Till @Haffi och @Daki .
.
Har glömt följande: visst var det nån av er där du skriv att eran Dam var ute på Aw å tjejkompissar liknande på sina veckor, Du har nog svaret där om att hon kanske inte vill fortsätta.
1 gillning
Absolut så könns det bra att vi gör saker ihop, går på lite träningspass ihop, ska på middags date nästa vecka osv… men ändå så känns det inte riktigt hundra.
Jo det ända ”normala” Borde vara att sätta sig ner o prata om det. I mitt fall är jag så fruktansvärt rädd att förlora min fru så därför vågar jag inte. Men jag har bestämt mig för att när jag kommer hem från Spanien så kommer jag ta upp det o ställa krav från min sida. Mår så dåligt varje dag så känner att nu för det vara nog. Men orkar samtidigt inga ta upp det innan min ”grabbresa” för jag vill inte må ännu sämre på resan än vad jag redan gör.
Men planen för mig att när jag kommer hem så kommer jag mer eller mindre fråga rakt ut om vi ska skiljas eller försöka jobba på det på riktigt. Jag hoppas självklart på att hon vill kämpa, men då är det på bådas villkor och inte bara hennes. Jag skulle dö för denna kvinna. Jag har haft ett öga för henne sen vi var 20år och vi vart ett par när jag var runt 30. Så för mig är detta verkligen min dreamgirl.
Men vill hon skiljas då kommer jag ringa mäklare o hela skiten ganska snabbt. Jag kommer även låta henne veta att jag kommer inte vara nån barnvakt åt henne så länge vi bor ihop. Ska vi skiljas så kan vi leva det livet ganska snabbt med barn varannan vecka o hela kittet. Vi har en dyr möjlighet att lösa boende ganska snabbt om vi/jag vill. Jag har en brf som jag hyr ut till Microsoft så vill jag kan jag säga upp deras avtal så har jag/vi en 3 rummare att flytta till.
Jag vill självklart inte bo med nån som inte älskar mig på samma villkor. Men tror min fru tönker mycket på det praktiska o sånt. Exempel att hon kommer bli tvungen att säga upp sig på jobbet om det blir splitt exempelvis. Sen är det att bo i nytt hus med allt man vill ha ex pool o sen ska man flytta till en lägenhet. Så jag tror hon tönker på allt men självklart mest på sina känslor ang oss. Men jag tror allt spelar in tyvörr.
Men får jag inte känslan av att den vardagliga närheten känns bra så kommer det säkert bli jag som avslutar detta isåfall. Jag gillar närhet o det ska vara naturligt o mysigt så att säga.
Men jag lär väl märka efter min resa hur hon reagerar på mina frågor/åsikter….
Men livet suger just nu det kan jag lova!
3 gillningar
@nuggen. Jag försökte få henne att prata/ta beslut. Hon sa att hon ville skiljas men sen när jag tog upp det några dagar senare för att jag ville ta in mäklare och se över ekonomi/bodelning var det enligt henne helst plötsligt jag som ville skiljas. Då hävdade hon att hon hela tiden menat provseparation.
Vi går inte på rådgivning och lär ej göra det. För ett antal år sedan gick vi på rådgivning samt att jag gick på enskilda samtal med terapeut. Så att göra det igen är högst osannolikt. Dock har jag tänkt mkt på när vi gick senast. Det slutade nog i mkt att jag sedan dess (flera år) omedvetet och ibland medvetet hela tiden varit orolig för skilsmässa och i detta med tiden utvecklat ett beteende som inte var äkta för mig och som hon idag stör sig otroligt mkt på. Ex att jag i princip sköter all marservice och snabbt tar över ifall hon ens börjat med markservice. Även att jag de senaste åren i princip överlämnat all initiering av närkontakt till henne. Dvs att jag sällan tagit initiativ till närhet/dejter/barnvakt/miniresor för att typ inte ”tvinga” henne till saker. Liksom avstått även fast jag velat. Samt sällan dragit iväg på AW/polare/saker utanför hemmet då jag typ då känt skuld för att inte vara hemma och fixa saker.
Inser mkt av det nu. Dels utifrån vad hon sagt, men även nu när jag sovit borta varannan vecka. Ser att jag behöver komma bort en del från vardagen. Att det finns ett liv utanför hemmet. Jag vill dock inte skiljas. Men jag behöver förändra mig, mina val och mitt liv även om vi skulle försöka igen. Så här med perspektiv inser jag att jag egentligen sällan varit lycklig senaste åren. Absolut någon dag här och där. Men har nog snarare varit smådeppig, uppassande, orolig och typ sådär väntat på uppdrag från frun. Kan med distans se att jag troligen inte varit så kul att leva med. Då jag tappat mig själv så har jag även tappat henne. Jag måste liksom satsa lite på mig själv (+ barnen så klart). Testar vi igen måste jag agera annorlunda. Mer äkta mot mig. Går vi isär så måste jag också satsa på mig själv (+barnen). Jag kommer med tiden gå stärkt ur krisen oavsett väg.
Tror dock att den enklaste vägen nog är skilsmässa. Då tvingas förändringen fram tydligare. Att försöka igen kräver mer + att en då troligen hela tiden blir granskad.
1 gillning
Hej @Haffi
.
Bra att du förstått att du gjort saker/handlingar som " att vara en betjänt " i alla lägen, nu vet du vad du gjort och vad du bör satsa på för att få ett större ego.
.
Även om det skiter sig så tror jag att du redan nu har ett så gott förhållande med ditt barn/barnen att du inte bör vara ledsen att bli VV-pappa
.
Ditt betende kan säkert ha triggat henne till att se dig som en betjänt och inte som hennes man.
Du får ta mera fritidsdagar /timmar så att hon får fixa där hemma, sedan ska du skita i att rätta henne/plocka upp efter henne bara för att det är bara du som gör 100% rätt, låt det va lite stökigt å oreda - ingen jävel som dör av det.
Låter ju ändå som vi har liknade kvinnor i våra liv, droppar en jätte bomb o sen bara lever vidare o inte så mycket prat om elefanten i rummet… för mig är det helt sjukt att säga nått sånt o sen bara ligga lågt. Jag får ibland samma känsla som du skriver att dom typ vill få ett bättre/lättare samvete av att du eller jag ska ta upp det och helt plötsligt så är det inte bara hennes beslut…
Men minns när hon tog upp det och trodde nånstans att jag var på samma bana. Då nånstans i chocken så sa jag att ”detta är helt på dig jag kommer aldrig säga att detta var ett gemensamt beslut” vet inte varför jag sa det men minns att jag sa det.
Jo vi gör lite saker ihop absolut. Men ibland känns det som hon gör det för att vara snäll. Men det är ju ett av mina största problem att jag överanalysersr och övertänker allt hon säger/gör. Hon gör säker det för hon vill o hoppas att det ska funka mellan oss, men vad vet man igentligen 
Hoppas du kan njuta lite av hotellet! Inte närheten att vara hemma med familjen men kanske skönt o slippa alla måsten lite. Typ frulle/städa osv…
Försök o njut, kanske finns gym? Pool? Spa? På hotellet. Använda allt som finns o gör det bästa du kan av vistelsen…
Jag ska iväg med jobbet nån natt nästa vecka o sen blir det Spanien. Så jag kommer också vara iväg en del. Men ändå inte på samma sätt som du gör. Tycker du är stark som orkar göra det där, jag skulle gå under helt av att att provseparera på det där sättet. Så kämpa på hela vägen in i kaklet, där både du o jag är i livet så vad mer kan man förlora? Inte ett skit, kan ju bara bli en förbättring så nu försöker vi göra det bästa av oss båda till både våra barn o fruar. Inte alltid så lätt men vi försöker o det måste fan räknas det med!!
2 gillningar
Tailor har helt rätt! Du ska inte fråga eller be om någonting mer nu. Vill hon gå så låt henne göra det, du har gjort din del redan. Jag gjorde detta misstag när jag var i exakt samma situation vilket gjort att min resa tillbaka blivit mycket längre. Gå rakryggad ur detta nu och med viss heder i behåll i alla fall. Din exfru är inte din vän längre, tyvärr. Hon har valt bort dig, nu måste du välja dig själv (och dina barn).
Jag bönade och bad och grät och hade mig…det slutade med att hon gick rakt in i ett nytt förhållande efter 15 år. Rädda dig själv!!!
4 gillningar
Jag vill absolut att min min man tydligt och bestämt berättar vad han vill, inte låtsas som att han inte bryr sig om jag skulle vilja skiljas.
Sedan inser väl de flesta att man inte kan fortsätta ihop om bara den ene vill, och då får man liksom stå ut med den konsekvenserna, även om man inte vill skiljas själv. Man kan ju inte tvinga någon att stanna, men nog sjutton vill jag att min man ska visa vad han vill och vara berörd om jag vill gå.
Att en partner stannar för att det är bekvämt eller man vill ha det bättre ekonomiskt, det är inte rätt anledning att hålla ihop.
1 gillning
Ja det är ju klart att du vill men det är knappast bra för den lämnades hälsa och välmående att böna och be i veckor/månader. Givetvis är det skönt för ditt ego att den du lämnat bönar och ber men både du och jag vet att det inte hjälper, eller hur? Jag skulle säga att det är extremt själviskt faktiskt…
Daki har ju gång på gång bedyrat att han inte vill skiljas, det finns inte mer han kan göra utan att gå under som människa. Han måste tänka på sig själv, det är ju vad hans exfru gör nämligen, dvs tänker på sig själv.
3 gillningar
Du måste ha missförstått mig helt.
Jag menar EN tydlig deklaration från personen ifråga om vad han vill, inget bönande i veckor. Inga vaga antydningar eller rädslor att inte våga säga sin åsikt eller prata om det svåra.
Syftet skulle naturligtvis vara att veta tydligt vad den andra personen vill, inte gissa eller tolka, eller att tro att handlingar ska tolkas som att han älskar mig. KOMMUNIKATION.
Detta behöver naturligtvis ske om det fortfarande finns en chans och att vi båda i så fall är villiga att ändra saker och oss för att få till förändringar.
Det skulle inte vara en vädjan för mitt ego, det blir ju bara jobbigt för den som vill lämna att någon vill hänga i trots att det inte inte finns någon som helst chans. Om det konstaterats, ja då finns det väl inte så mycket mer att säga.
Jag ber om ursäkt om jag missat, men i åtminstone något av fallen ovan, så verkade man inte riktigt vilja tala ut och det var det jag ville adressera.
Detta är en konsekvens av din rädsla. Men vad var det som gjort att du varit orolig för skilsmässa, från början menar jag?
@Lisa0987 och @Ensamhemma.
Nu startade @Daki denna tråd men jag hängde på då vi tidsmässigt ligger lika. Våra respektive sa för en ca 1,5 månad sen att de ville skiljas. Eller min sa det och gick sedan över till att vilja ”provseparation”. Även sagt att hon ”älskar” mig som vän och uppskattar allt jag gjort för familjen/ekonomin men inte ser oss som ett par. Att detta inte finns ett ”oss”.
Oavsett så. Till det är att böna och be. För x antal år sedan var vi i likande situation. Dock andra gräl. Då bönade jag en hel del och vi gick i terapi. Denna gång finns likheter (men även massa skillnader). Dock har jag nu inte bönat och bett en enda gång.
Jag hoppas jag var tydlig, men sagt att ”jag älskar henne. Jag vill inte skiljas. Jag vill starta om.” Sedan sagt då ”du vill ha en provseparation och space. Utifrån att jag respekterar dig så kör vi på det i 2-3 månader så får båda tänka”.
Ett par veckor in berättade jag saker som jag insett där jag gjort fel. Försökt att inte bortförklara eller skylla på annat utan ”jag har insett detta. Jag ber om ursäkt. Jag kan bara tala som saker som jag gjort”. Sen inte sagt något om vad hon gjort. Tagit mitt ansvar. På det har jag sedan valt att initiera väldigt lite kontakt (om inte viktigt pga barnen). När hon kontaktat har jag enbart besvarat det som frågats och ej bönat, bett, skyllt omständigheter eller något utan bara svarat. Och så sagt att när hon vill pratat får hon komma till mig och jag lovar att lyssna.
Så fokus senaste veckorna har varit mer mot mig. Tränat lite mer. Försökt träffa gamla vänner. Fokus på jobb. Reflektion. Tankearbete.
Jag kör denna provseparation nu. Antar och förbereder mig på skilsmässa. Hoppas på annat men försöker inte tänka på ”slutet” utan snarare processen. Ändra mig själv. För min skull. Förhoppningsvis går jag starkare genom denna kris oavsett utgång.
Vissa saker kring kommande boendesituation skjuter jag upp lite. Behåller gärna huset men kikar även hemnet, men tänker lite såhär
- hon vill skiljas inte jag
- hon önskade provseparation. Då får hon det
- oavsett om jag inser att skilsmässan kanske är rimligast eller inte så var det hennes initiativ så hon får ta processen ditåt just nu - om hon vill
- jag fokuserar på att bli mer positiv, bestämd, ta hand om mig (+ barnen), återta gamla sociala nätverk
- min dörr är öppen. Jag tänker inte böna och be. Jag tänker inte tvinga henne in. Vill hon komma in så är det upp till henne. Då jag jag prata/diskutera.
- att barnen mår bra är oerhört viktigt
Sen uppstår nu en del situationer där jag har svårt att ta beslut. Dels vill jag vara hård och stå upp för min rätt. Samtidigt vill jag vara en bra pappa. Och samtidigt lösa för familjen/henne. Så redan nu har tagit barnen tre gånger på hennes veckor och redan sagt ”ja” till barnen tre kommande tillfällen på hennes veckor. Provseparation är ”varannan” vec
2 gillningar
Du är inte skyldig mig några som helst svar och ber om ursäkt om jag läst dåligt och/eller uttryckt mig klumpigt.
Jag tycker att du verkar ha en bra självinsikt och tar ansvar.
Vad som gjorde att det blev så här vet bara din fru och har ni redan gått igenom en liknande vända tidigare så har det funnits något som skaver.
Dina punkter verkar vettiga. Sedan tror inte jag på provseparation, jag tror att man ska vara tillsammans om man vill hitta tillbaks, men det kanske inte är vad din fru vill.
Senast, x antal år sedan, körde vi inte provseparation. @Lisa0987. Vet inte om jag tror på det egentligen. Men ”tro” och ”hopp” osv är en målbild. Jag tänker nu mer ”process”. Och så ”respekt”
Min fru önskade ”space”. Hon önskade ”egentid” och att separera på prov. Då tänker jag att om jag hade klängt mig fast. Krävt besked. (Eller bönat och bett) hade hon känt sig mer trängd. Fått mindre space och utrymme. Det hade nog lett till att hon tydligare skulle se skilsmässa som enda utvägen.
Genom att jag nu ger henne det hon önskade visar jag att jag lyssnar på henne. Att jag respekterar hennes tankar/beslut. Att jag utifrån respekt och ”kärlek” besvarar henne.
Jag tror inte hon räknande med detta. Hon räknade nog med motstånd. Att jag istället sa ”om det är detta du vill - även om jag inte vill - så tycker jag att vi testar i 2 till 3 månader”. Att jag inte heller bönade och bad utan istället efter chocken la sig bad henne berätta hur hon kände. Att jag bad om ursäkt och i viss mån inte försökte skylla på omständigheter tror jag också skakade om henne lite. Det var hon inte beredd på.
Men då vi nu främst hörs kring praktiska saker så kan vi inte heller jobba på relationen. Men hade jag arbetat emot hade jag nog drivit henne till skilsmässa. Nu är jag mer eller mindre inställd på skilsmässa. Jag hoppas inte, men kalkylerar mot det. Kanske kan vi hitta tillbaka. Men då vi får trycka på ”starta om knappen”. Space är det vi inte testat förut
1 gillning
@Lisa0987
Vad anser du om dessa två videos?
Det är bara en bråkdel kring videos och böcker kring liknande
