Stryp sexet till NOLL då, asap 
Då synar du hans kort direkt. Gör han slag i saken är du av med honom och du är den som tjänar bra så då inrättar du ditt nya liv tsm med dina barn. För det är barnen som är det viktigaste i nuläget, inte en ny relation… den tiden kommer.
Men satsa nu på dig själv och dina barn nu så du inte kastar dig in i något nytt hals över huvud för att du behöver närhet, eller ditten eller datten av någon man.
Tyvärr tror jag att han definitivt kommer vilja ha barnen 50 procent, om inte annat för att han vet att jag vill vara med dem så mycket som möjligt. Men visst, han kanske tröttnar när han inser hur mycket jag gjort som han då hade behövt göra. Det är också lite problematiskt att mitt jobb har nattarbete då och då så att vara själv med dem är svårt 
Nej men gud, jag vill absolut inte ha en ny relation, vet inte om jag någonsin kommer vilja ha det efter denna. Har försökt att göra så men då har det gått ut så mycket över hela stämningen hemma så jag har gett upp och gått med på sex. Som sagt, jag har länge förstått att jag behöver lämna/låta honom lämna men det är så jävla svårt 
Tjaaaa… då får du isf börja med det upplägget, men fortare än du anar så kan 50/50 bli honom övermäktigt. Vad han tror sig veta om vad du vill… och vad du hädanefter ger sken av är två skilda saker, så här gäller det att tänka till innan du föreslår något.
Han låter inte som den skarpaste kniven i lådan så spelar du dina kort klokt så kan utfallet bli annorlunda än du tror i nuet. Överdriv inte problemen redan innan, utan lita på att du kommer att klara det bra 
Hur jag står ut? Vissa dagar är lättare än andra.
Har berätta för några vänner det har hjälpt mig, men helt ärligt jag orkar knappt prata om min situation och inte minst hur jag har behandlat mig själv och mina känslor…
. Det som har hjälpt mig mycket är självhjälpsböcker som tex lev livet fullt ut, av Tolle eckhart
Kunna förlåta sig själv och acceptera livet här och nu❤️
Jag instämmer med @Noomi. Min försäkte på alla möjliga sätt att hota att göra det rna och det andra. Hittills har inget verkställs, även om jag i den stunden var livrädd.
Sen skulle jag faktiskt också rekommendera att lyssna på det noomi skriver, att inte syna dina kort. Jag gjorde så en gång, att jag inte synade och bara för att jag föreslog på ett visst så skulle det bli på ett annat sätt. Tillslut landade vi i någon deal (som jag egentligen hade haft i åtanken utan att avslöja den från början), men i hans värld blev det som att han inte gick med på min ursprungstanke och då var han nöjd.
Jag har tyvärr lärt mig att hantera olika situationer lite strategiskt, annars är det ganska kört för mig för jag kommer inte vidare och han kör över mig.
Du får väldigt kloka svar här. Det fick jag också för ett år sen. Det gav mig mycket stöd. Jag är ingen som har rätten att avgöra om du ska stanna eller gå, det kan bara du bestämma. Men ju längre tiden gick desto värre blev det för mig (jag mådde jättedåligt, min kropp fungerade bara på automatik och på rutiner, jag var emotionellt avstängd, väldigt tyst pch frånvarande. Jag fick också hjärtklappningar och andningssvårigheter emellanåt. Jag såg hur mitt mående eskalerade till det sämre och tillslut började jag att planera steg för steg. Stödet härifrån var obeskrivligt!
Jag var inne och läste massor här också, men hade inte mycket ork att skriva alltid.
Stor kram och styrka till dig. Jag beundrar din styrka och din uthållighet. 
Menade aldrig att min historia skulle bli en konflikt. Vad jag har skrivit är ju bara min sida av saken, och jag är som sagt fullt medveten om min egen del i våra problem. Vet inte vad jag ville ha ut av att skriva här, känner mig bara så ensam och maktlös i min situation.
Tusen tusen tack för alla fina svar här inne, jag blir helt rörd av alla som tagit sig tid❤️. Inser att jag verkligen måste sätta mig ner och försöka bena ut, och antagligen också söka stöd hos anhöriga. Jag har inte vågat för om jag berättar blir det ju verklighet och point of no return. Men det är antagligen precis vad jag behöver.
Strunta nu i alla eventuella försök att se saken ur din “slagne mans synvinkel”, din man har haft åratal på sig att inse att flera barn inte sköter sig själva och att livet med barn består av mkt mer än att fantisera om innovativt sex 24/7 och däremellan ligga på sofflocket. En sån idiot till man skulle inte ha några barn krasst sagt.
Men nu är det som det är… så börja lita till dig själv, det är ju du som redan nu drar runt hela familjelasset på egen hand, så varför skulle det bli svårare för dig att göra det ensam som ensamstående, du är ju redan ensam i den sk “tvåsamhet” du lever i??
Spotta upp dig nu och inse att det är DU som sitter på alla trumf här, både ekonomiskt och praktiskt/funktionellt
Det finns två aspekter av detta.
OM han lever ett liv där han vill ha markservice och sex, och annars straffar både sin partner och sina barn om han inte får just det, är det kanske inte så långsökt att tro att det faktiskt är något han uppenbarligen vill upprätthålla. Annars hade han ju agerat helt och hållet annorlunda.
Även om han inte är helt nöjd med relationen i sig måste han ju fortfarande ta sitt ansvar. Kanske mår han också dåligt. Men att då “lösa” det genom att bete sig illa gentemot sin familj är oansvarigt och icke acceptabelt. I så fall måste han ta sitt ansvar för att göra något åt situationen, istället för att lassa över hela den bördan på henne och sedan klaga och gnälla och bete sig illa om hon inte gör allt han vill.
Om han nu mår dåligt beter han sig ju faktiskt som en tvååring som drattat på rumpan och skriker åt en kvinna att lyfta upp honom igen. Men han är inte två år. Han är en vuxen man. Han måste kunna agera därefter.
Det är dags att vi alla faktiskt ställer vuxna krav på vuxna människor. Nej, livet är inte lätt för oss alla. Nej, vi är inte alla lyckliga i våra relationer. Nej, vi är kanske inte alla lyckliga i våra liv i stort heller. Men vi kan inte låta det bli ursäkter för att bete oss illa mot våra närstående. Det finns inget frikort från att bete sig som ett barn ett helt liv.
Det är ingen som sagt att TS man nödvändigtvis är lycklig på alla sätt och vis. Men det vi alla - med rätta - säger är att han i så fall får sluta bete sig som ett barn och straffa sin omgivning för det, och istället börja stå på sina egna två ben och bära sin av ansvaret.
Om mannen mår skit, så är det en förklaring och ingen ursäkt. Han är en vuxen man och har ingen rätt att straffa fru och barn för att han mår skit. Det spelar ingen jäkla roll hur olycklig han eventuellt är. En vuxen människa tar ansvar för sin egen olycka och hanterar den.
Du skriver att hon är “involverad”. En våldtagen kvinna är involverad i våldtäkten men inte ansvarig. En misshandlad och rånad man är involverad i brottet men inte ansvarig. Sitt inte och skriv att hon kunde ha ansträngt sig lite mer för att hålla i hop familjen eller att ansvaret inte bara är hennes!
Det du missar i ditt ivriga försvarande av män som misshandlar, trakasserar, begår sexuella övergrepp, hotar och skrämmer sina kvinnor och barn, det är att det finns utsatta män här på sajten också. De har fruar som får vredesutbrott, kastar saker, är elaka mot barnen, hotar med skilsmässa och att söka egen vårdnad om barnen, ljuger för omgivningen om att mannen är galen osv. Dessa utsatta män får samma stöd som utsatta kvinnor får. Det finns skitstövlar bland båda könen.
Hur mår du idag?
Jag känner att tråden skiftar ibland från ditt fokus.
Syster.
Inga barn mår bra av att leva i dysfunktionella förhållanden.
På mig låter det som att han använder dig som objekt för sin bekvämlighet och sina behov.
Vad känner du för honom?
Älskar ni varandra?
Om han vägrar parterapi betyder det att han är apan som inte vill se, höra eller tala om de problem som ni har.
Det kan vara likgltighet.
Det kan vara rädsla.
Hur som misshandlar han dig mentalt när han inte får som han vill så du gör våld på dig själv för att hålla honom på gott humör. Det är sexuellt tvång. Vill han ha sex är det hans uppgift att uppvakta dig och behandla dig så din lust väcks, inte att behandla dig illa när han inte får som han vill. Det betyder att han har noll respekt för dig.
Du är inte ensam som blivit förd bakom ljuset, haft för bråttom in i en relation och upptäckt att för många är det irl tvärtom mot i sagans värld så att efter första kyssen förvandlas prinsen till en groda.
Jag betvivlar att han har kapacitet att ändra på sig.
Nu frågar jag dig, syster, om du hade en dotter som befann sig i din situation, som blev behandlad av sin man som du blir behandlad, vad skulle du råda henne till. När du kommit fram till det svaret, följ då själv det råd du skulle ge henne.
Det förutsätter att båda kan och vill se, lyssna på och respektera varandra och är beredda att jobba på det. Hon har föreslagit parterapi men han vägrar och misshandlar henne psykiskt genom att behandla henne illa när hon inte ställer upp på att göra som han vill. Hon kan inte tvinga honom att ändra sig.
Det är en osund, dysfunktionell relation som bryter ner henne och han vägrar att försöka göra något åt det. Det finns ingen som kan tvinga någon annan att ändra på sig, att lyssna på och respektera andra.
Så vad ser du för alternativ? Hur ska hon få honom att ändra sig och kommunicera med henne när han inte vill och straffar henne när hon misshagar honom?
Kom nu med ett enda konstruktivt förslag på vad ts kan göra för att hennes man ska inleda en dialog och ett förändringsarbete så de får en fungerande relation när han nu varken kan eller vill diskutera och ta tag i saken? Eller tycker du att hon ska underordna sig honom och mot sin vilja ställa upp på saker för att hålla honom på gott humör? Jag skulle aldrig råda någon att stanna i och försöka arbeta på en relation där ena parten utövar någon form av misshandel och tvång för att få den andra att underkasta sig. Aldrig!!!
Kära @minim.
Vissa saker vet man inte förrän efteråt.
Innehållsdeklarationen och förpackningen kan visa sig vara falska.
Jag förstår att du känner dig dum och att det känns som ett misslyckande.
Dock är det ännu dummare och ett ännu större misslyckande att stanna i en dysfunktionell relation.
Tror du att han kommer att vilja ta ansvar för barnen?
Att han vet hur man gör?
På mig låter det som att du har tre barn att ta hand om varav ett utsätter dig för psykisk och fysisk misshandel. Han tvingar dig till saker som du inte vill och straffar dig om du inte går med på det.
Nu verkar det finnas vissa som tycker att det är ok och att hans beteende och ovilja att lyssna på dig och arbeta på relationen är ditt ansvar att ta tag i och förändra men jag förstår inte hur det ska kunna gå till. Hans val och beteende är inte ditt ansvar. Du kan bara välja på att antingen ha det som du har det vilket är osunt eller så tar du din mats ur skolan, krattar kastanjerna ur elden, slänger in handduken och tackar för dig.
Vill du att dina barn ska leva upp i er dysfunktionella relation och känna att det är ok att deras pappa behandlar dig som han gör? Som en hus- och sexslav? Är du nöjd med att vara reducerad till ett objekt för hans lusta och bekvämlighet? Är det det liv, den relation du vill ha? Personligen är jag hellre ensam än att jag lever i ett dåligt förhållande som saknar utsikter att förbättras. Det är bara du som vet om det finns förutsättningar för förbättringar men utifrån hur du beskrivit situationen tror jag inte det.
När jag läser om tvång och misshandel i en relation och en ovilja att lyfta och arbeta på problemen är alltid mitt råd att lämna. Var och en är ansvarig för sina egna val och handlingar och den som väljer att behandla andra illa kan aldrig säga att det är offrets fel, att det var vad någon sa, gjorde, klädde sig. Det är alltid den enskildes val hur den väljer att agera och reagera i situationen. Ens egna val och handlingar kan aldrig läggas på någon annan. Visst, det krävs två för tango men då krävs också att båda lyssnar på, känner in och följer med och vara lyhörd för om man trampar den andra på tårna eller om någon hamnat i otakt. Saknas det ömsesidig vilja och respekt är det inte möjligt att få det att fungera och utifrån hur du beskrivit det lyssnar han inte in eller bryr sig om dig utan vill ha mark- och sängservce av dig men har noll intresse av att ge dig något tillbaks. Utifrån din beskrivning är separation nödvändigt för att du ska rädda dig själv innan du går sönder ännu mer och gå in i väggen helt.
Tyvärr känns det som att vi även år 2023 i det som ibland kallas för världens mest jämställda land behöver förtydliga vissa saker gällande normalt sexliv
Om det blir repressalier för en person som inte vill ha sex eller en viss typ av sex när partnern kräver blir det sexuellt tvång. Den som drabbas i detta fall vill ju verkligen inte, men måste ändå, om inte hon eller barnen ska få lida av det i efterhand.
Det är inte okej. Det är inte något fint. Det är inte sunt eller normalt. Den personen som ägnar sig åt sån form av påtryckning är en förövare, och den personen bär hundra procent av ansvaret.
För den som drabbas känns det ofta fruktansvärt till både kropp och själ, och många kan vittna om hur lång tid det tar att läka efter att ha blivit utsatt. Många läker aldrig.
Likaså är det inte bådas fel om en person vägrar att ta sitt ansvar för hem och hus och familj. Det är inte heller bådas ansvar ifall en vägrar kommunicera eller vägrar ta extern hjälp.
Den här personen är en förövare. Det är mycket möjligt att han också mår dåligt, men det är ingen ursäkt alls för att bete sig på det sätt han beter sig
Det är inte en ursäkt till sexuellt tvång
Det är inte en ursäkt till lathet
Det är inte en ursäkt till att frysa ut eller stänga ute
Det absolut sista som behövs i detta fall är att lägga ännu större börda på den part som redan bär allting. Vi behöver lite tvinga dem att förstå sin partner ännu mer, för problemet är ju att de redan har varit alltför förstående
De har redan förstått och anpassat sig och tassar på tå och kämpat och offrat mående och i detta fall även sin kropp och sexualitet. Det har redan burit ansvaret, och de har redan burit skam och skuld.
Ta istället bördan från dem. Ta skammen från dem. Det viktiga är att de får stöd och får bli trodda. Att någon faktiskt säger till dem att deras situation är fel och deras relation osund. Att de inte ska behöva leva på det sättet eller bli behandlade på det sättet.
Och de personer som utsätter andra för denna typ av behandling måste börja ta ansvar över sig själva och sitt beteende. Utan ursäkter.
Amen.
Kära minim
Strunta i Tailor och läs vad Rulle och onedaymore skrivit ovan
Nej det har verkligen inte blivit något fint och jag står lite handfallen i allt. Sex hade nog inte varit något problem om det inte hade blivit en sån press/risk för konsekvenser och jag är så chockad att han inte vill hitta en lösning tillsammans. Han måste verkligen tycka illa om mig om man vill behandla någon på det sättet och förstår därför inte varför han inte gör slag i saken och lämnar mig. Sen har jag i allt det här verkligen inte varit perfekt på något sätt, surat och sagt mycket saker jag ångrar i fula bråk så är såklart inte utan skuld i vår dåliga relation.
Tusen tack för all respons. Jag har mycket att tänka på, har tidigare som sagt inte vågat ventilera detta med någon men nu när jag iaf skrev hör blev det väldigt tydligt hur dysfunktionellt vi hr det.
Tack för kloka ord så lätt att tänka och förstå att jag och barnen hade haft det bättre av att lämna men oerhört svårt för mig att göra slag i saken. Hade inte saknat honom, bara livet i huset med mina barn på heltid.