Finns ju dock en risk att specificera vad han ska betala för i att det då blir oflexibelt och en fråga om att hon får makt över att bestämma vad han ska använda sina pengar till när det gäller barnens bästa. Om jag vore TS hade jag nog hellre behållit den makten själv att avgöra vad jag tycker är bra saker för barnen som jag vill betala extra för. Bestämmer man att han ska betala fritidsintressen kan ju exet hitta på massor med dyra fritidsaktiviteter hon absolut tycker barnen måste ägna sig åt och som de även måste ha den allra dyraste utrustningen till, som han då måste betala.
1 gillning
Japp, @Cayenne och @S79 nget avtal som går ut på att en beslutar och den andre betalar… Vårt avtal var dels tidsbegränsat till ett år, dels specifikt: fritid och nöje hos vardera förälder står var och en för, samt en ganska exakt lista på vad jag skulle betala och rent praktiskt också genomföra inköpet av: försäkring, Spotify, gymkort, hundens försäkring och vaccination, kläder, och nog lite mer grejer som jag inte minns. Det som inte stod på listan blev det problem med, men då var i alla fall problemet begränsat.
Nu har det gått drygt ett år och saker har hunnit landa, jag vet vad huset kostar, exet har bytt boende en gång till sen flytten. barnen vet hur de vill ha sitt boende (verkar det som) osv.
@S79 5000 är en fantasisumma. Men barnet ska förstås få del av ert överskott, utöver sitt basbehov (vilket är vad försäkringskassans räkneverktyg enbart tittar på.) hur får barnet del av ert överskott - tja, genom att bo med er och göra saker med er.
3 gillningar
Två saker.
Nej, barnen behöver inte ha samma boendestandard hos båda om det avser kapitalvaror.
Nej, du ska inte betala för hennes semestrar med barnen.
Vad du kan göra om du vill är att som jag stå för dyrare fritidsutrustning till barnen eller för all del kapitalvaror som de kan ha hos henne men då ska det vara du som ger dem det för deras skull och inte för hennes.
Mitt x har inget jobb, är halvtidssjuksriven och får pengar från soc och hon varken begär eller får underhållsbidrag. Nu är vårt barn 17 år och bor mest hos mig och jag står i princip för alla kostnader, inklusive mobilabonemang så jag tycker ditt x har det gott ställt och får rätta mun efter matsäcken.
1 gillning
Lagen säger något annat:
- Det framgår av paragrafens tredje stycke att underhållsskyldigheten ska fördelas mellan föräldrarna i relation till respektive förälders ekonomiska förmåga. Det vill säga, den förälder som tjänar mer ska stå för en större del av barnets kostnader.*
Tyvärr kan man aldrig skilja sig ifrån gemensamt föräldraskap, hur surt det än är (jag förbannar mig själv åtskilliga gånger varje dag för att jag skaffade barn just med exmaken).
1 gillning
Försök att hitta rättsfall som grundar sig i den paragrafen. I praktiken brukar det sluta i intet. Om man har 50/50-boende så ska det till väldigt stora skillnader för att någon ska döma till ett underhåll.
1 gillning
En sanning med modifikation… Mina (tonårs)barn bor hos mig på heltid, de vill inte bo hos pappa alls, men hälsar på ibland. Mitt ex tjänar betydligt mer än mig på papperet, men har skyhöga boendekostnader (då han valde att låna skitmycket pengar för att kunna bo kvar i vårt hus + köpa ut mig ur företag).
I slutändan får han enligt Försäkringskassans snurra betala mig en liten peng i underhållsbidrag, men då jag valt att köpa ett (betydligt mindre) boende som jag har råd med, både nu och vid ev sjukskrivning/arbetslöshet, har jag mer pengar “över” och anses vara “höginkomsttagaren” av oss två och får därmed stå för största delen av kostnaderna för våra barn. Han lever på studentlånsnivå, men det är ju något han valt själv.
Detta är förstås orättvist. Han amorterar ju på lån på något som (den dag han säljer) förmodligen är värt mer än när han löste ut mig. Jag lägger mina pengar på mat till våra tonårskillar… Å andra sidan har jag relationen till dem, och den är värd precis hur många ekonomiska uppoffringar som helst för mig. Och det är frågan om 1-2 år till innan den äldste lämnar boet. Jag har råd.
6 gillningar
Men i praktiken verkar detta väl mest gälla om den ena parten har så kass försörjarförmåga att de inte kan klara av att ge barnen en hygglig standard, vilket inte verkar gälla i detta fall, eller när det rör sig om våldsamma inkomstskillnader på en annan skala än den TS nämner.
Det vore intressant att läsa fall om detta men när jag försökte kolla upp det hittade jag typ ett fall med en man som tjänade 70+ k och en kvinna som var någon form av bidragstagare med mycket låg inkomst, där hade han blivit dömd i rätten att betala ett tillägg trots att barnen bodde 50/50.
Det ligger väl i hur man tolkar standard och kostnader helt enkelt. En diff som den mellan TS och hans ex kanske inte kan betraktas som “olika standard”.
1 gillning
@Radhuskillen @Caro @Nimue @Restenavlivet
Mitt inlägg var som svar på ett annat svar och ska läsas i det sammanhanget. Min poäng var och är att lagen (oavsett vilken år den skrevs) föreskriver att barnen ska ha en jämlik standard oavsett vem de bor hos efter en separation. Sen kan man tycka en massa saker om det och peka att det är svårt att applicera i praktiken, och det håller jag med om. Men poängen var just att, som jag skrev, man aldrig helt kan friskriva sig från den man delar barn med.
Jag är den som tjänar mycket mer men kommer drabbas av högre boendekostnader och semesterkostnader plus att exet dessutom har enskild egendom värd miljoner samt innestående arv + ytterligare arv att vänta inom en inte allt för avlägsen framtid. Medan jag står helt själv. Problemet är att mina barn inte kan leva på fritidshus och innestående/framtida arv så jag får vackert hosta upp extra pengar för barnens sällanutgifter som dyrare ytterkläder, fritidsaktiviteter, glasögon etc (efter överenskommelse) men det ser jag som sunt förnuft utifrån att det är för barnens skull. Inte för att kompensera exet.
4 gillningar
Mitt X tjänar säkert 15 tkr mer än jag men jag upplever att jag har bättre ekonomi. Dessutom har han ett barn till, som inte är mitt. Det är många faktorer som påverkar hur man har det. Det skulle inte falla mig in att tigga pengar från X. Jag har en bra lön och kan försörja mig och vårt barn. Sen är ju inte ekonomin som när man är två men det kan man ju inte räkna med.
1 gillning
Det är väl inte jättesvårt att hitta på ett scenario där det blir just så. Tänk en familj där de vuxna tjänar olika, den ene tjänar riktigt bra. De skaffar ett par hästar till ena barnet och de andra barnen har andra dyra fritidsintressen. Sen flyttar föräldern med hög inkomst. Barnen fortsätter att ha kontakt och delar sin tid, men hästarna finns kvar på gården. Föräldern som flyttat hjälper till med kostanden för ridsporten, inte bara genom att ha barnet hos sig utan genom att betala underhåll. Eller? Sen löses det mesta genom förlikning och inte dom.
Amorteringar ska inte tas med i boendekostnader, bara 70% av räntekostnaderna.
1 gillning
Nej, det är inte ena förälderns förmåga att skapa en hygglig standard som är regeln. Men säg att det skiljer sisådär 40 000 i månaden. Långt ifrån min situation men klart att det existerar föräldrapar med stora inkomstskillnader och den mindre välbetalde ändå har ett helt ok medelklassjobb.
Precis så. Ens relation med sina barn, den kan varken köpas eller tas ifrån en, den är värd hur mycket som helst i världen. Och med det kommer ett lugn som gör att man klarar de svåraste stormar, visst är det väl också så. 
Inte så konstigt att vår uträkning slagit väldigt fel då…
Har på känn att detta kommer stå Gråtis dyrt. 
2 gillningar
Hej
Det här låter som att hon har någon ilska och bitterhet mot dig som kommer ut på det här sättet.
Jag skulle nog driva igenom en regelrätt " bodelning", om det nu kallas så när ni inte var gifta, eller något slags avtal. Ta en jurist till hjälp. Eller kommunens familjerätt.
1 gillning
Men är det verkligen så mycket sånt om du läser tråden?
Här har både kvinnor och män skrivit att de tjänat mer än sina ex, och oberoende kön verkar många tycka att det är rimligt att betala lite mer av extrautgifter ifall det är skillnad I inkomster. Inte heller ser jag att det står så mycket snack om att ex har vägrat utbilda sig eller vägrar jobba hårt?
Trots allt, man gör det för barnens och inte exet skull.
Själv tjänade jag exempelvis mer än mitt ex och betalade det mesta när det begav sig. Hade inte en tanke på att dra in könsaspekt i det, utan såg det som rimligt med tanke på våra förutsättningar
3 gillningar
@Radhuskillen
Det är helt rätt att det finns könsfördomar kvar i samhället på många plan, och där har vi nog alla ett ansvar att förhålla oss klokt gentemot dem och varken komma med överdrifter eller underdrifter, i den mån det går.
Och säkert finns de exempel som du beskriver, nämligen att bitterhet från skilsmässan kan leda till orimliga ekonomiska krav.
Men jag tror att det är samma risk att en part vägrar bistå ekonomiskt, trots alla möjligheter, av samma anledning. För låt säga att det finns personer som vägrar betala lite mer i form av barnets hobby eller något annat extra för att denne minsann inte tänker lägga några kronor mer än exet per månad, trots högre nettoinkomst.
I just detta fall skulle jag säga att 5000 mer i månaden låter orimligt, i mina öron. Däremot skulle jag själv i samma situation gärna ta på mig någon annan extrakostnad för barnet som en rättvis kompromiss, exempelvis fritidsintressen eller betala för abonnemang etc.
2 gillningar
Ja, i skenet av vad du skriver nu, så är det lättare att förstå dina tidigare inlägg. Det är så lätt hänt att man tolkar andras berättelser utifrån sitt eget perspektiv. Men jag tror faktiskt inte att någon här i tråden tycker att det är ett gott föräldraskap att krångla med ekonomin. Ja, man ska samarbeta - vem här inne tycker inte det?
Diskussionerna här handlar ofta om att hantera sitt eget föräldraskap när den andre inte samarbetar, ibland varken med exet eller med sina egna barn. Jag gick själv med här när jag insåg att det där med ”skiljas - fast inte från barnen” inte alls var exets melodi. Jag var så fokuserad på att man samarbetar, vad som än händer så samarbetar man. Men så är inte verkligheten. Du har själv råkat ut för ex som saboterar. Jag tror inte att det har med kön att göra. Inte alls. Jag vet också att det inte bara är den som ska ta emot underhåll som krånglar och försöker luras. Självklart finns det olika förklaringsgrunder, men vad hjälper det? Det är inte mitt ansvar och ligger inte inom min makt att få exet att bearbeta sina känslor.
4 gillningar
Hej!
I mitt fall tjänar barnens pappa 60 tkr netto. Jag tjänar 28 tkr netto. Han lämnade när barnen var 1 och 2 år. Barnen bor växelvis. Han vill att vi delar på alla kostnader.
Vad tycker ni här? Är det inte rimligt att han betalar underhåll?
Tycker nog att det vore mer lämpligt att han tar några extra utgifter för barnen snarare än att han ska ge dig pengar, du tjänar ju ändå så att du borde ha råd med en skälig levnadsstandard. Han kunde t.ex betala vinterkläder, avgifter för aktiviteter, mobilabonnemang o dyl. Brukar vara det som rekommenderas och det tycker jag vore rimligt.
1 gillning