Ni är så coola som bor i egna hus och grejar med pannor och sånt! Jag har köpt bostadsrätt av en anledning… 
Tänker att det kommer bli utmanande nog att måla väggarna (det är högt i tak). Och fixa ungarnas cykelpunkteringar. Och allt med bilen. 
3 gillningar
Stark är du, 
. Och att vara ensam lagfaren ägare! Jäklar vilken skön känsla det var när lagfarten blev klar! Och @mamma_mu jag hoppas så innerligt att du hittar en väg framåt med ditt boende. Du kan inte ha det så, tacksamhet och beroende av hans välvilja. Går det inte att hitta något som du har råd med som är ditt eget? Förstår så väl att det inte bara är att släppa allt det fina och härliga med livet som varit på gården. Eller kan ni komma till ngt slags avtal? Att bli fri från honom ekonomiskt. 
Vad duktigt du är som kämpar på med allt jobb som det faktiskt är att ha hus.
Det kände jag direkt att jag inte hade mäktat med, även om jag gjorde mycket i och omkring huset.
Både jobbigt o skönt att få bestämma själv kanske
1 gillning
Hann inte skriva färdigt.
Bra att du unnade dig ett restaurangbesök med sonen och att du växlar mellan brödbak o träning.
Att hålla igång o ha något för händerna gör att man kanske kan glömma den situation man ofrivilligt hamnat i för en stund.
Och plötsligt har det gått en dag till.
Toppar o dalar kommer det nog att vara länge och med tiden förhoppningsvis mera av topparna.
Styrkekram
2 gillningar
Det håller jag absolut med om.
Men mitt x fixade med bilen o det kan jag sakna, för jag har noll intresse på den fronten, men det får lösa sig på något sätt.
2 gillningar
Mm, ärligt talat så var också mitt fokus på barnen. Att de inte skulle behöva förlora sitt hem ovanpå allt annat. Och faktiskt att jag skulle ha någon slags fördel där, att det blir tydligare att X faktiskt lämnat hela vårt liv, men att jag och barnen på ett plan liksom lever vidare utan honom. Jag har också ett fantastiskt nätverk runt mig, en pappa som är vid tillräckligt god hälsa för att hjälpa mig, en väninna som blev ensam med hästgård för ett par år sedan mfl. Utan dem, utan förebilder faktiskt, så kanske jag inte vågat.
3 gillningar
Det är inspirerande att höra om att fler som jag vill bo i hus, trots att man är själv. Jag kommer inte bo kvar i vårt gemensamma hus, jag vill men insåg snabbt att det skulle bli alldeles för stort och dyrt. Jag skulle ha råd att bo kvar men jag vill ju inte bara bo, jag vill ju kunna leva också. Det skär i hjärtat att veta att jag ska lämna mitt hus och mina skogar häromkring, men det får helt enkelt bli så.
Jag har däremot hela tiden varit helt på det klara med att det är hus som gäller fortsatt också. Det finns liksom inga hyreslägenheter ute i skogen där jag vill bo 
Jag inser ju att det kommer krävas mycket mer av mig och att det kan bli både besvärligt och i bland dyrt när saker ska bytas ut och/eller renoveras, men det får det helt enkelt vara värt. Jag har varit på lite visningar på ställen som ligger mer centralt men får verkligen panik av att titta ut genom fönstret och se rakt in i någon annans hem. Kraven när vi köpte det här huset var att jag skulle kunna gå ut naken på tomten utan att någon brydde sig 
Men det är svårt att hitta något som funkar, det ska vara lagom stort, inte för mycket att göra (renoveringsobjekt går bort), lagom avstånd från jobb, lagom tomt och även om jag vill bo ute skogen så behöver det ju finnas något mer hus i trakten så att man om någon fullständigt skiter sig inte är helt avskuren från samhället.
Jag inser att jag låter som en fullständig enstöring men riktigt så illa är det inte, jag vill bara att mitt hem ska vara mitt utan att någon annan står och kikar in i tid och otid
I dag ska jag på visning, ett litet vinterbonat fritidshus som ligger i ett fritidsområde med några åretruntboenden. Det är ungefär det jag är ute efter så jag hoppas att känslan är rätt när jag kommer dit och att inte priset fullständigt skenar som det tyvärr har en tendens att göra för tillfället 
Jag är däremot väldigt ambivalent om husköp. Jag inser och vill på ett plan hitta mitt eget, komma härifrån och liksom få gå vidare. Samtidigt vill jag verkligen inte lämna mitt paradis. Det kommer kännas så fruktansvärt definitivt den dagen jag skriver på papper för ett nytt ställe och hur ska jag kunna leva med att jag aldrig mer kommer att få gå på “min” tomt och känna det där lugnet och tryggheten? 
1 gillning
Det räcker inte ens med bevis för en del. Mitt ex påstod envist att han inte gjort något fel, att han aldrig ljugit och att han inte varit otrogen. Detta trots att jag hade alla bevis. Det han tydligen menade, var att det inte räknades som lögner eller otrohet eftersom allting var mitt fel. Jaha …
Han lämnade också hus och allt. Tog inget han fått av barnen, inga foton. Lämnade kläder och personliga prylar. Det enda han tog med var opersonliga nyttoprylar, som rakapparat, tandborste, kalsonger och strumpor och så arbetskläder. Så ville han att jag skulle köpa av honom hans del av huset, men jag hade inga pengar till det. Därför är den frågan fortfarande inte löst.
Jo, det där med att svara på barnens frågor. Jag gick runt själva den etiska frågan och sade att “pappa blev kär i en annan, och då ville han ju vara med henne”. Då är det upp till ungarna själva att avgöra vad de tycker om det.
3 gillningar
Noll intresse för bilen här med, men rätt skönt att ha 
.
Såå tråkigt att tvätta en bil.
Lyxade till det och lämnade in bilen på däckbyte och bokade heltvätt samtidigt.
3 gillningar
Satt precis här och googlade på om det finns någon som tvättar bilar här i byn där jag bor… Det finns det tydligen, hade inte en aning! Det har ju X fixat i alla år (om än inte särskilt ofta). Däckhotell inklusive byte är ju redan påbörjat. Jag privatleasar ju bilen till och med för att ha minimalt med jobb med den.
2 gillningar
Privatleasing är guld! Och jag har fått lära mig att det där med att tvätta bilen för hand inte alls är överlägset en bra maskintvätt. Bara att betala och köra in i tvätten.
2 gillningar
Ingen som dammsuger den i maskintvätten bara… Åh, vad jag avskyr att behöva ha bil! Och så länge jag har barn hemma så kommer jag inte klara mig utan, för den gör logistik möjlig. Det finns inga bilpooler eller liknande i byn där jag bor, annars hade det varit ett riktigt bra alternativ för mig.
1 gillning
Älskar o tvätta bilen. Det bästa som finns. Och resultatet sen. Wow. Samma som att klippa gräsmattan, blir så fint sen. Men… är ju inte akademier som du:rofl:
1 gillning
Ja håller med om gräset i alla fall. Blir liksom väldigt prydligt med en gång. Men robotklippare ligger ändå högt på önskelistan!
Nu har jag börjat rannsaka hela vårt liv tillsammans och undrar vad som egentligen var sant.
Otroligt bra skrivet.
Jag vet nu att inget var sant. 18 år bortkastat.
Nej, är det verkligen så? Verkligen? Jag tycker att jag hittar saker som var sanna, då de hände. Men X omtolkar och smutsar ner våra minnen just nu, för att det gagnar hans syften. Det ger honom en rimlig anledning att bete sig som ett svin. Jag måste säga att jag gått varvet runt, från en bild av vad vi haft, till att inget var sant, till att hitta fast mark bland minnen. Några stenar att stå säkert på när resten är som en vild fors. Nej, vissa saker var faktiskt jag som inbillade mig, trodde på en illusion, trodde på vad han sa. Men annat är precis tvärtom. Skidresan förra februari var bra - det tyckte vi båda två då. Men han är inte vinnaren som skriver historien. I alla fall inte min. Han kan väl skriva sin historia, att han var olycklig i 20 år (vilken jäkla mes att inte bryta upp i så fall…) men jag skriver min. Jag har ju ingen aning om vad du går igenom, men… det kommer ljusna. Håll fast i de bitar som är sanna, släpp annat.
5 gillningar
”Håll fast i de bitar som är sanna.”
Ska försöka. Ska verkligen försöka. Det här är inget liv. Jag kräkts och haft svårt att i sova i 3 år. Har fått bra hjälp för att överleva. Sköter mig officiellt. Klarar barnveckan lätt. Jobb, ta hand om barnen, fixar allt. Utåt och inåt.
Inte barnvecka? Levande död. Kämpar 8 timmar om dagen. Går bra. Övriga 16 timmar är en mardröm. Fått all hjälp i världen. Har inte fungerat på mig.
Ska testa ditt råd. Ska försöka.
3 gillningar
Kväll igen. Och nu ska jag lägga mig före midnatt! Det har varit en bra dag. Nu skippar vi kvällsångesten också! Tränade i morse, slängde lite skrot som X sparat på. Ganska frigörande faktiskt. Kanske skulle ha en kasse i beredskap. Dottern sms:ade om att hon vill klippa sig igen, omedelbart idag, knappt fyra veckor sen sist. Ringde upp, hon var… en liten trotsig tonåring. Den här gången orkade jag se det. Självklart refererade hon till pappa, tyckte att jag köper för mycket till mig själv och vadå pengar. Det kommer ju nya hela tiden. Men jag behöll lugnet, stärkt av forumvännerna, familjeterapeuten, vänner… sms:ade till X. Oklart hur mkt inblandad han var. Han tyckte först att om hon känner att det behövs en klippning så måste hon ju få det. Jag svarade att om jag känner att ekonomin inte klarar det, så är det också sant. Som att resonera med två tonåringar. Men han svarade i alla fall inte emot när jag skrev att hon självklart ska få klippa sig men inte idag. Det där med omedelbar behovstillfredsställelse… ja, tankarna snurrade runt detta lilla sms-prat ett par timmar men sen kunde jag släppa det. Faktiskt. Kunde klappa mig själv på axeln, det är ju så här det är att vara tonårsförälder! Allt handlar inte längre om skilsmässan!
Har bara gjort lätta saker här hemma idag. Bakade samma bröd som igår för att se om det blev likadant. Inte läst på om bergvärme eller nåt utanför min comfort zone. Pratade med väninnan i telefon, och vi kunde prata om familjerna, inte bara min oro, min sorg, min vilsenhet. Jag är så trött på att höra mig själv, men ändå kan jag inte låta bli. Känns som att allt annat liksom sätts i relation till krisen. Men faktiskt, nu kunde vi prata om familj utan att jag hela tiden glider in på Krisen!
4 gillningar
Känner så igen mig.
När tonåringarna vill ha ditten o datten, helst igår, kanske mer så nu än tidigare.
De kan ju inte få allt hela tiden, det är ju en annan ekonomi nu när man är ensam.
Bra att du sa ja till klippning men inte nu.
Att vara tonårsförälder är nog så krävande även om man lever ihop med den andre föräldern.
De är smarta o vet vilka strängar de ska spela på.
Sedan kan man ju välja att bortse från strängspelandet ibland.
Att bara finnas där.
Det där känner jag också igen mig i.
Ofrånkomligt kommer man in på krisen när man pratar med någon.
Undrar hur lång tid det tar att inte göra det längre.
För än så länge händer det nya saker att älta om titt som tätt.
Som en grammofonskiva som hakat upp sig.
Men det blir väl långsamt bättre.
Ha en bra söndag o skippa bergvärmeläsningen idag också.
1 gillning
Måndag. Ännu en dag i min nya trygga självsäkra position 
lite osäker på om den håller, svajar lite i känslorna men håller fokus. Igår kom lilla tonåringen hem, hon bor fem nätter hos mig och elva hos pappa. Pappa som är på ett helt annat sätt mot henne nu än tidigare. De har verkligen funnit varandra. Ehh. Samtidigt som han föreslår till mig att hon ska bo heltid hos mig, men till henne säger att hon gärna får bo hos honom…
Senaste påhittet: hunden behöver trimmas. Det är bara det är den här rasen ska inte trimmas och har ju aldrig trimmats innan??. Just det, mina pengar… Ska vi verkligen behöva tjafsa om hunden också? Men jag är tuffare nu, sa bara att det blir ingen trimning som jag bekostar i alla fall. Stensur tonåring igen. Men hon kämpade sig i alla fall upp till neutralt läge igen, på någon timma eller så. Och jag har kvar känslan från igår, att se X som en tonårig kompis till dottern. Hon kunde kunde ju lika gärna haft en pojkvän eller kompisar som tyckte att hon skulle kräva pengar för klippning eller annat, som inspirerade henne till att trotsa och bråka om pengar. Försöker också verkligen hålla fast i känslan att X kanske också har det lite jobbigt, att allt kanske inte är toppen där i utanförskapsområdet med polishelikoptrar och bilbränder, från villalivet…Att han tar ut sitt gnällbehov genom att prata om vad jag borde göra och inte göra.Kanske avundsjuk för att jag får barnbidraget… och absolut inte fixar att ta det med mig. Och så blir kanske dottern ett enkelt redskap. Eller inte. Kan vara dotterns helt egna påhitt. Jag hoppas att han får fullt upp med sin nya relation, då kanske fokus på mig minskar. Verkligen synd att de inte fick till ett husköp med en gång.
Stora tonåringen åkte till pappa idag, han bor 7 nätter på vardera ställe och undviker lillasyster så gott det går. Med honom är det idel mys, han blickar framåt, ber om råd, verkar ha kommit till ro med situationen. Han ser andra skillnader mellan mig och X, och bryr sig inte alls lika mycket om pappas råd. (Som i princip går ut på: plugga inte, du kan nog få ett jobb på ett lager) Och han vet ju också att det för honom är övergående. Snart flyttar han hemifrån. Kommer att sakna honom massor, men det är ju en naturlig process. Och då kan vi två bygga vår vuxenrelation, oavsett vad hans pappa hittar på. En son som går ut i livet, stolt över honom!
En dag till utan att svara om semesterplanerna. Det är så lätt hänt att ta initiativ till kontakt. Måste verkligen behärska mig, inte ta över planerandet. Det är ju så tydligt att han inte planerar för att ha lilla tonåringen på heltid, så varför fortsätta att så frön hos henne att jag inte ger henne det hon har rätt till? Ju mer han höjer hennes ekonomiska förväntansbild, desto hårdare kommer de ju krascha om hon väljer att bo hos honom…
Dagens låt: Nina Simone
It’s a new dawn, It’s a new day, It’s a new Life for me. And Im feeling good!
3 gillningar