Amorteringar ska inte tas med i boendekostnader, bara 70% av räntekostnaderna.
1 gillning
Nej, det är inte ena förälderns förmåga att skapa en hygglig standard som är regeln. Men säg att det skiljer sisådär 40 000 i månaden. Långt ifrån min situation men klart att det existerar föräldrapar med stora inkomstskillnader och den mindre välbetalde ändå har ett helt ok medelklassjobb.
Precis så. Ens relation med sina barn, den kan varken köpas eller tas ifrån en, den är värd hur mycket som helst i världen. Och med det kommer ett lugn som gör att man klarar de svåraste stormar, visst är det väl också så. 
Inte så konstigt att vår uträkning slagit väldigt fel då…
Har på känn att detta kommer stå Gråtis dyrt. 
2 gillningar
Hej
Det här låter som att hon har någon ilska och bitterhet mot dig som kommer ut på det här sättet.
Jag skulle nog driva igenom en regelrätt " bodelning", om det nu kallas så när ni inte var gifta, eller något slags avtal. Ta en jurist till hjälp. Eller kommunens familjerätt.
1 gillning
Men är det verkligen så mycket sånt om du läser tråden?
Här har både kvinnor och män skrivit att de tjänat mer än sina ex, och oberoende kön verkar många tycka att det är rimligt att betala lite mer av extrautgifter ifall det är skillnad I inkomster. Inte heller ser jag att det står så mycket snack om att ex har vägrat utbilda sig eller vägrar jobba hårt?
Trots allt, man gör det för barnens och inte exet skull.
Själv tjänade jag exempelvis mer än mitt ex och betalade det mesta när det begav sig. Hade inte en tanke på att dra in könsaspekt i det, utan såg det som rimligt med tanke på våra förutsättningar
3 gillningar
@Radhuskillen
Det är helt rätt att det finns könsfördomar kvar i samhället på många plan, och där har vi nog alla ett ansvar att förhålla oss klokt gentemot dem och varken komma med överdrifter eller underdrifter, i den mån det går.
Och säkert finns de exempel som du beskriver, nämligen att bitterhet från skilsmässan kan leda till orimliga ekonomiska krav.
Men jag tror att det är samma risk att en part vägrar bistå ekonomiskt, trots alla möjligheter, av samma anledning. För låt säga att det finns personer som vägrar betala lite mer i form av barnets hobby eller något annat extra för att denne minsann inte tänker lägga några kronor mer än exet per månad, trots högre nettoinkomst.
I just detta fall skulle jag säga att 5000 mer i månaden låter orimligt, i mina öron. Däremot skulle jag själv i samma situation gärna ta på mig någon annan extrakostnad för barnet som en rättvis kompromiss, exempelvis fritidsintressen eller betala för abonnemang etc.
2 gillningar
Ja, i skenet av vad du skriver nu, så är det lättare att förstå dina tidigare inlägg. Det är så lätt hänt att man tolkar andras berättelser utifrån sitt eget perspektiv. Men jag tror faktiskt inte att någon här i tråden tycker att det är ett gott föräldraskap att krångla med ekonomin. Ja, man ska samarbeta - vem här inne tycker inte det?
Diskussionerna här handlar ofta om att hantera sitt eget föräldraskap när den andre inte samarbetar, ibland varken med exet eller med sina egna barn. Jag gick själv med här när jag insåg att det där med ”skiljas - fast inte från barnen” inte alls var exets melodi. Jag var så fokuserad på att man samarbetar, vad som än händer så samarbetar man. Men så är inte verkligheten. Du har själv råkat ut för ex som saboterar. Jag tror inte att det har med kön att göra. Inte alls. Jag vet också att det inte bara är den som ska ta emot underhåll som krånglar och försöker luras. Självklart finns det olika förklaringsgrunder, men vad hjälper det? Det är inte mitt ansvar och ligger inte inom min makt att få exet att bearbeta sina känslor.
4 gillningar
Hej!
I mitt fall tjänar barnens pappa 60 tkr netto. Jag tjänar 28 tkr netto. Han lämnade när barnen var 1 och 2 år. Barnen bor växelvis. Han vill att vi delar på alla kostnader.
Vad tycker ni här? Är det inte rimligt att han betalar underhåll?
Tycker nog att det vore mer lämpligt att han tar några extra utgifter för barnen snarare än att han ska ge dig pengar, du tjänar ju ändå så att du borde ha råd med en skälig levnadsstandard. Han kunde t.ex betala vinterkläder, avgifter för aktiviteter, mobilabonnemang o dyl. Brukar vara det som rekommenderas och det tycker jag vore rimligt.
1 gillning
Ett sådant upplägg fungerar inte då det inte går att diskutera med pappan över huvud taget.
1 gillning
Ok, ja du kan ju kolla på försäkringskassan och ev ringa dem och höra. Min spontana tanke skulle vara att han inte är tillräckligt högavlönad och du inte är tillräckligt lågavlönad för att du skulle ha någon chans att driva igenom något underhåll till dig rättsligen, och om pappan inte går att diskutera med så spelar det ju liksom ingen roll vad någon tycker är “rimligt” eftersom han väl i så fall inte kommer att gå med på någon sorts överenskommelse frivilligt ändå.
1 gillning
Men lön är en sak, kapitalinkomster på en miljon per år från aktieutdelningar, spelar inte det någon roll?
Jag tycker alla resonerar så konstigt att det inte gör någon skillnad så länge den med lägst lön har en ok lön.
Det gör väl jättestor skillnad om den med hög lön kan skapa otroliga, fantastiska minnen med barnen (skidresor till alperna, resor till Mauritius, utöva olika sporter tillsammans).
Det gör att den med mycket bättre ekonomi kan skapa en närmare och djup relation till barnen som den andra inte kan.
Men man kan väl knappast påstå att det krävs dyra resor för att skapa relationer med sina barn? Visst är det mysigt att kunna göra saker tillsammans, helt klart. Men just det som du räknar upp är sånt man gör om man har råd, inget man kan kräva.
Rent moraliskt håller jag med dig, @Sol. För mig är det svårt att förstå att man inte vill göra mer, om man har så stora marginaler.
Har han själv angett varför?
Har ni i övrigt en hyfsad kommunikation och förmåga att samarbeta?
Vänd dig till Försäkringskassan och se om du kan få några direktiv. Han behöver inte kompensera så att ni ligger lika netto när allt är betalt, men att han kompenserar på något sätt för att ge er mer lika förutsättningar är inte orimligt
Om ni inte haft barn hade det ju varit en annan sak, men väljer man att skaffa barn bör man inte låta snålhet eller eventuell bitterhet mot exet stå i vägen för dem
Det har jag faktiskt ingen aning om, det är nog bäst att du hör med försäkringskassan. Möjligt att de går på beskattad inkomst och då borde det ju räknas in
Jag har inget sagt att det inte gör någon skillnad, men ska du få ett underhåll tilldömt dig i rätten så är det ju liksom vad juridiken säger som avgör och inte vad slumpmässiga individer tycker är “rimligt”. Personligen skulle jag dock inte anse att den bättre bemedlade parten rimligen borde vara skyldig att betala för at exet ska resa till Mauiritius för dennes pengar. Däremot är det rimlig att den bättre bemedlade själv tar barnen till Mauritius så att barnen får uppleva resor som ligger på nivå med den bättre bemedlades levnadsstandard.
Men ärligt, både 28’ och 60’ blir väl en rätt normal svenssontillvaro? Det är ju inte som att ditt ex är en Wallenbergare direkt. Har han flera miljoner extra per år utöver det så gör det ju viss skillnad dock.
Är 60 efter skatt är rätt normal svenssontillvaro?
Ja du kan åka på resor men det finns tyvärr inga pengar som kan skapa nära djupa relationer varken med barn eller vuxna. Du kan säkert få rejält bortskämda ungar men om du på allvar tror att den föräldern som kan bjuda på flottast resor får den bästa relationer kan du pusta ut.
Du bygger tillit och närhet hemma vid frukostbordet eller hela den del av livet som är vardag. När det är lite svårigheter och inte helt friktionsfritt det är där och då det byggs tillit och djup.
3 gillningar
Det gör jag med. Jag tycker jag har det bra ställt. 3 ungar växelvis 50%. Jag kommer inte dra ungarna på alpresor, men tanken har inte ens slagit mig att jag behöver göra det. Visst, jag håller med om att han borde kunna stå för mer av barnens extrakostnader så som sportutrustning och vinterkläder. Kanske körkort när de blir så stora. Men jag tror inte han har någon laglig skyldighet att göra det.
Men det stora här är jämförelse. Så länge du håller hans inkomst och levnadsstandard som ideal så kommer du vara olycklig eftersom du inte når dit. Även om det skulle vara så att han börjar pytsa in mer pengar till barnen. För det kommer nog aldrig vara så att han börjar betala dyra alpresor åt dig med barnen, eller betalar ditt boende så som nämnts tidigare. Och om jag förstått rätt så är barnen små än. De har inte stora krav då. Lite godis på lördagen och tecknad film så är de lyckliga. En tripp till en djurpark eller ett tivoli på sommaren kommer vara alldeles utmärkt. Ett litet barn känner ingen större skillnad på en semester som kostar 3000 kr och en som kostar 30 000kr. Det som betyder nåt är att ni gör nåt ihop, att det är glädjefyllt, och att du är med dem hela tiden och ger dem din uppmärksamhet. Barns glädje är inte dyr. Och det du har igen är deras kärlek, och det är värt mer än pengar. Så akta dig för att jämföra dig med ditt ex och skapa förväntningar på att att han ska bjuda till med pengar. För då lägger du din lycka i hans händer och det låter inte som han är en sån som vill ge dig den.
6 gillningar