……………………………raderat…………….
Be att hon flyttar ut tänker jag spontant
Detta är nödvändigt tror jag, oavsett hur det blir. Ni måste få till en kommunikation. Familjerådgivning är i alla fall värt ett försök för att få igång dialogen.
Jag är inte säker på att din fru vet exakt varför hon är så arg. Man vill ju gärna att skulden ska ligga hos någon annan, att det är deras (ditt och barnens?) beteende som triggar henne men förklaringen kan nog ligga någon helt annanstans och vara mycket djupare t ex hela livssituationen.
Om barnet/barnen kunde uttala lite av sina känslor kanske din fru skulle få sig en tankeställare vad hon gör mot dem, genom sitt beteende, men man kan inte lägga ansvaret på dem.
Oavsett hur detta slutar måste ni klara av att kommunicera kring situationen, att tolka och gissa vad den andre tänker/vill osv brukar inte vara så bra.
Om hon är arg, kanske för hon inte blir sedd/bekräftad av dig och du drar dig undan och ignorerar (vilket är fullt förståeligt) och du känner ju uppenbarligen likadant i kombination med att hon ljuger och döljer saker… den berömda negativa spiralen har snurrat länge. Du beskriver ju också att ni ganska tidigt hade problem med tillit… kring A.
det låter ju uppenbarligen allt annat än bra men ni måste kunna prata, om inte annat för att komma fram till ev separation.
………………………
2 gillningar
………………………
Din fru kan inte ha kakan och äta den.
Om hon menar allvar med sitt ”ja”:
Då måste du väl ändå kunna säga att hon måste ge er en chans och det gör hon inte genom att träffa eller ha kontakt med A. Då är det dags att satsa på er och bygga upp tilliten. Eller ska hon få välja ”vem hon är mest intresserad av” eller ”vem som är bäst” (sarkasm)?
Om hon inte vet vad hon vill borde hon vara själv och inte gå från en famn till en annan.
Uppriktigt så tror jag du vinner större respekt om du ställer krav. Om hon inte kan välja, är det väl svar nog? Tyvärr.
Gå i eller fortsätt med familjerådgivning. Lova varandra förändring och välj varandra igen. Du behöver ändra dig men även din fru. Sök stödet hos varandra istället.
Ni behöver bli era bästa jag med varandra men det kräver vilja, hårt arbete och nystart. Sluta smyga och göra saker bakom ryggen, sluta bli arg och inte prioritera varandra. Prata.
Lästips:
Du skrev för 7 - 10dgr sedan att du frågat din fru om dom haft sexuellt umgänge, bytt nakenbilder å annat, hon säger att hon inte minns.
Hon säger att denna A har varit hennes stöttepelare under en skittid, därför vill hon ha kvar honom.
Herre jävlar vilken soppa !
Även om du har brister och du numera försöker fixa till detta så tycker jag att:
- Hon måste ge dig svar på fortsättningen, du eller den andre
- Hon måste satsa 110% på er tillsammans
- Hon kan inte ha kvar A som bekant eller bollplank
- Sätt ett datum eller att du f.o.m. nu ger henne 7dgr för svar
- Om hon hade/har en diagnos så skall inte den vara orsak till velandet och hennes ovilja att ge svar och ta ansvar
- Din kärlek till henne är så stor att du tappar dig själv, du blir lätt en dörrmatta.
Lisa var inne på samma tema…
3 gillningar
Fråga dig själv om du vill leva med denna kvinna eller om du bara inte vill ha förändring utan stanna i den situation du känner väl? Är det din fru du skulle sakna eller vill du bara inte vara själv?
Om det är din fru som är viktig, få igång kommunikationen och säkra att hon också vill och är beredd att satsa, sluta ljuga osv. Se tidigare inlägg.
Annars är det nog läge att ge upp.
Lättare sagt än gjort…. Men oavsett tror jag familjerådgivning kan ge er svaret, antingen leder den till kommunikation eller åtminstone till ett någorlunda bra avslut.
………………………
Jag är i en liknande situation. Det är svårt när en av parterna vill mer än den andra. Skulle ni gå på familjerådgivning? Min man vägrade tyvärr. Jag tror det är svårt för din fru att se situationen klart då hon fortfarande har kontakt med den andra, även om det ej är fysiskt Det känslomässiga kan vara värre. Det ‘nya’ tar över det gamla bekanta sedan x antal år. När hon krisar kan hon inte se klart.
………………………
1 gillning
Nu ska jag säga det jag tänkte när jag hade läst ditt första inlägg och blev medveten om vilka omständigheter/svårigheter som existerar i er familj. Det var faktiskt ovanstående rakt av.
Jag tycker faktiskt att du tänker helt rätt här och jag tror ärligt och uppriktigt inte att du har ett enda smack att förlora på ovanstående alternativ.
Det kan ta slut mellan er som ett par betraktat om du låter henne göra detta… men det gör det nog i nuläget om du ställer ultimatum också. Kan hon vara fullkomligt ärlig med dig och du faktiskt kan hantera den ärlighet du efterfrågar, då har du inget att förlora, tror iaf jag.
Hon har nog er relation och de följder som bla. (inte enbart såklart, men i ärlighetens namn stor del) din och sonens diagnos upp över näsan vid det här laget. Det är, rent generellt, ingen walk in the park att leva med en partner med ADHD och det antar jag att du förstått och prövningarna mångfaldigas när ett eller flera barn ärver samma funktionsvariation.
Innan någon nu känner sig tvungen att protestera så vill jag säga att det ofta finns väldigt många positiva sidor som följer med, men de negativa är uttröttande, uttömmande och påfrestande i ett everydaylife 24/7 för den som i många stycken ska hålla ihop aktiebolaget familjen.
Har din partner och denne A inte träffats på alla år så är det en sak att kommunicera via text och känna sig förstådd… och en helt annan att mötas IRL. Att det då med någon automatik skulle slå blixtar och granater och innebära något mer tror jag iaf är relativt obetydliga. Så jag tror att dina chanser att släppa på tyglarna i detta läget är goda, både ur risken för en potentiell relation mellan henne och A (där jag skulle säga att chansen inte är särskilt stor) och krasst sagt sett för dina chanser att återupprätta en relation mellan er två som bygger på att NI BÅDA TVÅ faktiskt väljer varandra igen, med fullkomligt öppna ögon och alla kort på bordet.
Men minns att du själv måste vara beredd på att orka/kunna löpa linan ut med det alternativ du till slut väljer 
Ja du @J.s
Tycker tyvärr att du skönmålar din fru.
Säg till henne följande:
Skulle du uppskatta att jag i smyg har haft en kontakt med en kvinna som jag träffat under en lång tid och pratat imtima saker med, mitt och vårt liv, drömmar och mål framöver i livet.
Att jag hellre anförtror mig till henne än till dig, att jag respekterar henne så mycket att jag inte bryr mig om min partner och barn här hemma.
Skulle du tycka detta ovan var okay
Skulle du tycka det var solklart att jag behöll kontakten efter det att jag nu berättat det för dig
Skulle du tycka att dom ord vi lovade oss tidigare när vi blev ihop är så töjbara att jag kan ha " nästintill en älskarinna " utan att det stör dig
Oavsett om detta att hon behöver Proffshjälp med pratandet så tycker jag att hon glider lite väl mycket på bananskal när ni pratar.
Detta med särboboende och att hon vill åka ner och prata är till 100% negativt för dig.
Särboende kan man prata om senare när hon fimpat A i göteborg, inte som ett förhandlingsallternativ nu.
………………………
1 gillning
Jag skulle definitivt inte uttrycka mig så drastiskt som att du redan har förlorat allt, iaf inte pga den där kontakten med A.
Du verkar utgå från att din fru är så fantastisk så att A med automatik skulle kasta sin egen familj överbord för att inleda en relation/romans med henne, eller ens vilja ha sex med henne i nuläget… DET ska du INTE ta för givet 
De bor på så långt avstånd och ingen av dem kan flytta tvärs över landet pga minderåriga barn på båda håll… så det där låter faktiskt som en ren illusion från hennes sida 
Kanske är din fru så fantastisk, men det finns det inga som helst garantier för och ingen vet om han ens skulle vilja detsamma som du tror att hon kan vilja. Håll det i minnet så att du inte i onödan nedvärderar dig själv 
Sedan det där med att du “låter henne vara fri”… alltså jag menar verkligen inte att du över tid ska låta henne “vara fri” att komma och gå som hon vill och behagar och ha kontakter som är dolda eller shady för dig. Stödkontakter ska hon absolut kunna ha, men dessa ska vara helt öppna och klara och transparenta även för dig. Och där utgår med all sannolikhet A direkt, iaf om du frågar mig. Vad jag menar är att du i nuläget förmodligen inte förlorar på att hon åker ner och träffar honom och sedan kommer hem och är 105% ärlig med vad det gav och vad hon därefter vill!!
För när hon gjort det så är det antingen över långt innan det ens började mellan dem, eller… så tar hon direkt konsekvensen av att det inte är över och isf flyttar hon till eget och roddar livet med barnen varannan vecka ensam och inrättar sitt liv efter de förutsättningar som det ger.
Du ska självklart inte bli någon dörrmatta där hon ska kunna komma och gå och är hon bara något vuxen i tankesättet så borde hon förstå det direkt. Så jag skulle säga till henne; åk ner då och se vad det ger… MEN när du kommer hem så vill jag veta och få klara besked om hur VI ser ut framöver och hur du vill ha det!!!
Då duger det öht inte med något “jag vet inte” längre… och det borde hon fatta. Men jag skulle kunna tänka mig att hon är så trött och less att what so ever kan te sig grönare på andra sidan staketet. Hade ni inte haft barn med samma diagnos så hade det kaaaaanske kunnat ligga nåt i det, men som det är nu så kan det finnas odiskutabla vinster med att rodda den här problematiken tillsammans.
Men det kräver till syvende och sist att du kan fungera som samma vuxna partner/föräldraperson som hon och har tagit all hjälp som står till buds för att komma till rätta med din egen problematik, hur den nu än yttrar sig i ditt fall
2 gillningar
Jag tillhör dem som inte tror att man kan hitta tillbaks till varandra genom att INTE träffas och istället träffa andra, t ex A. Det skapar väl snarare distraktion och distans.
Närhet och kommunikation måste man ju bygga ihop. Likaså att söka stöd utanför relationen, så länge din partner inte är förstahandsvalet att vara förtrolig med…. Vilken chans ger man sin partner då? Om frugan valde dig som stöd och prata allvar och vara ärlig mot, behöver hon då A? Sedan behöver man självklart egna vänner men inte som man dessutom har en romantiserad syn på/bild av.
Samtidigt förstår jag tanken att släppa tyglarna för större frihet för att hon VERKLIGEN ska välja dig, men vill man verkligen hitta tillbaks då om man först måste träffa någon annan och ”kolla läget”….
Om man är vilsen ska man väl rimligen vara ensam och inte träffa någon alls (av er två), det är väl då man kan utvärdera objektivt….?
Det är lätt att romantisera gamla flörtar och förhållanden som man inte har en slitsam vardag med.
Har din fru inga betänkligheter att hon ev förstör eller åtminstone stör ett annat äktenskap genom sitt engagemang i A? Hon är ju inte bara självisk i sin relation till dig utan även gentemot A’s familj, även det är hans huvudansvar så finns det ganska många här som tycker att man har ett ansvar att inte springa efter gifta män/kvinnor……
1 gillning
………………………
I can see your point, tro inte annat. Men jag tror att man här måste inta lite helikopterperspektiv och försöka se situationen utifrån de givna förutsättningar som finns i det aktuella fallet.
Kanske, men bara kanske, för ingen vet med säkerhet… så kan extraordinära omständigheter legitimera extraordinära aktioner, som man troligtvis (men inte säkert) inte skulle ha rekommenderat i övriga fall.
Jag tänker mig att det kan vara så att frun är så in i norden spyless på allt som NPF-problematiken hos minst 50% av familjen för med sig och har nu fått (åter)kontakt med någon som hon kan ösa ur sig sin frustration över och som, from a far distance, ter sig förstå allt hon säger såååå bra. I sådan lägen kan känslor extremt lätt förväxlas… och inbillningen att det sedan handlar om romans är inte alldeles så långsökt. Det händer människor dagligdags.
Iaf jag tror att man måste försöka se the bigger picture här 
………………………
1 gillning
Helt rätt i ert fall, tror jag iaf.
Här är jag med på tåget under förutsättning att ni BÅDA två är helt på det klara med vad det faktiskt betyder och att ni har klargjort det MER än övertydligt så att inga missförstånd uppstår… och inte minst att det är ömsesidigt för er båda.
Människan är en konstig varelse, sin stora hjärna till trots, eller kanske tack vare… vad vet jag
Vad som hade varit, eller inte varit, enkelt för henne att säga enligt din förförståelse är INGET som du i din tanke/huvud ska tro eller föreställa dig. Du ska HÖRA henne säga HÖGT in your face, vad som gäller och vad som inte gäller, för det här är INTE tiden för att du ska försöka dig på tankeläsning och gissningar