Det kommer hjälpa dig att inse att du fjärmar dig allt mer från Varandet, ju mer du låser dig vid dina föreställningar om könsroller och andra idéer.
Du kommer upptäcka att den typen av bestämda uppfattningar enbart hänger ihop med formens värld - den som präglas av Egot - eftersom den formlösa världen går bortom dualiteten och att alla dina bekymmer och slutsatser om manligt och kvinnligt därmed är fullständigt oviktiga.
Tolle är en bra inspiratör inom new age enligt mig. Han är en av de som betonar att dagens maskulinitet måste förändras, för jordens och mänsklighetens skull. Ju fler män som funderar över hans värderingar, desto bättre.
Jag rekommenderar att du/ni fortsätter med A New Earth sedan.
Sorry för fortsatt bidrag till trådkapning.
Over and out.
Har du lyckats kapa en hel tråd nu igen @Tailor? Du är rätt skicklig på att få det att handla om vad du vill diskutera. Återigen, jag kan rekommendera Flashbacks relationsforum, där kan du diskutera allt du vill gällande relationer rent allmänt.
Hmm, så kanske det är. Men jag är långt ifrån att vara en som är otrogen. Jag har en väldigt strikt syn på otrohet, vet inte om någon skulle orka med ett sånt förhållningssätt . För mig är man lika otrogen om man går runt och tänker på någon annan (och kanske fantiserar saker) utan att man ens ha behövt göra något fysiskt eller att man skrivit till varandra. Det är otrohet ävrn om känslorna inte är besvarade. Det är en flört om man på något sätt skickar signaler eller är mottaglig för flört från någon annan, lite som att det är “fritt fram”. Osv… Min värld kretsar mycket kring min, jag ser ingen annan än honom och lyfter gärna upp honom, kanskw mern vad han är värd.
Det kan jag tänka mig att zu skulle bli. Jag konfronterade honom för ett år sen och hn blev väldigt ledsen och besviken. Han vägrade acceptera att det hände, men sen när jag tog upp specifika situationer som tydligt visade det så höll han tyst. Jag fick faktiskt tom ett Förlåt från honom. Och det kändes skönt att få det. Men det var bara vid ett tillfälle som han kunde komma i kontakt med sina känslor, sen stängde han av dem och förnekade att sånt öhv hände. Och för mig spelar det ingen roll längre. Det är precis som all annat, han har sin uppfattning och vägrar se annat, och jag har min också. Där kommer vi inte överens.
Men jag vill ändå säga tailor, jag har läst din tråd och är just nu vid tidsintervallet aug 2022. Alla är inte otrogna. Jag håller med om att en relation utan sex kan ev. Vara trasig (beroende på vad man kommit överens om och känner bäst för), men noll initiativ betyder inte att man inte älskar någon. Det kaske var så just i ditt fall. Jag vet inte. Men kan nog vara bra för dig att veta att det inte alltid är så, jag hade 0 initiativ men jag älskade honom och älskar honom ff.
Jag tror också på kompromisser, men till en viss nivå så att det funkar i vardagen, inte kompromisser som innebär att hela relationen är uppstyrd av en massa ramar och regler. Det är för klyschigt.
Skönt att du känner att du har utvecklats. Jag tror att alla vi gör någon liknande inre resa inom oss själva. Jag försöker numera äta mycket mer nyttigt och har en annan syn på livet. Enklare och friare syn, och jag mår bra av den. Jag blir t.ex. glad om jag får ögonkontakt med någon på tåget och hälsar trevligt. Alla småsaker i vardagen blir jag extra glad av och ser de som positiva.
Självreflektionen är en pågående process, jag har kommit till insikten att jag inte kan ändra på honom och lika bra att låta bli att kämpa att utvizga hans perspektiv/synfält för jag misslyckas varje gång. Han vill inte se och vägrar se annat än sitt eget. Jag har också låtit bli att blotta mig för att inte bli skuldbelagd ännu mer än vad jag gör idag.
Jag tror inte att er relation var samma som min. I min har det förekommit våld och myckrt manipulering och rädsla.
Inte så lite heller.
Tråkigt, viktigt för dig och så sabbar vi din tråd.
Jag ber om ursäkt.
Hoppas du får kraft att ta dig ur relationen för ett sådant beteende som din partner utsätter dig för är inte ok någonstans och det finns inget försvar för hur han agerar när han, som du skriver, inte är beredd att göra något för att förändra relationen.
Det finns inga ursäkter.
Att han inte är beredd att lyssna eller föra dialog är inte ditt ansvar och inget du kan påverka eller göra något åt.
Vill man diskutera relationer/manligt/kvinnligt rent allmänt så finns det ett forum som heter Flashback. Flashback är indelat i flera olika sorters delforum. Bara att leta upp delforum efter intresse/ämne.
Jag tycker att det är intressant att höra hur du ser på dig själv, @Tailor. Det ger ett intryck av att du ser dig själv som fritänkaren som vågar gå emot den menlösa, medhållande flocken och säga det ingen annan vågar säga. Och den som Sett Sanningen gällande alla relationer och alla kvinnor och alla män. Och som ser det som sin tålmodiga uppgift att upplysa en otacksam och trög allmänhet i detta.
Att du kapat trådar verkar inte bekomma dig det minsta. Eller att du beter dig fruktansvärt okänsligt och många gånger kränkande gentemot personer som redan mår väldigt dåligt. Eller att du skyller på offren och lägger ytterligare sten på börda på människor som ber om hjälp.
Beror det på att du helt enkelt inte förstår detta? Eller att du bara inte bryr dig?
Har ingen aning om vem du syftar på. Mitt ego klarar höra en väldig massa, jag var inte kontrollerande och mitt ex var många saker men inte lat.
TS i detta fallet framstod som väldigt skör och tvivlande. Det enda hon behövde var med stor sannolikhet värme, tröst och uppmuntran. Det var därför jag inte skrev för jag blev oerhört provocerad av mannens beteende och hade skrivit något i stil med “han är ett manipulativt praktsvin, LÄMNA!”
Nåt mer konstruktivt än så hade jag inte fått fram, så därför lät jag bli.
Jag hade heller inte gett mig in på att diskutera hur mannen mår eller hur TS har betett sig (i detta fallet), eller att ibland är kvinnan kontrollerande och då ger mannen upp, eller att mina manliga släktingar blev lämnade av sina fruar och då fick de ett färdigt paket i knäet för det är så “damer” gör. Osv osv osv.
Vafan liksom, var det verkligen behövlig information till TS… Var det relationer överlag hon var här för att diskutera Jag uppfattade det verkligen inte så.
När du märker att du bara lyckas provocera och tar över en hel tråd så dra dig ur - är mitt tips.
Absolut båda parter ska se sin del i varför det blivit som det blivit. Nästan alla fattar det.
Men just i det här fallet gäller det en man som under lång tid utpressat sin partner till sex och därmed förstört sin partners sexlust.
Det är bortom räddning. Det är aaalldeles försent att börja gräva i vad som är hennes del och vad som är hans del och hur har deras respektive beteende påverkat relationen osv osv osv.
Det var liksom inte en söndagsutflykt de var på som blev förstörd för att det började ösregna. Och de blev lite irriterade på varandra.
Dessutom vägrade ts man familjerådgivning och ville inte jobba på att förbättra relationen.
Berättelserna under “Min historia” är inte avsedda för generella diskussioner, den är till som en loggbok/ dagbok för den enskilde. Jag beklagar att jag bidrog till att sabba tråden.
Det här är ett stödforum
Människor som kommer hit är ofta i sitt livs kris.
Det är ingen partiledardebatt.
Det finns trådar som är mer inriktade på diskussioner. Och du kan skapa en egen trådkapartråd, om du vill, där du kan debattera ämnen som dyker upp i andras trådar.
Men lämna känsliga trådar åt de som kan och vill ge stöd i svåra situationer.
Nej du ser saker utifrån en stereotyp, oförmögen att se individen, oförmögen att läsa mellan raderna och ibland fullständigt oförmögen att läsa även det som skrivs uttryckligen.
Du har ändå kommit långt, och det ska du vara stolt över. Att du kan sätta ord på det och erkänna situationen är ett stort och svårt steg.
Inte sällan tar det många långa år innan man orkar ta in att den mannen man älskade, stöttade och litade på kunde våldta en. Ofta tar det också emot att se sig själv just som ett offer för ett sådant brott, och även det kan vara en lång och svår process. Jag hoppas verkligen att du får rätt stöd i detta från någon som kan just det du varit med om
Och likaledes brukar även förövare värja sig mot att se sig just som en förövare. De brukar gärna slingra sig och använda omskrivningar kring situationen och sitt beteende. Istället för att erkänna sig själv som en våldtäktsman är det vanligt att skylla på föreställningar eller på offret. Såsom att hon inte var tillräckligt tydlig eller att hon inte skulle gjort si eller så. Eller att det bara är en “riktig” våldtäkt om det är invandrarkillar som ger sig på någon utomhus, och inte om det sker i ett svenskt medelklasshem mellan ett etablerat par. Osv.
Så jag tycker att du är stark, @Anonymt2022, och hoppas att du kan börja läka och få det stöd du behöver längsmed vägen
Fullt så enkelt är det inte.
Det finns olika personlighetstyper.
Erfarenheter.
Karaktärsegenskaper.
Det händer saker i livet.
Man växer.
Utvecklas.
Sjukdom.
Beroende
Saker som mejslas ut och blir allt starkare.
Man vill ha ut olika saker av relationen.
Ingen människa är den andra lik.
Ingen situation är den andra lik.
I ts fall vägrade partnern terapi och ville inte göra något åt att förändra/ arbeta på relationen
Att då säga åt ts att hon ska tänka över vad hon kan göra annorlunda är bara övermaga.
Du projicerar din egen situation på varje man och läser in din relation i andras och tror att det är samma sak för alla andra som det var för dig men så är det inte.
Exakt. Ts måste inse att det är övergrepp som inte är ok som hon utsätts för.
Jag tror att det kanske är där skon klämmer, @Tailor
Jag tror att du ser sig själv som Den Stora Sanningsbäraren som är en rationell motvikt mot den fårskock som bräker i en ekokammaren
Jag tror att du på fullaste allvar tänker att du tillför något värdefullt med dina inlägg.
Och jag tror inte att du ser vad som egentligen händer. Vad du egentligen gör.
För i de allra flesta fall har du bara sparkat på en människa som redan ligger ner. Du har lagt skulden på offer. Du har kommit med desinformation.
Det är mycket möjligt att du anser att de som vill stötta offer och markera mot ett övergrepp bara symboliserar en menlös ekokammare.
Men i så fall tycker jag snarare att du ska reflektera över ditt eget behov av att försvara gärningar och få trasiga människor att må ännu sämre - av ingen annan anledning än att sticka ut från mängden
Är ditt eget behov av att känna dig speciell så mycket viktigare än andra människors välbefinnande? Hur många oskyldiga människor är du beredd att offra bara för att det roar dig att röra om i grytan? Och är du en sådan överlägsen människa att din definition av övergrepp ska gälla över lagen?
Jag är övertygad om att du själv ser dig som en bra och balanserad man. Men fundera på om det verkligen är så du beter dig
. För mig är man lika otrogen om man går runt och tänker på någon annan (och kanske fantiserar saker) utan att man ens ha behövt göra något fysiskt eller att man skrivit till varandra. Det är otrohet ävrn om känslorna inte är besvarade. Det är en flört om man på något sätt skickar signaler eller är mottaglig för flört från någon annan, lite som att det är “fritt fram”. Osv… Min värld kretsar mycket kring min, jag ser ingen annan än honom och lyfter gärna upp honom, kanskw mern vad han är värd.
Jag uppfattade det verkligen inte så.