Hej allihopa! Min fru har helt plötsligt bestämt sej att vi skall skiljas, vi har 4 barn minsta är inte ens 1år, hon känner att vi har bara blivit kompisar och varit tillsammans för länge, detta är mitt livs kärlek, jag har sån fruktansvärd ångest och kan varken äta eller sova, hela mitt liv har rasat😭 jag känner mej värdelös och så ensam då våra vänner till största del är gemensamma, nån som känner igen sej i det här, jag behöver stöd
11 gillningar
För det första - du kommer att överleva.
Med det sagt så har du den värsta tiden i ditt liv framför dig. Du kommer må illa, bli apatisk, känna dig ful/oduglig/gammal osv, du kommer gråta och slå på dig själv, du kommer vilja böna och be, du kommer bli arg och känna bitterhet, det kommer kännas som om du vänts ut och in och är totalt blottad och sårbar för omvärlden och kanske dyker självmordstankar upp…
Böna och be INTE. Kärlek är inget du ska tigga om.
Det som kommer ge dig mest självrespekt i slutändan det är om du nu INTE bönar och ber och i största möjliga mån vänder på klacken och går ifrån henne. Kanske med ett torrt konstaterande innan du lämnar “jahapp är det såhär du känner…”
Om du bönar och ber och gör dig till åtlöje nu kommer hon definitivt a l d r i g ta tillbaka dig. Så först och främst för din egen självkänsla - gå rakryggad ur detta. (du kan bryta ihop i bilen eller liknande) För det andra - att inte böna och be ökar chansen att hon tar tillbaka dig. Men det blir kanske om 1-2 år och vid det laget kommer du inte vilja ha tillbaka henne, (antagligen).
Det du INTE heller ska göra det är att kämpa för er två. Har hon bestämt sig kommer det bara sluta med att du får skit tillbaka och blir ännu mera sårad. Om hon vill försöka om 1-2 år igen och du med så kan ni gå i parterapi och sånt då, men initiativet ska vara hennes.
(Allt ovan önskar jag att jag gjort)
12 gillningar
Jag känner allt du precis skriver, just nu känns det inte som man klarar all smärta, men du har rätt, ska försöka bryta ihop när jag är ensam. Tack för pep att man kommer överleva det känns bra, hoppas du har rätt och att man in finns glädje igen, allt känns så mörkt
2 gillningar
Ja du kommer känna glädje och styrka igen. Det tar bara lite tid, för mig tog det lite mer än ett år. Tills dess får du försöka hålla näsan över vattenytan. Gör bara det mest nödvändiga som får vardagen att gå runt. Du behöver inte visa upp en fasad framför henne “ooh titta så duktig och bra jag är, snälla du mig kan du inte lämna” typ. Och så springer du runt och försöker imponera på henne, hon kommer bara att förlora respekt för dig.
Med henne är det stenansikte på och sparsamt med känslor och ord som gäller. Ett formellt bemötande räcker.
Var mycket snäll mot dig själv (inga hårda tankar) och var rädd om dig.
5 gillningar
Tack för pepp och att du varit med om det själv ger hopp! Tack! Det är bara så jobbigt med ångesten och paniken över framtiden
2 gillningar
Tack för svar, förstår att det måste va jobbigt
@Trasigman Välkommen till klubben för dumpade efter 18 år tillsammans. Jag blir precis just nu lämnad av min man, som jag skrivit om i annat inlägg (”Det kryper i hela kroppen…” ) och med 18 år bakom oss och två barn.
Visst är det heeeelt fruktansvärt! Man vill lägga sig ner och bara sova och vakna om några månader. Ångesten kryper i hela kroppen, och kroppen är inställd på kamp till 100%.
Man ligger ju steget efter hela tiden, när man är den som bli lämnad. Känslan av att inte hänga med och att allt går väldigt fort är nästan värst. Det blir som en dimma.
Och det jag har svårast att ta in är barnen som åker med på den här resan dom själva inte valt.
3 gillningar
Usch jag förstår precis hur du känner och håller med om barnen åker på att må dåligt ofrivilligt, jag går sönder! Är så slut i kroppen på kvällarna av all ångest och panik! Men ändå har jag svårt å sova, tack för att du delar med dej, känns skönt att prata med lika
@Trasigman Vi delar exakt samma situation🧡 Låt oss stötta varandra. Min man flyttar ut på tisdag nästa vecka till en lägenhet han så lämpligt hyrt i några månader. Han vill bo växelvis hemma för att träffa barnen. Sen ska vi ta beslut om att skicka in papper. Hur ligger ni till i den planeringen?
1 gillning
Ja verkligen!! vi stöttar oss igenom det här✊🏻 Vi har inte hunnit skicka in papper än men blir i dagarna, hon letar någonstans att ta vägen, riktigt jobbigt att gå upp i det här hela tiden å jag mår bara sämre och sämre
2 gillningar
Ja absolut, jag håller tummarna för dej och skönt att du har ett lugn just nu✊🏻
@Tailor Jag tänker att det fortfarande finns mkt ni kan jobba på om orken finns! Håller mina tummar och hoppas att ni kan hitta vägar till att så smått börja närma er varandra fysiskt igen.
@Trasigman Timme för timme, dag för dag. Så får det bli den närmsta tiden. Jag kan nästan längta efter att slippa ses redan. Orken att gå runt i den här sörjan finns inte.
4 gillningar
Ja håller med, känner samma man påminns bara om hur bra det varit, jag orkar inte med det😭
3 gillningar
Har en riktig skit morgon med ångest och panik med overklighetskänslor, det skulle ju va hon och jag jämt……denne så kraftig ångesten. Känner ni igen er i detta?
3 gillningar
Känner igen allt du skriver. Det var en klok vän som senast igår sa till mig ”Nä, nu gör vi som kungen säger och byter blad.”
Det är bara det att jag inte fick byta blad själv i min bok innan jag läst färdigt. Det var mitt x som bytte sida när HAN läst klart. Det här gör ju att det blir svårt att förstå handlingen på nästa sida och jag måste kämpa för att få ihop storyn. Men nu efter drygt ett år börjar sammanhanget klarna sakta men säkert 
Kämpa på och andas, din historia kommer bli fantastiskt.
8 gillningar
Ja, känner igen mig så mycket i det du skriver. Blev lämnad av min man för fem år sedan och den första tiden är så otroligt jobbig, en riktig mardröm. Jag är så ledsen för din skull…
Nu har det som sagt var gått fem år sedan han ville skiljas och nu mår jag bra, alltså riktigt bra. Det trodde jag aldrig när jag var mitt uppe i allt.
Det hjälper att prata om allt, så fortsätt skriv här inne.
Ta hand om dig!
9 gillningar
Tack för sån bra pepp! Tack! Exakt så känner jag med byta blad, det var ju inte jag som bytte baldet
Tack för ditt inlägg och pepp! Behöver det, jag måste skriva av mej någonstans och skönt att du tycker man ska fortsätta med det, va skönt att du idag mår bra, jag längtar dit!
1 gillning
Idag vaknar man till en riktig ångest och allt känns hopplöst 
jag känner ingen framtidstro eller lucka utan enbart en konstant ångest, vill bara försöka sova. Hur gör ni? Hjälp!