Så svårt att glömma någon. Hur jag ska komma dit. Idag har jag varit arg hela dagen. Nu pratade vi i tfn på kvällen. O han säger att hannvilll leva livet. Att vi suttit fast. O jag säger de va ju nu vi skulle börja leva. Barnen börjar bli stora. Vi e snart klara med huset. Företaget går bra. Vi skulle ju se världen ihop.
3 gillningar
Jag hade planer för oss också nu äntligen kunde vi åka o rå om oss helt själva, det blev aldrig så.
Tre dagar hade jag verkligen dipp, det var jobbigt att vara på jobbet med det humöret. Kollegorna visste ju så det underlättade ju o förstod mig…
Imorgon ska jag träffa en ny psykolog - är nervös. Dessutom en man också - aldrig pratat om känslor för en annan - förutom X.
3 gillningar
Räkna inte med att han ‘‘vaknar till’’. Jag sitter i samma sits som du och har hoppats på att han vaknar till men det har inte skett. Läste en del om medelsålderskriser (där väldigt mycket stämde in på min fd sambo) och det kan ta mellan 2-10 år innan de vaknar upp om någonsin. I vårt fall finns det en försvårande omständighet, en tredje part som utlöst krisen och hon finns med i bilden fortfarande. Börjar dock tänka att krisen hade kunnat utlösts av något annat också då något brustit i honom.
Så jävla jobbigt. Vill bara att han ska uppskatta det han har o vad han kommer förlora. Så mycket.
Jag vet att det inte funkar nu. Vill bara att han ska försvinna. Men så svårt. Jag vill inte skiljas. Han ringer varje dag. Barnen frågar inte ens om honom längre. Dom vet att mamma fanns alltid där. Han e så ego o tänker bara på sig själv.
2 gillningar
Blev lämnad som 53 åring efter 36 år tillsammans. Hade just fått vårt första barnbarn.
Jag hade lite andra planer för oss än han…
Han hade en ny nästan ett år bakom min rygg.
Tungt ännu efter 1 år och 8 mån men betydligt bättre än då i början.
Hade mycket kontakt med honom i början men nu är det rätt så sällan. Mår bättre då vi inte har kontakt men det vägrade jag att godkänna den första tiden…
Igen en gång, man överlever på något sätt och det blir sakta men säkert bättre…
1 gillning
Tänker på dig!! 
Du har garanterat fått massor med tips och råd men här kommer mer:
Det kommer att ordna sig men det kommer också att ta tid innan allt faller på plats. Är du inställd på det så blir det lite lättare!
Det viktigaste är att du äter och sover. Försök prioritera det så gott det går!! Att motionera… Ja, du förstår!! Så du orkar med barnen.
Jag överlevde det första året - och då var det JAG som lämnade! - genom att promenera och lyssna på Skilsmässopodden. 
Ringde även Jourhavande präst ibland, när vänner och familj inte orkade lyssna…
Du skriver att du känner dig ensam och övergiven men finns det någon du kan prata med? Gör det isf! Skapa en Messengergtråd med den personen som du kan skriva av dig i så kan hen svara när det funkar. Då har du någon som “lyssnar” även om det är mitt i natten.
Ett tips är också att lyssna på radio eller Youtube i sängen - på låg ljudnivå - så kan det hjälpa dig att somna.
Du är i chock nu, säkert, så ta dig framåt en liten stund i taget. Kan du sjukskriva dig en vecka, kanske?
Du klarar detta!!
6 gillningar
Kände samma sak. Även om det aldrig skulle bli vi två igen, ville jag ha honom kvar på nåt sätt. Trygghet, ekonomin , rädd för bli ensam.
Men det funkar bra trots allt, det är bara att hitta sitt egen nisch som tar tid att anpassa sig.
1 gillning
Jag vill att han ska komma hem till sin familj o säga att han saknar oss o att han vill kämpa för mig.
Han håller på o bygger sitt rum på sitt kontor/lokal som han har maskinerna o grejer. Han ska bo där. O redan bränt 2000:- på tinder. Suck
2 gillningar
Ja. Efter ett tag kontaktade jag vårdcentralen och fick ångestdämpande samt sömntabletter. Sömntabletterna åt jag regelbundet i några månader tills det värsta lagt sig. Ångestdämpande vid behov. Bara vetskapen att jag hade de att ta till gjorde att det blev bättre.
Han verkar vara i bubblan på tinder o känna sig ”fri” o söka på nytt.
Inte lätt att se hur sitt X förändrar sig…
Kram till dig Madeleine, jag känner såå igen mig i det du skriver om att du vill att han ska komma hem till familjen och kämpa för er/dig.
Jag har egentligen inga tips eller råd för jag är själv mitt uppe i en liknande sits som din men vill ändå skicka en styrkekram.
Tack detsamma! Jag o dotter ligger nu här i sängen tillsammans. Hon har sovit med mig nu i flera dagar. Nu när jag vaknade så kom tårarna.saknar han så mycket. Hans närhet. Ska jag aldrig få det igen? Känns så sjukt?! Aldrig få pussa honom igen. Aldrig ha sex med honom igen. Aldrig sitta i sängen o äta ost o kex o skratta. Det gör så ont.
4 gillningar
Min man är just nu på dejt med en 14 år yngre tjej
2 gillningar
Stor kram till dig, det det måste kännas tufft
14 år skillnad, enligt mig låter det mycket.
Har alltid tänkt högst ca 10 års skillnad i ett förhållande men vet man att det är äkta känslor för kärleken kan man inte rå för.
Hon e 21 o han 35. Hade han tänkt att hon o vår son kunde hänga sen då där skiljer det 7 år. Han sårar mig så mycket.
Vet sonen om det? Vad säger han om det?
Jag lider med dig❤️
Jag lider med dig och förstår att det måste riva i dig!
Det är hemskt att bli lämnad och det gör så ont!
Men jag funderar över varför åldern är så viktig? Är det verkligen att han är ute med en yngre tjej som är det värsta eller är det inte att han är ute med en annan tjej överhuvudtaget som är det värsta? Spelar åldern nån roll egentligen annat än att det kan kännas ont i en själv att bli “utbytt” mot en nyare årsmodell?
Kärleken är blind - iaf förälskelsen - och åldern kan vara en svårighet för en långvarig relation men är inte ett absolut stopp.
Med tanke på vad du berättat verkar han vara ganska omogen så den verkliga åldersskillnaden kanske inte är så stor heller. 
Kan det vara så att det blir lätt att fokusera på åldern för att det gör det hela mer oseriöst, minskar risken för att det faktiskt blir något av det, visar på att mannen är tillfälligt sinnesförvirrad eller annat vilket minskar hans ansvar i det hela - han är egentligen mycket bättre än så här, hon har förtrollat honom osv.
När det handlar om en omogen man som lämnar det han har då han inte kan hantera verkligheten och jobba för att förhållandet ska utvecklas. Vill du ha tillbaka en sån man? Vad händer nästa gång det blir lite motigt?
Jag hoppas du tar det här som ett ärligt menat svar - jag förminskar inte dina känslor för jag förstår verkligen hur ont det gör men det var bara något jag kom att tänka på nu när jag läst ditt och många andra inlägg med samma tema om man som lämnar och träffar yngre (ofta mycket yngre) kvinna. Att det då verkar som att det är åldern som man fokuserar på och inte vad det egentligen handlar om - att han har lämnat.
Kram på dig, ta hand om dig och barnen - ni är extra viktiga för varandra nu.
2 gillningar
Ja asså ja vet inte om det är både och. Det Tor ja. Dels att bli lämnad och för en som ja kan vara mamma åt. Då han under hela vårat förhållande har dragits till äldre. Jag mår illa
Men jag saknar honom så det gör ont varje dag! Varje dag är en kamp. Panikångest. Vill bara att han ska vilja kämpa för oss o vi kan få det bra igen.
Älskar honom nått så fruktansvärt. Han kommer hem varje dag och äter med oss. Jag får kram o puss. I söndags hade vi sex. Varför har han sex med mig? Han vet ju varför ja gör det. Men varför gör han det?
Han gör det bara för att han kan!
Klandra inte dig själv för att du vill vara nära honom, jag gjorde likadant. MEN: Ju förr du står upp för dig själv och säger nej till att ses, till pussar, kramar och sex- desto bättre.
5 gillningar