Kollade den video faktiskt. Duktig snickare det där.
Jag hittade det här. Går jag mer tid att spela gitarr.
Det tror jag heller inte att jag kommer kunna, inte på en gång. Hur ska man veta det. Jag har ju inte träffat någon sen jag träffade mitt x och det var som sagt ett tag sedan. Då kände jag inte heller något på en gång. Attraktionen växer ju med personen. Även om det säkert kan finnas någon man känner sig attraherad av direkt, men då kanske inte personen är rätt … svårt det där.
Det bästa skulle ju vara om man träffade någon vän där det sedan växte fram kärlek. Precis som du gjorde en gång, men att det då är ömsesidigt. Det kommer dock vara svårt för mig. Alla mina manliga vänner är gifta …
Och vad gäller det sexuella … nu vet du ju. Och finns det mer intressant, får man ta det efterhand.
Nej nej. Inte på en gång. Det har ingen sagt, ingen som varit skild så “kort” tid som du.
Det är väl mer att jag aldrig kommer ur det, och det har de andra gjort här nu efter ca 3-5 år.
Jag är liksom demisexuell/asexuell så har inte det behovet heller, och det känns knepigt ibland. Jag är nog bränd på det rätt mycket för hösten 17 så sa ju mitt dåvarande x att hon hade hittat en kille “som visste hur man gjorde”…
men jag kramas och är gosig mm. sånt gillar jag och är van vid. Det ger jag mina barn, säger hur mycket jag älskar dem mm. Så ibland känns det tillräckligt med det.
Det jag saknar är ett förhållande där tryggheten finns, där jag vet att jag ALLTID kan vända mig till en person för både glada och ledsna saker. Som lyssnar och som vill prata med mig. Ett bord med tända ljus tex. men vet inte hur jag ska komma dit.
1 gillning
Önskar att jag hade något råd att ge.
Det är bland annat tryggheten som jag också saknar. Att veta att det alltid finns en person där som bryr sig om. Det var en hemsk upptäckt att känna att nu finns det ingen, ingen som riktigt bryr sig om det jag har att berätta.
Sen tycker jag att ditt x har varit otroligt oschysst och jag förstår att du känner dig bränd. Man är alltid två i ett förhållande …
1 gillning
Just den delen har jag kommit över rätt bra. För har tagit upp det tidigare och märkt att det inte var mitt fel. Och hon tyckte det inte under tiden vi var ett par utan det kom efteråt, för att lyckas såra. Kanske för hon själv kände sig sårad och ensam.
Men det andra, att någon lyssnar på mig, men också vill prata till mig, hur hittar man en sådan person? Som verkligen ger mig bekräftelse och att jag få ge det tillbaka, mer än bara som vänner som träffas ibland för skojs skull. Hur hittar man det?
Och det andra jag tänker på, hur ska jag försöka förändra tankesättet på mig så jag inte går i samma fälla igen och blir kär i samma destruktiva förhållande som förra gången. För känns lite så, gör jag inget annorlunda så blir ju mitt liv likadant igen bara det att det är en annan person.
nu måste jag lägga mig och sova. Har suttit alldeles för länge.
God Natt alla här inne, och tack @mittilivet för stunden! Det var behövligt för mig att skriva av mig en stund, och inte känna mig alldeles för ensam! 
1 gillning
Vet inte vad jag ska säga… jag tycker det är så tråkigt att du är ledsen. Vet hur vi hade det för 2,6 år sen…
Du är värd en riktigt bra tös… har du nån dejtingapp eller nått?
Alltså jag vet inte men jag själv har en dejt på lördag. Vi ska gå på en skräckfilm på bio. Obs hennes idé att träffas och hon kontaktade mig efter vi sprang på varandra på stan…
jag försöker kasta mig ut i olika obekväma situationer för att träna mig själv.
Jag har jobbat(min räddning) i all kaos men att bli utbjuden är ändå fint. Nått har jag som tjejer verkar vilja ha.
Du måste ut om du kan och i den mån du kan… tjejer brukar ha det lättare för de flesta killar tänker med k…ken… men att attrahera kvinnor är svårare. Men du är typ en bättre man än mig men du kanske skulle bli lite bad boy? Tatuera dig eller nått. Alltså skaffa nån brudpolare som hjälper dig… du förtjänar verkligen inte att sitta själv mer!
️
Jag är inget proffs men detta hindrar hunden från att lämna tomten. Så jag e nöjd.
1 gillning
Å ena sidan så känns det trösterikt att se att andra själv hamnat i någon form av livslimbo. Å andra sidan så känns det så sorgsamt, för mina egna utsikter, att personer som jag upplever har så mycket att ge inte lyckas bättre än mig på att hitta vidare. Tänker då speciellt i meningen som den viktiga personen i någon annans liv, och vice versa.
Nu känner jag att jag behöver lägga mig i efter säkert minst ett års tystnad. Blev lämnad för lite mer än tre år sedan. Har haft ett pr kortare ”afffärer” en som inte kändes rätt och en som kändes bra.
Så om man lyssnar på er diskussion så har jag inte heller kommit vidare - ingen sökte jag upp, så jag har inte velat starta något men det råkade bli så.
Man skulle kunna säga att jag fortfarande inte är redo för ett förhållande.
Men vad då kommit vidare?
Är man inte färdig med sitt gamla förhållande förrän man hittat en ny och är nöjd?
Är det då livet börjar?
Livet är väl nu, precis nu. Med både det som är bra och det som är dåligt? Om ett år kanske jag är i ett stadigt förhållande men det kanske är något annat som ”stör” mitt liv då- tonåringar med problem, gamla föräldrar, sjukdom…
Att livet är bra borde väl inte hänga på om man hittat någon ny. Jag börjar nog mer och mer känna mig sugen på att ändå ha ett förhållande snart men jag vill inte koppla det till om jag är ”redo” eller inte.
Jag har haft en bra tid fram till nu, även när jag var som mest ledsen så hade jag också bra stunder och då var jag verkligen riktigt ledsen och fylld av ångest och skam.
Det bara känns bara som om flera av er tycker att man inte är klar förrän man sitter säkert med någon ny och och då har man lyckats.
Jag tycker inte/ vill inte att det ska vara så.
7 gillningar
Tack själv
Nån här?
Har inte varit här på länge men det är ju min kvarterskrog 
Bjuder på en öl om nån är sugen!
I,m in. Hit med ölen
1 gillning
Tack 
1 gillning
Trodde du var en rödvins-tjej?
Självklart får du en bira!
Kom på precis - var det inte du som drack upp ditt x svindyra konjak fast du inte gillar konjak? 
hej.
Är väldigt tyst ikväll…
Mår lite illa mm. allt känns lite, svart…
Jo, jag klämde i mej några flaskor av hans konjak. I bland får man offra sej. Jag gillar både öl och vin. Allt går ner här
Hur är det med dej då?
1 gillning
Jo, men jag är lite tyst ändå ikväll.
Hej skid… eller förlåt skildkille.