Hem | Så här skiljer du dig | Skriv bodelningsavtal | Juridik | Sök advokat | Träffa psykolog | Artiklar

Lämnad för andra gången av samma man

Är 53 år med 3 barn, 30, 28 och 22. Hängde här på forumet i 2 år för 11 år sedan. Min man hade hittat en ny och livet gick i kras. Jösses vilken sorg då. Nå det var mycket tungt men sakta började vi ha sex med min ex fast den andra kvinnan fanns där. Efter 2 år flyttade han hem igen och vi fick många bra år tills följande bomb kom förra onsdagskväll. Hade nog vetat att allting inte var bra men då han inte kan prata så fick jag inget ur honom. Sen bara stack han… fixat allt bakom min rygg. Igen en gång… Det fanns nån på sommare som det tagit slut med och nu vet jag inte om det finns någon. Tror nog det… Kan ju dethär.
Jag överlever men kan inte äta, är så ledsen förstås fast jag denna gång inser att jag inte kan leva med någon som inte vill ha mig. Han har varit massor borta det senaste året så att vara ensam är inget nytt. Men jösses denna ensamhet… fy fan.
Jag blir kvar i huset en tid men i något skede måste vi sälja mitt fina hem vid havet. Fy fan igen…Vet att det blir bättre men det tar ju bara sååå lång tid…

5 gillningar

Hej ! Oh så tråkigt jag har läst din historia och blev glad imponerad.
Över att man kunde hitta tillbaka eftèr ett sådant stort svek. / kram

1 gillning

Åhh stackare… exakt så känner jag med. att det blir lättare men att det ska ta sån jäkla tid är ju hemskt! Och ensamheten i början är ju fruktansvärd!
Fy fasen… jag kände mig så ensam i förhållandet sista året så det var inte så jobbigt denna gången att behöva flytta. Du kommer fixa detta galant. Kram på dig.

Det blev ju inte bra ändå men många bra år fick vi ändå…

1 gillning

Ja så är det och ändå skönt att dina barn hunnit bli äldre.

Men det är tufft att bli lämnad efter många år.
För min del har det gått 3 år när jag blev lämnad efter 37 år tillsammans.

1 gillning

Skulle också villa att tiden går fort. Men du finns här på forumet ännu efter 3 år?..

Ja jag är kvar här men inte lika ofta jag skriver och läser numer

Men kom ihåg din tråd som jag blev imponerad av när jah läste den.

Två och en halv vecka har gått. Har klarat mig, gått på jobb och träffat mina barn och barnbarn. Pratat i telefon och känt mig ensam däremellan. Gråtit lite och funderat. Träffat ex två ggr. River alltid lite extra efter det, fast jag inte vill ha tillbaka honom som han var det senaste året. Men saknar ju tryggheten och allt som finns omkring efter 35 år ihop.
Fb påminner om våra resor och det gör så ont. Har haft ett par vi rest med varje vinter…
Han textar och frågar hur det är, berättar lite om saker på hans jobb, är omtänksam och snäll plötsligt. Men… vet ju att det är hans dåliga samvete som pratar.
Försöker att inte hålla kontakt, inte gnälla, svara snällt på sms osv. Det är ju så att om han lämnat så vill han ju ha avstånd och då är det bäst för mig att låta honom få det. Ingen vill ha, och ingen saknar ifall man bönar och ber och ställer krav. Nu är jag ju inte varje dag så duktig utan visst textar jag ibland men försöker att låta bli.
Lämnarens första stadie är ju lättnad över att ha fått det sagt att de vill skiljas. Saknaden och sorgen kommer senare för honom.
Fasar för helgen, fast imorgon kommer barnen på lasagne, det är ju ändå nåt program.
Skitvinter!

3 gillningar

Hysteriskt tungt idag. Ingen kontakt med ex på 2 dagar. Kände mig stark. Imorse klarade jag inte mig mera… skrev att han kan vara lugn och att jag inte vill ha honom tillbaka, vilket är sant. Skrev nog hur jag saknar honom som han var tidigare men inte den han var på senaste tid. Han svarade nu bara med att vi har vuxit ifrån varann…visst.
Hur kan det vara så tungt fast jag har accepterat. Åh, denna ångest.
35 år tillsammans glöms väl inte på 3 veckor… tror han har en annan och medger ju att det river lite också… skitliv!

3 gillningar

Ahh jag får lite panik och har de verkligen också så tungt idag.
Maken lämnade mig i mellandagarna och flyttade ut dagen efter det kom fram att han inte ville leva med mig. Han flyttade in till en kollega som jag haft lite onda aningar om,
Eftersom allt gått så snabbt så har vi inte hunnit prata alls, vilket leder till att jag skickar sms, som han såklart inte svarar på. De få tillfällen han har varit här blir det som att all uppdämd ilska kommer fram. Dock så har det bara hänt en gång att vi (jag) bråkat när barnen hört, men det beror på ju att han aldrig vill prata.
De sista dagarna är jag varit mer ledsen än arg och gråter hur mycker som helst.
Idag ska han iaf komma och vi ska se vilka möbler han vill ha till sin nya hem, hennes hem som han redan nu kallar hem. Tanken är att vi ska hinna prata också och jag har sån panik, sitter här och pratar och gråter för mig själv som för att förbereda mig. Vi var tillsammans i 26 år och det känns så konstigt att han bara kan gå vidare. Vi hade också en svacka för ca 5 år sedan men bestämde att vi hade så mycket att fortsätta för.

1 gillning

Vet känslan, skriv av dig senare här. Jag är patetisk och satte sms om min dåliga dag idag ( som inte är slut ännu) skrev att jag skall hem o gråta en skvätt… vilket ju stämmer. Helt dumt att visa honom min svaghet. Borde ha låtit bli. Nåja, skitsamma. Styrka till dig ikväll. Jag är kvar i huset, det delar vi sen någongång. Han betalar det mesta ännu.

1 gillning

Jag vill ju ha svar på hur han kan göra så här igen, utan att prata med mig. Grejen är ju att jag har tidigare sett att han smsat och skickat bilder till henne och reagerat på dem. Att varför måste han skicka bilder till henne. Han sa att hon hade tagit sig ut en dåligt förhållande där mannen inte var så snäll. Så de var flera som peppade henne för att hon skulle må bra. Mm riddaren i vit rustning till undsättning. Att jag inte mådde så bra heller var väl jobbigt att ta. Men under hösten släppte jag det då jag träffade henne ett par ggr och hon verkade vara lite… blåst så tänkte att det är nog inget.

Men det gick inte så bra, han tyckte vi kunde sitta vid matbordet med papper och penna och skriva. Kändes lite väl formellt efter att varit tillsammans så länge, utan sa att vi kan väl börja i vardagsrummet. Så började vi skriva ned… och han vill ju inte prata alls. Bara massa dumdum svar, det är sånt som händer och det var inte meningen att såra dig är nog de värsta svaren jag vet. Han påstår att när han väl insåg att han hade känslor för henne i höstas så var det för sent. Ja då borde han ju lyssnat på mig redan innan. Dessutom så har man faktiskt ett val… Jag grät och var ledsen blandat med att vara arg och sa en massa inte så konstruktiva saker. Det känns som man är skitpapper som bara spolas ned i toaletten och glöms bort.

Jag är kvar i radhuset med barnen (12,15 år) som inte vill åka till honom. Tanken är att jag ska ta över huset till det som jag kan få lån på. Men vi får väl se efter hans nya har sagt sitt som påverkar honom. Känns så fel att han åker “hem” vilket nu inte längre är här utan han menar hennes hus.

Jag känner mig urlakad och så trött, så trött att jag bara vill gå och lägga mig och aldrig vakna igen. Inta om väldigt länge iaf.

1 gillning

Inte pratade min man med mig heller. Inte då för 10 år sedan heller. Då for han genast till sin nya som han hade haft 6 mån bakom min rygg. Jag trodde då han var på jobbresa på veckorna men han var hos henne.
Denna gång hade han skaffat boende själv och bara gick ut ur dörren. Visst blir man förvånad. Men så lär det vara, lämnarna har funderat så länge på allt.Min man sade att han funderat på att lämna i minst 8 mån. Då jag frågade varför han inte sagt något så svarade han att han ville inte fixa det, han hade då redan bestämt sig. Han menar att vi vuxit isär… Nåja, rätt har han där men han gjorde ju inget för att vi skulle ha hitta varann heller. Jaa, nu måste jag ju acceptera att han inte vill ha mig och jag vill ju inte ha en sur gubbe här hemma heller. Saknar bara så oerhört allt där omkring. Ingen bryr sig om vad jag gör, var jag är… och ensamheten är GRYM. Usch, skitliv

3 gillningar

Tror han nog har en annan nu också. Han klarar sig inte utan bekräftelse. Känner honom rätt så bra efter alla år. Har inte frågat rakt ut eftersom jag inte vill veta. Kommer ju fram nån dag ändå.

1 gillning

Min säger att han bara funderat på att lämna i tre månader… och han inte bestämde sig fören jag frågade om han verkligen ville leva med mig. Eller kanske nån månad tidigare då jag sagt att jag ville ha mer närhet och sånt. Frågade då om det var någon annan vilket han givetvis nekade till. Sa att jag tror inte att du skulle lämna mig om du inte hade någon annan i bakfickan.

Eller rättare sagt sa ha att “som det känns just nu så vill jag skilja mig men jag är inte säker” När han fick grönt ljus på att flytta hem till henne var han säker. Så det känns ju som han skilt sig för hennes skull.

Vi band hälften av bolånen i somras och då sa att jag skämtsamt att då är du fast i fem år. Ingen fara jag ska ingenstans, mig blir du inte av med så lätt svarade han… Bahh
Dessutom frågade sonen helt plöstigt i slutet av sommaren att "det där med att skiljas är väl inget som blir av nu " att han tänkt på det så länge, men inser att vi inte sagt något. Nej svarar min man och tar min hand och tittar mig i ögonen. Känns så falskt.

Så jobbigt att här sitter jag och gråter så går han och lägger sig med henne. Han vill nog att jag går vidare snabbt så han mår bättre. Men det här kommer ta tid känner jag som ett dubbelsvek.

Jag skulle inte ta tillbaka honom nu, inte bra för våra barn så jag har aldrig bönat och bett honom komma tillbaka som sist vi hade en svacka. Men jag är BRA mycket argare denna gång så jag vill ha många mer svar.

Det där med sur gubbe känner jag igen och tror faktiskt barnen tycker att det är lite skönt att han inte är här och gnäller, tjatar och beter sig och hade dålig ton både mot mig och barnen. Så det här med bäst för barnen gäller väl när den, i mitt fall, som vill lämna beter sig som en skit hemma och inte har förmågan att kommunicera.

1 gillning

Förresten om alla souvenirer som vi köpt och alla minnen sa han att de jag inte vill ha kan jag lägga i en påse. Gissar på att de går direkt i soptunnan som allt annat. Känns lite som att han vill att allt här ska vara som vanligt. Han ville lämna ett stort väggur för det passade så bra på den väggen. Antar att det inte finns plats eller passar in i hennes hus så har tar bara det han verkligen vill ha och absolut inte något mer. Han kan ju inte ha minnen från våra resor där liksom.

2 gillningar

Jag har alla min mans grejor här. Han tog en soffa, en matta, en gammal tv, några kökssaxar och kläder som han använder dagligen. Allt annat finns här. Tänker nog inte packa nåt. Han väntar väl lite att allt lugnar sig, tror fortfarande han har nån plan b i bakfickan. Flytta in hos nån kanske? Han var hela hösten på ”arbetsresa” en gång i veckan så kanske han har nån långt härifrån. Vem vet. Dethär är bara mina hjärnspöken så oftast har man fel men då tankarna far iväg blir det så…

Min har bara tagit sina kläder, datorn, badrumsprylar och några spel än så länge, så sitter fast med allt känns det som. Ska bli skönt när han hämtar alla saker även om det är sorgligt och jag kommer gråta blod och kräkas. Men då kan jag börja göra det till mitt.
Tyckte att han kunde ta med sig sängen som han valde men det vill han inte, funderar på att skicka den dit med bud…

Hmm min fick extrajobb och det är tva dagar som jag tänker tillbaka till, dessa dagar hade han glömt mobilen i bilen eller ljudet avstängt. Mobilen var lite som fastlimmad i handen annars så finner det inte troligt.
Oftast så tror jag att magkänslan i sådana här fall är rätt.

Så är det. Jag har otroligt svårt att tro att det håller mellan din ex och den nya. Brukar kräva oerhört stark kärlek då det är mina och dina barn inblandade. Får se…Jag önska min man får 3 arga tonårsbarn på köpet ( vi gjorde barn tidigt så våra är 29, 27 o22) en arg ex man och nya hemska ” svärföräldrar” .
Prostatan börjar småningom bli större och kramp i vaden vid sex låter också bra

5 gillningar

Det var precis det jag önskade honom idag , Att han inte får upp den ordentligt och alltid får kramp när de har sex :slight_smile:

4 gillningar