Ja de verkar nöjda över upplägget, men det är tydligen bara på prov än så länge.
De övriga syskonen är nog bara lojala mot sin syster. De bryr sig inte om vecka.
1 gillning
När jag talade med familjerätten kändes det inte som att pappan visst kan neka eftersom vi bor så nära och han har sagt att han kan skjutsa.
Det finns ett “inte” med i din text som gör att min läsförståelse sviktar 
Vad menade familjerätten… att han kan neka dem, eller att han inte kan neka dem?
Jag såg det och kunde inte redigera.
Familjerätten tyckte att pappan nog visst kan neka att byta vecka eftersom vi bor så nära varandra (10 min med bil). Pappan har sagt att han kan skjutsa dottern till kompisen i grannhuset här hos mig så det finns ju en lösning.
Men nu har han ändå gått med på att byta vecka… eller?
Nja… barnen vägrade ju följa med så vad kan han göra? Han sa att det får bli på prov. Det är inte lätt för hans nya kvinna att byta vecka sade han. Så anledningen är endast den.
1 gillning
Sicken stolle 
1 gillning
Familjerätten sa att han ändå måste ha en ”god grund” för att neka. Vad är det? Kan hans nya kärleksliv vara god grund kanske?
Skulle då inte jag säga, men så är jag ju varken jurist eller Moder Theresa heller 
1 gillning
Kanske ska du fråga vad som på juristspråk menas med “god grund”, be om tydliga praktiska exempel?!
1 gillning
Och nu tycker han att jag messar för mycket så jag får bara skicka epost hädanefter. Sms får endast skickas innan kl 21 på kvällarna och endast handla om ”när” och ”var” 
avundas de mammor som har egen vårdnad…
Äsch… han försöker göra det till att problemet handlar om DIG och att han inte får vara ifred.
Gör direkt som han säger, sluta messa alla tider på dygnet och skicka mail istället och låt honom ansvara för att läsa om det är något av vikt och gör det för DIN egen skull huvudsakligen.
Han får reda ut den situation han skapar till sina egna barn bäst han vill… vägrar de även nästa vecka så står han ju där med skägget i sin nya kvinnas brevlåda
Ägna dig åt att göra barnens tillvaro hos dig så angenäm som möjligt, det skulle iaf jag fokusera all min energi på 
2 gillningar
Du ska inte släppa in honom.
2 gillningar
Det är inte barnens fel att föräldrarna separerat. Det innebär enligt hur jag ser på saken ett visst ”obehag” för föräldrarna. Har man splittrat familjen (lämnad eller lämnare spelar mindre roll) får man som förälder visa att man är vuxen nog att samarbeta med den andre föräldern för barnens bästa. Om någon av de vuxna fallerar kommer barnen fatta det, och jag tycker att @Noomi har en bra poäng: sitt still i båten och låt honom resonera med barnen själv . Man kan inte tvinga ungdomar att vilja vara här eller där. Har de ett godtagbart skäl och det inte är uppenbart olämpligt att ändra med dagar/veckor/tid så bör de vuxna resonera med barn som nått den graden av mognad. De har två hem och borfe vara välkomna på bägge ställena när de så önskar. Föräldrarna bör bägge uppmuntra umgänge med den andre (men aldrig tvinga). Gällande små barn så är det självklart att de inte kan bestämma själva på samma sätt som äldre barn.
Min tonåring försökte manipulera mig (Oss!) genom att en kväll kl 22 när jag sa att nu får det vara färdigspelat med datorn i all hast gå hem till pappan… och inte kunde jag hindra honom… men som tur var så är mina barns pappa faktiskt klok. Vi kom överens om att man får byta om man vill, så länge den andra föräldern är hemma/tillgänglig och kan vara vårdnadshavare, MEN det får inte ske i affekt. Det kändes skönt för mig. Pappan hade enkelt kunnat spela med och vända honom emot mig och det hela hade kunnat eskalera till en jättekonflikt. Detta hände när vi rätt nyligen separerat och vi var så oense om det mesta, men just i detta kunde vi enas. Man vinner sina äldre barns förtroende genom sina handlingar, det är jag övertygad om. I ditt fall @WilmaW så tycker jag att din dotter har ett gott skäl att byta vecka. Hon (och syskonen) får ju då också ta konsekvensen av veckobytet genom att tex träffa pappans nya oftare. Men så länge de tycker att det är okej så tänker jag att det måste vara skönt att bli lyssnad på. Om pappan och den nya tycker det är ”jobbigt” spelar mindre roll. Pappan är ansvarig för sina barn och i den mån han och den nya tycker det är lämpligt/möjligt kan de ju byta vecka. Går det inte eller om de inte vill av någon anledning tycker jag att du ska stötta barnens val och påpeka att de valt själva (om de tex tycker det är jobbigt med den nya) och att alla har försökt göra det bästa av situationen.
5 gillningar
Det skulle vara knepigt att inte låta honom in och tala med barnen.
1 gillning
Fast det där är ju fram för allt ett lysande exempel på varför det aldrig är någon minsta sak för en i grunden knepig person att manipulera och styra en klokare varelse.
De knepiga tänker helt enkelt på ett alldeles eget sätt och det sättet går varken att begripa eller hitta någon röd tråd i för en vanlig människa… och i bristen på funnen logik så vänds istället rannsakningarna och funderingarna inåt och tankarna börjar snurra på huruvida jag/du kunde gjort på ytterligare något annat sätt, eller bjudit till lite mer, eller ditten eller datten… medan den knepige bara fortsätter att till synes obekymrat lurka på i ullstrumporna
1 gillning
Jag tror jag förstår…
men menar du att pappan inte ska få gå in i mitt hus? Han är inne nästan varje gång för barnen vill ibland visa något eller få hjälp att bära ut saker.,. Låter ni inte era x gå in?
1 gillning
Njaaa… det menar jag inte explicit, men det jag menar är att du precis som många andra mig själv inkluderad, alltid funderar på om vi gör rätt, kan göra mer, göra annorlunda osv.
Istället för att vända på steken och distansera sig mer från honom/annan svammelpelle och hans trasslande och inte tillåta den sortens beteende inverka på dig och i ditt hem. När har du tex. varit inne hos honom senast och hängt i soffan medan du diskuterat, argumenterat, grälat, utpressat, övertalat och lirkat med barnen för att få dem att göra precis som du vill?! 
1 gillning
Jag förstår verkligen inte alls, var det inte just att han skulle prata med barnen själv som du tyckte att han skulle göra? Nu har han gjort det och lyssnat på dem och erbjudit kompromisser och lösningar men då är det inte heller bra? Hur ska han egentligen bete sig för att du inte ska tycka att han är patetisk och ynklig?
1 gillning
Jo vad?