Hej
det är antagligen en del här som kommer behöva dejta förr eller senare.
Men hur gör man? 
Inte nog att man är lämnad, man kommer ju ut till en “marknad” som inte är direkt hemtam. (kanske några x som vet en del om det där dock…)
Så kanske lite tips och trix här kan hjälpa de som är i slutfaserna av detta elände. För det är väl där vi ska hamna till slut.
Söndriga och förvirrade och läser andras käcka livliga presentationer… Blir säkert trevligt det också!!! 
Hur kommer man reagera när man ser sitt ex på en site?!
Nån som sett sitt ex på nån sida?
Ett år efter separationen hade jag ett några månader långt förhållande med en arbetskamrat. Jag visste att det inte skulle bli något på sikt och var inställd på det. Men jag är så glad för de där månaderna för de gjorde att spänningen (över att träffa en ny man efter drygt 30 år) släppte. Efter det har jag testat nätdejting lite grann men kommit fram till att jag nog inte är mogen än. Jag gillar min självständighet och mitt oberoende. Jag har en hel del vänner att hitta på grejer med så jag känner mig inte ensam men visst saknar jag tvåsamhet och kroppskontakt ibland.
Det finns många trevliga män (och säkert kvinnor också) där ute. Ett tips jag kan ge (kanske främst till er män då eftersom jag inte har någon erfarenhet av att dejta kvinnor) är att ställa frågor till den ni dejtar. Prata inte enbart om er själva. Låter självklart, eller hur? Men det är det INTE kan jag säga
Lycka till!
Känns så långt bort att börja just nu, men jag är ju mitt i allt fortfarande… men så fort jag kan gå vidare och släppa känslorna för x hoppas jag att jag möter kärleken igen 
Men det är ju inte lätt, inga av mina vänner är singlar utan alla är stadiga par, det gör det ju lite svårare att få med någon ut på krogen! Eller hur man nu ska träffa någon när man har barnen varannan vecka!
Men hoppas att jag kan bli kär igen, pirret i magen och alla förväntningar♥️
Tror att många hittar sina nya partners via nätdejting. När min tid är inne har en kollega som träffat sin kille på det viset lovat att hon ska hjälp mig … eller tvinga mig kommer inte ihåg 
Okej. Novis.
Både när det gäller vanlig flirting och nätdateing. Både och är skrämmande men det ena kanske kan underlätta för det andra.
Så, hjälp?
Vilken sida är en bra nätdateing sida då?
Ha ha samma här!! Har ingen aning 
️ Trodde ju aldrig man skulle hamna här… men när tiden är inne så hittar man kärleken! Men tror ju inte jag skulle springa på honom på byn typ… så lite hjälp på traven behövs nog!! Men det känns svårt de också!! Men allt kanske är anurlunda när man är redo när man sörjt klart !!
ja jag kan inte tänka på att vara i ett förhållande i resten av mitt liv. vill bara tycka synd om mig själv. offerkoftan är sååå varm o skön… not!
men jag har ju tänkt att nån gång så måste man ju ta sig i kragen. mina kompisar är också par och jag har inte så många kompisar direkt heller. men att stå själv på krogen? nä. bio ok men krogen??
kanske finns singelträffar… hjälp!! jag fick just en version om mig själv på speeddating!!! sjuuukt
Jag har en manlig kollega som är nyskild och dejtar på Mötesplatsen, det verkar vara rena snabbköpet. Han är inte speciellt attraktiv men kvinnor verkar det vara lätt att få tag i. Får betona att jag vet att utseendet inte är allt, men lägger man ut en profil på en dejtingsida så blir det så klart det första man ser. Sex verkar vara något många ägnar sig åt på första dejten. Det tråkiga, vilket jag även har hört med andra, är att det alltid kan komma upp något bättre, så det dejtas o dejtas. Man är ihop då båda väljer att ta bort sin profil . Sen finns det ju alltid Tinder men det är kanske mest för yngre och där ratas det och väljs så det står härliga till… där döms man verkligen efter utseendet.
Citypolarna finns på nätet, kanske bara fungerar i storstäder, men där kan man träffa både män och kvinnor och få nya vänner. Verkar väldigt trevligt, olika aktiviteter och man kan själv föreslå saker att göra. Nu idag (Trettondagsafton) i Sthlm så är det ett gäng som kommer att gå till Mälarsalen och dansa.
Ny app Gofrendly , bara för tjejer, som vill ha nya väninnor. Jag har “dejtat” två (ja jag är kvinna) varit och fikat. Riktigt trevligt .
Lycka till, man måste våga för att vinna!
Testade happypankace (gratis). Fanns en hel del udda kvinnor på siten som ville bjuda hem redan efter andra meddelandet. Inte riktigt min grej.
Efter min skilsmässa och innan jag träffade den man som nu fått för sig att han inte vet vad han vill med sitt liv…så testade jag ett kort tag dejting-sidor. Det var iofs längesedan nu men min åsikt är att man får ta det för vad det är.
Jag anser faktisk att Happy Pancace var bäst även om det absolut finns en massa skumma typer där.
Saken är nämligen den att skummisarna finns överallt även på mer “seriösa” betalsajter.
Fast då ljugs det mer istället. Som kvinna får man mycket uppmärksamhet och en massa komplimanger men är man bara lite lagom skeptisk så klarar man sig undan pinsamma blåsningar.
De flesta jag kom i kontakt med var fullt normala och trevliga män.
Känner folk som gift sig efter att ha träffats på nätet ( dejtsida )
Men det finns avarter; Tinder får mig att rysa…och alla appar typ “en singel nära dig”. Skulle aldrig lämna ut mig så. Rena slit och släng attityden.
Efter lite om och men insåg jag att…
…via jobbet ville jag inte träffa någon. Kändes inte bekvämt att bli nåt slags allmän skvallerpar.
…krogen…skulle inte tro det! Fick banne mig ångest!
…via bekanta! Vilka var dessa bekanta tro?! Bekanta även till ex. Nej tack!
…i kön till korvkiosken! Då får man vänta länge!
Nä, jag började så smått inse att folk träffas via nätet nu mer! Särskilt om man inte är purung längre! Eller ja, även unga träffas via nätet. Jag fick jobba lite på mina fördomar och dessutom fick jag börja med att träna lite försiktig, uppmuntrad av lite vänner.
Jag träffade min sambo/särbo på Happy pancake. (Jag tror nog egentligen att alla sajter har för och nackdelar! Sliskiga personer går inte att undvika. De får man lära sig att sovra bort! Men det får man på krogen också.)
Var inne i tre korta omgångar utspritt på ett år! Första gången bara för att testa! Blev kontaktad huuuuur mycket som helst! Men det kändes inte bra! Mycket ytligt, många som ville få till snabba möten och som fort ville få kontaktuppgifter. Måddd skit av allt och avaktiverade kontot. Aktiverade kontot igen efter några månader. Nu verkade det som att man räknades som gammal medlem, vilket gjorde att man inte verkade synas/lyftas fram lika mycket. Färre kontakter, men samtidigt lite ner seriösa kontakter. Ledde dock inte till något! Jag var nog inte riktigt klar för dejtande egentligen. Dessutom kändes de 2 lite seriösare kontakter jag fick inte riktigt rätt.stängde ner kontot igen.
Några månader senare aktiverade jag det igen! Hade varit ute på nätet för att söka på tips och trix hur man kan tänka när man skriver sin text samt hur man tänker när man väljer foton. Det kändes väldigt bra att ha gjort så! Ramlade över min sambo/särbo. Det var oftare lite glesare mellan kontakter nu när det gått ett år! Men de kändes oftast aningen seriösare. Jag hade också valt foton med omsorg! De speglade ganska tydligt och oglamoröst den jag är! Och hade försökt undvika floskler i min text. Mycket färre träffar! Men en blev en fullträff. Skrev till varandra i 2-3 veckor innan vi bokade in en träff.
Det skaver och känns jobbigt i början när man ger sig på nätdejting. Jag kunde till och med må dåligt det första. Men då kan man ju också välja att sluta testa. Jag peppades lite av ett par personer som jag visste hade träffats på detta sätt. Men jag kunde också känna mig avskräckt av nåt exempel som aldrig lyckades och som tycktes stöta på massor av galningar. Så här i efterhand undrar jag om hon kanske hade behövt se över dina strategier. Dessutom var det jobbigt med lite för många uppenbart osmarta samt sexgalningar. Men kan man ta sig förbi det så…
Det var intressant att höra din erfarenheter.
Dessutom att du träffat någon…
Har haft funderingar på att pröva på någonting i framtiden.Men då vill jag ju bara få kontakt med sådana som är seriösa.Måste man lägga ut foto? . …Det skulle jag vilja göra i ett senare skede i så fall…och bara till den som jag är intresserad av.
Hur skriver man?Kan man bara gå ut och “titta” och själv ta kontakt?
Är absolut inte mogen för något sådant nu…Men tar gärna emot tips från er som vet.
Föressten…vilka dejtingsidor är bäst och mest seriösa…och vilka ska man passa sig för?
Jag är ingen expert, bara ett exempel på att det kan bli riktigt bra.
Jag tror det är svårt, för att inte säga omöjligt att inte råka på det oseriösa. Mitt första försök kanske till och med skulle anses som oseriöst av andra, men jag ser det inte så. Jag behövde få se vad det var. Det värsta tycker jag var att det bland kontaktsökarna kunde förekomma personer som var gifta, som antingen var helt öppna med det eller där det kröp fram eller där man kunde ana. Det fick mig att bli kräkfärdig! Trodde dom verkligen!!!.. Men sådana finns ju! Det var ju mitt ex ett exempel på om inte annat. Jag tror faktiskt att alla sajter har dessa inslag, oavsett betal eller inte.
Jag kan inte riktigt rada upp hur man “ska” göra, men det finns väldigt många bra sidor som går att googla fram som tipsar om både det ena och andra.
Foto eller inte…var utan om du vill prova, men jag tror det är enklare med. Efter ett tag kanske det känns mer bekvämt?
@Hej_och_h beskriver det bra tycker jag.
Jag testade ju ett tag i höstas och träffade flera fina och trevliga män men jag orkade liksom inte engagera mig. Förslagen om sex har jag fått från killar som är 15-20 år yngre än jag så de har jag mest skrattat med och åt.
Det där med bild är jobbigt. Jag bor i en halvstor stad och har många sociala kontakter både genom jobb och privat och det känns som om man lämnar ut sig till människors skvallrande när man lägger ut en bild. Jag började därför med att kika runt utan bild men det var först efter att jag lagt ut en som jag blev kontaktad lite mer. Och jag förstår männen. Jag skulle nog heller inte ta kontakt med en “tom vägg”. Men man vänjer sig vid att “visa upp sig” och det är ju helt accepterat att försöka hitta kärleken den vägen.
Jag använde match.com på mobilen och det funkade bra tycker jag. Lätt att gå med och lätt att gå ur 
Jag har tagit en paus nu. Kanske gör ett nytt försök när vårsolen tittar fram.
Ta ett steg i taget. Det ordnar sig!
Kram
Känns det jobbigt med foto eller ens faktumet att vara på en kontaktsajt får man intala sig att alla andra som är där faktiskt är där i samma ärende. Inte värre för mig än någon annan! Och egentligen inget skamligt heller!
Nej jag håller med dig. Det är så jag tänker. Och jag beundrar alla (oss) som törs
Mitt råd är att testa olika sajter. De förändras och byter karaktär helt beroende på de som är aktiva där.
Och var inte rädd för sexdårarna, du behöver ju varken svara dem eller träffa dem.
Om något känns obehagligt blockerar du.
På så sätt är nät dejting tryggt. Det kan ske på dina villkor helt och hållet.
Hej!
Jag gick med i Badoo för att hitta nya vänner. Träffade på en tjej i grannstaden som från början skickade ett meddelande är att varna för en man som är sexförbytare.
Killarna där verkar inte ett dugg intresserade av att chatta, utan vill mer pang på rödbetan…
Gick för några dagar sen med i Mötersplatsen, men där måste man betala för att kunna se och skicka meddelanden.
Blir man kontaktad av nån VIP medlem (betalande medlem) så kan man svara o läsa.
Där verkar dock killarna vara mer seriösa??
Tycker det är svårt. Jag har konstaterat att jag inte vill vara själv, men när man inte dejtat nån på över 20 år så är det svårt.
Jag har ännu inte tagit steget o vet inte om jag kan bli kär igen??
Dejting är inte alls som förut, utan nu möts man o har tydligen bråttom i sängen…
Min fysiska separation är bara en månad. men det tog slut för fyra månader sen och min bearbetning har startat då.
Det jag nu är lite orolig över, eller snarare funderar på, är det här med att man inte ska gå in för fort i något nytt.
Varför? Vem har sagt det? Det känns som det är något man bara säger INNAN man har gjort slut.
Våra x har ju som bekant inte väntat speciellt länge. För en del är det kortsiktigt med den nya, för andra blir det långsiktigt.
Vi alla kommer ju från ett förhållande på ett eller annat sätt när vi går in i något nytt. Om nu kärlek finns så dyker den väl upp oavsett om man väntar eller inte.
Kan det vara så att om det går lång tid så är man mer benägen att ha överseende med vissa personlighetsdrag eftersom man längtar efter ett förhållande överlag? Ensamheten blir för stark och man nöjer sig med vad som känns som ett ok förhållande?
Min fundering, och delvis eget svar på frågan, är att om man går in för fort (speciellt som lämnad) så kanske man projicerar en del av sin kärlek lite för snabbt på en ny. Tillskriver personen lite bättre egenskaper, ser efter likheter hos personen från xet.
För träffar man någon som man tycker är snygg på ett foto, och man träffas, börjar umgås så blir man ju lite småkär ändå? Eller är det något annat? Bekvämlighet?
Så vad är kärlek? Långa relationer förändras och blir förhoppningsvis till djup kärlek, men hur ser den ut? Bekvämlighet? Nöjdsamhet att dela på mycket och trivas tillsammans? Ge och ta? Är förhållanden bättre om de inte baseras på kärlek?
Kärlek kanske rent av bara är en kemisk signal om att kroppen antyder att fortplantning med denna människa är bra. Ett bra val.
Ja rätt långt ifrån själva frågeställningen men ändå intressant. Snart ska jag ge mig ut och se vad som finns och försöka lära sig hur man gör