Godkväll vänner…
Oj…såg att det är 8 dar sen senaste uppdatering…
Mäklare, fotograf och besikningsman har vart här veckan. Så gården kommer ut nästa vecka. Röjt o städat allt ute,ladugård och loge… Känns bra att ändå kunna fokusera på att få färdigt allt o kunna flytta vidare.
Haft en hel del kontakt med xet och det har funkat bra. Blir inte så ledsen längre när vi lämnar varandra… men får nån dipp ibland. Tror jag kommit ur chockfasen nu iaf nu skall man bara acceptera situationen så kommer det troligen bli lättare. Vill ju gärna vilja vara en bra vän till henne men just nu har jag fortfarande starka känslor för henne. Så lättast att inte ha för mycket kontakt med henne än.
Jobb imorgon sen till vänner o bo i husvagn över helgen…Ha det gött.
Hej @J112, härligt att läsa att du kommit så himla långt i din utveckling, läste det tidigare om " du 48åring å livsraset " för dig.
Att hon X-et förändras måste va hemskt för dig att skåda nu när du fått nya ögon att se med, håll ut och ta hand om bara dig nu, skit fullständigt i henne och ev. samtal/sms/brev framöver, hon får ta ansvar till 100%.
Hej alla…Dåligt med uppdateringar från min sida…Men jag är här inne och kikar ett par ggr om dagen, så jag har koll på er andra iaf…
Här är gården ute på försäljningen blir nog klart imorgon…
Packar för fullt inför flytten på Torsdag till lägenheten. Skall bli skönt o komma iordning o lämna detta så man kan starta om…
Har ju gått 2 månader sen bomben släpptes…
Men känner mig inte så nere längre förutom förra veckan som var ovanligt låg…
Träffat xet ett par ggr ,går bättre o bättre…Brukar skicka ett sms efter o tacka eller berömma mm…
Känns bättre när jag får skriva av mig lite till henne efteråt konstigt nog…
Men det är säkert bättre med 0 kontakt längre fram när allt med bodelning och sånt är avklarat…
Skulle följa med xets hela familj på restaurang på fredag, men jag tror jag hoppar det. Kan bli jobbigt om känslorna börjar bubbla…Kommer nog åka på kaffet efteråt ev…men får se hur jag mår.
Jobbigt det där med känslorna, för när jag vart med henne här hemma o packat har det vart precis som vi var bra kompisar ,inte mer. Men sen kommer tankarna att kanske det finns en chans för oss längre fram… fast jag vet att det inte blir så…Jäkla huvud…
Nä nu får jag fortsätta packa…Ha det gott så hörs vi snart igen…
Känner igen mig. Man träffas som kompisar men… nåt är där ju. Så svårt efter ett liv tillsammans. Känner med dig.
Låter som om du kommit en bra bit på väg, skönt att höra!! Speciellt när det bara gått 2 månader… Jag är lite avis på dig som packar och får börja om… tror det vore det bästa för mig också, men jag försöker att bita ihop ett tag för barnens skull. Vi håller på som bäst med det sista på bodelningen, varje sån sak är så jobbig. Men försöker tänka på det som delmål. Det är väl jättebra om du orkar och kan ha kvar kontakten med ditt X på en vän-nivå sedan. Man har ju ändå levt ihop i så många år, så det är tufft att bryta helt. Hoppas jag själv kommer dit en vacker dag, men just nu försöker jag att ha så lite kontakt som det bara går. Lycka till med flytten!,
Tack…Det med kontakten mellan oss är ju väldigt skör känner jag…Rätt var det är så dyker känslorna upp o då faller man fritt igen…
Men just nu funkar det med packningen och allt, men skulle vi sätta oss ner o diskutera livet så hade jag nog dippat lite.
Hoppas på att kunna vara vänner, men det går nog bara om hon inte träffar någon ny och det kommer ju inte hända…Fy vad jobbigt det blir…
Dröjer nog många månader innan jag kommit över henne…
Fast vi har ju inga barn inblandade som tur är…
Hej igen…Då var midsommarhelgen till ända.
Tillbringat 4 dagar med vänner på camping…
Vart en härlig helg med go mat o mö tjöt…
Börjar så sakta få ordning i lägenheten, men tar nog nån vecka till innan allt är på plats…
Men tyvärr så kryper ångesten på…
Har ju inte haft nån större dipp på länge, men ikväll kryper det i kroppen…
Faan vill ju komma framåt i måendet, men nu ramlar man ner några pinnhål igen…
Det här med ofrivillig ensamhet är jobbigt alltså…
Jaja…10 dagar jobb,sen semester i 3 veckor…Undra vad man skall hitta på… i 26 år har man ju haft sällskap på semestern…
Dippade också när jag kom hem i går… Nästan skönt med måndag igen! Funderar också på semestern, tänker att jag ska passa på att göra sånt som jag velat göra, men inte Xet…
Du har kanske någon ny grej du velat testa, eller besöka? Skapa nya egna minnen.
Annars kan du ju alltid börja semestern med att besöka Götet och komma på forumträff 5 juli! 
Haha!! Ha en fin vecka!
…jag tänker att jag ska testa att göra en liten road trip på egen hand!
Har lite vänner som bor lite här och där…så jag tänker jag ska köra en slinga och hälsa på. Sen har jag också en vild tanke på att jag ska kunna övernatta i min bil en och annan natt…bara för att!
Nu har jag en Kia Venga, så den är inte så stor…men det är inte jag heller 
Iallafall inte så lång…
Det känns som om det har varit så mycket snack och lite hockey i mitt liv senaste året. Kan väl inte skylla på exet egentligen…eller jo, kanske lite. Det var mycket vi pratade om som aldrig blev av…det blir väl också så när man tror att man har oändligt med tid. Förra semestern gick ju helt åt till att flytta honom från radhus till en etta, så då hanns inte ens ett dopp i sjön med.
Men annat…som att bada på en naturist-strand…det hann vi inte med…men det ska jag banne mig göra i år.
Också det…bara för att!
…dessutom startar semestern i Gbg 5 juli…
Just det, semestern börjar i Göteborg, den 5 juli! 
I år blir det mycket av hemester, jag har börjat följa ett instakonto som heter “badjavlarna” som upptäcker och betygssätter olika badplatser i göteborgsområdet. Jag som är inflyttad har redan fått lite ny inspo för att hitta nya smultronställen. Dags att öppna ögonen och se lite nytt.
Jag har hyrt en liten liten loftstuga (där bara barnen och jag får plats) nära vår tidigare sommarstuga i en vecka. Det blev ändå överkomligt i pris. Med flit valde jag en stuga med endast tre sängplatser för att slippa få förfrågningar från X att få följa med (tro mig, detta skulle kunna ske). Och för att slippa få andra besök också, för den delen. Vi ska vara fria och bara göra vad vi vill!
Nu har jag min enda barnfria vecka precis nu, och då ska jag ju fixa med nya lyan och flytta, men om jag varit barnfri någon mer gång i sommar skulle jag tänkt till på vilken av mina kompisar som skulle vilja hitta på något. Det finns alltid någon som kan tänka sig något, och det behöver inte vara avancerat heller. Alternativt göra min egen roadtrip precis som @Buttan och stanna överallt där JAG vill stanna. (Det sistnämnda lät förresten helt otroligt skönt, stryk det där med att ta med en kompis! 
)
Hur går det för dig? Bra hoppas jag?
@Cillen
Hej o tack för omtanken…
Jodå livet går vidare…Sålt gården och börjar så smått få iordning mer här hemma i lägenheten…
Dippade lite i tankarna idag…men så brukar det blir när jag måste träffa xet…
Känner ändå att jag har hyfsad kontroll förutom idag då…
Det går sakta sakta framåt…
1 dag kvar, sen blir det en väldigt annorlunda semester i år…
Ps. Följer er alla men dålig på att peppa…men jag har koll på er…Ds.
Förstår. Ja de där dipparna, suck. Men skönt att höra att det går framåt!
Önskar dig en fin semester, med fokus på sådant som du mår bra av!
Jag försöker numera tänka att även dipparna är steg framåt istället för steg tillbaka, de behövs för att se de framsteg man trots allt gör och som reflektion då alla de negativa tankarna kommer. Att man lyckas vända dem oavsett hur svårt det är just då.
Nått som funkar för mig när dom kommer är att släppa efter…bara följa med o sörja…Gråt ut en stund sen släpper det.
Men tyvärr händer det ofta när jag är på jobbet och där biter man ihop istället, till priset av att det håller i sig längre tyvärr… Men vi skall igenom detta o sen är vi starkare än någonsin…så tror jag.
Fint. Jag hörde någonstans att de tunga dagarna borde tolkas som styrka och inte svaghet. För det är dagar som en är stark nog att möta och släppa fram det svåra.
Ska tänka på det nästa gång jag dippar… 
tack o lov blir det mer o mer sällan nu.
Hej alla…Liten uppdatering här…
2 veckor av semestern till ända… Trodde den skulle vara ensam o att oroskänslorna skulle ta över…
Men så blev det inte riktigt…
Fick kontakt med en underbar kvinna på HP…
Klicka direkt i samtalen…skrev timtals om dagen den första veckan pga hon låg hemma sjuk…
Vi bestämde att träffas på en bit mat ute efter redan en vecka…Tyvärr blev väl jag för nervös och tappade fokus på henne under samtalen…hon tyckte jag var lite frånvarande ,vilket jag var. Tror det berodde på att jag föll för henne direkt…Hon har en sån utstrålning att jag dök direkt.
Fick en andra chans efter 2 dagar då vi tog en långpromenad och hade med matsäck med…
Då kände hon att jag kom fram bättre och vi hade en fantastisk dag…
Så nu i fredags tillbringade vi kvällen och natten hos mig…Underbart…Att få känna närhet o hålla om en annan person igen…
Tyvärr har hon en lite komplicerad boende och familje situation just nu…
Hon känner oxå att hon inte riktigt är där jag är i känslorna just nu men hoppas komma dit…
Det gör ju att mina dippar jag inte haft på 2 veckor så sakta gör sig påminda…börjar må sämre igen…Tror jag stressar fram i förhållandet istället för att ta det som det är…2 personer som trivs i varandras sällskap just nu.
Jobbigt när man blir kär så fort efter ett möte…
Och bara 3 månader efter uppbrottet…
Rädd att hamna långt ner i hålet igen om det inte funkar mellan oss…
Dom här jävla upp o ner känslorna alltså…
Lycklig ena dagen för att sen rasa ner igen…
Ouuunouu, skynda nu inte. Ta det lugnt. Blir säkert bra men … båda två har tuff bakgrund. Känns säkert underbart med närhet men… så småningom.
Fundera på om du verkligen är kär? Det kan inte vara rädsla för att vara ensam, önskan om tvåsamhet, det där hålet som behöver fyllas, svältfödd på närhet beröring och bekräftelse?
Om du hamnar djupt ned i hålet igen beror kanske på att du egentligen inte kom så långt i din bearbetning som du trott?