@Leaf Men såklart är det så, har inte ens tänkt så. Han föreslog tom att han skulle behålla allt i huset så “får jag en peng” att köpa nytt för. Han ska hjälpa mig med allt. Så barnen inte har något i ett nytt boende som känns tryggt och bekant. Enklaste lösningen - för honom såklart. Kan tilläggas att nästan allt i hemmet (föutom dyrare inköp, säng/soffa etc) har jag betalat med egna pengar. Han har köpt allt till trädgård etc men det behåller han ju.
Tja, undra varför man inte blir förvånad 
1 gillning
Idag ringde han, videosamtal, svarade inte. Är han orolig för barnen har dom egna mobiler han kan ringa så det är ingen ursäkt. Ansökte om bolån idag på en lägenhet som passar oss. Lika bra att få det överstökat tänker jag. Ont om bostadsrätter är det också så får passa på.
Vi har bokat hus i sommar med barnen, får se hur det går att åka tillsammans. Vi kanke kan köra halva veckanvar. Kollar också på utlandsresor igen. Själv denna gången - kan han få känna på varannanvecka livet…
5 gillningar
Bolånet gick igenom, han kollar upp det praktiska kring överlåtandet av villan. Här går det undan🏎
Jag tror dock att jag kommer landa hyfsat mjukt, men han får en lite hårdare krash… Lån & räntor på en lön, (mina ekonomiska förutsättningar är mkt mer gynsamma & mindre lån på det) underhåll, eget ansvar för barn etc. Saker som han inte tänker på. Kör vi varannan vecka försvinner såklart underhåll, men alla besök på BUP/HAB & adhd/if barnet som inte alltid klarar skolan då måste man va hemma… hur ska han klara det? Jag jobbar delvis hemifrån så jag löser det med full inkomst. Det klarar inte han.
Lite skadeglädje… ja… men har han verkligen tänkt igenom detta? Ska jag täcka upp för honom ekonomiskt bara för jag har bättre förutsättningar? Om det varit ombytta roller - hade han täckt upp för mig?
1 gillning
Det låter inte positivt att det går undan.
Nu skrev du tidigare att du har en bror som är jurist. Be honom om hjälp. Så att du inte skriver på nånting som du förlorar på.
@Wihoo jag har ingen bror som är jurist. Du blandar nog ihop mig med ngn annan.
Men, vi har en bra jurist som vi haft i flera år och vi båda har förtroende för. Jag tror den ekonomiska biten löser sig, vi har hängslen & livrem & var hos juristen så sent som i våras. Men, jag tror inte HAN fattar vad det kommet kosta honom. Han har ingen aning om att han måste betala underhåll. Barnen vill han inte ha, bara träffa när det funkar för honom (adhd, köper det, vet att det är kämpigt å dömmer ingen med diagnoser) men då får man också betala underhåll…
Jag är absolut inte ute efter att lura honom å han inte mig. Jag känner mig trygg i att han vill mig gott. Jag vill han gott, när jag kommit över sorg å bitterhet😔
3 gillningar
Haha ibland går det fort när man skriver. Det var en annan härinne som hade en bror.
Men du det låter jättebra faktiskt. Du verkar ha skinn på näsan och vet vad du vill. Och det är en annan ton i det du skriver nu. Märker du det själv?
1 gillning
Absolut inte, det skulle han ha tänkt på innan… men det gick väl förstås så undan i knutarna när han väl hade fått för sig hur han ville ha det att han inte hann med tänka hela varvet runt
1 gillning
+1 på den!
1 gillning
Idag är det oerhört jobbigt. Väldigt nedstämd, vi närmar oss hemresa. Barnen har tröttnat på bad & hänger på rummet. Sitter själv vid poolen och försker inte kolla alla par som myser tillsammans.
Jag är tveksam till att köpa lägenheten. Vi har ett halvårs betänketid, han kanske ångrar sig? Han är defenetivt inte den veliga obeslutsamma typen dock. Men hoppet slppwr nog inte i första taget.
År (2000), en evighet sen så lämnade jag honom. Vi var båda unga då, han bodde hemma och jag hade egen lägenhet. Jag minns faktiskt inte exakt varför, mer än att jag var trött på honom. Men vi hittade tillbaka efter ett halvår. För 3-4 år sedan fick jag reda på att han visat intresse för en kvinna han haft kontakt med i jobbet. Jag kollade hans mobil, skitdumt men han har en historia med dåligt mående och jag var orolig, kollade hans sms med en vän. Där fanns konversationer om denna kvinna - som dock inte var intresseserad.
Det jag har insett idag är att jag inte bara förlorar honom utan även “min” familj & min trygghet. Jag har minimal kontakt med min familj & så vill jag fortsätta ha det.
Jag verkligen hatar det här. Och frustrationen att jag intr kan göra något åt detta:broken_heart:
3 gillningar
Lider med dig @Kaputt
Härligt att du kom iväg på semester med barnen. Starkt!
Lider dock med dina känslor. Och de att se ”alla paren”. Sen vet du inte hur lyckliga de är men de är åtminstone tillsammans när du ser dem.
Jag var nyss ute på en lång lång promenad i solen. Och samma tanke slog mig när man se alla ”par” och ”familjer” som är ute och rör sig. Äter glass, skrattar, pratar. Såg även på Instagram hur barnen med sin mamma roar sig och är ute på häftigheter.
Du hoppas att han ”ångrar” sig. Vad gör du för att skapa en miljö/kultur där han kanske ”ångrar” sig?
Vet att du är på semester nu, men tänker sen.
Jag är också den ”lämnade”. Försöker stärka mig själv. Rannsaka mina fel och brister. Fundera kring vad jag kan/bör förändra. Antingen för att lappa ihop eller för att minst gå in annorlunda framför om man hamnar i en ny relation. Man kan inte påverka den andres beslut. Man kan heller inte dra, jaga, böna och be. Inte heller läsa den andres tankar. Vad man kan är att stärka sig själv. Förändra sig själv. Kanske ser den andre det och undrar och blir nyfiken och faller tillbaka. Kanske inte.
3 gillningar
Nu har det gått lite tid. Vi har bestämt att jag stannar ett tag då vi har lite med barnen som måste gå före. Vi har haft ett par bra veckor, rentav kärleksfullt skulle jag säga, skitbra sex… Så är vi iväg hela familjen & jag hittar honlm på match😭 Vad gjorde jag där då? Försökt se en framtid, men alla andra män är… blä. Jag har fejkad profil såklart så dök han bara upp… "skild (?) & öetar efter en livspartner. Jag dog inombords. Jag orkar inte andas. Gråter floder. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Orkar inte detta.
Jag jar verkligen gjort det han bett om, försöker möta behoven och få en fungerande familj igen. Så detta. Kunde ham inte lugna sig tills jag flyttat iallafall.
2 gillningar
Hoppas det var sista gången du lät den där parasiten “hoppet” att förleda dig till att förnedra och vika ner dig för någon som bara äter och mumsar på alla kakor varhelst han hittar dem
3 gillningar
Imorgon är det exakt 4 veckor sedan jag av misstag fick reda på att han ville skiljas. I måndags hade vi vår 10 åriga bröllopsdag & då skrev jag papper på en lägenhet. Den bröllopsdagen glömmer man inte i första taget. Flyttar om drygt 4 veckor. Redan köpt i princip allt nödvändigt, föutom till barnens rum.
I tisdags skulle han på dejt men hon hoppade av efter att hon luskat ut att vi fortfarande lever ihop.
Han har nog alla dejtinappar som finns, har också själv sagt att han finns på flera ställen… Sitter med mobilen flera timmar varje dag, vet att han har kontakt med flera. Idag märkte han inte ens att jag var borta i 2h. Säger att han bara vill ha uppmärksamhet. I nästa andetag kanske vi blir särbos, man vet aldrig… Detta känns som 40 års kris delux! Verkar inte som han vet själv vad han vill?! Han kommer självmant och kramas, vill umgås. Bleker tänderna, färgar håret, tränar minst en gång om dagen…
Det värsta är att han tycker han gör rätt som är på dejtingappar. Jag har mig själv att skylla att det blev såhär. Jag tror inte han förstår hur mycket det sårar mig och han vill gärna ha en relation i framtiden med mig men det hänger ju helt på hur långt han drar detta kommande veckor. Ska han bjuda hit nån på kaffe så kan vi bli vänninor eller hur tänker han?
Jag känner inte alls igen honom.
2 gillningar
Så kom den totala kraschen, hoppas jag, orkar inte mer. Han SKA på dejt på lördag. Jag bröt ihop fullständigt, barnen blev rädda å blev hämtade av farmor.
Jag kontaktade denna tjej, efter noga övervägande, och bad henne backa. Jag vsr inte otrevlig, förklarade bara att det gått 4 veckor och jag håller inte ihop.Hon svarade min man att hon har varit med om samma sak, så hon vet hur det känns. Men dom ska ses.
Jag är fullständigt söndertrasad. Orkar ibte detta!!!
1 gillning
Lider med dig @Kaputt och förstår känslan helt.
Det är oerhört taskigt och osnyggt av din man, men tyvärr verkar det som att vissa tappar all sans och förståelse för den andre och blir helt förändrade.
Försök träffa någon vän som du kan hänga med, kräks av dig hos och som kan fånga dig idag. All styrka till dig! 
2 gillningar
@Nilla2 både jag och alla runt omkring oss är förvånade och känner inte igen honom. Jag har inte pratat med han sen igår och tänker inte göra det heller, om det inte rör barnen.
Han har sagt så många gånger att han vill att vi ska va vänner, men han har ju själv förstört allt det nu. Men jag vet att han kommer manipulera och vrida verkligheten så det blir mitt fel.
4 gillningar
@Kaputt Stor igenkänning på den också… Det är ju såklart vi som nu inte vill vara vänner och drar oss undan som är felet (stort mått ironi här 
)
Hade ju varit bekvämt om vi bara stod bredvid och fogade oss efter deras minsta nyck. Men icke. Dock tycker jag att det är svårt att sätta gränser; men jag hoppas att också det är en process som man lär sig.
Hoppas att du mår lite bättre
1 gillning
Sådärja, där åkte min man iväg på dejt🤮 jag är hemma med barnen (som vet vad pappa gör).
Kommer han väl hem sen på ett strålande humör för att riktigt strö salt i såren.
Tack gode gud för atarax🙏 så jag klarar dagen.
1 gillning
Snälla, läs igenom din tråd och försök ta till dig alla råd!
Kan du inte ta barnen med dig idag o hälsa på någon inkl övernattning så du slipper få inblick i hans nya liv.
Sedan måste du sluta vara hans fru, dvs det finns ju ingen tvåsamhet längre.
Försök uppamma ilska.
3 gillningar