Min man, bästa vän, stora kärlek sedan 26 år vill skiljas. Jag vill bara dö😭 Imorgon åker jag själv på semester med våra 2 barn & det var inte meningen att jag skulle få veta idag (hämtade posten & förstod vad det var). Hur ska jag ta mig igenom kommande vecka?! Han är snäll, stöttande, kramar mig, frågar hur jag mår (vad tror du?) och säger att han ska hjälpa mig med allt, att det kommer lösa sig. Han har tänkt på allt praktiskt redan… Jag vill inte ha hjälp med det, jag vill ha HONOM! Vi har haft mycket upp & ner genom åren men alltid löst det. Var unga när vi träffades och vår relation har bara blivit bättre med åren. Jag har haft det lite kämpigt senaste halvåret men han har haft mkt jobbigt i perioder och nu känns det som att “i nöd” bara gällde åt ett håll.
HUR ska jag klara en semestervecka själv med barnen utan att bryta ihop?!?
Hur var det meningen att du skulle få veta då? Låter ju helt sjukt! Skulle du komma hem från semestern och han var borta eller vad?
Det här är i och för sig en bra sak även om det är svårt att förklara. Så många historier härinne där man läser om dom som vill skiljas men dom har ingen aning eller plan för framtiden. Så han har nog tänkt igenom detta noggrant. Konstigt bara att han inte delat nånting med dig så att det blir som en överraskning. Fast ni kanske inte pratar med varandra så mycket eller?
Varning på detta! En man som du trott varit din bästa vän - han är ”snäll” nu när han blivit avslöjad. Är det verkligen snällt att göra en sån här sak bakom ryggen efter 26 år? Nej fegt.
Han verkar ha bråttom någonstans. Jag säger inte att det är så men skulle inte förvåna mig. Hur har han varit den senaste tiden?
Och hur ska du klara närmaste veckan med barnen själv? Jag tycker på fullt allvar att han åker på semester med dom. Du behöver landa och du är i chock just nu. Men eftersom du är mamma så vet jag att du klarar att åka. Men du borde inte det.
Vilket j-vla as! Bli arg! Vad är det för en ynkrygg som inte kan lyfta detta för diskussion istället för att du ”av en händelse” får reda på det?
Finns inget snällt över denne man! Man försöker och diskuterar, sedan söker man hjälp och ser om man kan hitta en lösning. Det är man värd efter 26 år.
Går inte det att lösa, ja, då separerar man.
Men att gå bakom ryggen och beställa papper eller vad det nu kan vara, det är bara svagt och fegt. Och ha tänkt på allt….
Ganska övertygad att någon väntar runt hörnet.
Jag önskar dig all styrka. Du är värd mycket mer respekt än detta! Jag hoppas din ilska kommer snart. Det ger energi.
Fast ja, det har kommit på tal. Men jag trodde aldrig han skulle… jag har såklart varit naiv och borde insett men har hoppats. Jag har gråtit hela dagen, helt slut, kan inte andas…
Det var papper på posten & han ville såklart vänta med att berätta till efter resan. Det står hans namn på kuverten & jag har inte öppnat hans post. Jag visste ändå. Men jävligt klumpigt. Han vet att jag är hemma & kollar posten & jag är inte dum i huvet.
Jag måste åka imorgon, dyr utlandsresa… men jag vet inte hur jag ska förmå mig. Ansvaret för barnen dessutom.
Jag vill försöka, hitta lösning, terapi men han vill inte mer. Jag har frågat om han har ngt annat pågång men han säger nej. Jag vill ändå tro att jag känner honom så väl att jag kan tro på det. Men han har tränat en hel del, gått ner i vikt, nån medelålderskris. Sen hjälper der ju inte att jag gått upp massor… Nu blir jag väl påhoppad men jovisst spelar det roll om man inte tycker partnen är attraktiv. Jag har mått skit och blivit fet helt enkelt. Trivs inte med det heller men har inte orkat ta tag i det.
Nu lyssnar du. Det som händer är inte ditt fel…. Inte på något sätt. Han lämnar väl inte dig för att du blivit tjock???
Om man är missnöjd så öppnar man munnen och pratar med sin fru sedan 26år, det är hon värd och så pass respekt ska man kunna visa någon man vill stötta o vara snäll mot….
Se på hans handlingar istället för att lyssna på hans ord….
Intressant timing dock att beställa hem papper precis till att du ska på semester med barnen…. Skulle han inte med?
Ursäkta om min fråga är för personlig.
Förstår verkligen att tankarna snurrar och mitt i det åka utomlands själv med barnen. Men försök om du kan fokusera på att det viktigaste nu är att ta hand om dig och barnen, sänk kraven till bara det mest nödvändiga. Kanske ger det tid att reflektera kring hela situationen, allt som verkar ha hänt så drastiskt. Känner med dig, ta hand om dig. Du är stark, och du klarar mer än du tror.
@Lisa0987 Jag åker ofta själv med barnen. Han vill inte, jag vill. Jag har inget emot det, vi gör även resor tillsammans men jag är lite mer rastlös/vill uppleva saker.
Det finns fler orsaker till att han vill skiljas som jag inte vill ta upp här, men jag har inte mått bra på ett tag. Jag har alltid stöttat honom men när jag mår dåligt så passar det inte längre.
Somnade av ren utmattning igår, som förvånansvärt nog hela natten men började morgonen i tårar. Jag måste rycka upp mig och packa till mig & barnen, jobba, fixa det som behövs innan vi åker. Han kör till flygplatsen, så jag måste orka hålla ihop i bilen dit, hur nu det ska gå…
Jag vill bara få dig att förstå att du inte är ensam i detta. Om man inte är nöjd så kommunicerar man så att man kan förbättra saker tillsammans.
Försök njuta lite under semestern även om jag förstår att det är svårt.
Måste du det? Ta en taxi om du kan! Både för att slippa honom så nära inpå er resa, men också för att markera att du behöver avstånd från honom.
Och jag vill inte måla fan på väggen, men precis som @Wihoo skriver, var uppmärksam - jag känner igen många av sakerna du skriver här, bli inte förvånad om det finns en annan med i bilden
Jag hoppas att du ändå kan njuta av resan, men jävligt lågt av honom att ta hem papper på det sättet innan
Jag har funderat på om det är ngn annan men han lovar att det inte är det. Men, han är på gymet mellan ungefär mellan 19-20 varje dag nästan… Så att det finns någon där han fått intresse för kan jag mycket väl tänka mig.
Just nu kan jag intr tro att det är sant. Han messade innan och frågade hur jag mådde, svarade inte. Då skickar han “kram”? Jag vet att han tycker synd om mig och mår dåligt för att jag är ledsen men jag får ju dubbla budskap🤷♀️
Nya intressen
Nya kläder
Fixa med håret
Överdrivet snäll mot dig alternativt kall
Träna
Sitter med telefonen
Lås på telefonen
Ändrade arbetstider
Nya rutiner
Vägra parterapi trots att man har barn
Ger upp för lätt
Det finns säkert fler varningstecken.
Det här är vanliga saker som många skriver om i detta forum.
De flesta som är otrogna lovar på heder och samvete att det inte är så. Men om det inte är nån annan kan man ju tycka att man kan gå på parterapi. För att iaf få en snygg skilsmässa. Och det här är allt annat än snyggt. Men det är min personliga åsikt. Jag har inte hela bilden. Det har bara du.
@Kaputt Jag skriver under på allt @Wihoo skriver ovan. Min man bedyrade att så inte var fallet. Men visst fanns det en kvinna på gymmet hela tiden. Och han ljög mig rätt upp i ansiktet. Jag var helt övertygad om att han Aldrig skulle göra så. Så för din egen skull, var vaksam, vad beredd. Sen hoppas jag verkligen att det inte är så i ditt fall, och varje historia är unik. Men som sagt - finns alldeles för många historier som liknar det du beskriver…
Så var vi iväg. Framme sent & mkt ångest så det blev inte många timmars sömn. Laddat med sömntsbletter så inatt ska jag nog få lite mer sömn hoppas jag.
Resan till flygplatsen var ok, vi pratade, skrattade tom och allt var nästan som vanligt. Kram & hejdå på flygplatsen & igen får jag förhoppningar. Sen ringer han och då förstår jag att han inte ändrat sig. Rakt ner i avgrunden igen & 3h flygresa med total ångest å får kämpa med gråten. Smsade att ham inte skulle ringa mer och har inte hört ett ljud sen igår. Men tycker att han kunde hört av sig till barnen men nä…
Just nu kan jag andas hyfsat, även om tårarna är ständigt nära. Barnen kräver sin tid, det ska badas, ätas, smörjas…
Men jag tror inte jag fattat detta ännu. Har ingen familj, ett fåtal vänner. Känner mig så ensam, tom, hjälplös… Ingen att ventilera detta med, förutom här. Det är tungt.
Ledsen för din skull, så otroligt ogenomtänkt och dålig tajming att han lät detta få förstöra hela er semester
Gör allt du kan för att tränga undan tankarna på detta (mkt lättare sagt än gjort utan minsta tvekan) under er semestervecka, men så fort tankarna börjar mala så tvinga dig att tänka på något annat, göra något annat osv.
Ge dig själv och inte minst dina barn en fin semestervecka och som sagt tryck undan alla tankar på framtiden under denna vecka och gör allt du kan för att förhindra honom från att invadera och sänka din sinnesstämning… på alla sätt du kan.
Skapa en mysig vecka för dig och barnen och pusha undan alla tankar på honom, framtiden och allt annat än det som är här och nu… försök, försök igen och fake it til you make it.
Om en vecka finns det tid att börja bearbeta detta som hänt och du… du kanske är van med de tabletter du har med dig och då kan du skippa detta, men är du inte så var otroligt försiktig och restriktiv med sömntabletterna (och alkohol) under denna veckan så att du kan både värna och mysa med dina barn och ge dem en fin vecka
Dag 2 & går förvånansvärt bra. Barnen sköter sig, är snälla & hjälpsamma. Pappa hörde precis av sig till barnen (oväntat) men dom saknar han inte nämnvärt, vi gör ofta saker själva då familjelivet är svårt för honom (adhd & också en anledning till att han vill separera), så frånvaron av pappa är naturlig. Men, han kanske saknar dom vilket är bra, vad vet jag🤷♀️
Sömnen blev inte så bra som jag hoppats på… siktar på bättre sömn nästa natt.
Jag kommer inte skriva på några papper, eftersom jag inte vill skiljas. Vi har ett barn som ska skolas in till hösten så vi kommer inte berätta innan barnet landat & är trygg i den nya miljön.
Också en vecka semester bokat i sommar & för barnens skull lär vi resa tillsammas, precis som planerat. Mkt ångest för detta även om jag tror att vi lär vara mer sams än nånsin denna vecka. Bara jag inte bygger några förhoppningar, känner själv att jag måste vara kall. Det är så onaturligt för mig, jag är fysisk & kramig, gillar närhet.
Idag bad jag barnet rita ett bokmärke till mig när vi satt vid stranden & hen skrev "best mom for ever" gjorde hela min dag:heart:
26 år och mycket upp och ner. Han har mått dåligt i perioder, och du har stöttat och gett honom utrymme. Förstås, som man gör när man älskar någon! Så är det din tur att må dåligt, och då blir det för besvärligt för honom. Det är ju meningen att du ska underlätta hans liv och inte tvärtom! Så han dumpar dig. Men han vill ju inte heller ha en besvärlig separation, så han säger snälla och uppmuntrande saker till dig, så du inte ska ställa till någon scen och göra allting komplicerat. Han stryker dig medhårs för att hålla dig lugn.
Min tolkning, som bygger på mina och andra medlemmars erfarenheter. Vi som varit tillsammans med någon som bara ställer upp i lust och inte i nöd …
Heja dig, det låter som att du klarar det här alldeles utmärkt och utan minsta tvekan så är det good enough
Att familjelivet alltid är “svårt” för honom även utan yttre påfrestningar och att det mesta handlat om honom och hans behov/önskemål/vilja fick ju dessutom iaf delar av sin förklaring här
Jag har frågat om han har ngt annat pågång men han säger nej. Jag vill ändå tro att jag känner honom så väl att jag kan tro på det. Men han har tränat en hel del, gått ner i vikt, nån medelålderskris. Sen hjälper der ju inte att jag gått upp massor… Nu blir jag väl påhoppad men jovisst spelar det roll om man inte tycker partnen är attraktiv. Jag har mått skit och blivit fet helt enkelt. Trivs inte med det heller men har inte orkat ta tag i det.
gjorde hela min dag:heart: