Ta dig ut. Bryt dina destruktiva tankar med en promenad, en fika på café, bio helst av allt med en vän. Men du måste ta dig ut. Träffa vänner, familj eller en granne… Det kan vara det sista man vill göra men det hjälper dig att bryta din sinnesstämning.
6 gillningar
Tack för svar🙏🏻 Gjorde det igår och kvällen kändes helt ok, idag är det värre än någonsin, känns som alla är emot en(fast det är ju inte så) men känslan är där och att mitt liv är slut, jag kommer aldrig vara glad eller dela vardagen med någon
Ja det känns så. Man kan få känslor av att alla ser att man är övergiven, dålig och att man inte är värd att älska. Nästan som om det syns utanpå hur övergiven man känner sig.
Jag var på IKEA för att handla lite saker till mitt nya hem mitt i det värsta kaoset. Där och då fick jag för mig att alla kunde se att jag var lämnad och att jag gick där som en looser och köpte stekpannor och glas till mitt sorgliga skilsmässohem. Jag mådde otroligt dåligt där och då av vad jag trodde att alla kunde se. Galet förstås, men det kändes verkligt just då.
Jag har varit på IKEA ensam både före och efter det tillfället och njutit av att strosa runt på egen hand, men just den gången var det hemskt. Hade jag haft en vän med mig hade det varit annorlunda. Så - omge dig av andra människor. Ensam kan man få för sig vad som helst. Man kan börja tro på sina egna tankar om man inte passar sig.
3 gillningar
Håller helt med i den känslan, precis som du beskriver😔 den är vidrig! Känns så märkligt att starta ett nytt liv, som 38 åring, vad ska man göra och vad händer…tankarna är så många och precis som du skriver när man välnär ensam på dagen så tar tankarna över och det kommer allt möjligt
Jag känner också igen mig i det ni alla skriver. Min man och jag ska skilja oss efter 20 år tillsammans och 2 barn. Det är hans beslut. Hela min värld gick sönder.
Hade en riktigt jobbig dag igår med en panikattack. Men bröt det genom att ta en promenad med en kompis. Jag har insett att umgås med nära vänner gör väldigt mycket. Men nu måste vi båda bo i huset tills vi har sålt det och båda hittat varsin lägenhet. Det är som om man står och stampar på samma ställe hela tiden och inte kan komma vidare i sin sorg. Det hjälper lite att läsa att det blir bättre, men att det kommer ta tid, lång tid verkar det som. Men en dag i taget och jag kämpar på.
4 gillningar
Vet precis hur du känner @Lina2, när beslutet är den andres och man blir tvungen att följa med😓
1 gillning
Så jobbiga dagar då vi stampar på varandra hela tiden, jag villl ju vara med henne, min livs kärlek! Det för så ont, nån som känner igen sej i det? Att man inte vill detta men det är som det är ändå
Känner med dig också.
Det tog slut o x flyttade ut i somras. Det känns fortfarande med det stora sveket o chocken.
Men det blir aldrig vi igen.
Det tar tid att se framåt, speciellt när man har barn tillsammans.
Det blir bättre så småningom, det är bara att kämpa sig framåt.
2 gillningar
Tack för svar✊🏻 Känns så långt bort allt, overkligt liksom
Det tyckte jag med då , en mardröm allt botten, tyckte då han var mitt allt innan det avslöjades.
Nu får man bara det lugnt o landa mitt i allt när du hittat boende, det löser sig!
Det finns korttidsboende du kan söka så länge…
1 gillning
Tack! Skönt att veta att det ger med sej
Känns så overkligt att efter 18 år är familjen splittrad….jag får attacker varje dag med panik och ångest, inget att se fram emot medans frun verkar må hur bra som helst. Usch vad jobbigt, blev så påtagligt idag då hon hade berättat för vänner till henne, även rastvakt vet att så är fallet så högt det i bröstet
2 gillningar
Hej forumet! Ligger som sagt i skilsmässa, mår pyton fortfarande, ser ingen glädje för framtiden, idag berättade hon att hon skulle kolla på en lägenhet, då kom en fruktansvärd ångest igen, brinner i bröstet och allt blev så overkligt. Ska hon bo någonstans utan mej? Det är så hemskt att må så här
6 gillningar
Hej
Läste om besöket på Ikea… fy vad jag kände igen mig… mitt ex ville ta mig dit dag två efter bombnedslaget om separation. Jag fattade ingenting. Tyckte det va så grymt okänsligt. Med tårarna som rann och en hemsk overklighetskänsla, rafsade jag bara åt mig grejer utan att tänka. Minns att jag hade en hoodie med luvan på mig, vilket jag aldrig annars har. Det var som att jag ville skydda mig inför allas blickar. Och känslan att vara dömd, att alla såg att här går jag. Separerad. Lämnad . Som en lapp på pannan. Utlämnad . Med mitt ex jämte mig. Det var hemskt. Jag trodde jag skulle kräkas av ångest hela den 40 mil långa resan med bil.
Han betalde notan. Blev dyrare än va han tänkt förstod jag.
Kom hem. Sakerna ville jag knappt ens ta upp från påsarna. Det var som att de skrek- separationsgrejer!
Ledsen att läsa hur jobbigt det är för dig. Just för att jag vet hur jobbigt det är. Man tror aldrig att man orkar igenom allt. Att man ska gå sönder i molekyler
Allt jag kan säga är… ett andetag i taget. En dag i sänder.
Be om hjälp om du behöver. Av läkare och vänner. Älta så mycket du kan. Be inte om ursäkt för det. Ge allt tid. Tid att gråta. Känna.
Det kommer en dag när det lättar.
4 gillningar
Ja det är hemskt! Japp precis så, nya vanor, försöker få ner i vikt helt plötsligt och allmänt otrevlig…har ett sken att hon är hur lycklig som helst, fattar inte medans jag känner mej som den ensammaste personen i världen
1 gillning
Så känns det också för mig.
x hittat en nyrenoverad lgh och fick kontrakt - känns som allt kommer att gå bra och tur fick idioten medan jag sitter kvar i sorgliga lägenheten och biter ihop medan jag väntar på ett byte av lgh. Vi vill ändå bo kvar i området men jag vill ha annan lgh där x inte bott! Börja på något nytt. Känns som att det kommer att ta lång tid och känns ensamt och få mer otur i framtiden.
Just nu är ljusglimten “mitt barn” som bor hos mig och vi kommit närmare varandra medan x “tappar” kontakten" med barnet.
“Rätt åt honom som hade så jäkla bråttom med skilsmässan” " bo själv" - som inte alls stämmer.
Är fortfarande arg - Inte ens bett om ursäkt för det som hände sist mot mig o barnet precis utanför vår entre där vi bor. “tråkigt att du kände det så” säger pappan till sitt barn. Grr det var en egoist som tänker så.
3 gillningar
Känner precis som dej, ensamheten äter upp en, alla är lyckliga utom jag😞 jag mår skit och det är jobbigt när hon är så glad och åker å lunchar med vänner dagarna ut och in. Vet inte hur jag ska komma framåt, kanske blir bättre när man hittat varsin bostad
1 gillning
“Och han, som sitter så mäktig i Rom,
han får väl ock utan mig sin dom
med munkar och höga präster,
som kalla sig doktor och mäster.
Och herren, som sitter så stolt i sin borg,
han får väl att bära, han ock, sin sorg,
och sorgen den träffar väl hertig och kung,
på kejsaren själv faller sorgen tung,
och alla på villvägar vandra,
vi skulle jag banna och klandra?”
Från “En fattig munk från Skara” av Gustaf Fröding
2 gillningar
Ja, det blir “lugnare” när man får bo själv utan att den andra är där, men det känns ju ensamt men ändå inte ensam då man har vänner och även här inne att kunna skriva/prata med.
2 gillningar
Ja det är ensamheten, känner mej ensam även fast jag träffar vänner/familj, alla vänner har ju förhållanden med och fullt upp. Så jobbigt
1 gillning