Ville inte att du skulle upptäcka detta…
@nuggen såg att jag inte svarade helt på ditt inlägg
Dom kommer vara skrivna hos mig. Här kommer dom ha kvar sin trygghet, inte hos mamma med sitt svängiga humör 
Hon kommer mest troligt också att byta tillbaka sitt efternamn och då har barnen bara mitt efternamn.
3 gillningar
Hur går det för dej @Norrland? Är i samma sits att jag blir lämnad och jag orkar inte må så här skit, dagarna fylld med ångestbesvär inget att se framemot, hatar ensamheten
3 gillningar
Tack för att du frågar @Trasigman
På en skala ±10 så pendlar mitt mående från +4 bra dagar till -7/8 på mina riktigt dåliga dagar.
Det här verkligen inget man eftersträvat i livet och inget jag egentligen vill leva men biter verkligen ihop för barnens skull.
Har sökt hjälp och väntar på en tid hos psykolog.
Känns bra när hon visar att hon bryr sig om mig men i bakhuvet vet man att det spelar ingen roll.
Värst är att hon alltid rättar det jag säger även om det är något som jag tänkt och kommer från mig så ska hon rätta det. Då blir det bråk när jag säger att hon inte kan göra det för hur ska hon veta vad jag vill säga? Det förstör mig totalt. Jag är inte den som brukar bli arg men i helgen brast det för mig inför barnen. Jag känner knappt igen mig själv längre.
Hon ser en framtid då.vi är vänner och äter middagar och hittar på saker med barnen. Det är så jävla långt borta för mig. För att jag ska släppa henne så måste jag klippa allt 
3 gillningar
Jag tänker exakt lika som dej! Jag måste också klippa helt annars känns det som falska förhoppningar hela tiden, vet inte varför men så funkar jag. Jobbigt att en liv som var sånna drogs bort i en snabb sekund 
1 gillning
Känner mig så otroligt låg just nu. Måste vara den mest oattraktiva mannen på hela jorden. Vi bråkar och bryter ihop båda två. Puttar säkert bort henne ännu längre bara för att jag mår så dåligt.
Hur kunde det bli så här? Jag hade ju världens bästa fru, familj och nytt jobb och allting flöt på. Jag var på toppen av ett berg men efter hennes besked är det som att hon slängt ner mig djupt under vattnet. Känner ånger över våra år tillsammans fast jag inte borde det.
Jag mår dåligt pga hennes beslut. Ser ingen framtid med någon, känner mig ensam
6 gillningar
Precis samma för mig. Så du är inte ensam. Många har det tufft. Tänker en dag i taget. Om jag är på botten nu kan man intye komma längre ner utan nu ska vi upp
3 gillningar
Nu är det bara en vecka kvar och hon vill ha hjälp med massor.
Jag känner mig så bedragen fast hon kanske inte träffat någon ny.
För att hon lyssnat och pratat med sina kollegor istället för mig.
Vi var ju gifta och kunde prata om allt tillsammans. Dom har stöttat henne i att bryta familjen istället för att vi skulle lösa problemen. Dom har gjort så barnens trygghet måste splittas till två boenden.
Istället för att vara små sprickor som det var innan så är allt trasigt och det saknas stora bitar nu.
Fattar inte heller varför hon har behandlat mig som hon gjort. Finns som ingen anledning till varför.
Ja jag har varit småsur efter beslutet men innan fanns det verkligen inget befogat.
4 gillningar
Känner igen mej @Norrland hon pratar med vänner och dom stöttat henne i detta att det är bra att hon splittar familjen ist för att försöka lösa det hemma
2 gillningar
Sitter och är arg ledsen och darrar.
Startade upp en gammal ipad som legat bortglömd. Och vad ser jag jo hennes fb meddelanden ploppar upp. Där skrev hon att hon gick på dejt med nån Tobias i lördags. FY FAN.
Vi hade lovat båda att vänta tills skilsmässan har gått igenom. Det är i maj
Hon är som en helt annan person men ändå har jag svårt att släppa henne
Så nu mår jag piss igen…
8 gillningar
Såå gjorde mitt x oxå! Ljög för mig…
Du är inte ensam om det här som råkar ut för det 
Ta det lilla lugna…
1 gillning
Jag förstår precis hur du känner!! Min resa är lite annorlunda men jag är själv hopplöst förälskad i min fru som nu vill separera. Det är jobbigt jag vet men vi får inte ge upp. Promenader, andningsövningar t.ex funkar för stunden när det känns extra tungt. Man får ta en dag i sänder.
3 gillningar
Man är ju helt klart en idiot som har kvar känslor efter allt hon har gjort mot en men så är det, hoppet är väl det sista som överger en.
Självskadebeteende deluxe så kollade jag hennes följare och där finns den där tobias.
Helt olik mig. Långt skägg och tatueringar. Hon gillade inte ens skägg sa hon…jaja nog om det
Har själv haft en dejt men hon skulle jag nog bara kunna vara vän med. Dejtade mest bara för att testat men så kom det att jag har en till dejt i veckan med en annan som är lite äldre än mig och har lite äldre barn.
Efter den omognad som exet visat så känns det spännande.
Träffade exet idag och hon sa själv att hon är mer sig själv som innan vi träffades. Då var hon 22. Så där ligger henner ribba idag
2 gillningar
Ahh där har jag varit och faller ibland tillbaka i. Haft så mycket tankar om vad hon valt istället för mig. Det är till stora delar min exakta motsats, kanske inte utseendemässigt, men i personlighet och bakgrund.
Plötsligt gör hon saker med honom hon aldrig velat göra. Läst samma i så många trådar. Hur ont det gör.
Men vad spelar det i slutändan egentligen för roll? Det kan vara tillfälligheter eller en del i frigörelseprocessen.
Det viktiga är att fokusera på dig och göra det du vill och mår bra av, oavsett henne.
5 gillningar
Känns så omoget av henne och ibland tänker jag att det är bortkastade 10år.
Men så är det ju inte, vi har två fantastiska barn och har många fina minnen där vi gått över eld/vatten och liv/död tillsammans.
Jag vill henne allt gott. I slutändan är vi alla människor och gör olika saker med rätt att själva må bra.
Problemet är att jag är en grubblare och när barnen är här så blir jag så jäkla påmind och tankarna bara snurrar iväg.
Mer tid behövs och som X sa jag borde försöka hitta nån/något som gör mig extra glad och att längta till.
Ska försöka dejta en del i sommar iaf
8 gillningar
Precis så känner jag också. Oavsett vad som hänt så har nog de flesta många fina minnen tillsammans. För mig är mina bästa stunder och upplevelser i livet skapade tillsammans med henne. Det är värt något.
Du resonerar helt rätt! Det kommer du ha tillbaka resten av livet även om det är jobbigt just nu. Jag är också en grubblare av rang så jag förstår dig helt.
Vill du dejta så gör det. Men för din skull inte för att hon tycker det är bra.
Jag har också fått förslag att vara med någon annan från mitt ex men där har motivet varit att rättfärdiga hennes egna beteende och jag är inte redo för det.
Men vi är alla olika. Följ ditt hjärta.
4 gillningar
Jag tror mest att det är något psykologiskt. Tanken på att den kvinna som lämnar dem nu kommer att ha massa män som uppvaktar dem och vill ha dem gör för ont.
Ungefär som att osäkra män i förhållanden ibland trycker ned sina partners och kallar dem för feta och fula och dumma etc och säger åt dem att ingen annan någonsin kommer vilja ha dem. Det gör de för att de är rädda för att kvinnorna ska veta hur attraktiva de egentligen är, så att kvinnorna istället ska känna sig tvingade att stanna hos dem.
Det är samma fenomen.
Men det spelar ingen roll. Kvinnan i detta fall är nu fri att själv upptäcka sanningen. Hon kommer inte behöva bli nedtryckt något mer
1 gillning
Jag har inte alls några idéer om att din kvinna har blivit förtryckt. Men det där med att män skulle åldras annorlunda eller att kvinnor inte kan dejta yngre stämmer ju inte det minsta.
Själv är jag komplett ointresserad av yngre män (jag har en outtalad, helt känslomässig gräns på sisådär max fyra år yngre) men idag kryllar det av kvinnor som dejtar killar som är både tio och tjugo år yngre.
Jag vet inte om det har blivit så mycket mer rättvist av detta, däremot. Det är ju ofta framgångsrika personer med mycket status och inflytande som dejtar märkbart yngre personer. Obalansen blir kanske densamma, oavsett kön.
3 gillningar