Hem | Så här skiljer du dig | Skriv bodelningsavtal | Juridik | Sök advokat | Få terapi online | Artiklar

Lämnad, han gick vidare direkt

Hej.
Min historia är att jag träffade en man för 5.5 år sedan. Det fanns ganska snabbt en stark passion och även kärlek mellan oss. Vi var ett grymt team, och fick ofta höra från andra hur fina vi var tillsammans.
MEN, redan i början av relationen höjde han upp ett av sina ex till skyarna i vissa hänseenden, och daltade för mycket med ett annat (mamman till hans barn). Detta gjorde mig osäker på honom. Men han visade samtidigt så mycket kärlek och uppskattning. Han var på många sätt den snygga gentlemannen jag drömt om.
Trots att vi hade det bra, så dök det ofta upp saker som jag kände var varningstecken. Han ville gärna ha mig som “sin flickvän”, men när det kom till att ta bort dejtsidor och göra status offentlig på sociala medier, var han undvikande och kom med ursäkter tills jag ställde honom mot väggen.
Han hade även en kollega som var lite väl flirtig, och gav honom kläder till barnet ofta. När hon flirtat med honom vid ett tillfälle framför mina ögon så fick jag nog och sa att han får säga ifrån, och sluta ta emot saker från henne, jag kan köpa till barnet !
Han förstod, och skulle säga nej nästa gång hon kom med saker. Det gjorde han såklart inte, för “han ville inte göra henne ledsen”.
Jag kände det som om han hellre sårade mig än henne. Och detta mönster upprepade sig under vår relation på olika sätt. Många lögner. Han hade inte haft kontakt med en viss kollega alls på jobbet sa han. När jag anade oråd ändrade han sig och sa att det kanske skrivits nåt enstaka meddelande om jobbsaker. Det visade sig vara ett 60tal, samma dag, inte bara om jobb.

Hans lögner och benägenhet att hellre göra andra kvinnor till viljes än mig, slet på vår relation. Ett par år in i relationen hittade jag mängder med bilder på hans ex, även i underkläder. Jag bad honom spara dom i nån låda nånstans om det var för barnets skull, men ta bort dom från dator och hyllor så jag slapp se det. Han lovade. Gjorde det inte och istället visade det sig finnas hundratals. Jag blev arg för han hade lovat ta bort dom. Jag förstod inte varför han inte kunde lägga undan sånt barnet ville ha senare, men ta bort det från dator och hyllor. Han bad kort om ursäkt men sen var det bara fokus på att jag borde släppa det.

Det var ofta såna här saker. Små lögner. Eller som när jag jobbade och han skulle skjutsa exet, ett ex som försökte sabba mellan oss. Jag ställde kravet att ha kontakt på mess isåfall. Höll det ? Nej. En timme utan kontakt och det tar 5 minuter dit han skulle skjutsa henne. Han hävdade att dom bara vart o handlat men magkänslan sa annat. Men såklart var det återigen min reaktion som blev fokus.

Utöver såna här problem, så bråkade vi mycket och tryckte på varandras ömma punkter. Jag med mitt humör, han med sitt sätt att stänga av.
Men samtidigt, en oändlig, stark kärlek och passion som för mig är den typen man ser på film.
Vi gick genom helvetet för varandra till och från, och svävade på rosa moln tillsammans.

Det som nu hänt är att vi bestämde att bättra oss en gång för alla, och det gjorde vi. Men han upplevdes sista tiden ambivalent i sina känslor. Sa dock att han älskade mig och hade rätt känslor. Behövde bara tid efter alla upp och ner.
För två veckor sen var vi iväg, HAN pekade på förlovningsringar, VI pratade om semestern, planerade kommande vecka. Var fysiska. Hade mycket närhet som alltid. Men så upplever jag honom plötsligt kall, och frågar vad det handlar om. Då säger han att han inte är kär längre !! Han älskar och känner kärlek men är inte kär och vet bara att det inte kommer tillbaka.
Jag säger “jag är inte dum, jag fattar att det finns nån annan”. Han nekar. Gråter när han går. Jag känner i hela min kropp att vi aldrig kommer ses igen.
Jag vet att det finns nån annan. Men det tar en vecka innan han erkänner via mejl. Han har varit intresserad av henne “några veckor, och sagt det till henne och pratat om att gå ut o äta”!
WTF?!?! På lördagen pekade han på förlovningsringar, vi hade sex, myste och planerade kommande vecka.
Dagar senare har han redan bytt ut mig och våra planer ?!

Jag tror inte att denna tjej är ett så nytt intresse som han säger. Det finns mer här, det känner jag ju.
Men ändå förstår jag inte, den kärlek och passion vi hade var MAGISK, och när vi slutar bråka så hittar han nån annan ?!

Jag är kluven. Borde jag kontakta tjejen och höra efter, vet hon att jag nyss fanns. 5.5 år och jag har varit en del av denne mans barns liv sen barnet var 4 år, och till barnet har han sagt att barnet inte kommer se mig mer.
Mitt ex vill bryta ALL kontakt. Jag misstänker att det är för att hans nya intresse inte ska få veta nåt. Under dessa två veckor har han inte en gång skrivit nåt omtänksamt eller ett hjärta ens när jag gjort det.
Han är någon annan nu, och för MIG så ändrades han från min älskade tänkta framtida man, till en kall främling som inte bryr sig mer.

Vi var oskiljaktiga. Kontakt jämt. Träffades ofta. Nu är det som om jag aldrig funnits och dom få meddelanden som skickas är han ISKALL :broken_heart:

Blir man någonsin lycklig igen? Jag vill vakna ur denna jävla mardröm.
Hoppas kunna hitta lite stöd här och så småningom inspirera andra, för jag ska igenom detta helvetet starkare en vacker dag.

3 gillningar

Är han relationsmissbrukare?

1 gillning

Som utomstående är det lätt att känna att du äntligen har en chans att bli fri från den här mannen, och lika lätt att tycka synd om den nya kvinnan som har fastnat i hans garn. Han verkar vara allt annat än trygg och pålitilig.

Men räkna inte med att själv kunna känna det på länge. Det är svårt att bryta sig loss från den typ av relation du beskriver, med ups and downs och stark passion. Det kommer bli tungt - men det går!

Sannolikt har du helt rätt i att den nya kvinnan inte alls är ett nytt intresse. Hon har nog funnits i faggorna ett tag. Jag tror dock inte att du ska kontakta henne. Åtminstone inte så att ditt ex får reda på det. Givetvis kommer han bara vända det emot dig och få dig att framstå som svartsjuk, paranoid eller något annat. Hon kommer heller inte vara mottaglig att lyssna på något från dig.

Hur ont det än gör tror jag att du gör bäst i att gå ditt ex till mötes och bryta all kontakt.

Du har hamnat rätt! Och en dag ser du tillbaka på den här erfarenheter, starkare! :hugs:

6 gillningar

Jag har inte funderat över det. Men han har en historia av att gå vidare till nästa dejt eller förhållande snabbt.

1 gillning

Tack!

Jag har fotfarande så starka känslor för denne mannen och trots allt som varit så hade vi det också väldigt väldigt bra. Det är mig så svårt att förstå, jag vill bara att han ska ändra sig så vi ska kunna börja om och lämna allt bakom oss.
5.5 år, vi hade kontakt jämt. Helgerna var alltid våra. Jag önskar att han ska känna att han gjort ett misstag, landa i sig själv och vilja komma tillbaka.
Jag saknar honom så. Blir man någonsin hel igen
?

1 gillning

Det kommer ta tid att bli hel igen. Jag tror att de bästa är att försöka glömma den mannen, visserligen lättare sagt än gjort.

2 gillningar

Det kommer du önska länge, det hör till, men försök inse redan nu att han inte kommer göra det. Fastna inte i falska förhoppningar.

I början kan du frossa i tankar på hur han ångrar sig och kommer krälande tillbaka, det är ett bra sätt att bearbeta, men försök redan nu styra in tankarna på dig själv och dina villkor! Måla upp scener i ditt inre hur du nobbar honom, till exempel. Fantasin utgör en perfekt plats att börja bygga upp sin sårade självkänsla på. Där kan du hämnas, vända honom ryggen och skapa ditt nya liv.

Jag är övertygad om att den typen av tankar hjälper en på vägen. Oj vad många uppgörelser jag hade med exet i min egen hjärna. Han skulle bara veta vilka avhyvlingar han har fått!

Men kom ihåg att hålla isär fantasier och verklighet. Börja inte vänta i verkligheten på att han ska ångra sig, till exempel. Börja ta tag i det du kan, handfast.

5 gillningar

Jag slås mest av att det aldrig varit ”bara ni”…… det är alldeles för många konstigheter du beskriver.
Jag önskar dig all lycka och styrka att bryta med denne man som du alltid verkar ha fått strida emot för att känna dig som hans enda intresse, det ska vara hans val, inte att du behövt ”tvinga” honom till det. Det är ju därför det misslyckats gång på gång.
:heart::muscle:

4 gillningar

Börja med att försöka läsa din TS som om det inte alls handlade om dig, utan om din dotter eller någon helt obekant person kanske… ser du inte då, eller iaf känner en stark föraning om att den mannen är inte klok på en enda fläck och att det inser alla utomstående, även du själv, om du försöker betrakta berättelsen med iaf lite mer objektiva ögon.

Finns absolut inget för dig att laga eller fixa hos och med honom, enbart tacka högre makter för att han äntligen har valt att gå vidare så att du fick den chans du med all sannolikhet aldrig hade orkat ta själv, nämligen att bryta med honom för gott.

Han har gjort dig livets största tjänst genom att lämna dig och för din skull isolerat kan man bara hoppas att han aldrig igen ger dig skuggan av en chans att återigen låta dig börja väva in dig och cementera fast dig i den där ultimata dysfunktionaliteten igen :muscle: :v:

De enda man beklagar djupt är de övriga kvinnor som han kommer att använda, avverka och förvrida deras känsla av verklighet och normalitet för, en efter en :pensive:

5 gillningar

Vet du att det oroar mig hur många som reagerar så här ? Även dom som sett oss tillsammans och vår starka kärlek verkar ana oråd. Och jag vill bara tro att han ska rätta till allt och att det ska vara vi. Det gör så ont att ta in att det kanske inte blir så, och att den man som jag upplevt mina bästa tider med kanske också har gått bakom min rygg mer än jag trott :broken_heart:

1 gillning

Jo, jag ser. Men kärleken vi haft har varit tillräcklig för att förklara bort, förlåta, släppa. Jag ångrar inte att jag kämpade för vår kärlek, men jag undrar när jag ser tillbaka, hur mycket jag vet, hur väl jag känner honom ? :confounded:

1 gillning

Håller med 100%. Mannen ifråga har använt sig av avancerade manipulationstekniker för att få ut exakt det han behövt och velat ha. Säkerligen metoder han finslipat genom åren, medvetet och omedvetet.

Hans push and pull beteende har gjort TS totalt fast i honom.

Hemsk människa, påminner en hel del om mitt ex.

2 gillningar

Exakt så tänkte jag om exet när det tog slut. Visade sig att jag inte kände honom. Han släppte aldrig in mig. Sju år slösade jag på honom, glad att jag inte skaffade barn med honom och slösade ännu fler år.

1 gillning

Exet kunde få mig att känna mig som Sveriges vackraste och sexigaste kvinna och som Sveriges mest tråkigaste. Vår kärlek var passionerad och destruktiv. Som om den ena var blind och den andra döv.

Slicka dina sår, läk och håll dig sedan långt ifrån såna personer i framtiden.

2 gillningar

Det där är inte kärlek. Det är ett (själv)destruktivt beroende. Men det är ingen idé att du och jag hamnar i polemik om definitioner av begreppet kärlek.

Tiden kommer att hjälpa dig, men förbered dig på att det kan ta rätt lång tid. Vill du göra dig själv ytterligare en stor tjänst så gör det genom att skaffa ett bra samtalsstöd, då kan du vinna iaf lite tid och få hjälp med att successivt twista dig själv tillbaka till den du en gång var… oavsett om det var längre tillbaka än tiden med denna man.

2 gillningar

Tack !
Startade precis innan detta med att gå på samtal för min ångest, så jag hoppas få stöd där eller hjälp vidare om så behövs.

4 gillningar

Idag har det gått 2 veckor. 2 veckor sen vi var tillsammans hela dagen, fikade på ett av våra favoritställen och han sa hur fint det var att vara där med mig. 2 veckor sen vi tog en powernap tillsammans och han drog mig intill sig och sa hur mysigt det var.
2 veckor sen han plötsligt blev kall och när jag ifrågasatte, sa att han inte är kär längre.

Visst har vi haft våra problem, men när vi på allvar båda bättrade oss, så checkade han ut och medgav att det redan fanns uttalat intresse för en kollega?!

Jag anande oråd många gånger. Men det här, det såg jag inte. Det TROR jag fortfarande inte om honom.
Jag förstår inte. Familjen som nyligen sett oss ihoo förstår inte heller. Jag läser vad ni skriver till mig, men stundtals kan jag inte ta in det. Kärleken vi hade…borta på ett ögonblick. Han gav oss all tid han kunde säger han, men visade en annan kvinna intresse dagar efter han sagt sig älska mig och planerat med mig.
Som jag anar så finns det en annan sanning, det intresset och kanske handlingar har funnits innan. Men jag kommer aldrig få svar, så jag försöker att döma honom på vad jag VET, och det räcker för att jag ska känna mig lurad och sviken.

Jag tar promenader. Jag är manisk med hudvård och ansiktsmasker. Jag sover tack vare medicin. Jag låter sorgen ta plats. Jag har planerat att resa mig upp. Jag var en gång en träningsnarkoman. Sen gick jag in i väggen för ett par år sen och därefter har det varit lite i perioder hur mycket jag kunnat träna.
Jag ska hitta tillbaka. Och vara den jag vill vara. Hon som han förlorade. En dag. En dag ska jag vara hel igen.

Han har en son. Jag var en del av sonens liv i 5.5 av hans 9 år. Och mitt ex tycker bara det är för sonen att ta att jag nu försvinner. Ingen dialig med mig mer än just så om det. Ännu en vuxen som bara försvann utan hejdå eller förklaring. Kanske kan jag skriva ett brev. Kanske.

3 gillningar

Kärleken du hade. Vad han höll på med är ju svårt att förstå, du byggde ett luftslott på dina känslor. Vilken normalt funtad vuxen person som är kär har svårt att sluta vara på dejtingsidor, stå för att man är tillsammans på sociala media, flirtig relation till kollega, små lögner, hundratals underklädesbilder på ex etc etc.
Var glad du inte bildade familj med denne man och hoppas du har lärt dig se tecknen du inte vill ha hos en blivande stadig relation.
Du kan ju aldrig ha känt dig trygg på riktigt med denne man, om du har behövt ”kräva” honom/”ställa honom mot väggen” på sådant som ska vara väldigt naturligt i en bra och ömsesidig relation.

Hur du kan beskriva en skitstövel som gentleman övergår mitt förstånd.
Hur gammal är du och vilka andra erfarenheter har du av längre relationer?

1 gillning

Precis . Men han har verkligen lurat ALLA. Det är ingen som förstår. Jag är över 30 och har flera längre relationer i bagaget.
Har man inte varit i relationen är det svårt att förstå men nu är det min upplevelse jag beskriver, och den är att det finns en väldigt fin man i honom också. Sen kanske det inte är så, jag kanske har blivit totalt lurad. Men var snäll och få mig inte att känna mig som om jag vore en idiot som inte fattat, det hjälper inte just nu. .
Även familj och vänner ifrågasätter vad som hänt de såg oss nyss tillsamamns och det vi hade undgick ingen :confounded:
Sen har han och jag trots allt varit två om att göra fel i vår relation, inget snack om det.

Mitt beslut är att om han ångrar sig, ber om förlåt och har insikt och vilja att rätta till saker, så kommer han få chansen. Men jag tror tyvärr inte att det blir så.
Att det har funnits nåt som skavt, JA det har jag känt. Men som sagt, allt det fina vägde tyngre och många av händelserna jag beskrev var flera år sedan…

Oavsett. Imorgon är en ny vecka och jag ska lägga allt mitt fokus på att bli mitt bästa jag på alla sätt, och en dag må bra igen.

2 gillningar

Du har nog faktiskt inte riktigt fattat än, han har lite lurat dig och du har troligtvis även lurat dig själv till att tro att han var si eller så.

Du får nog bara acceptera att han INTE alls var den du ville tro att han var :woman_shrugging:

1 gillning