ingen större skillnad mot för att träffa folk på krogen. Annars är det nog helt enkelt så att jag inte har dejtat, typ någonsin :slight_smile: Jag och X träffades på jobbet så vi lärde känna varandra den vägen så dejter blev överflödigt.
Sen kanske jag dessutom valde fel sajt, har man ingen egen profilbild så kan man inte se andras profiler heller, annat än bilden på dem som lagt upp en sådan. Vill inte gärna döma folk efter utseendet men det blir ju lätt så om man bara har en bild och ett användarnamn att gå efter. Lite som att köpa grisen i säcken

Fast den egentliga anledningen kanske helt enkelt är att jag inte är redo än. Är ju bara 2 månader sedan han flyttade ut.

Det finns inget att skämmas för @Mara1 och det är inte desperat att han en profil på en dejtingsajt, tvärtom. Jag tror att det är vanligare att träffa någon på nätet än t.ex. på krogen eller gymmet. Vi gör ju det mesta på nätet redan, handlar, kläder, skor, resor, mat, håller kontakten med vänner och familj etc. så varför skulle vi inte dejta på nätet?

Sen är det så att folk är så upptagna med sina egna liv och sina egna bekymmer så de kommer inte kolla vilka du pratar med eller om du nätdejtar. Och om någon visar sig vara väldigt nyfiken så beror det troligtvis på att han eller hon är avundsjuk och kanske själv skulle vilja dejta lite :laughing:

5 gillningar

Snart dags att ge sig ut där för min del med. Frågan är bara vilken site man ska prova först. Eller det kanske går att fiska upp nån härifrån :wink: Sen kanske jag inte är redo för detta än men samtidigt gör det ju den trista vardagen lite mer spännande.

4 gillningar

Jag har reggat mig på mötesplatsen, men inte fått så bra intryck. Inte chattat så mkt så inte dragit några jättestora slutsatser…men Vet inte men många verkar ha svårt formulera sig i skrift? Torftigt m kommunikationen sas. Eller så är jag inte redo, för kräsen därför elr ngt… ligger lågt ett tag till tror jag.

1 gillning

Håller med - har tagit bort mig därifrån - känns inte som om det finns någon för mig där…

1 gillning

Det svåra med dejting… kan jag tycka… är ju att de flesta finns… typ. 30 mil bort… lite osmidigt då kanske…
Fast jag dejtade i helgen… det var ju mysigt… :relieved:

4 gillningar

Skakar liv i den här gamla tråden igen. Förr eller senare hamnar många av oss där, på dejtingsidorna. För mig var det nyss.

Äntligen efter flera år kom känslan av både frihet och längtan. Loggade på och hade snabbt två chattkompisar som INTE inledde med prat om sex och INTE ville träffas IRL efter en timme. Klickade på flera plan med en av dem. Träffat honom två gånger med kort mellanrum och haft det hur trevligt och mysigt som helst. Intresset verkade ömsesidigt och kontakten fortsätter.

Men när jag ska pausa mig själv på sajten så upptäcker jag att han blockat mig men fortfarande var online. Rakt ner i ångesten igen. All skit kom tillbaka. Gamla svek och lögner. Nu har jag inte hela sanningen men när jag googlar förstår jag att det är inte ovanligt att man håller fler “dejter varma” samtidigt. Jag känner mig enormt gammaldags, onödigt romantisk och säkert överkänslig med mitt bagage. Jag söker ingen ny man och kan inte ställa några krav men i min värld så är dolda agendor Big No-No. Fler här inne med liknande erfarenheter? Kanske är jag inte redo än.

Jag gjorde så här: Reggade mig på en sajt men skrev exakt som det är; ligger i skilsmässa, är inte redo för nytt förhållande ännu, vill bara ha kontakt med någon för lite “tjöt”.

Det funkade oxå! Fick kontakt med världens goaste kvinna som nu har följt mig på resan från signering av skilsmässo- och bodelningspapprena för en och en halv månad sedan fram tills nu, tre veckor innan flytt till lägenhet. Inga krav, inga dolda agendor och total ärlighet (vilket saknats i mitt förra äktenskap). Hon är nu min bästa vän och det är inte alls omöjligt att det kan bli mer än så framöver, men vi är båda överens om att inte dra igång något seriöst förrän allt runt separationen är klart.

Så det finns nog hopp för oss alla, även på dejtingsidor. Gäller väl att inte ha för bråttom bara

2 gillningar

Började fiska runt lite på dessa sajter redan när jag fattade vart det barkade hän i äktenskapet. Då lite halvanonymt utan bild och andra detaljer.
Och visst har jag haft lite besök och fått några nyfikna mail men inget som verkar seriöst. Sen är det många som helt dissar kontakter där bild saknas.

Nu har jag tagit modet till mig och lagt upp bild och friserat min beskrivning. Och då händer…inget. Dött. Rör mig dock på gratissajter.
Man är helt enkelt färskvara på dejtingsajter, det är som när man ställer fram en skål mat åt husdjuren; genast är dom där och kollar vad det är, luktar lite och bedömer.
Men det är mest av nyfikenhet, det är bara om det är nåt väldigt unikt som man genast hugger in på det som finns i skålen. Annars väntar man. Kanske kommer nåt bättre!
Sen är det nog så att många som är erfarna på dessa sajter bollar hejvilt med flera och lägger sen ner mest energi åt den som verkar mest intressant. Är nog en sån du råkat ut för @Esther men det var lite magstarkt att samtidigt bli blockad??

Har gått med i några Facebookgrupper som vänder sig till singlar men många där är för unga eller bor långt från mina hemtrakter.
Mitt sökande består mycket i att skaffa ny social samvaro, inte i första hand en ny partner. När man blev singel så “försvann” alla gamla bekanta då dom fortfarande är par. Det lider jag nog mest av. Att ha någon att göra nåt med.

Men jag har inte gett upp och tänker göra nya försök!

6 gillningar

Intressant tråd, följer den medan tanken mognar… Drar mig också för att lägga ut bild. Liten stad… Samlar mod så länge.

Usch, kan verkligen förstå din känsla. Är nog bl a det som gör att jag drar mig för detta än så länge…

Så här ett drygt år senare så kan jag säga att jag i maj 2017 dejtade en tjej… vi är fortfarande tillsammans… :slight_smile:

6 gillningar

Jag tog mod till mej och la upp bild för ngn månad sen. Spännande att mejla lite och efter ngn vecka sa jag ja till en fika med den som, enl min bedömning, verkade mest ofarlig och säker och lugn och snäll. Helt ok fika, jag var stolt över mej själv. Efter andra fikat började jag få lite känslor. Tredje träffen tog vi en öl. Jag blev faktiskt lite kär i honom och han ville vi skulle utbyta tlf nr och jag kände oxå att nu var det dax att lämna dejtingsajten ett tag. Men sen ville han inte träffas - han var så sjuk och trött mm, och när jag frågade vidare, var det gravens tystnad. Jag kände mej ”ghostad”, ett nytt begrepp i min värld. Har sett att han dock är konstant aktiv på dejtingsajten - så han var nog inte jättesjuk trots allt. Ingen jättebra upplevelse efter alla år av lögn och bedrägeri fr mitt x.
Sen i veckan upptäckte mitt x mej på dejtingsajten, vilket ledde till hot, hån och trakasserier. Det är slut sen minst 1,5 år, och han har träffat mång andra, men känner ändå ngn sorts äganderätt. Så jag känner mej rätt sliten just nu. Sajten jag testat är Happy Pancake