Jag vill inte skiljas

Min historia
1

Jag är en kvinna som kanske är på väg att bli lämnad :broken_heart: Vi har varit ett par i 34 år gifta i 27 år. Vi har vuxna barn och så har vi barnbarn.

Jag varnar redan för ett rörigt och långt inlägg :relaxed:

Vi har haft ett bra äktenskap utan bråk och tjafs oftast har vi haft samma syn på det mesta, visst lite tjurigt emellanåt men på det hela taget väldigt lugnt. Vi har haft gemensamma intressen och varit bästa vänner. Vi har trivts i varandras sällskap :relieved:

För några år sedan bytte jag jobb som innebar pendling ca 2 timmar per dag. Det började tära på mig så jag sökte jobb på hemmaplan men fick inga då fick jag tag i en lägenhet som jag använde i veckorna. I början funkade det bra med att bo själv men till slut kändes det ohållbart. Jag var ofta irriterad när jag kom hem för det var ju inte städat på mitt vis…om det var städat alls :flushed: vi kunde inte kommunicera med varandra längre kändes det som. Min man var bara irriterad och gick nån annanstans i huset.

Jag fick chansen till ett jobb på hemmaplan, lycka! Jag var så glad äntligen skulle vi få vardagen tillsammans igen. Min man var nog inte helt förtjust kunde jag märka. Men nu skulle vi bli sammansynkade igen kände jag :heart: för vi hade glidit ifrån varandra under min tid som veckopendlare…

Men min man vill inte ha närhet eller dylikt. Sex vet jag knappt när vi hade senast. Jag vill ha bekräftelse och närhet.

Jag upptäcker lite saker som jag tror kan ha varit någon annan i huset när jag har varit bortrest inga konkreta saker utan magkänsla.

Semestern var ett rent helvete för jag var bara sur och tog inte tag i problemet grubblade bara över om det fanns någon annan. Ville inte veta!! Körde huvudet i sanden…. Visste ju vad det kunde leda till :disappointed_relieved:

Till slut brakade det lös förstås. Vi var arga först men kunde prata sedan. Han har ingen annan -för vem vill ha mig sa han… jaja. När jag frågade om han vill fortsätta leva med mig sa han jag vet inte med en blick som sa allt :pensive:
Jag bröt ju givetvis ihop jag älskar honom och han är mannen i mitt liv :heart:

Vi har nu pratat med varandra och han säger att det är inte kört, hur gör man när man skiljer sig, vet inte när hans känslor för mig försvann, vill du att vi delar på bilen, mm. Jag pendlar mellan hopp och förtvivlan :weary: gråter ibland är stark ibland och tänker att jag ska släppa taget! Jag vet varken ut eller in :pensive:

Till detta så har jag opererat bort min sköldkörtel och har haft enorma problem! Nu har jag fått rätt medicinering och mår bra sedan har ju även klimakteriet spökat rejält givetvis :exploding_head: men det har jag fått rätsida på. Men tänker att det spelar in i vårt äktenskap.

Jag har frågat min man om han vill skiljas men varken sagt bu eller bä. Men jag hör ju mellan raderna skilsmässa…

Ska jag flytta? Eller ska jag försöka? Jag är så rädd att förminska mig själv i jakten på hans kärlek. Samtidigt vill jag bara att han säger -Älskling jag har tänkt om det är ju dig jag vill leva med.
Så är jag livrädd att få veta om han har någon annan….och har haft bakom ryggen.

Tack för att du har läst så här långt :pray:t2::relieved:

5 gillningar
2

Det låter som ett läge att ta hjälp utifrån med parterapi. Eller har ni prövat det redan?

1 gillning
3

Ja jag vet att vi skulle behöva det men min man vill inte det och vi bor i en liten håla så det är svårt att få tag i någon bra. Iof så har jag bara ”hört” det :smirk:

Jag tycker också att det känns så skrämmande med parterapi men tror verkligen vi behöver det. Vi kommer ju inte vidare på egen hand.

4

Näst bäst- det finns parterapi på nätet- ni kan sitta i vardagsrummet tillsammans och ha terapeuten på skärmen-
Inte riktigt lika bra som i person men fungerar särskilt när man bor i ett litet samhälle.
Testa mindler.se - landstingsanslutna så kostar inte så mycket heller.

Rädsla för parterapi har ofta den som har övertaget i situationen, att din man inte vill prova terapi är inte ett jättebra tecken utan indikerar snarare att han inte vill arbeta på er relation utan är på väg bort eller nöjd i det ”dåliga”. Sätt ner foten- han bör lyssna då.
Och det är inte svårt ”att hitta någon bra” det är svårt att hitta någon som inte ger insikter och därmed gör det jobbigt då båda behöver ta tag i mönster och saker ni skapar/gör/känner och det är jobbig om man inte vill.

4 gillningar
5

Jag tror det är dags att kasta din egen negativa förförståelse om parterapi helt åt sidan och se till att du får din man med på tåget… om du ska ha någon chans att rädda ditt äktenskap i grunden, dvs om det är vad du faktiskt vill. Annars kan du kanske i bästa fall köpa dig lite tid, men tar du inte tag i grunderna till era problem så är det sannolikt bara en begränsad tid innan allt går på repeat igen.

Kolla upp och beställ tid asap och går ni till er kommuns familjerådgivning så är det gratis men kan vara lite väntetid (för att den är otroligt välanvänd) och där får du inte heller välja samtalskontakt. Så din oro (om det inte är undanflykt) för att göra det valet rätt kan du släppa direkt.

Våga… och ge dig/er chansen att vinna :muscle:

3 gillningar
6

Ah, tack för svar. Bra att det finns online och jag ska kanske föreslå det.
Ja han känns på väg bort. Vissa saker han säger känns som att han är ”färdig ” men vi pratar om det iallafall tills jag bryter ihop och blir ledsen för det känns så läskigt och definitivt. Och då i nästa andetag vet han inte hur vi ska göra, han är ju rädd också.

7

Spiken på huvudet!! Så otroligt sant ! :pray:t2:
Jag har läst så mycket på detta forumet nu och det finns så otroligt mycket klokhet :blush:

Jag ska inte vara rädd för terapi utan ta tag i det.

8

Såg reklam häromdagen för online terapi för par som inte har en aktiv terapeut hela tiden. Man följer olika ”stigar” under terapin.

Men har noll koll på om den är bra.

1 gillning
9

Kanske värt att kolla upp :+1:t2::relaxed:

10

Jag tog upp idag med min man att jag tycker att vi ska gå till familjerådgivningen. Att vi borde ge vårt 34-åriga förhållande en rättvis chans. Han höll med med vissa invändningar såklart…så imorgon bokar jag en tid :pray:t2::relaxed:

12 gillningar
11

Heja Dig/Er :raised_hands: :clap:

1 gillning
12

Såklart var det semesterstängt på familjerådgivningen :nerd_face: men jag lämnade ett meddelande så hoppas på snar återkoppling :pray:t2:

3 gillningar
13

Jag har bokat in en tid på familjerådgivningen men det var ju 1 månads väntetid men bättre än inget :relaxed:familjeterapeuten kändes jättetrygg och bra :blush:

Skickade sms till maken och jag ser att han har läst men inget svar… ja jag kanske är lättstött men det lilla känns ändå i hjärtat och ångesten kommer krypande.

5 gillningar
14

Jag har det jobbigt nu med känslor och ångest. Vi kan ju reparera det vi har och har haft men det känns så långt borta. Vi är trevliga och artiga mot varandra pratar och skrattar. Men jag känner verkligen att han inte har något för mig jag ser det i hans ögon :pensive: jag är mycket för att älta tyvärr och har svårt att släppa saker. Tyckte först att jag kände ett lugn när vi har bokat tid till familjerådgivningen men så hittar jag på en massa saker :sweat_smile: det känns så långt bort… vill gå nu!

Aja vem sa att det är lätt med relationer :smirk: det enda jag vill är att ha det som förut. Det är jobbigt :weary: jag törs inte ens röra honom och eventuellt bli avvisad.

Jag måste nog oxå fundera på hur jag vill ha det vad vill jag? Efter så lång tid tillsammans är det ju vi…

Jag är så rörig :nerd_face:

2 gillningar
15

Nu har jag varit bortrest från hemmet i ett par dagar och alltid när jag har varit borta så står det ett litet mjölkpaket i kylskåpet. Det är inte mycket tagit i och jag inbillar mig att det är någon som ”hälsar”på när jag är borta som har mjölk i kaffet. Till saken hör att vi har i princip aldrig mjölk hemma. Så lite konstigt är det allt. Och han har låst sin telefon. Han har två telefoner en jobb och en privat och den privata har han aldrig haft låst tror jag. Jag upptäckte det när jag städade och skulle damma och råkade putta ner den på golvet vilket jag även har gjort förut och sett den olåst. Jag snokar inte i telefonen det känns för privat.
Jag har frågat tidigare om han har någon annan men det har han inte säger han men vad ska man tro? Är jag löjlig som inbillar mig saker? Jag har noterat en del udda saker som har hänt sista året som jag har regerat på som jag har tagit upp men han nekar till det -Vem skulle vilja ha mig? säger han.
Nu när jag kom hem orkade jag inte fråga men det kanske finns en enkel förklaring. Det är väl det som är mycket av problemet jag orkar inte säga saker och han tar allt som kritik.

Jag hoppas verkligen familjerådgivningen kan hjälpa oss framåt.

1 gillning
16

Den känslan du har brukar vara rätt. Red alert på mobilen. Han kommer aldrig erkänna själv, du måste troligtvis ha starka bevis, indikationer. Kanske spelar det inte så stor roll för dig vad han håller på med/om han håller på men det underlättar ju framtida beslut och förhållningssätt.

2 gillningar
17

Ah precis jag har tänkt likadant. Men jag känner att jag blir lite tokig på att leta ”bevis ”.
Ja jag skulle gärna vilja veta för det skulle ju underlätta mitt beslut.
Just nu känner jag att jag kan flytta imorgon för jag orkar inte gå och vänta och vänta :smirk: samtidigt växer hornen ut och jag tänker nähädu jag flytt int förrän du säger något :japanese_ogre::sweat_smile:

18

Usch idag känner jag mig så ledsen och nere :pensive: söndag och jag vill inte vara hemma. Behöver komma ut men kroppen och huvudet är så tunga. Ångesten värker i bröstet och gråten lurar bakom hörnet.

2 gillningar
19

Jag blir mer övertygad om att det finns någon annan…
Jag ser tecken lite här och var och känner jävla fegis! Han har fått det serverat av mig en hjälp på traven att ge mig ett erkännande! Men icke!

Imorgon är det vårt första besök hos familjerådgivningen, nervöst och efterlängtat.
Jag undrar vad våra vuxna barn kommer säga jag tror de kommer bli så ledsna och besvikna om vi går skilda vägar! Och jag tror det blir så för min man försöker ingenting för vår skull så jag hoppas på familjerådgivningen faktiskt. Han vill skiljas men säger det inte rakt ut jag tror att han väntar på att jag ska ta tag i det…och jag vill ha verktyg för en bra kommunikation och hjälp att ta tag i vårt grundproblem.

2 gillningar
20

Igår var vi på familjerådgivningen. Mycket bra samtal väldigt bra psykoterapeut :+1:t2: det . Det kom fram bra saker att tänka på. Men jag känner att det kommer leda till skilsmässa. Vi har ett val antingen att vi försöker ett par månader eller skiljas. Och min man har väldigt svårt att ta beslut…
Terapeuten gav oss uppgifter om att prata om vad vill jag ha vem är jag typ skriva en kontaktannons och bjuda ut varandra på en date.
Jag tog upp detta med kontaktannonsen efter mötet med min man och frågade honom och han kontrade direkt frågan till mig (som vanligt :face_exhaling:) jag svarade från hjärtat då skojar han till det och vilken ålder vill du ha :melting_face: för det skriver man väl i en kontaktannons hehe… jag blev bara ledsen och besviken :disappointed: och gick därifrån. Jag orkar verkligen inte mer :cry: jag vet varken ut eller in men antar att det bara är att dra plåstret…

2 gillningar