Du blir iallafall inte försoffad mamma mu. Du håller igång blodcirkulationen och är troligen friskare än dina jämngamla som har stillasittande jobb och sen åker hem till lägenheten och sitter resten av kvällen också.
Det är vardagsmotionen som räknas.
Jag är dock inte avundsjuk på husägare på vintern. Dock väldigt avundsjuk framåt våren.
Jag är uppvuxen i hus med stor trädgård och vilken lyx det var att sitta på terrassen och äta frukost och fika på sommarloven
Håll ut och kriga på, ni finnar är ju segt virke, inte knäcker lite vinter dig
Tack snälla ni. Föröker vara positiv och inte gräva ner mig. Älskar ju mitt skithus, bara att fortsätta på den linjen då🤣
X har inte sagt ett ord om när huset skall sättas till salu igen. Tänker inte ta upp det med honom heller. Antagligen ska det väl börja igen på våren… definitivt då jag inte vill sälja…
Det tar vi sedan, en sak i taget
Önskar jag varit mera lik dig. Oerhört klipsk, rättfram, hjälpsam och ärlig.
Dina svar har jag alltid läst många ggr.
Kanske inte alltid de svar jag ville ha men oj, oj, de jag behövde! Tack att du finns här! Du har hjälpt mig massor.
Ni som läst mina tidigare inlägg kommer kanske ihåg min vän som har hjärncancer. Han har nu levt nästan 9 år med det. 3 operationer , men nu är det det slut. Hans fru är min bästa väninna och vi har gjort en massa saker tillsammans med dem. Resor och annat. Jag och x är gudförälder till ett av deras barn.
Han är då också min x bästa vän…Allt vad det innebär… båtutflykter, fiskeveckoslut mm
Nu är det bara dagar kvar. Han är 56 år gammal.
Livet alltså.
Min väninna skall bli mormor i augusti, härligt i allt elände men så sorgligt.
Min vän kämpar på, han sover mycket och hans fru skulle så gärna villa att det går fort. Hon känner sin man och han vill inte heller att det skall gå så att han svälter ihjäl. Nu har han ju så starkt hjärta o lungor så … får se. Eländigt!!
Min ” kära” x skriver dagligen. Inget djupt, Bara jobb, eller nåt om våra barnbarn, hundarna, eller dylikt.
Jag svarar snällt och saklig.
Tänker ändå att han inte brydde sig ett skit om mig då han stack. Tror inte han bryr sig nu heller men det är ju trevligt att skriva med någon.
Han har ( enligt han själv) henne fortfarande som en kk. Ofattbart. Men nu kanske det då är han som blir utnyttjad , eftersom han älskar henne o hon då lämnade honom. Karma, vet ni…
Skadeglädje, den bästa glädjen
Han är en del av mig men nej, fyra år ha gått så mig lurar han inte mera. Någonsin.
Och var inte rädda, han vill inte ha mig och inte jag honom heller.
Firat min dotters sambos födelsedag idag.
Fick sedan budet att min väns man lämnat detta jordliv.
Min x var på festen. Han som gick bort var ju x bästa vän .
Vi satte faktiskt länge med x och pratade om våra fina minnen med deras familj . Våra alla resor och så.
Grät en tår.
Har skrivit med hans fru. Min bästa vän!
Idag kl 12 beställde vi biljetter till Benjamin Ingrosso tillsammans och 16.30 dog hennes man.
Nå, väntat , jo , men fan vad sorgligt.
Imorgon är det begravning. Kommer att vara tufft. Kom överens med x att vi sitter tillsammans. Det är ju vår vän. Vi är gudföräldrar till hans barn. Imorgon glömmer vi skilsmässan och hedrar vår fina vän.
I kyrkan kommer en artist att sjunga Ser du månen där du är ikväll… älskar den låten.
Livet , tufft på många olika sätt.
Begravningen var oerhört tufft. Men fin. Nu stöttar jag min vän som blivit ensam.
Vet att man inte skall jämföra sorger men visst får ju en änka hundra gånger mera stöd än en som blir helt ensam efter en skilsmässa.
Visst, jag kan ju skriva ett sms till x men nog dog han ju för mig dagen då han bara stack.
Min vän har hela tiden någon av barnen där övernatten så hon inte behöver vara ensam . Härligt .
Men, inte hade jag någon här då jag plötsligt bara blev lämnad…
Förstår ni vad jag menar?
Ingen förstår riktigt hur en skilsmässa kan vara… och hur grym sorg det är.
Experterna är överens med dig, @mamma_mu . Det kan vara en lika stor chock och sorg att drabbas av en skilsmässa som att drabbas av en anhörigs dödsfall.
Men vi betraktar det ju inte riktigt så till vardags. Vi borde kanske börja göra det.
Tom större, vid ett dödsfall så blir ju sorgen mer “legitim” och där är det inte heller fråga om svek och frivilligt försvinnande som det handlar om så den delen av sorgearbetet faller bort.
Det går såklart inte att jämföra och värdera/gradera sorg, men summan av kardemumman blir ändå i praktiken densamma… personen är borta i båda fall, den ena frivilligt och den andra pga någon av livets alla nycker i form av sjukdom eller olyckshändelse.
Förstår vad du menar. Jag förstod det nog först efter att X lämnade mig. Jag läste en massa om det, och insåg att det var en kris på riktigt att bli lämnad. Jag minns att jag tänkte ibland i början att det hade varit lättare om han hade dött, för då hade han inte valt att lämna mig. Jag tänker också att vi som har gått igenom detta, vi kan bidra till större förståelse genom att prata och dela med oss, och finnas för andra som går igenom det.
Sorger behöver inte jämföras, dom behöver bara stöttas och hjälpas.
Jag tror inte heller man kan jämföra, för är det något livet lärt mig är det hur omöjligt det är att förstå hur saker känns om man inte själv upplevt dem.
Med det sagt håller jag med om att vi generellt har alldeles för lite förståelse och sympatier med dem som lider av en skilsmässa. Där kan vi hjälpas åt att göra skillnad!
