faktiskt bra i dessa tider.
Men en stor oro att bli sjuk.
Ska förklara. Så här bra samarbete som vi har nu jag, barnens mamma och hennes nya har vi aldrig haft. T o m att jag och den nya har varit ute själva och pratat/gått en del.
Tror det har med att nu måste man göra allt för barnen och min bitterhet/sorg hinns inte med.
Du?
Vad roligt för dig att det fungerar bra mellan er men det låter som du måste prioritera dig själv också, kan du få loss tid för att jobba på dig själv?
Jag har dykt in i dejtingvärlden lagom till Corona så själv är det upp och ner, från att vara på topp ena dagen till botten den andra men som allt annat bara att vänja sig 
bolaget är beordrade att jobba hemifrån så förbereder hemmakontor samtidigt
Hm, rätt svårt att jobba hemifrån som Busschaufför.
Så att jag blir sjuk, det tror jag, men är inte rädd för det personligen. Det jag själv tycker skulle vara jobbigt är om jag smittar andra för jag inte vet om jag är sjuk eller inte.
Dejtingvärden…Den var jag inne på lite men känns inte rätt för mig. Kändes så knasigt på något sätt.
Sen så står det en Tullamore i vinskåpet… som väntar på mig den dagen jag är helt ensam och förkyld… Något att då se fram emot. Där har den stått i några månader, och har tyckt den varit för fin att öppna.
Först tänkte jag öppna den igår men var ute på andra håll och kramades. Får man kramas i dessa tider?
Du bra fråga, ena stunden skall man ropa till varandra och andra stunden stödja restaurangerna, jag räknar själv med att få det iår och hoppas också man märker att man fått det
Tullamore är en klar favorit med kaffe, grädde och socker
Va?
Blanda kaffe grädde och whiskey?
Ja! Ombyte förnöjer 
fast då kanske det är för sent, och man redan smittat ner hela den äldre generationen, föräldrar mm.
Det känns även rätt jobbigt annat. Min instinkt säger mig att jag borde ta mina barn och åka långt ut i skogen till en liten stuga långt ifrån människor och sitta där ensamma utan någon kontakt tills pandemin är över.
Samtidigt så försöker jag leva ett så normalt liv som går.
Det kan vara åratal innan detta är över, svininfluensan tog 1.5 år innan vaccin kom och då drog det med sig narkolepsi 
Ja, räknar med ett par år. Samtidigt som vi tycker det känns jättelångt fram i tiden så var det 5 år sedan jag började med skilsmässan.
Nu måste jag sova. Ha en god natt!
Kikar in här idag med ett glas vin. Någon mer som behöver sällskap?
Well hello. 
Tittar in här lite snabbt innan maten för att kolla läget. Dags strax att utfodra ungdomarna. Lammstek och ICAs potatiskulor (klyftpotatis och fetaoströra till mig) står på menyn i afton.
De äter på typ 7 minuter så jag är snart tillbaka på Mallans Inn. 
Jag håller också på med mat till barnen. Ungefär samma tidsram här, sen lär de hänga på sina rum resten av kvällen.
Sitter i baren och känner mig smått patetisk med mitt vinglas i en digital pub… Inte undra på att det känns främmande att ladda ner Tinder och/eller registrera mig på ngn dejtingsajt.
Jag är en dinosaurie… 
Då är vi två. Jag har funderat mycket på hur jag ska kunna slippa känna mig så ensam framöver. Det här med att börja om är nog inte min grej … och var 17 skulle jag träffa någon #dinosaurienr2
Och Corona hjälper ju inte direkt. Trodde det här skulle vara min vår då jag orkade ut lite grann, men det går ju också i stöpet … nu kan man ju inte ens träffa vänner.
Det är ett skit. Hade några kul grejer inbokade (utanför hemmet) som alla blivit inställda. Så kasst! Jag bor fortf under samma tak som X och det hade varit lite bra om han fått se att jag minsann har grejer för mig… Nu sitter jag i soffan med dator och hörlurar varje kväll istället.
Jag bor förvisso själv men sitter ändå i soffan med datorn varje kväll. Patetiskt men orkar inte något annat just nu. Ett år senare och allt spelar upp sig framför ögonen igen …