Mår så jäkla dåligt och är orolig att min fru kommer att lämna mig. Blir tydligen helt galen när jag dricker alkohol. Gör saker som jag aldrig skulle drömma om nykter. Hamnade i väldigt dåligt sällskap. Fick kontokortet stulet och blev av med pengar, det är spärrat nu och vadå det är ju bara pengar. Sånt ordnar sig alltid. Nu återstår bara att se om jag även blivit id kapad. Lär väl dyka upp massa skumma lån ovh liknande. Har iaf id koll på min uc och ser då inga mysko upplysningar än. Men är livrädd och har ångest. Vet att min fru aldrig skulle lita på mig mer om detta kommer ut. Mår verkligen dåligt och inser att jag ställt till allt själv. Nu försöker jag bara överleva en dag i taget. Vet inte vad jag ska vöra och hur jag ska ta mig ur detta. Har verkligen panik och ångest. Vet att jag har mig själv att skylla. Men blir som sagt galen av alkohol. Kommer aldrig mer att dricka något. Men känns redan som det är försent.
Låter verkligen som en otrevlig tillvaro.
Jag känner på dina formuleringar att du på riktigt inte försöker skylla något av detta på någon annan, utan rakt o ärligt är villig att erkänna att det är du själv som skapat denna situation för dig själv.
Det ser jag som något mycket positivt.
Nu vet jag inget om din o din frus historia, hur ofta liknande saker hänt osv…
Men jag tror att ingenting ger dig en bättre chans än rak o totalt ärlig kommunikation.
Samt att du visar genom handling att du är villig och kapabel att på riktigt ändra ditt beteende och relationen med alkoholen. Samt givetvis bryta kontakten med personer du själv inser är “dåligt sällskap”.
Alkoholism är en sjukdom, det finns oerhört mycket bra o beprövad hjälp att få, om man är villig att ta emot.
Stort lycka till.
Pma om du vill? Har varit i samma sits 
Får bli att börja med en ordentlig damage kontroll nu. Sluta med alkoholen och se till att inga nya dumheter inträffar. Sen får vi se vad som kommer ut av den senaste fyllan. Betedde mig som en idiot som sagt och grottmänniskan i mig kom fram ordemtligt. Får hoppas att det inte orsakade för stor skada. Lite förlust av pengar är en världslig sak i sammamhanget. Det kan jag leva med om det inte blir värre. Men att ställa till så min fru lömnar mig skulle jag inte orka med just nu. Så nu gälker det som sagt att se till att undvika nya problem bara. Se framåt och hoppas på det bästa. Har haft bra samtal med självmordslinjen idag (jo jag har varit så nere.) Det är väl egentligen inringat till alkoholen och vad som hönder med mig när jag dricker. Men går ju inte bara att skylla på alkoholen. Är ju jag sjölv som drar i mig den mot bättre vetande. Alltså grejer som jag gör när jag är full skulle jag inte drömma om nykter. Har passerat stadiet där alkohol är mysigt och spännande. Visst kan det vara gott med ett glas vin till god mat. Men 15 öl i soffan och vakna upp på golvet i sin egen avföring. Då är det inte lila kul löngre. Nä se framåt och försöka glömma det som hönt. Hoppas bara det går vägen så får jag ta samtalet med min fru senare. Älskar henne verkligen och vill inte att hon ska lämna mig. Så därför tiger jag om mågra höndelser just nu eftersom jag vet att det skulle få Katastrofala följder om hon fick veta.
Om jag bara visste hur man skickade ett pm så
Tror du inte att din fru redan är medveten om hur otroligt illa det är ställt mtp. det du börjar stycket med?!
Jag tänker att om man inte är 100% ärlig, varken för sig själv eller andra, med sina problem… då är det svårt att få hjälp till 100%…
Nu kanske jag inte dricke och beter mig lika illa när jag är hemma som de veckor jag ligger borta på jobb. Men visst har jag blivit berusad hwmma också. Men inte alls betett mig lika illa som kag gör när jag ligger på jobb.
Som sagt jag är inte stolt över mitt beteende på något vis och jag försöker verkligen rycka upp mig ur detta dåliga beteende. Skulle inte klassa mig som alkoholist. Men ett jävulskt dåligt förhållande till alkohol har jag och vill som sagt få kontroll på det hela innan det helt spårar ur. Du tror inte det finns andra människor som effeltivt dolt sitt spritmissbruk och lurat sin omgivning.
Sen dricker jag mig väl inte bortom sans och vett varenda gång jag dricker när jsg är borts. Men det har iaf hänt att jsg vaknat på golvet utan att ha en aning om hur jag kom dit och vad jag har gjort. Så ett problem har jag och jag behöver bryta mönstret för många gånger gör jag saker på fyllan som jag inte är stolt över.
Vad skulle du då klassa dig själv som? Periodare? Om du inte anser dig vara alkoholist (eller periodare), så varför dricker du då egentligen på det sätt som du uppenbart gör?
Men kanske mest av allt, hur tänker du dig att du ska gå till väga för att få kontroll över dig själv och ditt drickande?
Möjligt att jag är periodare. Eller bara jävligt kass på att dricka när det ges tillfälle. Skit samma vad det kallas. Vet bara att jag inte vill dricka som jag gör och hade jag haft en superlösning på detta hade jag inte hållit på och druckit och mått så jävla dåligt som jag gör.
Måste hitta en väg ut och vill verkligen inte fortsätta så här. Men hoppas du ksnske kan vara till någon hjälp. Eller vill du bsra få mig att må ännu sämre?
Nej, det vill jag inte.
Jag är helt övertygad om att människor iaf delvis kan lyckas dölja omfattningen på sitt missbruk och därmed delvis lurar sin omgivning. Jag är lika övertygad om att människor minst lika framgångsrikt, eller mer, lyckas dölja graden på sitt eget “missbruk” för sig själva. Exempelvis genom att inför sig själv undvika att använda vissa benämningar och istället hemfalla till mindre laddade beskrivningar och förklaringar på det som de som de själva håller på med.
Man kan nog iaf delvis lyckas lura andra och det är väl som det är med det, men lyckas man framgångsrikt lura sig själv då är det värre… och ffa. så är det mycket längre till någon effektiv hjälp och förändring. För just nu har du det som sist hände i färskt minne och du har ågren, men även den känslan kommer att blekna när du fått mer kontroll/kunnat skadebegränsa och det är ju egentligen först då som själva grovjobbet börjar. Om du då är redo för det…
Det är bara därför som jag ställer frågorna till dig och du behöver verkligen inte svara mig. Men var snäll och svara dig själv. För det är det enda som till syvende och sist kommer att innebära någon varaktig och märkbar skillnad för dig själv 
Tror du skall ta kontakt med AA. Som @Noomi skriver, din fru har sett mycket och om jag jämför med vänner så har det antagligen lovats mycket.
Ord betyder inte mycket utan handlingar som förstärker dem.
Nja tror inte min fru sett och begriper hur illa det är. Som sagt jag har onga problem att hålla mig från alkohol den veckan jag är hemma. Lsn även hålla mig till ett par glas vin till maten en lördag. Men det blir mr jekyll and dr hyde när jag är borta på jobb. Naturligtvis inte alls dagar och inte carje vecka. Men de gångerna jag och en till kollega dricker blir det som sagt allt som oftast för mycket. Allt detta resulterar i minnesluckor, ångest och slösade pengar. Pengar jag hellre hade gjort något kul med familjen för. Så vad jag verkligen måste göra är att berätta för kollegan att jag inte klarar detta drickandet. Sluta dricka mig till apstadiet och se till att bli en bättre människa som jag vill vara. Ja jag är social pch utåtriktad som nykter. Faktum är att jag är fanska kul som berusad också ända tills gränsen passerats. Inte så att jag blir aggresiv eller något. Jag blir bara en typ som är odräglig och egoistisk och skiter i alla andra. Hmm ja det lät ju som en stor idiot. Ja så blir jag. Så nä spola kröken är det som gäller imnan det blir frittfall ner i avgrunden. Misstänker att självförakt kan göra en ännu mer benägen att dricka.
Jag har problem att förstå vad du och @Noomi ens argumenterar om här ovan.
Du fattar ju själv att ditt drickande orsakar enorma problem o är på god väg att fullständigt förstöra ditt liv, så vad är problemet?
Du fattar ju själv att dina alkoholvanor förstör ditt liv, men du käftar emot o vägrar godta att du är alkoholist?
Jag orkar inte linda in det: Sök hjälp för faan!
Gör en så enkel insats som att söka fram ett telefonnummer till någon anonym stödlinje o RING. Jag garanterar dig att den som svarar har hört en version av din historia minst 1000 gånger tidigare, från folk som inte heller tyckte att de var alkoholister egentligen, men…
Kan ju vara så stt det är lättare att begripa och ta till sig när det inte är inlindat tack för det.
Hur går det för dig?
Du får göra som jag och söka hjälp.
Att leva ett liv ensam utan den man älskar är inget bra allternativ.
Nästa besök jag har hos min psykolog så ska jag be om antabus.
Skulle välja familjen alla lägen framför flaskan nu när man är lite efterklokare…
jag har själv insett att jag har problem och att jag måste ta tag i det. Det sorgliga är att jag förlorade allt för att inse. Så låt det inte gå så långt för dig.
Ligger och läser på lite om olika mediciner som finns mot att dricka som jag ska börja med. Att kröka som man gjort är fasen inte normalt…
Starkt av dig att ta tag i det, det är aldrig för sent att förbättra sig oavsett vad som har hänt tidigare.
Tack… ja jag har väl kommit till nån form av insikt att det inte kan fortsätta så här. Nu har jag iofs hållt mig väldigt lugn sen skilsmässan med drickat. Men ska kämpa för mitt liv att aldrig mer dricka i närheten av några barn eller partner… usch saknar min fru så det gör ont…
För mig går det väl så bra det kan. Hemma en vecka nu och inte en droppe alkohol. Så naturligtvis har jag hållit mig borta från nya problem. Imorgon bitti bär det dock iväg på jobb borta och det är då det gäller. Ser völ egentligen inga större problem med det eftersom det som gäller är att vara nykter och inte dricka sig så full att man gör något dumt som orsakar mera ångest. Så dom sagt ingen dricka nu när jag är borta så är jag en bra bit på väg. Har lite andra saker jag också ska ta tag i och kolla upp så ska nog allt bli bra så småningom. Även om den sista fyllan gav mig en ordentlig tankeställare och jsg verkligen mådde skit och kände mig som en idiot. Men som sagt målet nu är att undvika alkohol och problem och så får vi ta det en dag i taget. Ångest finns fortfarande. Men måste låta bli att göra fler dummheter nu.
Fan vad bra jobbat!
Själv har jag blivit inlagd då jag söp mig as full i fredags och försökte ta livet av mig…
Mår så dåligt över att ha förlorat den enda person jag vill vara med… ingen verkar förstå hur ont det gör i mig… jo de som är på samma avdelning som jag verkar förstå.
Men ska försöka komma in på ett behandlingshem och vill aldrig mer ta till flaskan…
Har insett nu i helgen hur jäkla dåligt man mår.