Jag har tänkt på det där jag med… men ingen förändring som jag kan komma på, hon bytte jobb för ca 1 år sedan. O visst nu har hon sitt dröm jobb som hon säger. Men jobbet är också nått hon kommer få problem med vid en separation. Mest dygn pass på hennes arbetsplats så skulle vi splitta på oss så kommer hon bli tvungen att säga upp sig… så det är ju garanterat med i hennes tankar också…
2 gillningar
Ja fy fan… man har allt mer eller mindre planerat också vänds allt upp o ner på 1sek.
Antar att du sitter ganska bra i den där
Soffgruppen, för jag satt ganska bra vid poolen i solen idag. Men så inser man att detta håller på att ta slut och i mitt fall så sjunker man ner till botten på 2sekunder…
Tanken har ju slagit mig fler än en gång såklart, det ända jag kan göra är o fråga henne. O hon säger att det inte finns nån annan. Men det kan hon ju även göra för att hon skäms eller inte vill såra mig mer också. Men inget jag har märkt eller så iallfall. Sen kan jag ju erkänna i denna grupp att när jag har fått nån dålig känsla om just det där så har jag kollat upp vart hon eller bilen är. Alla bilar står på mig så jag har appar till dom o kan se på GPS vart dom är.
Nu har jag gjort detta 2-3 gånger o då har alltid bilen varit där den ska vara om man säger så.
Jag ska inte kanske säga att hon vägrar parterapi, men när jag tog upp det så var jag så långt ner på botten så jag minns knappt samtalet. Könns som jag frågar henne om mycket saker och många svar är ”jag vet inte hur jag känner” ”jag vet inte vad jag vill” så har för mig att jag fick nått luddigt svar i stil med jag vet inte o måste tänka typ…
1 gillning
Jag personligen tycker verkligen att vi borde ge det en chans, vad har man att förlora?
Jag går runt med en känsla av. Att är det just idag hon kommer avsluta allt, varje fucking jävla dag har jag den känslan när jag rullar hemåt. Så mentalt är jag jävligt sliten o trött…
Det rätt är nog att pressa lite, men jag är så fruktansvärt rädd för att förlora henne så jag vågar inte pressa fram nått svar…
Jag trodde aldrig att jag skulle kunna må såhär dåligt om jag ska vara ärlig…
Jag hör vad ni säger o skriver… självklart så hoppas jag på att så inte är fallet men vad vet man 
sen smäller det inte varje kväll här hemma, det var nog mer sex innan detta kom upp. Men det blir lite action iallfall. Va det nu betyder…
Hon har ju flaggat för att det skulle kunna vara en lösning. Att köra på under sommaren för o se hur allt känns o därefter ta ett beslut.
Den dealen tar jag isåfall , då skulle jag veta att hon vill jobba på det samt att jag kan släppa min känsla av att jag ska bli dumpad varje fucking dag och kanske kan leva ut lite mer både för lillen o henne.
2 gillningar
Det kanske är nån på jobbet? Dra inga förhastade slutsatser av det men det kan vara möjligt. Har hon blivit mer intresserad av kläder och fixa till sig? Sitter med telefonen?
Lite fundersam över parterapin. Men hur duktig är hon på att kommunicera normalt sett?
Eller så är det att hennes nya jobb fått henne att fundera över livet? Hon kanske kommit in i den klassiska ”halva livet har gått, var det här allt”.
Som @Tailor skriver: egentid, dejter, lyssna aktivt.
Lev! Det brukar smitta av sig. Med det menar jag att man kan aldrig begära att nån annan ändrar och jobbar på sitt beteende. Men man kan jobba med sig själv och föregå med gott exempel.
Vet du förresten hennes kärleksspråk?
3 gillningar
Jag har varit den som lämnat de flesta förhållanden men aldrig för ngn annan. Antingen har vi inte fått relationen att fungera trots parterapi och samtal el så har jag inte mått bra i förhållandet. Med det sagt vill jag förvarna att du inte tar händelserna i förväg.
Jag hade börjat som @Tailor skriver prata med henne, lyssna, ställ många frågor och skapa en genuint nyfiken stämning där hon känner sig trygg med att du bara lyssnar (och inte förklarar/reagerar). Det är också ett ypperligt tillfälle att visa att du bryr dig om henne och er och känns tillfället rätt föreslå terapi.
Du ska förstås fråga om de finns ngn annan men jag tror att du oavsett var ni landar behöver för din egen del förstå vad hon tänker och varför.
Även om du “tar dealen” så kan det vara bra att du själv lägger till vad DU behöver till den dealen. Du kan inte gå och må så dåligt som du gör. Terapi för er båda eller åtminstone för dig själv rekommenderar jag starkt. Och sen att du faktiskt frågar henne vad hon menar med dealen hon ger. Vad innebär att “köra på under sommaren”? Göra allt som vanligt? Det funkar liksom inte att sitta still i en båt som tar in vatten, man måste agera. Vad har hon för plan ? Vad vill hon att NI ska göra?
Ibland när man läser hur folk ska låta tiden gå lite och se vad som händer och samtidigt inte vill gå i terapi så får jag en känsla av att man inte gör något aktivt för att förändra sin situation utan förväntar sig att något ska ske av sig själv.
Även om det är jobbigt, våga prata om kärnfrågan. Låt inte elefanten i rummet bli en gigantisk en.
2 gillningar
Hur menar du att det där “köra på under sommaren” skulle läggas upp?
Fortsätta leva tillsammans och jobba på relationen båda två 24/7 i princip?
Eller leva på var sitt håll och där och då vanka runt och fundera och “känna efter”?
Det förstnämnda har du inget att förlora på under förutsättning att ni båda visar lika tydlig vilja och comittment till att jobba på er gemensamma relation och där ingår familjerådgivningen som en ganska självklar del.
Det sistnämnda tror jag inte ett smack på, då är det något/någon annan som ska provas på och känna sig för med 
4 gillningar
@Tailor … kollade på en rad klipp från Goodguys2greatmen igår på youtube. Mycket intressant. Tack för tips
1 gillning
Du har fått många kloka råd.
Jag vill skicka med dig ett par artiklar som för mig beskriver hur många kvinnor funkar.
Sedan vill jag också säga att ni förmodligen behöver söka professionell hjälp, kanske även för att båda ska känna att det finns ett commitment att få det bättre. Ni måste välja det, båda två.
Men främst måste ni få till en förändring mellan er för annars kommer inget att bli bättre.
Albert Einstein: The definition of insanity is doing the same thing over and over and expecting different results.
Mitt sista råd är att man inte kan bli någon annan. Visst kan man anstränga sig, men det måste också ligga i ens egen natur och intresse att göra mer/vara på något annat sätt, annars blir det ingen varaktig förändring. Man måste också vara sann mot sig själv inte bara slå knut på sig för att leva upp till någon annans krav/förväntningar. Båda måste vilja investera i relationen.
5 gillningar
Hon jobbar i en kvinno donerande bransch så det finns inte så många män i hennes närhet på jobbet. (Vad hon har berättat iallfall)
Hon arbetar som samordnare på ett boende för att vara exakt.
Hon har alltid under våran tid ihop klätt sig väldigt snyggt o stiligt. Både på jobb o privat. Träna har hon alltid gjort under våra år ihop.
Visst kan jag ibland reagerar på mobilen men känns även som jag kan vara paranoid ang det. Svårt att känna en skillnad när man är så övertänker allt.
Men jag tror stort på att det är det du skriver om att (halva livet har gått, var detta allt) den känslan är helt klart jobbigt att gå runt med. Men nånstans så kan jag känna att så känner vi väl alla till o från. Man kan ju inte leva bland molnen 24/7. Ett dröm senario absolut men kan vara svårt o nå hela tiden.
Men jag ska ha fått samtals tid genom Företagshälsan nu, men jag är inne på det du o tailer skriver.
Jag ska försöka var den bästa av mig själv. Göra saker själv, göra saker med min dotter, och försöka vara så glad jag kan i denna tid. Så det kan smitta av sig mer mellan oss. Även gällande frun med aktiviteter. Vi var faktiskt o körde ett pass på korpen igår ihop. Det var både roligt o skönt!
Lite fundersam vad du menar med kärleksspråket?
Du kan googla kärleksspråk. Finns 5 varianter.
Sex, tjänster, gåvor, tid, ord.
Jag känner att tar vi den vägen så är det mycket kommunicera o vara öppen som gäller. Prata mycket om vad vi båda önskar av livet och oss som par. Köra på som vanligt är inte ett alternativ för mig. Det var ändå det ”vanliga” som har tagit oss där vi är idag…
Tror inte jag kommer acceptera nån annan lösning, för mig så är det inte intressant att flytta isär för att känna efter. Då bryter jag heller ihop och försöker ta mig tillbaka i livet själv.
Jag personligen har sökt samtalsstöd genom mitt arbete, så där är jag på gång för att kunna jobba med mina tankar och jobbigheter på denna resa.
Inget jag kommer berätta för mig fru att jag går på. Detta gör jag för min egen skull för att fungera både på jobbet samt i hemmet.
3 gillningar
Vad bra att du har tydliga mål på vad du behöver. Bra att du har sökt samtalsstöd. Personligen hade jag berättat för min partner om det för jag gillar inte att ha några hemligheter men det är så jag fungerar.
1 gillning
Hej,
Jag vet precis vad du går igenom. Min man slängde en sådan bomb i mars månad. Han sagt exakt samma saker som din fru. Vi har en pojke på 3 år. Vi har nyss byggt ett hus. Jag har ett mycket bra jobb och inkomst och han fått ett bättre jobb nu. Jag är en som fixar det mesta hemma och den som drar in mer inkomst och han behöver inte tänka på mycket kan jag säga. Även fixar det mesta med barnet. Han är några år yngre än mig bör tilläggas. Så kanske andra behov än vad jag har.
Iaf… när han slängde bomben rasade hela min värld. Och då kom detta i samband med att jag sagt att jag vill ha han mer hemma då han ses ofta med sina killkompisar sedan pojken föddes. Vi pratar om ca 3 ggr i veckan 2-3 h åt gången. Klart jag tänkt att jag förtjänar bättre. Jag saknar hur han varit första två åren tills barnet kom. Sagt ifrån och det gillade ej han. Hans vänner är viktiga för han fick höra.
Att vi är i olika faser i livet. Att han tappat känslor (då jag varit lite svartsjuk pga dessa dagar han går ut). Han tog sina saker och stack och bodde hos en killkompis. Under tiden hörde av sig dgl osv.
Var superledsen och visste ej vart jag skulle ta mig till. Orkar ej beskriva mina känslor. Det var en tsunami i mitt huvud och hjärta.
Sedan plötsligt ville han komma tillbaka och sagt älskar mig. Jag tog emot honom och sedan dess har det gått typ två månader. Vi lever som före bråket. Men jag litar ej på honom mer och är på min vakt. Sen tänker ofta att jag vill ej ha det så. En man som vill hellre spendera tid med sina polare än mig. Vi gör ej så många saker ihop. Jag gör det mesta hemma och kring barnet. Jag är den som har koll på alla räkningar och allt annat. Jag prioriterar min familj medan mannen prioriterar vänner och ha trevligt.
Rörigt inlägg men med det sagt så kan tänka mig vad du känner då du liksom jag verkar vara den ’mer stabila’ i relationen. Kanske din fru har 40 års kris. Eller livskris… Kanske behöver vara ensam ett tag och se vad hon vill och tänker. Under tiden min man bodde borta så kom jag fram till att det känns ej att han flyttade ut då han ändå var borta så mkt. Så det gav mig uppvaknande och jag själv är inte helt säker på oss längre. Kanske borde hon flytta ut ett tag (några veckor) så ni kan se vart ni har varandra osv. Vet låter hemskt men föreslå det för henne. Hon kanske inser själv att hon väck osäkerhet hos dig. Så hon ej tar dig för givet som min man gör.
Vet ej vad ville ha skrivit med det inlägget men hoppas allt löser sig.
4 gillningar
Hur går det @Daki?
Bra att du hittat stöd. Hur går det att leva under samma tak?
För mig går det sådär. Sov borta förra veckan. Denna veckan är ”frugan” borta och så har jag nyss fixat sovplats för mig nästa vecka.
Frugan ringde och körde facetime med barnen och sen pratade vi lite. Hon hade då pratat med en tjejkompis som kände nån där man kunde hyra in sig i ett rum i en lägenhet. Då får man dela kök/toalett osv med ngn annan men har eget rum. Hennes plan var då att vi under hela sommaren alternerar mellan att sova där och sova i huset med barnen på veckobasis. Blir billigare än min plan på lägenhetshotell eller hyra hel lägenhet i andra hand.
Känns sådär, men kanske ekonomiskt vettigare. Det jobbiga för mig är att hon är ganska kort i ton och fullt inställd på att vi fortsätter någon slags ”provseparation” istället för att prata ut och se om vi kan fortsätta tillsammans… men en får bita ihop.
Oavsett hur tungt så är separation på prov ännu inte skilsmässa. Ska fortsätta fokusera på barnen när jag har dem och fokus på mig när jag är själv. Gäller att bygga upp sig ngt oavsett utgång.
Som sagt. Hoppas det går bra för dig. Vad gör ni
2 gillningar
@Haffi hej!
Jag har legat lågt både hemma o på social medier, hon säger inget alls om jag inte tar upp det. Hon lever på som inget har hänt. Medans jag är långt långt under isen… kämpar för att hålla facet uppe inför min lilla men det går inte alla dagar. Hon jobbar dygn 2dagar i veckan o jag försöker aktivera mig när hon är hemma.
Jag var iväg 2nätter i helgen o fiskade med några polare. Det var helt ok men öndå ledsamt när det kommer på tal runt lägerelden. Jag fattar inte att det kanske är över.
Hon ville att både vi som par skulle göra mer saker ihop samt att hon ville göra mer saker med sina tjejer. Så vi har gjort ganska mycket saker både ihop o på varsitt håll. Hon har gjort klart mycket mer saker än mig iofs men jag låter det rulla på så…när vi gör saker ihop så är det nästan som att inget har hänt. Vi ska på date nästa vecka o i helgen kommer våra polare med barn hit för middag o övernattning. O när jag frågar min polare om det märks nått på min fru så säger alla nej. Dom tycker det är helt sjuk att det inte märks nått efter vad jag har berättat.
Det som är skillnad är att det är mycket mindre närhet. Både rent sexuellt och bara allmänt kram/puss/känna på varandra. O det saknar jag nått fruktansvärt den vanliga o mysiga närheten. Jag är en kille som gillar att kramas o bara känna på varandra utan sexet nu menar jag. Så det är jobbigt som fan. Men jag kämpar på så gott jag kan.
det jag även börja känna och den känslan är riktigt tung, är att jag känner mig som nån jävla barnvakt för att hon ska ut på nån AW eller nån fest med tjejerna medans jag håller god min typ.
Jag försöker var den bästa jag kan både mot frun o lillen. Så bryter jag ihop i min ensamhet istället. Ska försöka härda ut till 6juni, ska till Spanien mellan 1-5 juni med mina killpolare. Jag vill inte ha det ännu värre än vad det är innan dess. Sen tror jag inte jag pallar mer av denna tortyr. Så efter resan lär det verkligen bli ett beslut om hur vi ska gå vidare.
Så jag hoppas jag är stark nog att ställe ett ultimatum att antingen försöker vi på riktigt med oss i focus o mycket kommunikation eller så får vi bryta upp för detta är inget liv för mig… då bryter jag heller ihop totalt o sen får försöka bygga upp mig Sjölv igen. Har även fått tid hos företagshälsovården strax efter Spanien så då kan jag bryta ihop där o få stöd om hon inte vill kämpa.
Jag hoppas det funkar för er! Det låter som ni ändå har en plan för hur ”prövandet” ska gå till. O jag hoppas verkligen för dig o barnen att det löser sig!
Ekomiska är det tufft vilken väg man än väljer men bra att ni kanske får till det ekonomiskt även om idén inte är din idé. Men pallar du med det så ska du absolut pröva/köra på det! Alla hittar vägar som funkar för dom. Tror du att du kommer palla med det där en hel sommar? Tyvör skulle jag inte palla med det 
Men jag kommer inte palla med nån provseparation. Jag skulle inte klara av FaceTima o liknade för att kanske bli dumpad om 3-6 månader. Så jag hoppas hon vill kämpa på hemmaplan med oss som familj i focus. Och vill hon inte det så kommer jag säga att jag vill skiljas för jag pallar inget mer. O det är ändå det värsta jag kan tänka mig. Men känner att jag måste överleva för både mig och lillens skull.
Men mitt mål är att försöka vara den bästa jag kan när vi ses o umgås. O sen får vi se hur det känns för oss helt enkelt.
1 gillning
@daki.
Låter tungt. Lider med dig. Den här ”limbon” är jobbig.
Vi/jag har ännu inte bokat in något boende för sommaren. Jag har gett förslag, men får inget bra svar. Hon tycker allt verkar dyrt.
Just denna vecka lyxade jag till det för mig så bokade en hel vecka på hotell.
Jag skulle också vilja ha ett beslut.
Min fru drog sig undan flera dagar, sen kläckte hon ”skilsmässa”, sen gick det till ”provseparation”. Nu pratar vi typ inte. Kontakten är korta sms, korta mail, eller att det syns saker i vår delade digitala kalender.
Hos er låter det som att ni försöker. Gå på date, umgås som par med andra familjer osv. Då finns möjlighet att bygga vidare. För mig tror jag att dessa prov-veckor kommer leda till skilsmässa.
Får känslan av att frun pushar iväg mig, är kort i ton, distanserar sig för att få mig att inse att det är över och kanske få mig att verkligen vilja skiljas. Då får hon bättre samvete eftersom beslutet då snarare blir bådas och inte bara hennes.
Egentligen borde man kanske ta tjuren vid hornen. Riva av plåstret och separera. Men men.
Skönt att du har lite saker att se fram emot. Resa utomlands osv.
Hej grabbarna @Haffi och @Daki .
.
Vilket elände ni hamnat i båda två.
.
Hos dig @Daki verkar det finnas en liten strimma hopp, en lite i alla fall.
,
Hos @Haffi verkar det som om Madam innest inne bestämt sig men velar utåt, att ni två inte kommer iväg till " en pratdoktor " och får lufta era känslor är ju skittråkigt, din egen uppfattning @Haffi om att efter sommarn så spricker hela skiten är ju inte lustig för dig att gå omkring med en kvarnsten om halsen.
.
Till er båda: har ni sagt till Damerna att nu måste vi sätta oss ner och jag vill veta av dig om det finns någon chans till reparation av vårt förhållande. Ni kan gå runt å tolka hennes signaler bäst fan ni vill, hur lätt som fan att ni tror nått om hennes tillstånd som är alldeles åt helvete.
.
Vet att detta är helveteselden, men ni måste själv komma till en punkt där ni tar beslut om vilken väg ni ska ta framöver.
2 gillningar