För att svara på frågorna. Han hade alltid en förklaring. Han hade glömt, missat, “trodde han gjort xxx men måste ha tryckt fel”, visste inte att det fanns så mycket bilder etc. I efterhand har mycket skyllts på att han inte visste hur man behandlar en riktig kvinna då han inte haft bra relationer innan. Blind av kärlek har jag köpt saker, kanske inte alltid och inte till 100%, men tillräckligt för att stanna kvar i det jag trodde (tror?) var en otroligt stark kärlek.
Nej vi har inga barn eller hus tillsammans, vi pratade om förlovning men han sköt alltid på det “för vi bråkade för mycket”, “han behövde mer tid” etc.
Jag ville så gärna att kärleken skulle vinna, men det stod mig dyrt.
Du måste ha i åtanke, @Quinna, att väldigt få skitstövlar är drumliga rakt igenom De flesta har fina sidor som de visar i mer eller mindre hög utsträckning.
Du behöver alltså inte försöka övertyga dig själv om att den här mannen är dålig ända in på benen. I så fall hade du aldrig fallit för honom, eller hur? Det är alltså inte så himla konstigt att både du och er gemensamma omgivning mest har sett det positiva.
Men du behöver så sakteliga komma till insikt om att hans dåliga sidor tyvärr tippar över. Inte minst det faktum att han är beredd att bara städa bort dig ur sig liv och ersätta dig med en annan! Som förmodligen redan stod på vänt.
Att han inte tycks ta minsta hänsyn till sin sons relation till dig är också ett olycksbådande tecken. Det är inte en sån man som du vill ha som livskamrat. Jag törs lova att du egentligen har mycket högre standard än så. Du vill ha en man som är pålitlig, lojal och hänsynsfull mot sin partner och mot sitt barn.
Just nu kan du nog inte tänka så. Just nu känner du bara att du skulle ta tillbaka honom oavsett, och att det här är ett litet olycksfall i arbetet. Att hans beteende inte säger så mycket om hans verkliga karaktär. Det tror jag att de flesta av oss på det här forumet har känt.
Men det här ÄR hans verkliga karaktär. Han är en man som ljuger, som behåller kontakten med sitt ex trots överenskommelser med dig, en man som flyttar fokus till att du är nojig, en manipulativ man som lovar stort ena veckan och bryter upp nästa, till synes utan samvetskval. Han är inte bara sån. Men de där usla sidorna är precis lika verkliga som de fina. De går inte att bortförklara eller ha överseende med.
Det är den insikten som du måste försöka ta till dig. Men kom ihåg att det är en process! Du kan inte förvänta dig att lyckas direkt. Det kommer bli tufft.
Tack ! Jag förstår hur du menar.
I mitt huvud blir det motstridigt. Men hur jag än vänder på vad som hänt mellan oss tidigare och vems fel olika saker varit, så har han trots allt valt att lämna och omgående (om inte innan) visa intresse för en annan. Och allt i det, hur han skötte det, är så fel och känslokallt.
Jag vill att allt ska vara bra igen. Men jag är rädd att han inte kommer ställa detta till rätta.
Visst hade vi problem. Men vi skulle lösa dom och han fick mig att tro att det skulle lösa sig. Vad jag än trodde så trodde jag INTE att han skulle gå vidare så fort och så iskallt. Men efter att ha läst en del här s0 förstår jag, att det är exakt så lämnaren ofta beter sig, inte minst om det finns en annan
Om mitt ex eller hans nya lilla fru nr 3 läser härinne kommer de direkt förstå att det är jag. Så då får jag önska dem trevlig läsning och förhoppningsvis förstår hon hur mycket det de gjort skadat mig. Samt vilken skitstövel hon gift sig med.
Honom har jag inte höga förväntningar på… eller ja inte för lilltjejen heller om jag ska vara ärlig.
Vill klargöra att min mening inte är att på något sätt ”skriva ner” dig. När man är mitt uppe i något och kär så blir man ganska blind. Min intention är inte att idiotförklara dig, men att få dig att se denne man för vad han är. Väcka ilska i dig, ilska är energi som du ska använda att ta dig ur det mörker du befinner dig.
Var glad att du kom ur detta på ett sätt som gör att du KAN klippa honom helt, t ex inga barn eller stora gemensamma skulder.
Tråkigt för hans son kanske men det blir bara en dålig anledning att på något sätt ha en relation till ditt ex. Att ha kontakt med en 9-åring, innebär kontakt med hans pappa, vilket jag anser att du ska undvika.
Om han ångrar sig skulle han få chansen? Seriöst? Med allt du nu kanske kan se lite tydligare? Att lära av sina misstag är viktigt…. Fool me once, shame on thee; fool me twice, shame on me
Detta är inga relevanta ursäkter för en vuxen man som skulle vara upp över öronen kär i dig…. Det måste du kunna se. Om inte förr, så åtminstone nu.
Tror du verkligen att en man i en ny relation, som inte verkar ha hjärtat på rätta stället, skulle hänga på ett skilsmässoforum
Efter alla inlägg och din egna mindre charmerande beskrivning av honom, skulle du verkligen vilja ha tillbaks honom?
Att en man som är seriös med sin kärlek, glömmer/missar/ljuger osv kan ev hända någon enstaka gång (helst inte alls förstås), men du skriver att det har skavt, du skriver ”ofta” osv osv.
Han har gått vidare och för din skull hoppas jag aldrig att han vänder om. Men om han gör det så läs din trådstart och tänk om detta var din väninna som charmats av denne man, med allt du vet, vad skulle du då råda henne att göra?
Snälla stäng ditt hjärta, lås och kasta bort nyckeln och jag hoppas att du istället träffar en bra man som vill basunera ut sin relation med dig, inte ha kvar profiler på dejtingsidor osv. Det är inte något man ”missar”/glömmer när man är nykär.
Så väldigt klokt skrivet @Trassel . Känner så igen mig i detta, och är man både godtrogen av sin natur, och/eller har känslor kvar, leder ju allt detta ofta till att man till slut slår knut på sig själv för att gör sina egna förhoppningar och övertygelser till sanningar, men det leder istället oftast bara till att man blir mer utmattad, sårad och trött.
Du har fått många kloka råd ovan och jag instämmer med dem. Jag håller på att jobbar bort en del liknande själv. Kämpa på, det kommer bli bättre. Men det tar tid, och även en del träning för egen del att bryta gamla vanor och mönster. Men när man sedan kommer ur det är jag övertygad om att man blir både mer sann mot sig själv och starkare och helare.
Om han ångrade sig och var beredd att göra vad som krävs från mig för att bevisa det så skulle han nog få chansen. Men det känns inte relevant för jag misstänker att han är för rädd om sin fina fasad för att stå för sitt misstag. Och var han inte man nog att vara ärlig mot mig då, så undrar jag om det nånsin kommer ändras.
Det finns ilska. Ilska, sorg, uppgivenhet, kämparvilja, bottenlös saknad. Alla jävla känslor finns. Sida vid sida.
Ni har så rätt båda två. Jag har aldrig varit en särskilt godtrogen person, snarare tvärtom. Skeptisk och misstänksam. Men älskar jag så gör jag det väldigt starkt och är beredd att gå igenom det mesta för kärlek.
Aldrig igen ska jag tillåta någon att ta sönder mitt hjärta såhär. Åndå saknar jag ju honom. Så otroligt orimligt men ändå så påtagligt.
Idag har jag börjat plugga igen, sjukskrev mig de första två veckorna. Läser tack o lov på distans för tillfället. Om en stund blir det styrketräning också.
Märkligt mående. Första veckan bara grät jag, kunde inte äta. Nu pendlar det mellan ångest, tomhet, ilska och sorg. Allt vi var, allt vi skulle göra. Från att ena dagen älska mig och tycka vi hade det så mysigt, till att dagar senare uttala intresse att gå ut med en annan? Usch vad gärna jag vill skriva till henne. Fråga henne om hon vet, hur länge han flirtat med henne. Blir hon också lurad eller är hon en homewrecker? Får jag nånsin svar ens ?
Jag ska resa bort ett par dagar. Känner ett sånt behov av att lämna staden där exakt ALLT verkar påminna om oss och det som nu är förlorat. Men dit jag vill finns också en del minnen. Även om det var min stad redan för 20 år sen, långt innan vi träffades.
Jag saknar honom så jag går sönder. Men han har förstört OSS! Och till synes utan minsta ånger…inte ett enda försök till kontakt ens för att kolla hur jag mår, om han kan hjälpa till med nåt praktiskt… hur kan man stå så nära varandra som jag upplevde oss, och avsluta det såhär ?!
Dessa jävla känslor. Känner mig utbytt, lurad och förkastad. Idag är inte den bästa dagen
Jag lider med dig, jag gör verkligen det. Mycket i din historia påminner om min egen.
Mitt ex dumpade mig på en torsdag kväll i februari 2020, på kvällen dagen efter gick han på sexdejt med en man han fått kontakt med på bodycontact. En vecka senare gick han på sexdejt igen, till ett hotellrum med 5-6 andra män. Vi bodde fortfarande (såklart) under samma tak. Jag var så chockad och borta att jag önskade honom “lycka till” båda gångerna. Han har sedan dess haft sex med både män och kvinnor. Två veckor efter att jag flyttat ut inledde han ett förhållande med en kvinna som han fortfarande har en slags relation med. Och ytterligare en kvinna. Nu bryr jag mig inte det minsta, har ingen aning om vad han gör, med vem eller hur längre. Är så totalt likgiltig gällande honom.
Vi var tillsammans i 7 år, bodde ihop i 6 år. Vi gick igenom mycket tillsammans, när ovanstående hände trodde jag att vi var igenom det värsta och skulle satsa på oss och framtiden. Men han stängde mig ute på alla plan och i perspektiv så gjorde han nog alltid det. Man tror man känner någon men det gör man inte (aldrig någonsin).
Vår kärlek var också stark och passionerad. Alla såg det, det gnistrade om oss. Vad vi än gick genom så hittade vi det som vi kunde skratta åt och skämta om. Men det var dödfött redan från början.
Tack för att du tar dig tid att skriva. Det betyder mycket att höra att det finns fler såna här hemska historier. Inte för att man önskar någon annan den smärtan, men för att man ser att det finns en väg upp, igenom och ur skiten.
Det finns det definitivt. Det måste du ha som mål och du verkar redan inriktad på det.
Men som sagt, vet hur hårt det är. Jag drabbades av svåra fysiska men, stressen satte sig verkligen på psyket och kroppen för min del. Jag drabbades av kraftiga nässelutslag över hela kroppen med jämna mellanrum. Jag kommer ihåg hur jag stod utanför bibblan och rev upp armarna, sen hade tröjan fastnat i kroppsvätskan som läckte ut. Det var bara en av gångerna. Sen utvecklades det till eksem och jag fick kortison både oralt och kutant. Jag drabbades också av mellanblödningar vilket jag aldrig drabbats av förut. Det psykiska ska jag inte ens gå in på.
Men som sagt, bearbetade allt intensivt med min terapeut under lång tid. Är idag som sagt, helt ‘återställd’
Jag har lärt mig otroligt mycket, främst om mig själv. Detta var min resa, allt detta handlade om mig och min erfarenhet. Jag skulle vara med om detta, så enkelt är det. Det är väl en mening med allt antar jag.
Ja fyfan, psyksika trauman sätter sig gärna fysiskt också. Som om det inte räckte redan
Jag har “turen” att jag just nu studerar i min tjänst, på distans. Så jag har utrymme att må skit och läka. Samtidigt kan jag ibland sakna att ha en massa måsten så det fanns nåt konkret att ta tag i.
Skulle mitt ex komma tillbaka och ångra sig och kunna göra det jobb som skulle behövas, skulle jag vara lyckligast i världen. Som jag saknar honom! Och som jag är arg över att han bara bytte ut mig på det sättet han berättat, och då tror jag det är betydligt värre egentligen
Ja alla dessa motstridiga känslor river i en. Det är tumult nu och kommer vara så en tid för dig framöver. Ta det lugnt, skönt att du har tid för dig själv. Skriv här, fortsätt hos din terapeut. Låt tiden gå. Till slut lugnar det ner sig i huvudet också
Idag har jag fått saker gjorda. Först en promenad till Mio för att hämta lite saker jag beställde innan detta. Över en timmes promenad bara för det. Sen ner till stan och göra ärenden för första gången på denna tid. Och mathandling. Köpte mitt (vårt) favoritvin och blommor till mig själv också. Hade ett långt samtal med en familjemedlem, och var så otrevlig mot en enträgen försäljare så han, lång, bredaxlad och manlig, backade nerför trappen medans jag otrevligt önskade honom en fin kväll
Humöret. Tårar, ilska som går ut på allt möjligt. Saknad. Oändlig jävla oförtjänt saknad av nån som valt bort mig. Så ovärdigt.
Nåja, att ha praktiska saker att göra hjälper mig lite. Emellanåt.
Allt jag trodde vi hade. Inte en enda gång på 18 dagar har han hört av sig för att fråga hur jag mår. Inte en enda omtanke. Och jag trodde vi stod varandra så nära.
Praktiska saker vi skulle fixa tillsammans, men han har inte ens nämnt det. Det verkar inte finnas nåt dåligt samvete. Som om han suddade vår saga med ett radergummi. Borta.
Det gör ont. Jag saknar hans famn, hans existens i mitt liv. Jag undrar hur han mår men en kör av människor påminner mig om att han faktiskt beter sig som om han inte har så värst mycket känslor.
Om några. Men jag kan inte tro det. Är han sjuk ? Borde JAG göra mer?!
Ni som vart med härinne ett tag känner säkert igen alla mer och mindre rimliga ideer som hinner passera ?
Du är mitt i det värsta nu, minns att tankarna snurrade i huvudet som i en centrifug, jag kunde inte tänka klart en enda tanke innan nästa dök upp…det var det hemskaste jag varit med om. Det som har hjälpt mig så att jag nu 6 månader senare mår bättre har varit att jag dels tvingat mig till minimal kontakt med min, alldeles snart, x-man, jag har haft turen att ha ett par vänner som jag kunnat älta och stöta o blöta allt gång på gång med, har haft samtalskontakt några gånger med psykolog också. Ett tips jag fick från en psykolog var att jag skulle försöka hitta aktiviteter där min hjärna fick vila från allt tänkande. I mitt fall har det varit att lyssna på talböcker och poddar, både vid promenader och tex. matlagning. Det har hjälpt mig. Om du tror det skulle vara skönt att bromsa hjärnan lite kan du försöka hitta något som passar dig, kan ju vara o träna eller vad du vill. Läs här i olika trådar, det har hjälpt mig. Gråt, jag trodde aldrig jag skulle sluta gråta men plötsligt så gick det en hel dag utan tårar…Gråten lättar, det måste ut. Sluta försök förstå honom, det går inte. Tänk inte att du kommer må toppen igen snabbt, men det kommer att komma stunder när det lättar lite, och dom kommer att komma tätare och tätare. Mina varmaste tankar till dig, kämpa på💕
Tack för omtanken
Ja, styrketräning är min kärlek i livet men pga en del skadeproblem måste jag vara noggrann med vilodagar. Ska fundera ut nåt mer som håller mig sysselsatt, kanske är dags att måla om ett par rum här hemma.
