Hem | Så här skiljer du dig | Skriv bodelningsavtal | Juridik | Sök advokat | Träffa psykolog | Artiklar

Mina barn vill byta vecka men pappan vägrar

Hej
Mina barn vill byta vecka men pappan vägrar. Barnen säger att de ändå kommer att byta. De kommer att stanna hos mig en vecka till. Pappan sa ikväll till ett av barnen ”nej det gör ni inte. Imorgon kommer ni till mig”
Vad ska jag göra? Barnen vill byta för att få samma veckor som kompisarna här som också bor växelvis.
Barnen är 10, 12 och 14

1 gillning

Min fråga blir direkt… vad KAN du öht göra?

Låt barnen ta ett eget beslut och stötta dem i det och låt pappan reda ut efterdyningarna själv :muscle: :v:

2 gillningar

Ja, jag stöttar dem. Men vad gör jag om han kommer hit och tvingar dem på nåt sätt?

Pappan säger till mig att jag och barnen inte kan ta sådana beslut utan honom. Men vi har bett om det i flera dagar men han blånekar.

Då tycker jag att du inte ställer till med en scen utan låter honom försöka tvinga tonåringar och tweenies bäst han vill… han kommer loosa så tungt och fattar han inte det så är han korkad.

Sitt lugnt i båten och låt honom reda ut sin egen konflikt med sina barn :muscle: :v: :revolving_hearts:

4 gillningar

Har pappan skäl att inte vilja låta dem byta vecka? Att bara byta direkt kan jag tänka mig skulle vara svårt för de flesta, man har väl planerat jobb och andra åtaganden efter det schemat som ligger och då är det väl inte särskilt schysst att bara kasta medförälderns liv över ända. Och självklart kan du göra något åt det, det är ju ni vuxna som bestämmer, inte barnen?!!!

Däremot tycker jag ju absolut att pappan bör vara samarbetsvillig till veckobyte på sikt, när han kunnat ställa om sitt liv till nya veckor. Så vida det inte är helt omöjligt pga arbetsvillkor el dyl, i så fall tycker jag relationen till pappan är viktigare än relationen till kompisarna.

4 gillningar

Är det inte bättre att föräldrarna samarbetar än att de lägger sig i skyttegravar? Tycker du inte att barn bör träffa sin pappa?

2 gillningar

Det har han väl formellt sett rätt i att ni inte kan ta det beslutet utan honom… men han måste ju på något sätt få sina barn att vilja vara med och hos honom och han måste kunna argumentera och förklara varför han är så motvillig till deras vilja. För den inställningen han verkar ha att det är ren princip, den är ju rena undergången mtp att barnen är så stora att de inte längre går att styra med järnhand, som vore de några småbarn.

Men låt honom komma fram till det själv och erbjud isf möjlighet till diskussion och planering i lugn och ro över lite fika. Resten är HANS egen business att reda ut…

1 gillning

Misstänker att det inte stämmer med hans nya kärleks veckor…

Jo absolut.
Jag har förgäves sökt familjerätten för att få hjälp idag. Pappan svarar inte och vill inte ens diskutera frågan mer

Tack.
Så om han kommer hit imorgon och sätter sig i soffan och vägrar åka om de inte följer med så gör jag inget?
Jag vet att han kommer göra det och övertala dem, han gjort det förut med minstingen…

Lämna då åt honom att “diskutera” och förklara för sina egna barn… och då blir det till syvende och sist en kraftmätning och värdering om vems behov som är viktigast.

2 gillningar

Helt rätt. Tack. Jag har varit förtvivlad. Och ledsen för min dotters skull som äntligen hittat en vän här…

2 gillningar

Nej, då gör du inget… låt honom sitta där i soffan då och fram för allt behåll ditt lugn. Förr eller senare kommer han att tvingas inta en helt annan approach till själva sakfrågan :revolving_hearts:

1 gillning

Då gör jag så. Och kanske får han med sig barnen också.
Han är klurig att snärja in…

Kanske lyckas han med det denna gång… men om två veckor uppstår samma problem igen och då kan saker ha lugnat ner sig hos honom :+1:

Plus att allesammans isf har en vecka på sig att diskutera saken, på hans egen hemmaarena. Kanske lyckas de få honom med sig, barn kan vara lika kluriga att snärja in de med :wink: :muscle: :v:

1 gillning

Ok, men hur lång tid har han fått på sig att tänka över saken och svara då? För från din trådstart låter det som detta är något barnen precis kom på och omedelbart la fram som ett tvingande och trotsigt ultimatum till pappan, och då förstår jag att han reagerar negativt. Om jag vore han hade jag blivit superledsen om mina barn som jag längtat efter plötsligt vägrade komma till mig på min vecka som jag sett fram emot och planerat för.

Om detta inte är ett plötsligt infall utan en hållning barnen kommer stå fast vid tycker jag absolut att han bör ta det på allvar och samarbeta för att hitta lösningar, men jag tycker också han bör få en rimlig chans att smälta och tänka över det, och att det inte alls är samarbetsvänligt att med noll framförhållning ändra ett överenskommet schema mot hans vilja

2 gillningar

Ja. En vecka har vi tjatat. Men pappan svarar ju typ varannan dag på sms. Jag vet att det är för att hans nyas barn har en annan vecka så byter vi blir det problem med kärleken

…och han brukar ju dra iväg till grannarna på kvällarna, så vet inte hur mycket han längtar egentligen

Men formellt sett så har han idag 2/3 av sina barn som är stora nog att få välja… eller krasst sagt välja bort om det blir konsensus av en eskalerad konflikt mellan dem.

Så är han iaf lite smart här så går han sina barn till mötes på något sätt och prioriterar dem över den nya och hennes barnveckor :pray:

2 gillningar