Vill man diskutera relationer/manligt/kvinnligt rent allmänt så finns det ett forum som heter Flashback. Flashback är indelat i flera olika sorters delforum. Bara att leta upp delforum efter intresse/ämne.
1 gillning
Jag tycker att det är intressant att höra hur du ser på dig själv, @Tailor. Det ger ett intryck av att du ser dig själv som fritänkaren som vågar gå emot den menlösa, medhållande flocken och säga det ingen annan vågar säga. Och den som Sett Sanningen gällande alla relationer och alla kvinnor och alla män. Och som ser det som sin tålmodiga uppgift att upplysa en otacksam och trög allmänhet i detta.
Att du kapat trådar verkar inte bekomma dig det minsta. Eller att du beter dig fruktansvärt okänsligt och många gånger kränkande gentemot personer som redan mår väldigt dåligt. Eller att du skyller på offren och lägger ytterligare sten på börda på människor som ber om hjälp.
Beror det på att du helt enkelt inte förstår detta? Eller att du bara inte bryr dig?
Har ingen aning om vem du syftar på. Mitt ego klarar höra en väldig massa, jag var inte kontrollerande och mitt ex var många saker men inte lat.
TS i detta fallet framstod som väldigt skör och tvivlande. Det enda hon behövde var med stor sannolikhet värme, tröst och uppmuntran. Det var därför jag inte skrev för jag blev oerhört provocerad av mannens beteende och hade skrivit något i stil med “han är ett manipulativt praktsvin, LÄMNA!”
Nåt mer konstruktivt än så hade jag inte fått fram, så därför lät jag bli.
Jag hade heller inte gett mig in på att diskutera hur mannen mår eller hur TS har betett sig (i detta fallet), eller att ibland är kvinnan kontrollerande och då ger mannen upp, eller att mina manliga släktingar blev lämnade av sina fruar och då fick de ett färdigt paket i knäet för det är så “damer” gör. Osv osv osv.
Vafan liksom, var det verkligen behövlig information till TS… Var det relationer överlag hon var här för att diskutera 
Jag uppfattade det verkligen inte så.
När du märker att du bara lyckas provocera och tar över en hel tråd så dra dig ur - är mitt tips.
2 gillningar
Absolut båda parter ska se sin del i varför det blivit som det blivit. Nästan alla fattar det.
Men just i det här fallet gäller det en man som under lång tid utpressat sin partner till sex och därmed förstört sin partners sexlust.
Det är bortom räddning. Det är aaalldeles försent att börja gräva i vad som är hennes del och vad som är hans del och hur har deras respektive beteende påverkat relationen osv osv osv.
Det var liksom inte en söndagsutflykt de var på som blev förstörd för att det började ösregna. Och de blev lite irriterade på varandra.
Det som TS skrev var på en helt annan nivå.
2 gillningar
Dessutom vägrade ts man familjerådgivning och ville inte jobba på att förbättra relationen.
Berättelserna under “Min historia” är inte avsedda för generella diskussioner, den är till som en loggbok/ dagbok för den enskilde. Jag beklagar att jag bidrog till att sabba tråden.
4 gillningar
Inga ytterligare kommentarer eller förklaringar kommer från mig på detta.
2 gillningar
Det här är ett stödforum
Människor som kommer hit är ofta i sitt livs kris.
Det är ingen partiledardebatt.
Det finns trådar som är mer inriktade på diskussioner. Och du kan skapa en egen trådkapartråd, om du vill, där du kan debattera ämnen som dyker upp i andras trådar.
Men lämna känsliga trådar åt de som kan och vill ge stöd i svåra situationer.
7 gillningar
Nej du ser saker utifrån en stereotyp, oförmögen att se individen, oförmögen att läsa mellan raderna och ibland fullständigt oförmögen att läsa även det som skrivs uttryckligen.
8 gillningar
Du har ändå kommit långt, och det ska du vara stolt över. Att du kan sätta ord på det och erkänna situationen är ett stort och svårt steg.
Inte sällan tar det många långa år innan man orkar ta in att den mannen man älskade, stöttade och litade på kunde våldta en. Ofta tar det också emot att se sig själv just som ett offer för ett sådant brott, och även det kan vara en lång och svår process. Jag hoppas verkligen att du får rätt stöd i detta från någon som kan just det du varit med om 
Och likaledes brukar även förövare värja sig mot att se sig just som en förövare. De brukar gärna slingra sig och använda omskrivningar kring situationen och sitt beteende. Istället för att erkänna sig själv som en våldtäktsman är det vanligt att skylla på föreställningar eller på offret. Såsom att hon inte var tillräckligt tydlig eller att hon inte skulle gjort si eller så. Eller att det bara är en “riktig” våldtäkt om det är invandrarkillar som ger sig på någon utomhus, och inte om det sker i ett svenskt medelklasshem mellan ett etablerat par. Osv.
Så jag tycker att du är stark, @Anonymt2022, och hoppas att du kan börja läka och få det stöd du behöver längsmed vägen
3 gillningar
Fullt så enkelt är det inte.
Det finns olika personlighetstyper.
Erfarenheter.
Karaktärsegenskaper.
Det händer saker i livet.
Man växer.
Utvecklas.
Sjukdom.
Beroende
Saker som mejslas ut och blir allt starkare.
Man vill ha ut olika saker av relationen.
Ingen människa är den andra lik.
Ingen situation är den andra lik.
I ts fall vägrade partnern terapi och ville inte göra något åt att förändra/ arbeta på relationen
Att då säga åt ts att hon ska tänka över vad hon kan göra annorlunda är bara övermaga.
Du projicerar din egen situation på varje man och läser in din relation i andras och tror att det är samma sak för alla andra som det var för dig men så är det inte.
Exakt. Ts måste inse att det är övergrepp som inte är ok som hon utsätts för.
2 gillningar
Jag tror att det kanske är där skon klämmer, @Tailor
Jag tror att du ser sig själv som Den Stora Sanningsbäraren som är en rationell motvikt mot den fårskock som bräker i en ekokammaren
Jag tror att du på fullaste allvar tänker att du tillför något värdefullt med dina inlägg.
Och jag tror inte att du ser vad som egentligen händer. Vad du egentligen gör.
För i de allra flesta fall har du bara sparkat på en människa som redan ligger ner. Du har lagt skulden på offer. Du har kommit med desinformation.
Det är mycket möjligt att du anser att de som vill stötta offer och markera mot ett övergrepp bara symboliserar en menlös ekokammare.
Men i så fall tycker jag snarare att du ska reflektera över ditt eget behov av att försvara gärningar och få trasiga människor att må ännu sämre - av ingen annan anledning än att sticka ut från mängden
Är ditt eget behov av att känna dig speciell så mycket viktigare än andra människors välbefinnande? Hur många oskyldiga människor är du beredd att offra bara för att det roar dig att röra om i grytan? Och är du en sådan överlägsen människa att din definition av övergrepp ska gälla över lagen?
Jag är övertygad om att du själv ser dig som en bra och balanserad man. Men fundera på om det verkligen är så du beter dig
7 gillningar
Problemet är bara att det var inte TS man som skrev här.
Tror knappast han hade kunnat vara ärlig med sig själv och mot andra ändå. En man som tvingar till sig sex och har haft flera år på sig att ta sitt föräldraansvar. Att jobba med sin partner istället för mot henne. Gått i terapi, både själv och med sin partner. Istället har han hotat och surat.
Han körde sitt äktenskap i botten.
Han, inte du eller andra män, han. Men han är inte här.
TS är(var) här. Det är hennes perspektiv och situation vi måste utgå ifrån. Inte mannens eller random mäns perspektiv och situationer vi ska/kan utgå ifrån eftersom det var inte han/dem som skrev här.
Och nej, jag tror faktiskt inte att detta är ett återkommande mönster i parförhållanden. Att mannen skiter i barn och hem och tvingar sig på partnern sexuellt - får han inte sex tillräckligt ofta så hotar han med att göra slut och gör livet till ett helvete för sin familj.
Som sagt, tror/hoppas inte att detta är vanligt.
5 gillningar
Och om ts situation tillhör de andra 15%?
När ts man inte vill gå i terapi, inte vill arbeta på relationen, är det ts fel? Är det hon som ska anstränga sig mer? Om han är nöjd som det är?
Vad kan hon göra när han inte vill lyssna, inte göra något? Varför ska hon rannsaka sig själv?
Du är inte ts man
Jag har pressat en kvinna till sex mot hennes vilha och det var en våldtäkt. Jag kränkte hennes fydiska, sexuella och emotionella intigritet. Det var min första älskarinna och i efterdyningarna när vår sexuella relation höll på att ebba ut. Vi talade ut, umgicks, var vänner och hon bad mig ge henne oralsex men liktförbannat var det en våldtäkt jag begick när jag efteråt såg hur sargad hon blev. Hon sa inte ifrån, gjorde inte motstånd, gav sitt samtycke men det var mot hennes vilja och lust.
Så våldtäkt var det.
1 gillning
Det är problemet med dig.
Ts man är inte du.
Du har ingen aning om hans karaktär
Om hur han är
Vad han känner.
Han är inte du.
Det finns psykopater
Narcisster
Empatistörda.
Män är inte kloner av varandra.
Eller menar du att alla är “Kapten klänning”?
Jag har mött många män med olika människosyn/ kvinnosyn/ syn på hur en relation ska vara.
Alla är inte som du.
Inte alla gillar inte att meka med bilar.
Inte alla idrottar.
Inte alla tycker om att snickra och renovera.
Du kan inte ta en blåkopia av dig och din relation och lägga den som en blåkopia på andras Det är andra individer med en annan dynamik som hanterar den på andra sätt men att säga åt någon som försöker få till en förändring men vars partner vägrar och pressar henne till sex att hon måste se sin del och göra mer för att han ska förstå är övermaga.
6 gillningar
Varför skulle ‘vi’ jämföra dig med TS man när du inte betett dig alls som TS man?
TS har inte betett sig som din ex-fru och du har inte betett dig som TS man.
Du föreslog separation på slutet efter många års kommunikationssvårigheter.
TS man vill inte kommunicera överhuvudtaget. Där är inga likheter alls mellan deras förhållande och ditt ex-förhållande. Nada.
2 gillningar
Ja, om du har betett dig som ts man hade vi nog gjort det, och i så fall med fog. Annars är det ju lika löjligt att säga att du ska klassas som förgripare som att någon annan helt slumpmässig utvald person på forumet ska klassas som förgripare. Varför du drar det kortet förstår jag inte?
Jag tycker att du duckar kärnfrågan genom att dels gömma dig bakom andra män och dels komma med påståenden istället.
Frågan är fortfarande varför ditt behov av att gå emot strömmen är viktigare än de personer som genomgår en livskris och kommer är till forumet för att söka stöd och hjälp?
Och varför du faktiskt underkänner många offers upplevelser genom egna tolkningar av både övergrepp och psykisk misshandel som går stick i stäv med de objektiva beskrivningarna?
2 gillningar
Om och om igen hör vi din historia. Varför måste du berätta din historia i var och varannan tråd? Den återkommer överallt non stop? Har du tänkt på att få andra gör det? Vad är det som gör att du hela tiden måste framhäva DIN historia? I andras trådar. Varför är den så viktig?
1 gillning
Likheten är inte alls slående, det är just det du missar.
Men du svarar ändå inte på frågan, varför du i alla trådar måste rapa din historia igen. Den finns ju i din egen tråd. Det är inte bara i denna.
Hon föreslår familjerådgivning, han vägrar.
Hon vill arbeta på relationen, han vägrar.
Hon vill ha hjälp med barn och hushåll då de har ett barn med disgonser.
Han vägrar.
Han vill ha sex och låter det gå ut över famijen om han inte får det.
Var det så för ditt x också?
1 gillning
Alla reagerar olika efter en förlossning och mår olika bra. Sen tar inte allt slut bara för att ett barn är fött. Bebisen ska ha omvårdnad 24 timmar om dygnet veckan runt. Jag som står vid sidan om ser en trött kvinna som inte orkar behaga sin man. 85% av alla kvinnor är missförstådda efter en förlossning. Männen vill ha sex medan kvinnan inte orkar. Jag tillför jämvikt och balans till frågan. Det är ditt fel att hon inte ville ha sex. Ditt ansvar. Hon tog hand om bebisen och du ville ha sex…
3 gillningar