Nej, vad jobbigt. Kommer du kunna ha fortsatt kontakt med hunden eller är den borta för alltid ur ditt liv?
Den är borta för alltid
Ni gör det som är bäst för hunden. Vi har två älskade omplaceringshundar, den ena träffar en tidigare husse ibland och blir så glad! Men han är lycklig med oss också. Hundar har stora hjärtan 
1 gillning
Vad tråkigt. 
Kram.
Ja, hundar är fantastiska! Jag har levt med hund större delen av livet och det blir konstigt att inte alltid ha en hund hemma. Men jag tror verkligen att hunden kommer att få det bäst med den här lösningen.
2 gillningar
Om tre timmar åker hunden iväg och det gör så förbannat ont. Är så ledsen. Men jag måste tänka på hans bästa. Måste måste. Jag kommer ju att kunna träffa honom när jag vill, hämta tillbaka honom när jag vill. Just nu känns inte det som någon tröst. Min bästa kompis. Min älskade lilla gubbe. ️
Livet suger verkligen ibland.
2 gillningar
Nu känns allting verkligen skit. Hunden åkte och jag känner mig ensammare än någonsin. Imorgon ska jag flytta till en lägenhet. Jag har verkligen sett fram emot att få något eget boende. Men just nu känns det bara olustigt. Sen jag kom till Finland har jag i princip aldrig varit ensam. Imorgon kväll är jag helt ensam i lägenheten. Inte ens min hund kommer finnas där. Jag är rätt överraskad att det känns så här tungt. Jag brukar trivas med att vara ensam. Men det är klart, jag har nästan alltid haft en hund som sällskap.
Usch, just nu är det riktigt tungt. Är så otroligt ledsen. Vet inte hur jag ska orka.
1 gillning
Inte så konstigt det känns tungt nu. Du har ju blivit av med en familjemedlem till. Livet som dumpad suger. Tyvärr finns det inte så mycket att göra än att bara försöka överleva alla dom här skitdagarna.
1 gillning
Tack! Jag ska kämpa på.
Samma för mig - de första som tar smällen i en skilsmässa är djuren 
Nu har jag bott här i lägenheten sen i måndags. Oerhört skönt att inte bo hos föräldrarna längre. Hoppas jag aldrig behöver göra det igen.
Ska nu försöka klura ut vad jag vill med mitt liv. Jag har verkligen ingen aning. Ska jag bo kvar här i lilla staden? Eller ska jag flytta till staden ca 10 mil bort som är betydligt större och mer anonym? Eller ska jag tillbaka “hem” till Sverige? Hur ska jag veta?
Jag och exet har haft väldigt lättsam och trevlig kontakt sista veckan. Vi skojar med varann och det känns annorlunda men också kul. Jag hoppas vi kan förbli vänner livet ut. Jag tror inte på oss som par längre nu när jag fått lite distans.
Jag tycker helgerna känns jobbiga nu som singel. Jag hör folk på jobbet prata om vad dom ska hitta på med sina familjer. Själv har jag ingen familj. Jo, mina föräldrar, bror och tjocka släkt. Men ni fattar. Det känns extra tungt att vara ensamstående på helgen tycker jag. Jag funderar på hur jag ska fördriva tiden tills jag är trött nog att lägga mig. Sova är bra, då glömmer man allt jobbigt ett tag. När jag kan sova vill säga. Har varit lite si och så med sömnen det sista. Mycket tankar som far omkring i skallen. Det är det nog många här inne som känner igen.
6 gillningar
Usch, brutal ångest idag. Livet känns bara allmänt skit. Idag längtar jag hem till vårt hus på landet, till mina rutiner där. Känner mig så vilsen i livet, vilket jag gjort länge nu. Vad ska jag ta mig till med mitt liv? Jag har ingen aning.
1 gillning
Min bror ringde och frågade om jag ska komma ner till dom i helgen och åka med på en dagskryssning till Tallin. Jag tackade ja! Jag har lovat mig själv att bli en ja-sägare, försöka hänga med på grejer. Vilket jag inte gjort förut. Jag höll mig mest hemma och gick promenader i skogen. Så det här blir ju ett litet äventyr för mig. Nu blir det några långa timmar i bilen igen, men jag får lyssna på någon bra ljudbok så går det bättre.
3 gillningar
Sånn skal det være, heng deg med på alt du kan 
Så heldig du er som har en bror du har kontakt med 
God tur, kos deg masse 
2 gillningar
Imorgon är det elva år sedan vi stod i kyrkan och sa ja till varandra. Känns lite jobbigt med bröllopsdagen faktiskt.
Jag ska åka till min bror imorgon efter jobbet, på lördag åker vi ett helt gäng på Tallin- kryssning över dagen. Tyvärr har jag börjat känna av början på en förkylning. Det är flera på jobbet som snörvlar, en fick gå hem tidigare idag eftersom hon var så hängig. Jag vill inte bli sjuk nu. Behöver verkligen komma iväg på den här resan. Skulle vara tufft att sitta här hemma ensam och sjuk på “bröllopsdagen”.
2 gillningar
Åk i alla fall, om du inte har hög feber. Det är nog bra att ha folk omkring sig.
1 gillning
Ja, jag ska verkligen försöka komma iväg. Känner mig faktiskt lite bättre än jag gjorde tidigare idag.
2 gillningar
Jag kom iväg till brorsan. Hade en jättetrevlig helg! Blir dock lite extra ensamt när man är tillbaka till en tom lägenhet. Men jag är verkligen glad att helgen var så lyckad. Det gjorde mig gott.
Exet ringde igår. Han mår dåligt och jag är orolig. Har aldrig hört honom vara så här nere. Det påverkar mig. Massa tankar kommer upp. Ångrar han skilsmässan? Tänk om han vill ha mig tillbaka? Vad gör jag då…?
3 gillningar
Har läst hela din tråd och jag är full av beundran över din resa. Samtidigt blir jag lite stolt också för jag inser att jag också faktiskt gjort en liknande resa. Jag bytte visserligen inte land (ok från Småland till Västmanland :), men jag lämnade make, vänner, hus och jobb och har också startat ett helt nytt liv. Det är över tre år sedan nu. Jag tror att många saker är lättare för oss som inte traskar runt i en massa minnen. Det jag brottas med ibland är att det så markant blir just två liv. Två olika liv. Jag har bra kontakt med mitt X så den biten fungerar bra men jag kan inte förmå mig att åka förbi vårt hus. Har svårt att ens närma mig Småland. Har slutat följa massor av gamla vänner på fb för att slippa bli påmind. Det känns som om allt det gamla hänt i ett tidigare liv. Jag har bearbetat skilsmässan men alla andra band som klipptes av är värre. Jag stänger av och låtsas som om det inte finns. Jag har det bra här och har hittat min plats så varför kan jag inte bara släppa? Kan du släppa Sverige? Har du kontakt med gamla vänner och arbetskamrater?
Tack för att du skrev. Så roligt att läsa att du gjort som jag, bara dragit iväg och skaffat ett nytt liv. Du verkar i det stora hela vara nöjd med det också.
Det är svårt att släppa Sverige. Jag har kontakt med vänner och även några tidigare arbetskamrater. Och exet såklart. Idag pratade vi igen och det kändes bättre än igår.
Jag känner mig inte hemma här i Finland. Jag har inget eget hem än. Jag hyr en möblerad lägenhet. Tanken är att jag ska försöka komma fram till vad jag ska göra framöver. Om jag blir kvar här eller om jag ska flytta vidare. Jättesvårt beslut. Och nu är jag dessutom helt ensam om beslutet.
Hur hamnade du i Västmanland? Hade du någon anknytning dit?