Hej.
Min historia är att jag träffade en man för 5.5 år sedan. Det fanns ganska snabbt en stark passion och även kärlek mellan oss. Vi var ett grymt team, och fick ofta höra från andra hur fina vi var tillsammans.
MEN, redan i början av relationen höjde han upp ett av sina ex till skyarna i vissa hänseenden, och daltade för mycket med ett annat (mamman till hans barn). Detta gjorde mig osäker på honom. Men han visade samtidigt så mycket kärlek och uppskattning. Han var på många sätt den snygga gentlemannen jag drömt om.
Trots att vi hade det bra, så dök det ofta upp saker som jag kände var varningstecken. Han ville gärna ha mig som “sin flickvän”, men när det kom till att ta bort dejtsidor och göra status offentlig på sociala medier, var han undvikande och kom med ursäkter tills jag ställde honom mot väggen.
Han hade även en kollega som var lite väl flirtig, och gav honom kläder till barnet ofta. När hon flirtat med honom vid ett tillfälle framför mina ögon så fick jag nog och sa att han får säga ifrån, och sluta ta emot saker från henne, jag kan köpa till barnet !
Han förstod, och skulle säga nej nästa gång hon kom med saker. Det gjorde han såklart inte, för “han ville inte göra henne ledsen”.
Jag kände det som om han hellre sårade mig än henne. Och detta mönster upprepade sig under vår relation på olika sätt. Många lögner. Han hade inte haft kontakt med en viss kollega alls på jobbet sa han. När jag anade oråd ändrade han sig och sa att det kanske skrivits nåt enstaka meddelande om jobbsaker. Det visade sig vara ett 60tal, samma dag, inte bara om jobb.
Hans lögner och benägenhet att hellre göra andra kvinnor till viljes än mig, slet på vår relation. Ett par år in i relationen hittade jag mängder med bilder på hans ex, även i underkläder. Jag bad honom spara dom i nån låda nånstans om det var för barnets skull, men ta bort dom från dator och hyllor så jag slapp se det. Han lovade. Gjorde det inte och istället visade det sig finnas hundratals. Jag blev arg för han hade lovat ta bort dom. Jag förstod inte varför han inte kunde lägga undan sånt barnet ville ha senare, men ta bort det från dator och hyllor. Han bad kort om ursäkt men sen var det bara fokus på att jag borde släppa det.
Det var ofta såna här saker. Små lögner. Eller som när jag jobbade och han skulle skjutsa exet, ett ex som försökte sabba mellan oss. Jag ställde kravet att ha kontakt på mess isåfall. Höll det ? Nej. En timme utan kontakt och det tar 5 minuter dit han skulle skjutsa henne. Han hävdade att dom bara vart o handlat men magkänslan sa annat. Men såklart var det återigen min reaktion som blev fokus.
Utöver såna här problem, så bråkade vi mycket och tryckte på varandras ömma punkter. Jag med mitt humör, han med sitt sätt att stänga av.
Men samtidigt, en oändlig, stark kärlek och passion som för mig är den typen man ser på film.
Vi gick genom helvetet för varandra till och från, och svävade på rosa moln tillsammans.
Det som nu hänt är att vi bestämde att bättra oss en gång för alla, och det gjorde vi. Men han upplevdes sista tiden ambivalent i sina känslor. Sa dock att han älskade mig och hade rätt känslor. Behövde bara tid efter alla upp och ner.
För två veckor sen var vi iväg, HAN pekade på förlovningsringar, VI pratade om semestern, planerade kommande vecka. Var fysiska. Hade mycket närhet som alltid. Men så upplever jag honom plötsligt kall, och frågar vad det handlar om. Då säger han att han inte är kär längre !! Han älskar och känner kärlek men är inte kär och vet bara att det inte kommer tillbaka.
Jag säger “jag är inte dum, jag fattar att det finns nån annan”. Han nekar. Gråter när han går. Jag känner i hela min kropp att vi aldrig kommer ses igen.
Jag vet att det finns nån annan. Men det tar en vecka innan han erkänner via mejl. Han har varit intresserad av henne “några veckor, och sagt det till henne och pratat om att gå ut o äta”!
WTF?!?! På lördagen pekade han på förlovningsringar, vi hade sex, myste och planerade kommande vecka.
Dagar senare har han redan bytt ut mig och våra planer ?!
Jag tror inte att denna tjej är ett så nytt intresse som han säger. Det finns mer här, det känner jag ju.
Men ändå förstår jag inte, den kärlek och passion vi hade var MAGISK, och när vi slutar bråka så hittar han nån annan ?!
Jag är kluven. Borde jag kontakta tjejen och höra efter, vet hon att jag nyss fanns. 5.5 år och jag har varit en del av denne mans barns liv sen barnet var 4 år, och till barnet har han sagt att barnet inte kommer se mig mer.
Mitt ex vill bryta ALL kontakt. Jag misstänker att det är för att hans nya intresse inte ska få veta nåt. Under dessa två veckor har han inte en gång skrivit nåt omtänksamt eller ett hjärta ens när jag gjort det.
Han är någon annan nu, och för MIG så ändrades han från min älskade tänkta framtida man, till en kall främling som inte bryr sig mer.
Vi var oskiljaktiga. Kontakt jämt. Träffades ofta. Nu är det som om jag aldrig funnits och dom få meddelanden som skickas är han ISKALL 
Blir man någonsin lycklig igen? Jag vill vakna ur denna jävla mardröm.
Hoppas kunna hitta lite stöd här och så småningom inspirera andra, för jag ska igenom detta helvetet starkare en vacker dag.
