Nej då - båda är ju lika skyldiga och som jag sa. Hon hade kunnat avsluta den relationen när allt gick åt helvete och vänta in oss andra - ingen relation är viktigare än barnen. Hjälpt till att få till en så bra skilsmässa som möjligt - om hon sedan träffat en stabil kille som matchar henne och gör henne lycklig hade jag varit glad för henne.
1 gillning
Exakt mina tankar också! Varför ska jag sitta och fråga och vara glad och skratta för hur kul barnen har haft det hos X och den nya? Ingen relation är som du säger viktigare än barnen och hur viktig var barnen för X de gånger vi var tvungna att vara hemma istället för att göra något som familj för att hon var tvungen att “jobba över”?
X brydde sig inte ett skit om det under ett halvt års tid och nu ska man tycka att det är roligt för dom när dom ska åka på en familjekryssning med barnen! Nu går det minsann bra att ta ledigt i flera dagar! Vilken jävla hjälte!! Supermorsan nr1!!!
Ha ha, är väl kanske lättare att få ledigt när man har en sån intim relation med sin chef!!
Så nu när mamman burit sig åt som ett arsle så är det ok att ni gör det svårt för barnen???
Men egentligen handlar det väl om att man återigen, som under hela processen ska böja sig och svika ideal och ståndpunkter, samt anpassa sig FÖR BARNENS SKULL. X har fått igenom allt hon velat utan hänsyn till barnen. Och jag har ju inte ens gjort något. Det är nog den stora frågan tror jag
Är det inte mamman som gjort det svårt för barnen i och med sitt beteende? Och rent logiskt borde agera för att de ska må bra och för att den hon svikit ska kunna se sig själv i ögonen?
2 gillningar
Du måste själv ta ansvaret för dina egna handlingar. Om dina handlingar får barnen att må dåligt så är det DITT ansvar och går inte att skylla på någon annan.
1 gillning
Har inte gjort något annat än att arbeta med det de senaste 2 åren 
2 gillningar
Så för att man inte sitter och har en frågelek om vad dom gjort hos X så gör man det svårt för dom?
Jag vet inte hur andra gör men jag lyssnar när dom talar om det och tycker att det är kul för dom.
Du tycker kanske att man ska ha en daglig dialog med X om alla aktiviteter man har och fråga om dom sovit bra osv?
Jag tycker att X är en obehaglig människa men en bra mamma! Jag skulle aldrig prata illa om henne inför barnen men däremot så kommer jag aldrig att ljuga för barnen om dom någon gång frågar vad som hände! Om hon vill försköna saker och ting och köra vidare med sina lögner får det stå för henne! Lögnerna är ju hennes gebit!
Vad tror du barnen mår sämst över?
Det låter som att du är på rätt väg. Jag förespråkar absolut inte någon daglig kommunikation men barnet måste känna att det är ok att berätta något om den andre föräldern eller något som har hänt när barnet varit hos den andre föräldern.
Exempel på när det inte är bra är t.ex. när min bonusdotter varit utomlands för första gången i sitt liv, något som varit en stor upplevelse för henne. Som hon kände att hon inte kunde nämna för sin mamma för det blir så konstig stämning…
Må så vara!
Jag däremot har inget, zipp, nada och totalt jävla 0 intresse av att höra hur jäkla kul dom haft med MR Skithög och hur snäll han är och vilka fina saker han köpt till dom!
Om skithögen hade haft ett uns respekt för barnen så hade han gott och väl kunnat vänta in en schysst skilsmässa innan han penetrerade deras mor på konferenser och i tid och otid!
2 gillningar
Mina barn verkar inte ha några problem att berätta när de gjort något med skithögens barn. Jag bekräftar det de säger typ “Men det var väl kul” och sen är det bra liksom. Jag känner inte att det är viktigt att jag ska träffa, prata med och se på honom.
2 gillningar
Hmm X hade tydligen sagt till barnen att de träffats efter skilsmässan…förstår inte varför man måste ljuga jämt. När min dotter nämnde det för mig på eget initiativ, sa jag att det inte stämde, men då blev jag kallad lögnare av dottern. Det sved men jag tog den smällen. Barn är lojala mot den som berättar något först får man säga.
1 gillning
Din dotter vet nog egentligen vad som är sant. Hon var ju med i dramat och har säkerligen snappat upp ett och annat. Lättare att bli arg på dej än att ta in att mamma har kört fulspel.
Vem vet…men det är ju ändå jag som på något sätt blivit “the bad guy” i allt detta, i och med att jag har reagerat på det jag blivit utsatt för. Så det spelar mindre roll nu. Vill bara inte ha något med skithögen att göra - är det för mycket begärt? Sen kan jag säga att om inte jag varit så emot att barnen skulle träffa han och hans barn skulle det säkert skett långt mycket tidigare, nu bromsades det och mina barn fick chans att landa i skilsmässan. Jag visste ju att jag inte kunde hindra det, men tänkte att jag åtminstone kunde förskjuta det lite.
1 gillning
Bida din tid. Barnen växer och förstår mer och mer. Dom kommer inte köpa ditt ex version hela livet. Mitt ex, har jag förstått, har pratat en hel del med sonen om hur synd det är om honom, men han köper det inte alls. Han har berättat en del för mej på eget initiativ och själv lagt ihop ett och annat. Men han är 14 och är kanske lite större än dina barn?
Nej, jag tycker absolut inte du ska behöva umgås med ditt ex och hennes nya. Varför skulle du ens det? Hon vill ju inte ha dej i sitt liv, så varför ska du behöva ett spel och låtsas att ni gillar att träffas som familj. Exet och jag pratade innan han flyttade att vi skulle fira högtidsdagar tillsammans, men den dagen han flyttade ut ändrade jag mej. Det känns bara löjligt att umgås med någon som ratat en. Aldrig någonsin för min del, med undantag den dagen sonen blir vuxen och bjuder in oss båda. Då kommer jag vara artig och trevlig och konversera om vädret. Det är så långt jag kan sträcka mej.
6 gillningar
Jag är ju glad att barnen tycker om den nya, annars sku det ju vara gräsligt för dem att behöva träffas titt som tätt. Men jag förundras mera över att de accepterar pappas roll i det hela. Plötsligt gör han allt vi gjort och mera, med en främling.
Tyvärr är detta sant! Jag är av den åsikten att ingen kan ”ta” en annan utan lov, det är lämnaren som är skurken. Men inte har jag någon lust att se dem tillsammans eller umgås med mina barn 
Här kommer det inte ett pip från barnen frivilligt om vad de gjort med pappa om jag inte frågar. Ändå har vi båda sagt åt dem att de gärna får prata om den andra när de är hos mig/pappa. Undrar varför? Även om det svider lite varje gång, så önskar jag en öppen dialog från båda hållen för att veta vad som händer i barnens liv. Lika som hittills när vi var en familj, man delar med sig vad man gjort, om den ena föräldern inte varit med.
Vi (endast jag troligtvis) hade också en förhoppning/önskan att fira jul och födelsedagar tillsammans med barnen. Få se hur det går med den saken. Jag är villig att sätta barnen i focus typ julafton och ta med X, men jag har på känn att han inte kan slita sig från sin nya ens för barnens skull. Så det blir väl tyvärr en liten inre strid över kommande julhelger.
Jag älskar julen, han har föraktat HITTILLS, nu kommer de att betyda allt för honom. DET sveket svider mest, total omvändelse i åsikter som han haft de senaste 20 åren😡
Men barnens födelsedagar kommer jag att hålla hårt på att vi firar tillsammans med barnens släkt, dvs från våra båda sidor samtidigt!
1 gillning
Jag tänker att för att man ska kunna ha ett kalas tillsammans måste man ha grävt ner stridsyxan och vara vänner. Annars blir det bara krystat och konstigt. Jag skulle aldrig utsätta mej för det frivilligt. Ser inte vad barnen
skulle vinna på det heller. Det kanske är skillnad om man har mindre barn, men min son skulle genomskåda spektaklet direkt. Han har heller aldrig uttryckt någon önskan om att vi firar tillsammans.
1 gillning
Barnen är ”små”, min släkt minimal. Ser ingen vits med två separata kalas (än så länge). Få se om jag känner lika när nästa barn fyller år! Men jag firar gärna tillsammans med hans släkt och barnens gudföräldrar, vill han inte delta kan han stanna hemma…
1 gillning
Förr oss är det viktigt att visa att vi inte är ovänner på något sätt så vi firar ju ihop hos hans föräldrar. Det känns som en bra lösning, inte ´hos honom inte hos mej utan på “neutral” mark och båda måste åka, må vara att en av oss har barnen med sig och den andre inte men tänker att det kan va jobbigt för alla parter om en måste åka… ta hand om er i jul hörni! ni är alla grymma föräldrar!
Som jag skrivit tidigare så byter vi på måndagar och kl 16.30 på julafton hämtar jag min son hos farmor och farfar, där de alltid firat jul och jag också då jag inte var skild. Jag åker till min bror på fm och firar med dem och mina föräldrar, när jag hämtat sonen åker vi tillbaka dit och sedan är det min vecka. Exmaken hämtar sen på nyårsafton kl 16.30.
Exmaken är sedan ledig veckan efter nyår så sonen får ett långt jullov och mycket tid tillsammans med oss båda.
Jag önskar alla en riktigt bra och fridfull jul 
️:mrs_claus:t3:
️.
Jag försöker få vår 15 åring att spendera så mycket av julen hemma hos mitt ex (samma stad) då hon tycker om jul, gillar att dona med julmat och pynt. Jag jobbar två av tre dagar och skulle helst slippa pynta och dona med julmat alls. Jag har en adventsstake i köksfönstret som min chef satte dit när hon var hemma och hjälpte mig att städa men inget mer. Vet inte ens var jag har julgranspyntet. Måste väl iväg och skaffa gran. vi har ett ställe ett par timmars bilfärd bort där vi har sommarstuga med mark till där vi brukar ta. 15-åringen har sett ut den vi ska ha i år men jag saknar takräcke på bilen. Jobbar i morgon men är ledig på söndag. Vet ej hur jag ska göra. Jul är inte riktigt min grej. Hade jag varit ensam hela julhelgen hade jag inte brytt mig. Har i a f handlat lite färdig julmat. Griljera skinka, grava lax och lägga in sill på två när det är bara jag som äter av fisken? Köttbullar och makaroner har 15-åringen beställt på juldan. Och risgrynsgröt. Problemet är att barnet helst vill vara hos mig.
4 gillningar