Jag förstår verkligen hur märkligt det känns att önska någon man en gång älskat ont. Ditt ex beter sig vedervärdigt mot både dig och ert barn. Hans nya med för den delen. Tro mig. Utifrån din beskrivning har dom knappast en solid grund att stå på. Hon verkar extremt instabil och han med. Det blir liksom aldrig något bra av det. Men med tiden kommer du se att det inte fungerar. Men då kommer du kanske inte heller bry dig utan snarare se dem som de små människor de är. Du får din “hämnd” genom att så småningom gå vidare och leva ditt bästa liv. Nej, du kommer inte vara den du en gång var, men något bättre, klokare och ödmjukare. Kram till dig. Du fixar detta.
1 gillning
Tycker det var ett lite hårt svar till någon som utsatts för så mycket.
Ja fy fan vilket empatilöst och elakt inlägg.
Hej Strindlund!
Jag är rak, klar och tydlig.
Jag förstår att du upplever det hårt. Du kan i min skrift inte se hur omtänksam och kärleksfull jag är 
Förstår dig så väl och är på precis samma plats, jag avskyr och föraktar dem så mycket att jag önskar dem ont. Jag vill att de ska må som jag gör, ha något samvete för den mentala skada de orsakat. För de just nu stora blödande sår jag har i hela min själ som gör att jag knappt kan hålla mig flytande. Just nu för mig är det knappt frågan om jag vill leva utan mer om jag orkar överleva. Nu har mitt x nya inte kontaktat mig på något sätt och hmm nej jag skulle varken klara av att hålla mig “värdig” eller stolt. Och jag känner inte heller att jag tänker klandra mig själv för det mer än allt jag redan trycker ned mig själv för. Hon satt några få veckor innan han lämnade mig och flyttade in till henne direkt, på en gemensam middag som var hos en av mitt X kollegor och log mot mig i soffan. Jag kommer aldrig få ur den bilden ur mitt huvud. Så falskt. Jag kan inte för mitt liv förstå hur man kan behandla en annan människa så. Att ta till sig alla råden är så svårt men man måste helt enkelt försöka så gott det går.
Jag vill aldrig att hon träffar och umgås med mina barn… jag vill inte och när man är på den här mörka platsen är det oerhört svårt att fejka inför sina barn att man är OK med det, att svara positivt om de beättar något om den nya. Jag orkar det inte. det var inte det här livet jag vill ha eller önskade. Även om jag inte kan får ska påverka vad han gör nu och har mina barn som högsta prio så dör jag för varje dag inombords. Förmodligen har jag aldrig prioritera mig själv utan alltid familjen, barnen och honom att det är svårt att veta hur man gör, jag är ju ingenting, värdelös bortprioriterad det visade han ju klart och tydligt som valde henne.
Det svåra i att inte kontakta är ju att man vill ju att de ska förstå vad de har gjort, men de kommer de inte att göra. Samt att för mig känns det på något sätt att bara ha kontakt angående barnen är att visa att jag bara tar deras skit och accepterar det de har gjort. Typ lite som han sa “sånt här händer” jaja jag förlikar mig med att bli sviken efter 26 år och tar er skit, strunta i hur jag mår… och det är ju det som grejen, han struntar ju i hur jag mår.
Jag har inga bra råd då jag har så svårt att ta in dem själv. Men hör de som kommit mycket längre och vi får ta det till oss.
Ta hand om dig, de är inte värda dina tankar eller tid oavsett om det är goda eller onda.
3 gillningar