Maila

[Mea]

Nä, nu måste jag höra med er…igen🙄!

Jag känner så för att maila mitt x och tala om att jag nu vet att han har en annan och skriva nåt i stil med”det var snabbt jobbat” eller ”du har då inte legat på latsidan” eller nåt annat.

Alla avråder mig, men jag förstår inte varför egentligen.
Jag vet att han inte kommer tillbaka, men jag vill att han ska veta hur illa han har gjort mig, att allt har gått väldigt snabbt, kanske få honom att må dåligt lite grann osv. Vi träffades i ungdomen när inget var stabilt, med jobb, ekonomi, boende å annat. Nu har (hade) vi stabilitet med fint hus, bra ekonomi, förutsättningar att hjälpa barnen, jobb osv. Nu får man ”börja om” igen med allt detta. Jag har ju tex inte ekonomi att hjälpa våra barn ekonomiskt, det hade vi när vi var tillsammans. Pga hans val får ju våra barn också sämre förutsättningar.Jag vill att han ska förstå vad och hur mycket han har förstört.
Jag är sååå nära att skicka iväg nåt nu… kan nån på riktigt förklara för mig varför jag inte ska skicka?

[gittan6308]

Jag förstår hur du känner vi träffades också unga och har fått kämpa på med ekonomin. Eller iaf jag men i det “läget” han är nu Nyförälskad. Så tror jag inte att han bryr sig om någon annan än sig själv och den nya.

[Mea]

[mercer]

För att du vill att ditt ego ska få frid, vad du än gör just nu, hur dåligt du än mår så kommer det bara att bli värre efter att du har skickat det mailet.
Skriv ner det här istället, inget kommer att bli bättre av att du trycker ner mer skit i halsen på ditt ex

[Mea]

För att mitt ego ska få frid? Hur menar du?

[mercer]

Om du bemöter ilska med ilska så kommer du att få ilska tillbaka, om du bemöter hat med hat så kommer du att få hat tillbaka.
Be the better person, egot är sårad och vill hämnas, men om du ser förbi det och särskiljer vilka drivkrafter det finns bakom så vet du att det inte kommer att gagna dig något alla av att skicka mailet, detta både vet och känner du.
Känslor är flyktiga, de är inga bestående tillstånd.

[Mea]

Jag är inte så bra på att vända andra kinden till…

[mercer]

Grattis då har du erkänt en svaghet hos dig, vad gör man då, man jobbar med att vända det till en styrka, sätt det som mål hos dig, detta är en perfekt tid att vända blicken inåt och se vad du kan göra för att förbättra dig.
Om inte du blir bättre, så kommer du aldrig att lyfta upp dig.

[Rulle]

Kära Mea!
För att han helt enkelt inte bryr sig.
Skulle jag blivit ihop med en annan - kunde blivit så direkt efter skilsmässan och ingen skulle trott annat än att vi i så fall hade haft ngt på gång långt innan vilket inte skulle varit sant - skulle jag bara ryckt på axlarna och tänkt: “Jaha -ock? Har du inget med att göra. Intresseklubben antecknar”.

Nu är vi alla olika, separationer ser olika ut, var och en tänker och känner på olika sätt. Kanske kommer han att må dåligt, Kanske har han en tagg av dåligt samvete. Kanske känner han ingenting alls.

Vad du gör när du skriver är att du säljer ut din smärta, din längtan, ditt innersta till någon som inte bryr sig, som släppt dig och gått vidare. Ni träffades när ni var unga skriver du. Vissa växer ihop, andra växer ifrån varandra. Ena parten kan tycka att allt är frid och fröjd med den trygghet, den vardag som byggts upp medan den andra tycker att det fattas något. I slentrianen, i vardagen har något dött. “Is this all? Is this all that I am? Is there nothing more?” som V’ger låter meddela genom gamle Spock. Den existentiella frågan om livets mening och mål när åren obevekligt påminner om alltings förgänglighet, den flyende ungdomen, krafterna som avtar, kroppen som inte orkar med, huden som slappar och så den ständiga påminnelsen om hur det var när man var ung, vacker, hade drömmar, längtan - vad blev de av? Bunden vid nuet, vid vardagen, en vild flykt från det som varit för det påminner en om något som för alltid är förlorat. Så kommer den som får en att känna sig attraktiv igen, att det ännu finns hopp, ännu några droppar livskraft att pressa ut, ännu lite morgondagg om än nattstånden att för ett kort ögonblick uppleva ungdomens vår fräschör som får en att glömma graven som rycker allt närmare, när varje sekund av bekymmerslöshet inte är en självklarhet utan en tillkämpad seger i en föränderlig värld där klockan inte går att vrida tillbaks. Ett sms från ens ex är som en irriterande fluga som viftas undan, slås ihjäl med “radera” och så går man vidare.

Kapa banden. Gå vidare. Jag betvivlar att han kommer att känna något annat än likgiltighet medan du visar att du bryr dig och så har han ett övertag över dig för du ännu är emotionellt bunden vid honom.

[Mea]

Varför är det så farligt att verkligen visa vad man känner? Vi har ju varit tillsammans i 25 år…

[Mea]

Det är klart att han fattar att jag fortfarande är känslomässigt bunden till honom ändå…

[Jen8]

Jag köpte en anteckningsbok och skrev ner ALLT. Tänker att jag ska bränna den när jag är helt läkt som en symbolisk handling.
Han bryr sig inte ett smack om allt det där du skriver om så ett mail hjäper inte tyvärr.
Kram på dig.

[Mea]

Är det så enkelt att lämna? Behöver inte ni ”sörja” hur det blev? Det är precis som om man är ett litet dammkorn som lätt kan borstas bort😔. Locket på och gå vidare. Jag hoppas det går åt helvete för dem!

[Rulle]

1. För att han inte bryr sig. Du utlämnar dig själv. Du skriver ur ditt hjärta och han behandlar det som spam.

2. Du kommer själv inte vidare om du fortsätter ha kontakt, om du vill försöka få honom att känna något som han inte känner. Du stångar din själ, ditt hjärta blodigt mot en vägg.

3. Du påverkar inte honom till något annat än att du låter honom ha makt över dig och så sitter du fast i en relation med någon som klippt banden.

[Sorgsen_man]

Mycket bra skrivet! Håller med om vartenda ord!

[Sorgsen_man]

Han har nog funderat på detta ett bra tag innan han lämnade. När han tog steget så var han redan klar med sitt beslut!

[Rulle]

Exakt. Ju mer dammkornet hör av sig, destot mer irriterande blir det och desto skönare känns det att ha bortat av det. Jag har både borstat av och själv blivit avborstad så jag står med ett ben i vardera läger. För vissa är det så enkelt.

[Jen8]

Jag har sörjt och sörjer fortfarande 2,5 år efter. Kommer nog sörja det resten av livet, men jag tror stenhårt på att inte lägga energi på sånt man inte kan påverka. Min gubbe blev helt personlighetsförändrad och har usel kontakt med barnen. Inte mitt problem - jag sörjer att barnen inte har en bra far, men JAG kan inte göra något åt det mer än vara en närvarande bra mamma. Jag har ältat för mig själv hur man bara kan gå ifrån 27 års historia (i vårt fall har han även dissat alla våra gamla kompisar) som om inget har hänt. Jag vill gärna tro att JAG inte skulle vara kapabel till det. Men det är hans val - och förr eller senare så kommer det komma tankar hos honom med om detta, det är jag helt övertygad om.
Försök lägg fokus på dig själv och barnen. Vet att det är lättare sagt än gjort, men det blir lättare. Det går faktiskt veckor utan att jag tänker på gubbfan nuförtiden och när jag väl tänker på honom så tänker jag mest på vilken patetisk ursäkt till man han är.

[Mea]

Det är så fruktansvärt orättvist! Jag tycker att jag kämpade. Jag kom hem från mitt jobb ca 16.00. 3,5/4 h senare kom han hem. Jag hann gå ut med hundarna, tvätta, laga mat osv. När han kom hem var allt klart, han kunde bara värma sin tallrik med mat i micron.

Jag bönade och bad att han skulle sluta pendla, eller att vi kunde flytta närmare hans jobb för att få mer tid ihop. Han vägrade! Detta är mååånga år sen.
Helt plötsligt kunde han komma hem tidigare, men då åkte han till gymmet! Ingen hjälp eller tid här hemma med mig! Då började jag gymma, fastän jag var helt slut😔.

Till slut bestämde jag mig att inte göra någonting förrän 19.30-20.00, när han kom hem, för att han skulle förstå hur mycket man hinner då? Jag tappade sexlusten, eftersom ”vi-känslan” försvann. Jag kände mig bara som ett hål där han kunde få sin utlösning. Jag försökte förklara detta 10000ggr, men han struntade fullkomligt i detta!

När vi satt hos KBT-terapeuten och jag säger precis detta med tiden och att jag får stressa ihjäl mig, för att vi skulle få värdefull tid tillsammans på helgerna. Då säger hon: Men har …sagt att du ska göra dessa saker?
Nej, men hur ska vi få nån tid tillsammans på helgerna annars?! Det var bara jag som skulle ändra mig och tänka om. Jag skulle vara tacksam för tiden vi faktiskt hade ihop istället för att gnälla över den tid vi inte hade tillsammans. Det var mitt x ord, men hon höll mesigt med😡.

Jag sa då: Jaha, så om han kommer hem 19.30 på kvällarna och jag åker iväg till tex gymmet och är tillbaka kl.22.30. Ska han vara tacksam för den lilla stunden han ser mig innan vi somnar då? Sååå sjukt och snedvridet! Vad är det för respekt för varandra?!

Jag är så jävla ledsen, arg, besviken, frustrerad och förbannad! Jag tycker att han inte gjorde nåt för oss. Han pendlade i 22 år, ca 30 mil om dagen. Jag gick och väntade, tog hand om hushållet och barnen OCH jobbade heltid. Gör man så mot nån man älskar? Han sa att han inte ville sluta, för att han tappat känslorna för mig för ca 2 år sedan! Men de andra 20 åren som han pendlade då?! Har han aldrig älskat mig då? Är han inte skyldig att jobba på nåt? Var jag bara hans hushållerska medan han gjorde karriär?

Jag tycker han är skyldig att jobba tillbaka känslorna för mig…

[Rulle]

Läs det du själv skriver.
Nej, han älskade aldrig dig.
Han älskade bekräftelsen du gav.
Han älskade att du skötte om hus och barn.
Han älskade att du bidrog till försörjningen.
Han älskade att du var hans älskarinna när han behövde få komma till.
Han älskade den bekräftelse du gav hans ego genom att äkska honom och göra allt för honom.
Älskade han dig? Behandlar man den man älskar på det sättet? Älskade du honom så.mycket, gjorde du så mycket för honom att du dödade hans känslor genom att vara för servil? Ett våp?
Svaret på din fråga om han någonsin älskade dig finns i det du själv skriver. Jag säger att svaret är nej. Svaret på dina avslutande frågor ja. Och tyvärr nej, han är inte skyldig dig något alls. Du gjorde det av kärlek, av fri vilja. Känslor och gensvar är inget du kan kräva eller som kan tvingas fram.