Vilka känslor menar du att han ska “jobba tillbaka”?
Du har ju på ett oräkneligt antal ställen beskrivit vilken sorts icke-känslor han i hela er relation har visat för dig och dina behov under dessa dryga 22 år…
Ska du inte prova med en samtalskontakt i alla fall?! Ge det ett försök åtminstone 
Jag har en lite annan åsikt angående att mejla honom. Om det bara är ett i raden av mejl där du spyr galla över honom, tror jag du ska avstå och sluta med det. Men är det ETT mejl där du vill få chans att sammanfatta och göra bokslut över hur du känner - så skriv det och skicka det. Sen kan du vända blad och titta mot framtiden och fokusera på ditt liv 
Jag vet inte om det är så fel att skriva det där sms:et. Det kommer ju förmodligen inte leda till någonting positivt för dej, men ibland tror jag det är bra att få häva ur sej hur jävla arg man är. Varför ska man alltid vara den bättre människan?
Jag håller med @Rulle i det här fallet! Vad vinner man på att skicka hat-mail och ironiska sms till någon som inte bryr sig? Det som tidigare bet och fick dom att skämmas, tänka efter eller kanske ändra sig finns inte där längre.
Dom skiter högaktningsfullt i känslorna för den de lämnat. Dom skakar som sagt säkert på huvudet och undrar hur och varför deras X orkar hålla på!
Fråga dig själv @Mea vad du vill få ut av att skicka något till honom! Du vill såklart ha en reaktion tillbaka. Någon slags känsla. Men på vilket sätt förändrar det något?
Om han skickar tillbaka något till dig så är det till 100% en motanklagelse! Något som biter rejält och som får dig ursinnig. Något som får dig att skicka något ännu värre osv.
Om han svarar med tystnad? Dvs, han svarar dig inte! Hur känns det då? Har han inte sett det eller struntar han i att svara dig? Då kommer du att bli ännu argare för att du tycker att han åtminstone kan ge dig ett svar!!
Vad hans respons, eller icke-respons blir så är den inte till din favör! Du förlänger bara ditt känslomässiga lidande!
Det är jobbigt när en människa byter personlighet och är borta! Jag lider med dig men jag lovar dig att allt blir mycket bättre om du helt enkelt bara låter saker och ting bero! Strunta i honom! Det blir lättare snart!
En tanke är att skrivs mailet men att inte skicka det.
Spara det som utkast och avakta ett taq, säg 2 veckor och se om du fortfarande vill skicka det.
Förvänta dig inget svar, eller något nytt.
Se det som ditt avslut något du kanske måste göra för din skull.
Vad han tycker känner är inte relevant…
Att skriva det där mailet lär knappast få exet att ändra åsikt, eller för den delen tycka bättre om en. Jag gissar att i 99,99% så faller man ännu längre ner på på favoritlistan hos exet.
Men det kan ändå finnas en poäng att få säga sin sak. Inte för att få exet att ångra sej och komma krypande tillbaka utan för att få känna att man stått upp för sej själv. Jag var för mesig och chockad för att göra det. Med facit i hand önskar jag att jag sagt till exet hur illa han betedde sej och hur elak han var mot mej dom sista åren. Inte för att få ett förlåt utan för min egen skull, för att få tillbaka allt det jäklar anammar som han raderat bort hos mej. Tror att jag läkt fortare om jag gjort det eller skrivit det där mailet.
Så om man känner att man kommer att vinna något själv på att skriva det, tycker jag nog man ska göra det. Eller i alla fall överväga att göra det. Jag ångrar ibland att jag inte gjorde det.
Det vill jag inte tro på, att han aldrig har älskat mig under 25 år😢. Det var han som friade och han har varit otroligt snäll och omtänksam på många andra sätt. Sen att han är en arbetsnarkoman är ju nåt annat…
Tyvärr så är han inte skyldig att kännas något för dig. Oavsett hur mycket kärlek du öst över honom så finns det inget krav på att han ska visa samma känslor tillbaka.
Ja det gör ont. Skriv mailet men skicka det inte just nu i affekt. Spara det som utkast och läs igenom det igen om en vecka eller två.
Jag är helt säker på att han älskade dig.
Och nånstans gör han det nog oxå ännu. Men livet och allt kaos har kommit ivägen.
Jag tycker man är skyldig att kämpa för varann. Man kan inte tro att man kan jobba hur mycket som helst och ha lite tid för varandra och tro att det ska gå ändå…
Jag kämpade, men det är svårt att bekräfta någon som nästan aldrig är hemma😔. Det är så sorgligt och onödigt…
Ja…det är sorgligt och det är onödigt. Men känslor är svåra att rå på.
Se bara på dig själv. Du har svårt att styra över dina känslor, du vill så väldigt gärna skicka det där mailet där du skäller ut honom och kräver att han jobbar för er kärlek, för ert förhållande.
Vissa har lättare för att styra sina känslor. Ditt ex hade tydligen svårt att styra sina känslor eftersom han valde att löpa linan ut när han började känna att något inte var rätt i ert förhållande.
Jag tror säkert han älskat dig tidigare. Jag vet att jag älskade mitt ex, att jag forfarande älskar honom men på ett annat sätt. Jag vill att han ska vara lycklig, men inte på min bekostnad. Därför har jag valt att gå. Men jag hoppas innerligt att han finner lyckan hos någon annan.
Just den biten. Varför exen inte vill försöka eller varför dom inte pratar med en när dom känner att det börjar svikta i känslorna så man får vara med i processen och kanske försöka vända det tillsammans. Varför dom hellre offrar allt inklusive sina barn är vi många som inte förstår. Jag har försökt klura på den men blir inte klokare.
Exakt! De går och ”försöker” 1,2 eller 3 år utan att man har en aning…
Vissa saker tycker man kanske att man borde förstå utan att någon påtalar det.
Att ständigt vara sur, snäsig, snoppa av sin partner vid diskussioner är inte ett trevligt sätt. Sedan att man har en partner som är snäll och står ut med det beteendet under flera år innebär ju ändå inte att det är ett sjysst eller okej beteende.
Men ja. Visst är det sorgligt att man ibland inte kan uppamma mod eller ork att diskutera de här otroligt viktiga känslorna med sin partner. Kanske det i sig säger en del om relationen?
För egen del kan jag säga att jag inte ville att det skulle ta slut. Verkligen inte, jag hade som mål att jag och mitt ex skulle bli gamla ihop.
Jag valde att istället förtränga mina känslor och bita ihop. Lägga i en högre växel, vara snällare, mer tillmötesgående etc. Tänkte att det kanske skulle göra en positiv skillnad så att min egen tillvaro blev drägligare.
Kära du.
Varför var han arbetsnarkoman? Varför tillbringade jag timmar och timmar på kontoret? Varför drog jag mig för att fara hem? Ja visst, det var jag som firade. Hon antydde att det var på tiden att något blev bestämt mellan oss. Jag tvekade men tänkte att hon ville ju så gärna. Väl hemma efter att ha förlovat oss säger hon glatt: “och efter att man förlovat sig brukar man gifta sig”. Och där satt jag med min tvättade hals och undrade vad tusan jag hade gett mig in i och hade dåliga vibbar.
Har den man du älskat någonsin funnits eller har du gjort honom till något han inte är? Har er relation varit ömssidig? Såsom du beskriver det får jag ett intryck av att det är du som investerat tid, pengar och känslor i familjen ab medan han bara har tagit ut det han velat ha. Har han gett dig något tillbaka? Har du känt att han funnits där för dig? Är det dig han älskat eller den bekräftelse du gett honom? Har han hållit sig undan för att slippa tillbringa tid med dig?
Jag är ledsen Rulle, men så var det inte här.
Hej Mea!
Lider med dig. Så smärtsamt. Nu är du på botten, trösta dig med att det inte kan bli så mycket värre. Dock tror jag också att du kan skriva till honom, om du gör det med respekt och sans, om du känner att du behöver det för din egen skull. Syftet är inte att vinna tillbaka honom men mer för att ventilera ditt inre. Sen ska du lägga locket på tror jag och istället lägga fokus på dig själv. Bygga upp ditt nya jag. Jag skrev själv ett långt brev där jag tömde mig på mina tankar och känslor. På ett vuxet och fint sätt. Min man mottog det väl och det ledde till ett fint samtal. Ett slags avslut. Han hade visserligen inte träffat någon ny och kanske var han mer mottaglig därav men oavsett vad så tycker jag kommunikation på rätt nivå är bra. Jag hade exploderat annars. Och oroa dig inte för huruvida han har älskat dig eller inte, det vet du bäst. Det vi vet med bestämdhet är att du förtjänar mycket mer än det han gav under den senaste tiden.
Det kommer bli bättre, tro mig. Vi är många som fightas! Kram och lycka till!
Tyvärr så är det att det går inte in i skallen på idioterna har försökt med miin idiot till blivande exman , men han tycker att han gör rätt ialla lägen . Bryr sig inte om hur jag mår i detta så det är mest vi som lägger energi på något som inte leder till någonting. Försök att inte lägga energin på honom gör saker som du mår bra av och lägg din energi där . Jag tar långa skogspromenader hjälper mot ångest och dumma tankar. Du ger honom bara vatten på kvarnen att han gjort rätt som valt bort dig !! Men Karma skall nog ge oss upprättelse så småningom !! Det stör dom mera om man visar att man klarar det här utan dom .
@Mea
Det är svårt att hålla ihop när hjärtat brister.
Men…
Släpp det.
Släpp honom.
Bara låt det vara.
För den brutala sanningen är att ingenting i den här världen är lovat till eller tillhör dig.
Du äger bara dig själv, så fokusera på att hela dig själv, stäng ute sånt som sårar dig.
Jag hoppas verkligen att du kommer må bättre snart ️