Otroliga generalliseringar i trådstarten. Möjligen stämmer det för någon smal grupp av kvinnor med svag anknytning till arbetsmarknaden.
Jag som kvinna vill inte ha trygghet, iaf inte i form av någon man som tar hand om mig. Det klarar jag själv! Däremotnågon som stöttar mig i mina val och ifrågasätter när det behövs.
Jag sökte ett liv med en partner isf att jag fick vara stödhjul och hjälpreda åt någon.
Instämmer till fullo med @Restenavlivet. Våldsamma generaliseringar och väldigt ålderdomligt. Känner inte alls igen min bekantskapskrets i beskrivningen. Skillnaderna mellan individer är betydligt större än mellan könen.
Nja…det kan ja nog inte hålla med om efter att ha tagit del av hundratals historier här och irl. Dock håller jag med om att det var väldiga generaliseringar i inlägget.
I min skilsmässa som pågår nu är det hon som vill lämna. Hon har tappat allt vad känslor heter bara så där (så upplever jag det, men det finns alltid 2 sidor på ett mynt).
Det enda hon har i sikte nu är att komma härifrån och det ska gå fort. Det förhållande vi haft verkar inte ens ha existerat. 10 år och 2 barn.
Men jag vill inte skiljas.
Jag vill ha det liv som vi haft.
Jag tycker vi har haft det bra.
Men någon samlare kan jag inte påstå att jag är. Samlar ifs på gitarrer men det var nog inte det du hade i åtanke.
Som jag har förstått det när man har undersökt internetvanor hos olika människor så är det vanligare bland kvinnor än män att de läser och skriver i bloggar och nätforum. Det i kombination med att jag tror att det akuta tillstånd som inträffar när man blir lämnad ökar behovet att hitta stöd på det sätt som ligger nära till hands snarare är anledningen till att man hittar lite fler lämnade kvinnor här än män skulle bero på att män generellt oftare skulle lämna och vara otrogna. Jag tror med andra ord att du har fel!
I samhället spänner vi mellan massor av olika referenser och sätt att känna och tänka. Bara för att det i de sammanhang jag dagligen befinner mig känns extremt gammaldags med sunkiga ”Venus och Mars”-referenser så betyder ju inte det att det är likadant överallt för alla. Det som är supergammalmodigt för mig är kanske kulturellt eller social är vardag för andra, även om just jag tycker det känns sorgligt när det finns folk som lever på det sättet än idag.
Hon har bråttom för att hon ska köpa gård med sin mor.
Varför ska jag se upp?
Vill hon gå till en annan. Varsegod. Gräset e så grönare på andra sidan.
Hon gick till en annan förra gången hon ville skiljas 2015 Maj/Juni. Då beteende hon sig annorlunda mot vad hon gör nu.
Då ångrade hon sig och vill att vi skulle försöka igen efter 6 månader.
Tyvärr har jag erfarenhet. Men den förra gången var det en annan hon gick till. Men denna gång känns det verkligen inte så. Men jag kan ha fel, absolut.
Men du. Jag brukar tänka så här.
”Vindrutan är större än backspegeln”
Nu handlar det om att blicka framåt och se vad jag kan/behöver göra för att må bra och landa i allt. Men det allra viktigaste för mig är att mina barn mår bra och är trygga.
Tack!
Tyvärr har jag inte kommit på den själv.
Läste den första gången här på detta forum 2015.
Men jag tycker den e riktigt bra och delar gärna med mig av den då den hjälpt mig otroligt mycket när jag var i samma situation som många andra här
Om du hamnar i mörkret vet jag en riktigt bra ledramp man kan köpa billigt på Wish. Funkar riktigt bra som helljus (ledsen för ironin, men ibland behöver man få skratta lite också) och lyser upp framför vindrutan