Det är sant, vi som sätter värde i kommunikation som ett sätt att komma vidare, må bättre, ha bättre koll på hur man kan påverka sin situation, få och ge stöd osv, ingen slump att det är just vi som hamnar här. Och personer som mitt X fäller kommentarer som att man ska akta sig för forum. Han läser Flashback osv eftersom han är intresserad av brott och straff och olika utredningar, där kan ju rykten med viss sanning florera så på så vis kan han uppskatta forum tror jag. Men såhär mer privat, mer personligt och känslomässigt… Jag vet inte riktigt vad som skulle vara så farligt med det. Inbillar mig att han tänker att det finns en massa halvgalet folk på sådana här ställen. Jag känner dels att om man råkar ut för någon galnings kommentarer och uppmuntran till olika konstiga grejer är jag trygg nog i mig själv och smart nog att inte utan vidare köpa galningens sanningar om hur man ska tänka och vara. Och dessutom tycker jag mest det är varma, kloka människor som tar ansvar för sitt eget mående och sin egen situation, som försöker hitta sätt att ta sig ur en mardrömsliknande tid genom att dela sitt öde med andra och kan ge och ta råd i ett bra samspel, som finns här inne!
Såg en gång av misstag kom jag på nu att han googlat hur man ska göra om ens partner är mindre intresserad av sex. Klassiskt sätt för mitt X att hantera problem, inte prata med mig utan hålla allt inom sig. Jag visste inte att han såg det som ett problem ens. Skulle kolla vädret inför morgondagen, vi var i en sommarstuga och alla i min stuga inkluderat mitt X hade somnat så jag kollade snabbt på hans mobil. Och då såg jag den där webbsidan, hade verkligen inte en tanke på att snoka eller något utan det var en ärlig slump. Kunde inte sova på natten, oroade mig för hur allvarligt det här problemet var… undrar om det kan ha varit sommaren för 2 år sedan. Då var alltså problemet lite sex, och nu är problemet att han inte dras till mig längre. Tänker lite avundsjukt på mig själv, att när jag väckte honom på natten och var orolig över vad som hände inom honom som jag inte visste om, så lugnade han mig. Det var ingen stor grej och något som antagligen hade att göra med att barn nummer tre var ett halvår gammal… Eller så hände det något år tidigare, jag minns faktiskt inte exakt hur familjesituationen var just den där sommaren (brukar spendera somrarna ungefär med samma upplägg och vår familj har haft samma stuga varje gång vi bott på det här stället jag nu refererar till).
Förvirrande. Och inte bra tror jag. Ska inte se tillbaka så mycket, det är garanterat en fälla. Jag måste tänka att det finns fina minnen i bagaget, då vi älskade varandra och var en fin familj med barnen. Nu är det en ny tid, han vill inte ha mig vilket gör att jag inte kan se mig med honom heller eftersom jag vill vara med någon som tycker jag är värd att kämpa för. Det är bara framåt som kan gälla. Acceptera att relationen inte var så stabil som jag trodde och önskade. Den resulterade i fina minnen och tre fantastiska barn som inget i världen kan få mig att ångra att jag nu har i mitt liv. Det måste bli bra igen på något sätt, utan X som annat än pappa till barnen.
Men jag skriver de orden idag med en klump i halsen. Fy fan vad det här är en helvetisk tid. Och vad fantastiskt det var för några veckor sedan då jag naivt trodde att jag hade allt och naturligtvis skulle få behålla det. Trodde att mitt största problem var att min karriär går för långsamt och att jag kanske skulle bli fast i andraledsutsikt i resten av livet och inte skulle hitta ett sätt att uppfylla drömmen om att bo på strandtomt. Jag skäms över att mina värderingar hamnat på sniskan, men avundas hur bra jag haft det i 11 år då sådana saker varit mina största problem.
Jag tigger inte om hans (eller någons) kärlek, tar inte längre på mig att det bara är jag som har problem som måste lösas för att det ska gå att ha en lycklig relation med mig, jag är värd mer än det han klarar av att erbjuda (om han skulle erbjuda alltså). Det blir bra med varannan vecka. Vi kommer bo i en pytteliten lägenhet jag och barnen men jag ska göra den till vår mysiga lilla plats fylld av kärlek och så får vi hitta på kul saker att åka ut på 
️ Håller med! Känns som jag har lyckats leva ganska bra efter den kloka sinnesrobönen om att förändra det jag kan och vill, acceptera det jag inte kan förändra och att jag efter lite vacklande börjat se skillnaden 