Nu ska jag säga det jag tänkte när jag hade läst ditt första inlägg och blev medveten om vilka omständigheter/svårigheter som existerar i er familj. Det var faktiskt ovanstående rakt av.
Jag tycker faktiskt att du tänker helt rätt här och jag tror ärligt och uppriktigt inte att du har ett enda smack att förlora på ovanstående alternativ.
Det kan ta slut mellan er som ett par betraktat om du låter henne göra detta… men det gör det nog i nuläget om du ställer ultimatum också. Kan hon vara fullkomligt ärlig med dig och du faktiskt kan hantera den ärlighet du efterfrågar, då har du inget att förlora, tror iaf jag.
Hon har nog er relation och de följder som bla. (inte enbart såklart, men i ärlighetens namn stor del) din och sonens diagnos upp över näsan vid det här laget. Det är, rent generellt, ingen walk in the park att leva med en partner med ADHD och det antar jag att du förstått och prövningarna mångfaldigas när ett eller flera barn ärver samma funktionsvariation.
Innan någon nu känner sig tvungen att protestera så vill jag säga att det ofta finns väldigt många positiva sidor som följer med, men de negativa är uttröttande, uttömmande och påfrestande i ett everydaylife 24/7 för den som i många stycken ska hålla ihop aktiebolaget familjen.
Har din partner och denne A inte träffats på alla år så är det en sak att kommunicera via text och känna sig förstådd… och en helt annan att mötas IRL. Att det då med någon automatik skulle slå blixtar och granater och innebära något mer tror jag iaf är relativt obetydliga. Så jag tror att dina chanser att släppa på tyglarna i detta läget är goda, både ur risken för en potentiell relation mellan henne och A (där jag skulle säga att chansen inte är särskilt stor) och krasst sagt sett för dina chanser att återupprätta en relation mellan er två som bygger på att NI BÅDA TVÅ faktiskt väljer varandra igen, med fullkomligt öppna ögon och alla kort på bordet.
Men minns att du själv måste vara beredd på att orka/kunna löpa linan ut med det alternativ du till slut väljer
Skulle du uppskatta att jag i smyg har haft en kontakt med en kvinna som jag träffat under en lång tid och pratat imtima saker med, mitt och vårt liv, drömmar och mål framöver i livet.
Att jag hellre anförtror mig till henne än till dig, att jag respekterar henne så mycket att jag inte bryr mig om min partner och barn här hemma.
Skulle du tycka detta ovan var okay
Skulle du tycka det var solklart att jag behöll kontakten efter det att jag nu berättat det för dig
Skulle du tycka att dom ord vi lovade oss tidigare när vi blev ihop är så töjbara att jag kan ha " nästintill en älskarinna " utan att det stör dig
Oavsett om detta att hon behöver Proffshjälp med pratandet så tycker jag att hon glider lite väl mycket på bananskal när ni pratar.
Detta med särboboende och att hon vill åka ner och prata är till 100% negativt för dig.
Särboende kan man prata om senare när hon fimpat A i göteborg, inte som ett förhandlingsallternativ nu.
Jag skulle definitivt inte uttrycka mig så drastiskt som att du redan har förlorat allt, iaf inte pga den där kontakten med A.
Du verkar utgå från att din fru är så fantastisk så att A med automatik skulle kasta sin egen familj överbord för att inleda en relation/romans med henne, eller ens vilja ha sex med henne i nuläget… DET ska du INTE ta för givet De bor på så långt avstånd och ingen av dem kan flytta tvärs över landet pga minderåriga barn på båda håll… så det där låter faktiskt som en ren illusion från hennes sida
Kanske är din fru så fantastisk, men det finns det inga som helst garantier för och ingen vet om han ens skulle vilja detsamma som du tror att hon kan vilja. Håll det i minnet så att du inte i onödan nedvärderar dig själv
Sedan det där med att du “låter henne vara fri”… alltså jag menar verkligen inte att du över tid ska låta henne “vara fri” att komma och gå som hon vill och behagar och ha kontakter som är dolda eller shady för dig. Stödkontakter ska hon absolut kunna ha, men dessa ska vara helt öppna och klara och transparenta även för dig. Och där utgår med all sannolikhet A direkt, iaf om du frågar mig. Vad jag menar är att du i nuläget förmodligen inte förlorar på att hon åker ner och träffar honom och sedan kommer hem och är 105% ärlig med vad det gav och vad hon därefter vill!!
För när hon gjort det så är det antingen över långt innan det ens började mellan dem, eller… så tar hon direkt konsekvensen av att det inte är över och isf flyttar hon till eget och roddar livet med barnen varannan vecka ensam och inrättar sitt liv efter de förutsättningar som det ger.
Du ska självklart inte bli någon dörrmatta där hon ska kunna komma och gå och är hon bara något vuxen i tankesättet så borde hon förstå det direkt. Så jag skulle säga till henne; åk ner då och se vad det ger… MEN när du kommer hem så vill jag veta och få klara besked om hur VI ser ut framöver och hur du vill ha det!!!
Då duger det öht inte med något “jag vet inte” längre… och det borde hon fatta. Men jag skulle kunna tänka mig att hon är så trött och less att what so ever kan te sig grönare på andra sidan staketet. Hade ni inte haft barn med samma diagnos så hade det kaaaaanske kunnat ligga nåt i det, men som det är nu så kan det finnas odiskutabla vinster med att rodda den här problematiken tillsammans.
Men det kräver till syvende och sist att du kan fungera som samma vuxna partner/föräldraperson som hon och har tagit all hjälp som står till buds för att komma till rätta med din egen problematik, hur den nu än yttrar sig i ditt fall
Jag tillhör dem som inte tror att man kan hitta tillbaks till varandra genom att INTE träffas och istället träffa andra, t ex A. Det skapar väl snarare distraktion och distans.
Närhet och kommunikation måste man ju bygga ihop. Likaså att söka stöd utanför relationen, så länge din partner inte är förstahandsvalet att vara förtrolig med…. Vilken chans ger man sin partner då? Om frugan valde dig som stöd och prata allvar och vara ärlig mot, behöver hon då A? Sedan behöver man självklart egna vänner men inte som man dessutom har en romantiserad syn på/bild av.
Samtidigt förstår jag tanken att släppa tyglarna för större frihet för att hon VERKLIGEN ska välja dig, men vill man verkligen hitta tillbaks då om man först måste träffa någon annan och ”kolla läget”….
Om man är vilsen ska man väl rimligen vara ensam och inte träffa någon alls (av er två), det är väl då man kan utvärdera objektivt….?
Det är lätt att romantisera gamla flörtar och förhållanden som man inte har en slitsam vardag med.
Har din fru inga betänkligheter att hon ev förstör eller åtminstone stör ett annat äktenskap genom sitt engagemang i A? Hon är ju inte bara självisk i sin relation till dig utan även gentemot A’s familj, även det är hans huvudansvar så finns det ganska många här som tycker att man har ett ansvar att inte springa efter gifta män/kvinnor……
I can see your point, tro inte annat. Men jag tror att man här måste inta lite helikopterperspektiv och försöka se situationen utifrån de givna förutsättningar som finns i det aktuella fallet.
Kanske, men bara kanske, för ingen vet med säkerhet… så kan extraordinära omständigheter legitimera extraordinära aktioner, som man troligtvis (men inte säkert) inte skulle ha rekommenderat i övriga fall.
Jag tänker mig att det kan vara så att frun är så in i norden spyless på allt som NPF-problematiken hos minst 50% av familjen för med sig och har nu fått (åter)kontakt med någon som hon kan ösa ur sig sin frustration över och som, from a far distance, ter sig förstå allt hon säger såååå bra. I sådan lägen kan känslor extremt lätt förväxlas… och inbillningen att det sedan handlar om romans är inte alldeles så långsökt. Det händer människor dagligdags.
Iaf jag tror att man måste försöka se the bigger picture här
Här är jag med på tåget under förutsättning att ni BÅDA två är helt på det klara med vad det faktiskt betyder och att ni har klargjort det MER än övertydligt så att inga missförstånd uppstår… och inte minst att det är ömsesidigt för er båda.
Människan är en konstig varelse, sin stora hjärna till trots, eller kanske tack vare… vad vet jag
Vad som hade varit, eller inte varit, enkelt för henne att säga enligt din förförståelse är INGET som du i din tanke/huvud ska tro eller föreställa dig. Du ska HÖRA henne säga HÖGT in your face, vad som gäller och vad som inte gäller, för det här är INTE tiden för att du ska försöka dig på tankeläsning och gissningar
Varför har din fru tagit upp kontakten med denna A
Varför har din fru använt han som bollplank
Varför kan inte din fru se att denna relation med A inte är passande
Varför kan inte din fru fatta att A är gift och oxå har förpliktelser
Om du nu @J.s tycker att det är okay att hon träffar A, vad grundar du din ståndpunkt på då ?
Du skrev till @Noomi om jag fattat dig rätt att du inte kan förbjuda denna träff, hon skulle åka ändå - eller så har du pest eller kolera att välja emellan.
Jag tycker att din situation hittills inte varit att ta kontakt med denna snubbe A och delge han ditt dilemma, jag skulle gjort det om min dam börjat med yttre kontakt utöver familjen.
Bigger och bigger vet jag väl inte… men ensidiga ultimatum är sällan och aldrig en konstruktiv lösning på ömsesidiga problem
Jag vill bara göra en sak fullkomligt klart och det är att jag tycker att du är en osedvanligt resonabel och insiktsfull person och DET ska du bära med dig och klappa dig själv på axeln för… oavsett hur allting slutar
Jag är allt annat än expert på diagnoser men visst jag kan se den vinkeln också eller det som ni kallar helhetsbilden/helikopterperspektivet.
Om TS och du tycker detta kräver extraordinära handlingar, so be it.
Personligen tycker jag att frugan hade kunnat välja vem som helst att anförtro sig åt, en väninna, någon professionell, en annan man som hon inte haft en flört med. Jag förstår om hon är astrött på allt och vill prata med någon annan än sin man, men bara för att man själv har rörigt i sina tankar så blir det inte mindre rörigt av att ta upp kontakten med gamla pojkvänner/flörtar. Snacka om flyktbeteende. Men nu har hon valt detta och utsätter förhållandet för ännu större påfrestningar/ytterligare oklarheter….
Jag vet inte, men som vid alla andra tillfällen (oavsett ev diagnoser) så anser jag att man bör avsluta först innan man söker romantik på annat håll, både för övriga inblandades skull, barn och respektive i det här fallet i två familjer, men faktiskt också för sin egen skull. Landa i sig själv, just för att så hade jag velat att min partner hade behandlat mig, även om hen var på väg att lämna. Och då kanske inte propsa på att absolut ta upp en gammal kontakt/flört eller vidhålla den just då. Sedan råder man inte över andra men Det är respekt.
Du har i sak helt rätt. Men nu är ju en gång för alla saker och ting inte alltid så “lätta” i praktiken som de är i teorin
Det där med “oavsett ev. diagnoser” kan jag inte alls hålla med om… för förekomsten av alla dessa diverse diagnoser gör det hela långt mer komplicerat än utan någondera inblandad. Och då ska gudarna veta att det kan var nog så j-a komplicerat redan utan diagnoser… så hur komplicerat kan det inte bli med dem ingående i ekvationen…
Respekt… det är ett mångfacetterat ord och uttryck, som kan användas både här och där och everywhere. Men det man kan säga på ett enkelt sätt är att respekt works both ways… och ingen nämnare i en ekvation är helt oberoende av den andra.
Alltid lättare att ha åsikter om andras problem och vara ”förnuftig”
Kanske.då en bra anledning att hålla andra parter utanför ekvationen, för att undvika än mer komplexitet, men som sagt, lätt för mig att sitta här i soffan och säga……
Jag menar att blanda in A när man redan är villrådig och inte vet vad man vill, det lägger ju till ytterligare en dimension av komplexitet. Men jag kanske har misstolkat delar av historien….
De bor på så långt avstånd och ingen av dem kan flytta tvärs över landet pga minderåriga barn på båda håll… så det där låter faktiskt som en ren illusion från hennes sida 
