Jag köpte en anteckningsbok och skrev ner ALLT. Tänker att jag ska bränna den när jag är helt läkt som en symbolisk handling.
Han bryr sig inte ett smack om allt det där du skriver om så ett mail hjäper inte tyvärr.
Kram på dig.
2 gillningar
Är det så enkelt att lämna? Behöver inte ni ”sörja” hur det blev? Det är precis som om man är ett litet dammkorn som lätt kan borstas bort😔. Locket på och gå vidare. Jag hoppas det går åt helvete för dem!
1 gillning
-
För att han inte bryr sig. Du utlämnar dig själv. Du skriver ur ditt hjärta och han behandlar det som spam.
-
Du kommer själv inte vidare om du fortsätter ha kontakt, om du vill försöka få honom att känna något som han inte känner. Du stångar din själ, ditt hjärta blodigt mot en vägg.
-
Du påverkar inte honom till något annat än att du låter honom ha makt över dig och så sitter du fast i en relation med någon som klippt banden.
9 gillningar
Mycket bra skrivet! Håller med om vartenda ord!
Han har nog funderat på detta ett bra tag innan han lämnade. När han tog steget så var han redan klar med sitt beslut!
Exakt. Ju mer dammkornet hör av sig, destot mer irriterande blir det och desto skönare känns det att ha bortat av det. Jag har både borstat av och själv blivit avborstad så jag står med ett ben i vardera läger. För vissa är det så enkelt.
Jag har sörjt och sörjer fortfarande 2,5 år efter. Kommer nog sörja det resten av livet, men jag tror stenhårt på att inte lägga energi på sånt man inte kan påverka. Min gubbe blev helt personlighetsförändrad och har usel kontakt med barnen. Inte mitt problem - jag sörjer att barnen inte har en bra far, men JAG kan inte göra något åt det mer än vara en närvarande bra mamma. Jag har ältat för mig själv hur man bara kan gå ifrån 27 års historia (i vårt fall har han även dissat alla våra gamla kompisar) som om inget har hänt. Jag vill gärna tro att JAG inte skulle vara kapabel till det. Men det är hans val - och förr eller senare så kommer det komma tankar hos honom med om detta, det är jag helt övertygad om.
Försök lägg fokus på dig själv och barnen. Vet att det är lättare sagt än gjort, men det blir lättare. Det går faktiskt veckor utan att jag tänker på gubbfan nuförtiden och när jag väl tänker på honom så tänker jag mest på vilken patetisk ursäkt till man han är.
3 gillningar
Det är så fruktansvärt orättvist! Jag tycker att jag kämpade. Jag kom hem från mitt jobb ca 16.00. 3,5/4 h senare kom han hem. Jag hann gå ut med hundarna, tvätta, laga mat osv. När han kom hem var allt klart, han kunde bara värma sin tallrik med mat i micron.
Jag bönade och bad att han skulle sluta pendla, eller att vi kunde flytta närmare hans jobb för att få mer tid ihop. Han vägrade! Detta är mååånga år sen.
Helt plötsligt kunde han komma hem tidigare, men då åkte han till gymmet! Ingen hjälp eller tid här hemma med mig! Då började jag gymma, fastän jag var helt slut😔.
Till slut bestämde jag mig att inte göra någonting förrän 19.30-20.00, när han kom hem, för att han skulle förstå hur mycket man hinner då? Jag tappade sexlusten, eftersom ”vi-känslan” försvann. Jag kände mig bara som ett hål där han kunde få sin utlösning. Jag försökte förklara detta 10000ggr, men han struntade fullkomligt i detta!
När vi satt hos KBT-terapeuten och jag säger precis detta med tiden och att jag får stressa ihjäl mig, för att vi skulle få värdefull tid tillsammans på helgerna. Då säger hon: Men har …sagt att du ska göra dessa saker?
Nej, men hur ska vi få nån tid tillsammans på helgerna annars?! Det var bara jag som skulle ändra mig och tänka om. Jag skulle vara tacksam för tiden vi faktiskt hade ihop istället för att gnälla över den tid vi inte hade tillsammans. Det var mitt x ord, men hon höll mesigt med😡.
Jag sa då: Jaha, så om han kommer hem 19.30 på kvällarna och jag åker iväg till tex gymmet och är tillbaka kl.22.30. Ska han vara tacksam för den lilla stunden han ser mig innan vi somnar då? Sååå sjukt och snedvridet! Vad är det för respekt för varandra?!
Jag är så jävla ledsen, arg, besviken, frustrerad och förbannad! Jag tycker att han inte gjorde nåt för oss. Han pendlade i 22 år, ca 30 mil om dagen. Jag gick och väntade, tog hand om hushållet och barnen OCH jobbade heltid. Gör man så mot nån man älskar? Han sa att han inte ville sluta, för att han tappat känslorna för mig för ca 2 år sedan! Men de andra 20 åren som han pendlade då?! Har han aldrig älskat mig då? Är han inte skyldig att jobba på nåt? Var jag bara hans hushållerska medan han gjorde karriär?
Jag tycker han är skyldig att jobba tillbaka känslorna för mig…
Läs det du själv skriver.
Nej, han älskade aldrig dig.
Han älskade bekräftelsen du gav.
Han älskade att du skötte om hus och barn.
Han älskade att du bidrog till försörjningen.
Han älskade att du var hans älskarinna när han behövde få komma till.
Han älskade den bekräftelse du gav hans ego genom att äkska honom och göra allt för honom.
Älskade han dig? Behandlar man den man älskar på det sättet? Älskade du honom så.mycket, gjorde du så mycket för honom att du dödade hans känslor genom att vara för servil? Ett våp?
Svaret på din fråga om han någonsin älskade dig finns i det du själv skriver. Jag säger att svaret är nej. Svaret på dina avslutande frågor ja. Och tyvärr nej, han är inte skyldig dig något alls. Du gjorde det av kärlek, av fri vilja. Känslor och gensvar är inget du kan kräva eller som kan tvingas fram.
2 gillningar
Vilka känslor menar du att han ska “jobba tillbaka”?
Du har ju på ett oräkneligt antal ställen beskrivit vilken sorts icke-känslor han i hela er relation har visat för dig och dina behov under dessa dryga 22 år…
Ska du inte prova med en samtalskontakt i alla fall?! Ge det ett försök åtminstone 
1 gillning
Jag har en lite annan åsikt angående att mejla honom. Om det bara är ett i raden av mejl där du spyr galla över honom, tror jag du ska avstå och sluta med det. Men är det ETT mejl där du vill få chans att sammanfatta och göra bokslut över hur du känner - så skriv det och skicka det. Sen kan du vända blad och titta mot framtiden och fokusera på ditt liv 
4 gillningar
Jag vet inte om det är så fel att skriva det där sms:et. Det kommer ju förmodligen inte leda till någonting positivt för dej, men ibland tror jag det är bra att få häva ur sej hur jävla arg man är. Varför ska man alltid vara den bättre människan?
3 gillningar
Jag håller med @Rulle i det här fallet! Vad vinner man på att skicka hat-mail och ironiska sms till någon som inte bryr sig? Det som tidigare bet och fick dom att skämmas, tänka efter eller kanske ändra sig finns inte där längre.
Dom skiter högaktningsfullt i känslorna för den de lämnat. Dom skakar som sagt säkert på huvudet och undrar hur och varför deras X orkar hålla på!
Fråga dig själv @Mea vad du vill få ut av att skicka något till honom! Du vill såklart ha en reaktion tillbaka. Någon slags känsla. Men på vilket sätt förändrar det något?
Om han skickar tillbaka något till dig så är det till 100% en motanklagelse! Något som biter rejält och som får dig ursinnig. Något som får dig att skicka något ännu värre osv.
Om han svarar med tystnad? Dvs, han svarar dig inte! Hur känns det då? Har han inte sett det eller struntar han i att svara dig? Då kommer du att bli ännu argare för att du tycker att han åtminstone kan ge dig ett svar!!
Vad hans respons, eller icke-respons blir så är den inte till din favör! Du förlänger bara ditt känslomässiga lidande!
Det är jobbigt när en människa byter personlighet och är borta! Jag lider med dig men jag lovar dig att allt blir mycket bättre om du helt enkelt bara låter saker och ting bero! Strunta i honom! Det blir lättare snart!
3 gillningar
En tanke är att skrivs mailet men att inte skicka det.
Spara det som utkast och avakta ett taq, säg 2 veckor och se om du fortfarande vill skicka det.
Förvänta dig inget svar, eller något nytt.
Se det som ditt avslut något du kanske måste göra för din skull.
Vad han tycker känner är inte relevant…
1 gillning
Att skriva det där mailet lär knappast få exet att ändra åsikt, eller för den delen tycka bättre om en. Jag gissar att i 99,99% så faller man ännu längre ner på på favoritlistan hos exet.
Men det kan ändå finnas en poäng att få säga sin sak. Inte för att få exet att ångra sej och komma krypande tillbaka utan för att få känna att man stått upp för sej själv. Jag var för mesig och chockad för att göra det. Med facit i hand önskar jag att jag sagt till exet hur illa han betedde sej och hur elak han var mot mej dom sista åren. Inte för att få ett förlåt utan för min egen skull, för att få tillbaka allt det jäklar anammar som han raderat bort hos mej. Tror att jag läkt fortare om jag gjort det eller skrivit det där mailet.
Så om man känner att man kommer att vinna något själv på att skriva det, tycker jag nog man ska göra det. Eller i alla fall överväga att göra det. Jag ångrar ibland att jag inte gjorde det.
3 gillningar
Det vill jag inte tro på, att han aldrig har älskat mig under 25 år😢. Det var han som friade och han har varit otroligt snäll och omtänksam på många andra sätt. Sen att han är en arbetsnarkoman är ju nåt annat…
2 gillningar
Tyvärr så är han inte skyldig att kännas något för dig. Oavsett hur mycket kärlek du öst över honom så finns det inget krav på att han ska visa samma känslor tillbaka.
Ja det gör ont. Skriv mailet men skicka det inte just nu i affekt. Spara det som utkast och läs igenom det igen om en vecka eller två.
1 gillning
Jag är helt säker på att han älskade dig.
Och nånstans gör han det nog oxå ännu. Men livet och allt kaos har kommit ivägen.
2 gillningar
Jag tycker man är skyldig att kämpa för varann. Man kan inte tro att man kan jobba hur mycket som helst och ha lite tid för varandra och tro att det ska gå ändå…
Jag kämpade, men det är svårt att bekräfta någon som nästan aldrig är hemma😔. Det är så sorgligt och onödigt…
1 gillning
Ja…det är sorgligt och det är onödigt. Men känslor är svåra att rå på.
Se bara på dig själv. Du har svårt att styra över dina känslor, du vill så väldigt gärna skicka det där mailet där du skäller ut honom och kräver att han jobbar för er kärlek, för ert förhållande.
Vissa har lättare för att styra sina känslor. Ditt ex hade tydligen svårt att styra sina känslor eftersom han valde att löpa linan ut när han började känna att något inte var rätt i ert förhållande.
Jag tror säkert han älskat dig tidigare. Jag vet att jag älskade mitt ex, att jag forfarande älskar honom men på ett annat sätt. Jag vill att han ska vara lycklig, men inte på min bekostnad. Därför har jag valt att gå. Men jag hoppas innerligt att han finner lyckan hos någon annan.
1 gillning