Nu är det bara en vecka kvar och hon vill ha hjälp med massor.
Jag känner mig så bedragen fast hon kanske inte träffat någon ny.
För att hon lyssnat och pratat med sina kollegor istället för mig.
Vi var ju gifta och kunde prata om allt tillsammans. Dom har stöttat henne i att bryta familjen istället för att vi skulle lösa problemen. Dom har gjort så barnens trygghet måste splittas till två boenden.
Istället för att vara små sprickor som det var innan så är allt trasigt och det saknas stora bitar nu.
Fattar inte heller varför hon har behandlat mig som hon gjort. Finns som ingen anledning till varför.
Ja jag har varit småsur efter beslutet men innan fanns det verkligen inget befogat.
4 gillningar
Känner igen mej @Norrland hon pratar med vänner och dom stöttat henne i detta att det är bra att hon splittar familjen ist för att försöka lösa det hemma
2 gillningar
Sitter och är arg ledsen och darrar.
Startade upp en gammal ipad som legat bortglömd. Och vad ser jag jo hennes fb meddelanden ploppar upp. Där skrev hon att hon gick på dejt med nån Tobias i lördags. FY FAN.
Vi hade lovat båda att vänta tills skilsmässan har gått igenom. Det är i maj
Hon är som en helt annan person men ändå har jag svårt att släppa henne
Så nu mår jag piss igen…
8 gillningar
Såå gjorde mitt x oxå! Ljög för mig…
Du är inte ensam om det här som råkar ut för det 
Ta det lilla lugna…
1 gillning
Jag förstår precis hur du känner!! Min resa är lite annorlunda men jag är själv hopplöst förälskad i min fru som nu vill separera. Det är jobbigt jag vet men vi får inte ge upp. Promenader, andningsövningar t.ex funkar för stunden när det känns extra tungt. Man får ta en dag i sänder.
3 gillningar
Man är ju helt klart en idiot som har kvar känslor efter allt hon har gjort mot en men så är det, hoppet är väl det sista som överger en.
Självskadebeteende deluxe så kollade jag hennes följare och där finns den där tobias.
Helt olik mig. Långt skägg och tatueringar. Hon gillade inte ens skägg sa hon…jaja nog om det
Har själv haft en dejt men hon skulle jag nog bara kunna vara vän med. Dejtade mest bara för att testat men så kom det att jag har en till dejt i veckan med en annan som är lite äldre än mig och har lite äldre barn.
Efter den omognad som exet visat så känns det spännande.
Träffade exet idag och hon sa själv att hon är mer sig själv som innan vi träffades. Då var hon 22. Så där ligger henner ribba idag
2 gillningar
Ahh där har jag varit och faller ibland tillbaka i. Haft så mycket tankar om vad hon valt istället för mig. Det är till stora delar min exakta motsats, kanske inte utseendemässigt, men i personlighet och bakgrund.
Plötsligt gör hon saker med honom hon aldrig velat göra. Läst samma i så många trådar. Hur ont det gör.
Men vad spelar det i slutändan egentligen för roll? Det kan vara tillfälligheter eller en del i frigörelseprocessen.
Det viktiga är att fokusera på dig och göra det du vill och mår bra av, oavsett henne.
5 gillningar
Känns så omoget av henne och ibland tänker jag att det är bortkastade 10år.
Men så är det ju inte, vi har två fantastiska barn och har många fina minnen där vi gått över eld/vatten och liv/död tillsammans.
Jag vill henne allt gott. I slutändan är vi alla människor och gör olika saker med rätt att själva må bra.
Problemet är att jag är en grubblare och när barnen är här så blir jag så jäkla påmind och tankarna bara snurrar iväg.
Mer tid behövs och som X sa jag borde försöka hitta nån/något som gör mig extra glad och att längta till.
Ska försöka dejta en del i sommar iaf
8 gillningar
Precis så känner jag också. Oavsett vad som hänt så har nog de flesta många fina minnen tillsammans. För mig är mina bästa stunder och upplevelser i livet skapade tillsammans med henne. Det är värt något.
Du resonerar helt rätt! Det kommer du ha tillbaka resten av livet även om det är jobbigt just nu. Jag är också en grubblare av rang så jag förstår dig helt.
Vill du dejta så gör det. Men för din skull inte för att hon tycker det är bra.
Jag har också fått förslag att vara med någon annan från mitt ex men där har motivet varit att rättfärdiga hennes egna beteende och jag är inte redo för det.
Men vi är alla olika. Följ ditt hjärta.
4 gillningar
Jag tror mest att det är något psykologiskt. Tanken på att den kvinna som lämnar dem nu kommer att ha massa män som uppvaktar dem och vill ha dem gör för ont.
Ungefär som att osäkra män i förhållanden ibland trycker ned sina partners och kallar dem för feta och fula och dumma etc och säger åt dem att ingen annan någonsin kommer vilja ha dem. Det gör de för att de är rädda för att kvinnorna ska veta hur attraktiva de egentligen är, så att kvinnorna istället ska känna sig tvingade att stanna hos dem.
Det är samma fenomen.
Men det spelar ingen roll. Kvinnan i detta fall är nu fri att själv upptäcka sanningen. Hon kommer inte behöva bli nedtryckt något mer
1 gillning
Jag har inte alls några idéer om att din kvinna har blivit förtryckt. Men det där med att män skulle åldras annorlunda eller att kvinnor inte kan dejta yngre stämmer ju inte det minsta.
Själv är jag komplett ointresserad av yngre män (jag har en outtalad, helt känslomässig gräns på sisådär max fyra år yngre) men idag kryllar det av kvinnor som dejtar killar som är både tio och tjugo år yngre.
Jag vet inte om det har blivit så mycket mer rättvist av detta, däremot. Det är ju ofta framgångsrika personer med mycket status och inflytande som dejtar märkbart yngre personer. Obalansen blir kanske densamma, oavsett kön.
3 gillningar
Kom ihåg att du inte alls behöver ta någon skit. Man kan vara schysst och tillmötesgående även mot ett ex som har dumpat en, men man har aldrig skyldighet att vara någons slagpåse.
Vad som är socialt accepterat svänger precis hela tiden. Det där med gammal man och ung tjej har ju blivit rätt nedsolkat. Lite dåligt rykte, liksom. Förutsägbart och lite patetiskt! Men samtidigt har det nästan blivit en grej med kändiskvinnor i medelåldern som hittar en 15 år yngre, tämligen okänd partner. Mekanismerna tycks vara likadana.
2 gillningar
Så ert " gräl " nu är en reaktion på något som hon tog med sig hem från bröllopet eller var det bara så att kidsen inte var i säng kl.2100 ?
När flyttar ni isär? Låter som att er situation därhemma blir mer och mer infekterad 
Du skriver att du inte kan ta hur mycket skit som helst men ändå är du dörrmattan. Skärpt till dig nu och sätt ner foten ordentligt. Vad behövs egentligen för att du skall börja agera?
Jag har en fråga.
Jag och ex drar inte jämt.
Hon har som tidigare nämnt träffat en ny (strax efter hon flyttade ut, han bor 20mil bort)
Ny vill hon att barnen ska få träffa han.
Vi var överens om att barnen inte behövde träffa nån ny än på ett tag men hon har svängt och vill det mot min vilja.
Barnen vet att han finns men har inte träffat honom.
Jag säger att barnen inte får ut någon större vinning av det och ex. Blir arg för jag inte ska bestämma vad som är lämpligt.
Min gissning är att ex vill det för att killen ska kunna komma och hälsa på lite när som så då är det ju inte för barnens skull heller.
Jag har redan förlorat kampen för på lördag ska dom träffa han
Tänker jag helt fel? Barnen är 5,5 och snart 3.
Jag har svårt att se det skulle vara love of her life första dejten direkt efter separation
1 gillning
Dina barn är små och de är förmodligen inte till fullo medvetna om vad detta egentligen handlar om.
Min tanke är att OM du inte kan hindra ditt ex från att introducera dem (vilket hade varit det bästa enligt min uppfattning) så gör det bästa du kan utifrån dina barns horisont.
Underlätta på alla sätt och avdramatisera för dina små barn, det är nog min åsikt i frågan… oavsett hur mkt det än svider (och DET gör det sannolikt) för dig som pappa. För just sånt här är ju en (av många) jäkligt svåra och smärtsamma saker som är den ofrånkomliga konsekvensen av att ha blivit förälder.
2 gillningar
Denna nya kille fanns antagligen redan före hon flyttat ut… ingen träffar någon direkt efter… ( min åsikt)
Jag vet exakt hur ont det gör då barnen skall träffa nya… men, INGEN tar din roll som förälder.
Ta det som att barnen träffar en ny vän till dig… man, eller kvinna. Ung eller gammal. Det är inte svårare än så.
Blodsband är starka, har lärt mig med tiden… mina barnbarn är mina… de älskar mig, farfars nya är ok, men hon är ALDRIG deras farmor.
Jag tävlar inte om mina barn eller barnbarn, jag vet att jag betyder allting för dem. Det gör inte x nya…
Men fortfarande gör det ont då jag vet att nya umgås med mina barn fast de är vuxna… eller mina barnbarn.
Det är ju min familj, inte hennes , men ingen tar min plats. Ingen.
4 gillningar