Min man och jag har varit ett par i 16 år. Han hade med sig 2 barn in i förhållandet. Nu 19 och 23. Vi har 3 gemensamma barn 6, 10 och 12.
Äktenskapet har varit lite stormigt men fullt av kärlek. Senaste tiden något tråkigt.
Vi åkte på semester i utlandet i början av juli och är fortfarande kvar. Jag märkte ganska snabbt att han var kall och inte ville ha närhet så jag frågade rakt ut varför och fick till svar att han inte hade känslor för mig längre. Jag bröt ihop. Detta var första dagen på semestern. En vecka senare ifrågasatte jag honom då han smusslat med mobilen och då erkände han att han var kär i grannen, min vän sedan 9 år tillbaka. Nu ska dom båda skilja sig ( hon med 3 barn i liknande ålder) och skaffa ett liv tillsammans.
Jag är helt förkrossad då jag älskar min man. Har bönat och bett att han ska försöka tänka om men han är redan på väg.
Jag mår så dåligt och vet inte vad jag ska ta mig till.
Välkommen till sommaren i misär… lite så det känns.
Din historia bevisar återigen att man vet ju inte vem man kan lita på och många verkar ha tendenser att få hjärnsläpp. Av min erfarenhet, hur min sommar har varit, så kommer det inte spela någon roll vad du säger till honom, dummaste är att prata skit om den andre för de verkar bara trigga igång deras självsäkerhet och de tror bara att du är svartsjuk.
Mitt ex sen 3v tillbaka, som jag ännu bor med, ganska tvångsmässigt hon flyttar om 5v… har någon form av affär med min förra chef/kollega… inga bevis på att de ännu håller på, mer än att de är väldigt mycket hemlighetsmakeri, kom på dem med att hon skrev med honom i hemlighet fast jag redan sa ifrån i våras, alltså de hade passerat gränsen för vänskapliga konversationer. Nu får jag inte ens bry mig om vad hon gör, han är dum i huvudet de har jag redan berättat sen innan men inget jag säger går in, de är i en annan värld, en smutsig värld, just nu spelar det ingen roll om hon bara sitter hemma själv en kväll eller inte, jag tror hela tiden att de händer saker bakom ryggen på mig.
Ta er hem, starta någon form av distans, är han bestämd så är det nog kört, de är som sagt i ett rosa moln och verkar inte kunna tänka på konsekvenser, eller helt enkelt att de tycker att det är värt de.
Min lämnar två barn på 4 o 7, en fastighet med företag, fin bil, trygg gemensam inkomst, nu ska hon bo i en stuga, köpa egen bil, klara sig på 13k i månaden… och ändå finns det inget som verkar kunna stoppa henne.
Jag käkar Atarax, försöker träna så mycket jag bara kan, är väldigt mycket med barnen då jag har semester och de har inte hon, pratar jätte mycket med vänner och familj, håller inget inom mig, och de finns nog inga genvägar, de är den sämsta sommaren jag någonsin varit med om, de är som att tankarna ändå alltid är där. De är inget fel att må dåligt, jätte dåligt, men, vill du vara med en person som gör såhär? Kommer du någonsin kunna lita på honom? Är du inte värd någon bättre? Sådant försöker jag intala mig men de är jätte svårt
Distansen får vi försöka lösa när vi kommer hem.
Nej frågan är om man kan lita på honom framöver. Det bästa är att gå vidare med sitt eget liv men inte så lätt att fokusera just nu. Hjärnan bara snurrar.
Det värsta är att vi har fortsatt haft sex, på hans initiativ. Både kärleksfullt och lite djuriskt. Farvälsex?
Detta har ju gett mig falska förhoppningar på samma sätt som jag vet att jag liksom säljer mig lite. Han vet att jag älskar honom och uttnyttjar detta.
Man når inte fram i det rosa molnet. Finns ingen hemma liksom.
Samtidigt som jag vet att det vi hade var inget dåligt.
Bra ekonomier med bra löner, hus som vi renoverat till ett drömhus. Båt, både hemma och i utlandet. 3 bilar.
Tyckte även att vi hade framtidsplaner med segelbåt och flytt till landet när barnen blir stora.
Har han en medelålderskris?
Aa jag förstår.
Jag kom på henne på midsommar, då hade de redan gått så långt att de började komma “outforskade känslor”. dagen efter, och dagen efter de blev de sex, bästa någonsin, såg varandra i ögonen, jag fattade att detta är ett avsked… efter den natten sover hon i gästrummet… de blev fel signaler sa hon.
Hon sa till och med vid parterapin att vi har roligt, jag är hennes bästa vän, allt är bra, men de finns ingen spänning och kärlek, och de fanns fortfarande känslor för den andra, som hon skyltar högt med att de aldrig setts och hon har inte varit otrogen.
Att hon ska hitta något mer än spänning vid en 20år äldre narcissist har jag väldigt svårt att fatta, hon är alltså 27 och han 47… att han ens har Snapchat är en röd flagga.
Hon fick ålderskris redan vid 25, pratats titt som tätt om att hon inte har de som folk i sin ålder, de är hemma livet och mamma man ska vara och hej o hå, vore skönt med något eget. Hon har varit i ett skört tillstånd och nappade tydligen på vad som, vad som snurrar i hennes huvud just nu vill jag knappt veta.
Mitt problem är att min sorg och besvikelse, börjar utvecklas till ett förakt, jag är inte en sån som tar konflikter eller ens är sur, jag älskar ännu henne fast jag försöker trycka bort de, men jag börjar störa mig otroligt mycket på hur hon beter sig, de är ohållbart, idag skrev hon att jag och barnen kan ju stanna ute i stugan en natt till om vi vill… då drar det igång, vafan ska hon nu hitta på då som gör att hon inte vill att vi kommer hem… återigen, hjärnan är ens bästa och sämsta vän, de spelar som sagt ingen roll vad hon gör jag litar inte på något…
Åk hem.
Ta kontakt med vårdcentral samt samtalsstöd.
Nu ska du ta hand om dig och era barn.
Har han bestämt sig och är förälskad så är det nog väldigt svårt att vara ett ”roligt” alternativ för honom.
Försök ta tag i det praktiska, ta hjälp av vänner och familj. Låt honom känna konsekvenserna direkt.
Räkna på hur du ska klara dig ekonomiskt.
Så svårt, men försök bli arg, det ger energi att ta tag i saker och agera.
Sträck på dig och sluta med sexandet, för din egen skull.
Börja nu direkt tänka lite mer nyktert och klart, tex i termerna om hur de två överhuvudtaget ska lyckas skapa “ett spännande liv” tillsammans med sex eller kanske tom sju barn varannan vecka eller mer, för mitt vad det är så blir hans egen näst äldsta boende hos dom på heltid om han inte redan flyttat hemifrån.
Underlätta nu absolut ingenting för honom, varken när det gäller boende eller när det gäller boendetid för barnen, 50/50 utan undantag. Där har du din största chans att verkligen låta dem få smaka på vad det nya livet innebär i praktiken.
Anlita en familjejurist (om du själv inte är kunnig i den branschen) direkt du kommer hem och gå inte runt med huvudet i sanden och vänta på att det här kaaaaanske går över… för går just det här över, då är kunskapen om hur du ser om ditt hus inte tung att bära och det kan inte otroligt komma en tid när du behöver den likafullt.
Ta reda på allt om er bådas ekonomi, fastighetsinnehav, besparingar, kostnader, utgifter och inkomster, möjligheter när det gäller boende, bo kvar i huset, skaffa ersättningsbostad, ställa dig i bostadskö osv. och förbered dig till tänderna direkt du kommer hem… när du har en solid plan att sjösätta när du själv vill, då kan du luta dig tillbaka och vänta på hans nästa drag.
Han har redan ett försprång och de är två som planerar tillsammans, så slösa inte bort en enda dag på att se om ditt hus och förbereda dig och var nu för guds skull streetsmart och ta tag i detta helt på eget bevåg, för att DU ska ha lite kött på benen när du får se vartåt det här bär iväg.
Jag känner inte er, så jag kan se mer klart och logiskt.
Han är alltså gift med dig och ni har 3 barn. Hon är gift med 3 barn. Nu är de så förälskade att de båda ska bryta upp, lämna sina familjer och starta ett nytt liv tillsammans. Det krävs att de verkligen är säkra på varandra då. De har inte bara pratat 5 minuter här och där med varandra, utan de måste ha varit ett par ganska länge, haft djupa samtal och haft sex många gånger. Tyvärr.
Samtidigt har han alltså fortsatt med sitt familjeliv, haft sex med dig som vanligt och åkt på semester med dig och barnen. Han har varit otrogen mot dig länge, och nu är han otrogen mot sin nya på samma gång. Hur många gånger har han ljugit för dig? För barnen? För henne? När han sagt att han jobbat över när han i själva verket varit någonstans med grannen. När han sagt till henne att han självklart inte har sex med dig längre. O nej, det slutade ni med för länge sedan!
Tänk efter vad det är du vill ha. Du vill kanske helst gå bakåt i tiden och sudda ut allt det där hemska, men det går inte. Nu är ni i det här läget, så vill du verkligen ha honom? Om ett par år, hur vill du minnas skilsmässan? Att du iskallt dumpade din otrogne lögnare till äkta man (och din fd kompis), eller att du ställde upp på sex närhelst han ville och bönade om att han skulle stanna hos dig?
Det är svåra frågor men viktiga. När jag ser i backspegeln ångrar jag mest att jag lät honom trampa på mig under så lång tid. Jag önskar att jag hållit huvudet högt och gått tidigare. Då kanske han inte hade fortsatt att försöka trampa på mig även efter skilsmässan, i alla frågor om huset, pengarna och barnen.
Läser man inläggen här och dessutom tror på karma så kan man faktiskt klämma ur sig ett sarkastiskt LYCKA TILL!
EDIT:
Jag önskar dock dig allt gott och styrka i detta. Läs gärna @Caro s historia, den är fantastisk på många sätt, hur man reser sig och tar kontroll över sitt liv, dessutom skriver hon på ett roligt sätt.
Alltså jag har noll svårigheter med att föreställa mig den kortsiktiga tillfredsställelsen med att agera som drastiskt som du föreslår… men att göra på det där sättet är dessvärre inte att vara streetsmart så här tidigt i skedet. Inte innan hon har hunnit få grepp om situationen och hur hon ska ha bästa tänkbara förutsättningar att gå vidare med sitt liv som en vinnare i praktiken.
För på det där sättet så blir alla hennes kort blottade direkt och det enda hon kan förvänta sig tbx är samma bemötande i form av ilska, knusslighet, motarbetande och dessutom risken för stora ekonomiska förluster.
Så vill man verkligen hämnas då bör man se till att vara så pass eftertänksam och smart så att hämnden verkligen svider för den andre, när den väl uppenbarar sig… inte vara obetänksam och agera hals över huvud på ryggmärgsreflex och bli primitiv, agera ut okontrollerat till höger och vänster, för att sen riskera att bli biten i baken av sin egen “hämnd” 
.
Men man gör ju som man själv vill såklart 
[EDIT] Ser att @Ensammafemman har raderat sitt inlägg i tråden och det gör väl att mitt svar ser en smula konstigt ut, jag citerade inte hennes i mitt svar vilket visade sig dumt för nu går det väl inte att begripa varför jag svarar som jag gör 
Du åker hem och tar tag i allt praktiskt. Se till att du har nån att prata med. Ät mat. Försök sova. Även inne på detta forum finns mycket att läsa.
@L_b jag står ofta för att allt går att fixa men det finns gränser. Din vän? Visste du om att hon skulle skiljas?
@L_b +1 på den!! @Leaf skriver det väldigt bra. Få ut honom illa kvickt, underlätta inte! Önskar att jag varit så mycket tydligare i ett tidigare skede. Borde slängt ut honom, men gick istället och hoppades - och det har man inget för, tro mig!
Hej TS!
Jag är så ledsen att detta drabbat dig. Vi är så många som delar den här sorgliga erfarenheten.
Tyvärr tror jag att din man och din grannes relation pågått länge. Flera månader eller kanske närmare ett år. Och det är utomordentligt grymt att åka på familjesemester när man planerar att lämna. Min gissning är att grannen velat och fick eld i baken nu när det blev långresa. Troligtvis blev hon rädd att din man skulle komma på andra tankar när han spenderar så mycket tid med dig och era barn.
Du har fått många fina råd här i tråden redan. Jag vill fylla på med att om det finns gemensamma konton så flytta över hälften till ett eget konto bums. Så att din halva är säkrad och utom räckhåll för honom.
Och sluta genast ligga med honom. Min samtalskontakt rådde mig att tänka på min man som den där kollega man egentligen inte gillar men måste stå ut med. Ingen interaktion utöver det allra nödvändigaste. Låt honom sköta hela processen med skilsmässa och ev försäljning av huset. Du har ingen skyldighet att hjälpa till.
Jag visste att dom inte hade det så bra men inte att hon skulle sno min man.
Jag får konfrontera honom med det senare. 3 veckors flirt mot 16 års förhållande låter ju faktiskt märkligt men det var inte förrän någon månad innan semestern han började ändra beteende.
Jag gillar hämnd men är benägen att hålla med och framför allt inte agera i affekt utan hellre se till att han faller ”på eget grepp”, vilket lär hända.
Som sagt, det är lite svårt att se att detta ska sluta väl för dem och att de kommer att få det fantastiskt och leva lyckliga…. Så det löser sig kanske ”av sig själv”. Karma at its best.
Det kommer inte sluta lyckligt för dessa två. Kan nästan garantera det. 3 barn var. (Och två unga vuxna). 6 barn varannan vecka. 6 barn som förlorat sina kärnfamiljer och är ledsna och arga och som knökas samman med bonussyskon. Vem sätter sig frivilligt i den sitsen? Bara en som är fullständigt från vettet. Vilket båda dessa är. Sen när den fula verkligheten knackar på… då är nog dåtiden med kärnfamiljen och 1,5 barn per vuxen en lyxig dröm.
Exakt, bara en blind tok utan någon som helst verklighetsförankring tror att detta kan bli bra… för någon 
Dom stora barnen bor också hemma, fast halva tiden hos sin mamma. Men dom är ju vuxna och på väg ut. Grannens barn är inte så lätta. Den äldsta har autism dessutom. Fattar inte hur dom tänker.
Inte alls är nog svaret 
Nu har det gått några dagar. Inget bråk inget skrik. Bara besvikelse och ångest. Vi har pratat i flera timmar vilket har uppskattats av båda. Han är varm och förstående hur jag mår. Han säger att han bryr sig om mig. Han kramar mig när jag mår dåligt. Han vill inte springa vidare i nästa förhållande utan ta en dag i taget. Samtidigt som detta ger mig hopp (vi ska prata med en terapeut när vi kommer hem) så vill jag ju inte vara hans dörrmatta eller vara hans andra val om det inte skulle bli något med grannen.
Dom pratar i telefon med varandra ibland och smsar. Så han är ju inte berädd att göra ett val.
Försöker också leva en dag i taget men har ångest vad som händer när vi kommer hem.
Ångesten är grym.