Jo så är det. Men hon mår inte bra heller, ingen ursäkt att behandla någon illa menmen
När hon flyttat så kommer hon inte kunna behålla kakan och äta den. Det ska hon bli varse. Har förklarat redan nu att när det är hennes vecka får hon fan lösa saker själv men då kommer hon med svaret att vi ska göra allt för barnen.
Hon ser inte hela bilden/ dåligt perspektiv.
Istället för att rädda våran relation genom att sluta plugga och lägga tiden på oss och familjen så klipper hon bandet för att få mer pluggtid och egentid. Allt handlar ju om tid, särskilt när man har små barn.
Jag vet att när dom blir lite äldre kommer tiden att räcka och bli över men det kan hon inte vänta på. Hon har sagt att hon ska bli snällare mot sig själv men vette tusan om det här är rätt väg
Jag ser också en viss ljusning med att ha varannan vecka och har börjat planera för det även om det absolut inte är det jag vill. Fixa hemma när det är tomt och man inte behöver plocka bort allt efter 2h. Byta skoter, bort med familjeskotern nu blir det pappas skoter. Sånt som annars hade tänkt vänta med tills barnen är äldre.
Måste faktiskt göra en budget också. Med bara en inkomst så kommer det bli märkbart mindre pengar över varje månad
Det rullar på vidare. Ex har fått tag på lägenhet med inflytt mittten feb. och vi har berättat för barnen. Hon som är nästan fem blev fundersam med många frågor och ledsen, två åringen fatta inget.
Jag satt mest och grät.
Kan inte förstå att hon tycker det blir bäst för barnen när hon säger
“Jag vill ha min frihet. Frihet att kunna komma och gå som jag vill i mitt eget hem. Frihet att kunna plugga utan att behöva tigga om tid. Ekonomisk frihet. Frihet att träna och äta som jag vill. Att vara med barnen istället för att behöva prioritera hushåll/plugg på helger.”
Det handlar ju uppenbarligen bara om henne.
Har sagt att hon ska skita i att jobba och satsa på plugget om det är så viktigt för henne med tid.
Julen och efterföljande nyår tog iaf knäcken på mig helt, nu har jag sökt hjälp hos psykolog och väntar på en tid.
Fan att leva efter ett jävla schema är inget jag vill men så kommer resterande 10-13åren att vara om vi inte hittar tillbaka till varandra
Tufft absolut men en vardag för många och det går att ha ett bra liv ändå.
Bra att du sökt hjälp, behövde själv samtalsstöd och det hjälpte.
Det svåraste har varit att ta reda på vad jag vill och hur jag vill ha det även om det är vad många säger, men jag har inga konkreta sätt.
Nu drygt två år efter separation vet jag bättre hur jag ska leva mitt liv men helt nöjd är jag inte. Jag vill ha en relation med någon, men det är svårt och kanske hittar jag aldrig kärlek igen. Livet måste gå vidare ändå!
Absolut så kan det vara. Hon säger att det inte är så men kanske bara ligger väldigt lågt tills betänktetiden är förbi. Nästan så jag är sugen på att träffa nån redan nu bara för att känna oxytocin i kroppen
Ekonomiskt lär hon klara ganska okej ändå. Hon har en lön på ca24 efter skatt tror jag. Men nu jobbar hon bara 80%.
Hennes hyra kommer vara ca 7k med el och bilplats men då tillkommer försäkringar och sånt
Där vi bor nu kan vi hämta och lämna utan bil men hon flyttar mer centralt och längre från förskolan. Hon köper en av våra bilar för en spottstyver. Jag har stått för allt med bilar och omkostnader(bränsle delade vi på) så nu får hon se vad det kostar. Vi båda pendlar ca 7mil per dag men jag kan jobba ca 40% hemifrån.
Förstår att det känns som allt är mitt för att jag betalat det mesta men nu får hon ju loss ett par 100k så då kanske hon känner sig rik
Jag fick från mitt ex i princip höra att jag inte var riktigt klok som trodde något sådant om honom och han fick mig tom att börja i terapi mot min svartsjuka… sen visade det sig att han gått bakom min rygg i 1,5 år…men när han till slut erkände så föll ju alla pusselbitar på plats.
@nuggen såg att jag inte svarade helt på ditt inlägg
Dom kommer vara skrivna hos mig. Här kommer dom ha kvar sin trygghet, inte hos mamma med sitt svängiga humör Hon kommer mest troligt också att byta tillbaka sitt efternamn och då har barnen bara mitt efternamn.
Hur går det för dej @Norrland? Är i samma sits att jag blir lämnad och jag orkar inte må så här skit, dagarna fylld med ångestbesvär inget att se framemot, hatar ensamheten
På en skala ±10 så pendlar mitt mående från +4 bra dagar till -7/8 på mina riktigt dåliga dagar.
Det här verkligen inget man eftersträvat i livet och inget jag egentligen vill leva men biter verkligen ihop för barnens skull.
Har sökt hjälp och väntar på en tid hos psykolog.
Känns bra när hon visar att hon bryr sig om mig men i bakhuvet vet man att det spelar ingen roll.
Värst är att hon alltid rättar det jag säger även om det är något som jag tänkt och kommer från mig så ska hon rätta det. Då blir det bråk när jag säger att hon inte kan göra det för hur ska hon veta vad jag vill säga? Det förstör mig totalt. Jag är inte den som brukar bli arg men i helgen brast det för mig inför barnen. Jag känner knappt igen mig själv längre.
Hon ser en framtid då.vi är vänner och äter middagar och hittar på saker med barnen. Det är så jävla långt borta för mig. För att jag ska släppa henne så måste jag klippa allt
Jag tänker exakt lika som dej! Jag måste också klippa helt annars känns det som falska förhoppningar hela tiden, vet inte varför men så funkar jag. Jobbigt att en liv som var sånna drogs bort i en snabb sekund
Känner mig så otroligt låg just nu. Måste vara den mest oattraktiva mannen på hela jorden. Vi bråkar och bryter ihop båda två. Puttar säkert bort henne ännu längre bara för att jag mår så dåligt.
Hur kunde det bli så här? Jag hade ju världens bästa fru, familj och nytt jobb och allting flöt på. Jag var på toppen av ett berg men efter hennes besked är det som att hon slängt ner mig djupt under vattnet. Känner ånger över våra år tillsammans fast jag inte borde det.
Jag mår dåligt pga hennes beslut. Ser ingen framtid med någon, känner mig ensam
Precis samma för mig. Så du är inte ensam. Många har det tufft. Tänker en dag i taget. Om jag är på botten nu kan man intye komma längre ner utan nu ska vi upp
Nu är det bara en vecka kvar och hon vill ha hjälp med massor.
Jag känner mig så bedragen fast hon kanske inte träffat någon ny.
För att hon lyssnat och pratat med sina kollegor istället för mig.
Vi var ju gifta och kunde prata om allt tillsammans. Dom har stöttat henne i att bryta familjen istället för att vi skulle lösa problemen. Dom har gjort så barnens trygghet måste splittas till två boenden.
Istället för att vara små sprickor som det var innan så är allt trasigt och det saknas stora bitar nu.
Fattar inte heller varför hon har behandlat mig som hon gjort. Finns som ingen anledning till varför.
Ja jag har varit småsur efter beslutet men innan fanns det verkligen inget befogat.
Känner igen mej @Norrland hon pratar med vänner och dom stöttat henne i detta att det är bra att hon splittar familjen ist för att försöka lösa det hemma
Startade upp en gammal ipad som legat bortglömd. Och vad ser jag jo hennes fb meddelanden ploppar upp. Där skrev hon att hon gick på dejt med nån Tobias i lördags. FY FAN.
Vi hade lovat båda att vänta tills skilsmässan har gått igenom. Det är i maj
Hon är som en helt annan person men ändå har jag svårt att släppa henne
Hon kommer mest troligt också att byta tillbaka sitt efternamn och då har barnen bara mitt efternamn.
