Det sjuka är ju egentligen att det ”bara kommer på dom” en dag! Att de vill skiljas bara sådär!
1 gillning
@Maria1979
HUR kan man bara få för sig en sån sak bara sådär? När jag frågade hur länge han gått och funderat på detta så ryckte han på axlarna och så den kom typ nu… eeh va?! Du slänger ur dig mitt i natten bara sådär att du vill skiljas sol om vi diskuterar vilken färg vi ska ha på gardinerna typ…
alltså jag är sååå chockad! Jag trodde vi hade det bra! … och så hade han mage och fråga MIG hur Jag tänkte när vi köpte vår sommarstuga i juni. Hur jag tänkte? Det är ju inte JAG som vill skiljas 
idiot!
1 gillning
Ja… Min man sa att han tänkt på detta sen i våras… Men ändå har vi planerat trädgård och liknande i somras… Vi har kysst, hållt om varandra, haft sex tills han en dag bara sa att han inte vet om han älskar mig på rätt sätt längre… Och han har tyckt vi haft det dåligt i flera år!! Jag har ju faktiskt tyckt tvärtom! DET är sjukt för mig! Chock!!
Och VARFÖR sa han då inte för flera år sen att VI måste ta tag i OSS!?!
Jävla fegis! Den man jag trodde han var i 14 år visade sig nu, vara en person som är låångt från mig!
1 gillning
Just denhär biten… har även jag svårt med.
Att vi hade sex (på hans initiativ) dagen innan han sa sitt beslut, samma dag kallade han mig älskling, vi planerade för resor bara veckor innan… jag förstår inte! Och allt detta medan han var med den andra. Jag förstår inte hur man kan vara så kall. Vem försökte han lura? Mig eller även sig själv?
1 gillning
Hej, hoppar in här då liknelsen med mitt X är slående vad det gäller sex.
Vi skilde oss efter 30 år. Jag hade mina misstankar om en annan, men han tvärnekade. Han sov såklart i vår gemensamma säng, då han ju inte hade nån annan… elr hur…
O vi hade sex under hela perioden, ända fram till att han släppte bomben att han hoppat i säng med apan.
Jag flyttade in i gästrummet innan han släppte bomben. För han firade inte midsommar med mig o han gick på fest utan mig, men han hade ingen annan… elr hur…Men han blev förbannad över att jag sov i gästrummet. Skitlöjligt tyckte han, vi hade ju varit gift i 30 år.
När han väl hoppat i säng med apan, så kom han hem o sa att nu kunde vi ha delat sovrum…
Men sen hade vi sex ett par gånger ändå efter det. Det var heller inget konstigt tyckte han…
Jag vet inte om han tyckte att sex var bara för att lätta på trycket. Men han var inte nöjd med vårt sexliv, så jag fattar ändå inte.
Att jag gick med på det var ju för att jag ville ha kvar honom. Desperate times…
Nu så här några månader efter skilsmässan, så är vi vänner. Umgås inte, men finns där för varandra om det skulle knipa. Alltså inte sex utan praktiskt.
Jag önskar honom lycka till… apan verkar vara lite fläng om jag ska tro på dottern. Apan är en som gärna vill bestämma o det är han också. Så lite små inbördeskrig kan det nog bli… så good luck säger jag🤣
För i detta fallet är skadeglädjen den enda sanna glädjen✌
2 gillningar
@Mas
Det är så fruktansvärt!
Jag fattar ingenting av allt det här heller…
Vi köpte precis sommarstuga som vi fixat med hela sommaren, vi planerade att byta ner oss i strl på lägenhet då vi bor i en 7-rummare idag, räcker med en 5;a men vi ÄLSKAR vår lägenhet och sa att det måste kännas rätt om vi ska flytta härifrån. 1 vecka senare säger han att han vill skiljas, ytterligare en vecka efter det säger han upp vår gemensamma lägenhet.
Jävla idiot!
4 gillningar
@Toto
Känner så igen mig i mycket av det du skriver.
Jag har frågat honom om det finns ngn annan, historiskt så har det ju gjort det och ja ett omvänt mönster liksom… men han nekar!
Jag tänker att det lär visa sig när vi flyttar isär men jag lär inte bli nådig om han skulle få för sig att introducera ngn för vår sån det första året… då kapar jag “familjelyckan” och serverar den till lunch typ.
2 gillningar
@Maria1979
Fegis var ordet!
Min “man” är så konflikträdd så det liknar inget annat! Han strutsar HELA tiden!
Förstår inte varför de inte kan säga nånting innan det är försent?!
1 gillning
Jodå, det är fler än din karl som skiljer sig för prioritera sig själ. Mitt X tyckte att han hela livet har ställt upp för alla andra utom sig själv. Så nu skulle han bara tänka på sig själv.
Men att jag funnits o stöttat honom i ur o skur för hans företag det var tydligen inte värt ngt.
Jösses vad många timmar han jobbat över o jag aldrig knystat ett ord, utan bara " det är lugnt, jag städar i dag på lördag, så är det gjort".
Men som sagt, ingen hade ställt upp för honom.
Ähhh! Sånt är bara svepskäl! Skitsnack. Ett försök att hitta en giltig anledning…
Jag säger fortfarande att man såklart kan växa åt motsatta håll o slutar älska varnndra. Men för h-e, om dom kunde vara ärliga o avsluta det ena innan dom går in i det andra!!! Repekt mot den första oavsett om det är 3år, 10 år elr 30 år. Det är en människa dom en gång sagt att dom älskar, det bör respekteras!
6 gillningar
Jaa och sen dessutom så fortsätter de att vara fega.
Inte säga något. Om något. Och absolut inget om sådant som berör en.
Jag borde ha vettet att sluta lite på honom, men då det är så svårt. Jag vill ju tro att om han lovar så kommer han hålla det. Jag verkar inte lära mig. Inte om enkla saker heller.
1 gillning
Jävla fegisar är dom!!
1 gillning
Nej. Jävla idioter är dom rent ut sagt!
1 gillning
@Maria1979
Jag såg imorse att “hans” syster messade. Hela telefonen lyste upp och jag såg lite av meddelandet. Hon skrev att hon saknar honom och frågade om han ville prata en stund…
Jag vet inte hur många ggr jag frågat honom under pandemin om han pratat med sin syster som bor 15 mil bort och att han kanske borde ringa och bara kolla läget men nä, då anser han har jag förstått efteråt, att jag säger åt honom vad han ska göra… det är ju bara av all välmening som jag frågar, detsamma gäller ju hans stora barn när jag frågar om han pratat med dom.
Jag förstår ingenting!
Jag är på vippen att messa systern och förklara läget och säga att jag är rädd om hans mentala hälsa, att ngt måste vara fel för man gör inte så här… men i nästa andetag så är inte jag hans mamma… Han kan gott krascha som en sten efteråt!
2 gillningar
Lördag 21/11
Vaknade tidigt idag tillsammans med sonen. Skönt att gå upp när ingen annan är vaken, bara jag och han som myser framför Tv:n.
Jag och sonen åkte på familjebad tillsammans med bästisen och hans mamma. Skönt att komma hemifrån ngn timme. Hon är ett stort stöd i allt det här då hon dessutom arbetar inom socialtjänsten så jag får bra samtal om jag tänker rätt osv…
Resten av dagen flöt på…
Jag kände mig stark imorse men jag vacklade nära ggr under dagen.
Vi bastade ikväll, vi passar på så mycket som möjligt nu så länge vi bor kvar har tillgång till den. Dottern sitter emellan oss, han har en klunk iskallt vatten och riktat han flaskan mot mig och kastar iskallt vatten på mig. Jag kände hur tårarna brände bakom ögonlocken men jag tror inte han ens märkte ngt eller för den delen ens bryr sig. Jövla idiot!
1 gillning
Bra vänner är ovärderliga. Själv så köpte jag en fin champagne på bolaget för några veckor och bjöd en av mina bästa vänner och sa att han varit så bra stöd för mig under de här åren så det tyckte jag var värt o fira.
Det går i vågor, men det kommer att bli bättre för dig med tiden. Hjärnan måste få hinna med att anpassa sig och ta in alla förändringar.
2 gillningar
Hej. Nu har jag läst ikapp i din tråd, och jag vet knappt vad jag ska säga, men jag skulle vilja skicka över lite hopp och framtidstro till dig. Genom att hänga här på forumet och älta min egen historia framlänges och baklänges, och läsa och diskutera med andra i liknande situationer, så har jag lärt mig att det finns människor som har omfattande svårigheter men som ändå kan verka funka rätt så bra och ha tur att hamna i en lång relation trots sina svårigheter. Det kan handla om att se på sig själv som lite (mycket) bättre än andra, att allt är andras ansvar, att aldrig erkänna fel eller misstag, att ha svag empati, att ha få vänner och kanske tappat kontakten med flera släktingar/familjemedlemmar, att utnyttja andra människor för sina behov. Enstaka händelser är kanske inte så allvarliga men de kan också fatta beslut om sina liv som drabbar andra oerhört hårt och oväntat, utan att det berör dem särskilt djupt. Dessa svårigheter är inget man tränar bort, går i terapi för eller som går över. För varför skulle dessa personer ens ta hjälp av någon utifrån, de är ju själva så mycket bättre?
Vad vill jag med dessa rader? Jo, när väl förtrollningen var bruten, när jag såg honom som han egentligen är, då lättade hela min situation. Om din partner är åt det här hållet, så tror jag att du kommer att komma igenom detta och känna dig stark och fri. Och har jag övertolkat, så ber jag om överseende.
5 gillningar
@Uppochner
Du tänker att han skulle ha psykopatiska drag?
En sån man har jag redan levt med, mina stora barns pappa, och vi blev psykiskt misshandlade…
Ingen rolig historia och min nuvarande man var räddningen.
Jag vet inte längre om jag känner denna man.
Jag tror inte att han ser sig själv som förmer än andra. Jag lyfte upp honom från botten när vi träffades till att bli en man som vågar tro på sig sig och ta för sig (detta handlade mest om arbetslivet och iofs så verkade han lagom självgod när han hade ett förhållande med en kollega) och nu har han ju fått ett bra jobb igen. Han var arbetslös där ett tag också och vem tog hand om honom? Jo jag fanns där hela tiden som stöd.
Men jag behöver flytta först tror jag innan jag får distans till allt.
1 gillning
@Vilsenman_74
Go’morron! 
Jag håller på att bygga ett nätverk med vänner nu. Jag har inte direkt haft några vänner här och trodde att “han” var min bästa vän men han krossade mitt hjärta så totalt och så gör ingen vän.
Jag pratar med mina vänner för att bearbeta, försöka förstå (vilket jag aldrig kommer att göra), för att bli förbannad, för att gråta och för att komma vidare.
Min syster som tyvärr bor 30 mil bort, frågade mig häromdagen -om han skulle ändra sig och vill rädda allt, skulle du ta tillbaka honom?
Det va ju en tankeställare. För jag vill ju inte ha den person han är nu, för det här ett monster!
Jag vill ju gärna ha tillbaka den man jag levde med tidigare… men svarade att vi kommer att flytta isär hur som, Jag måste komma bort.
…och det tänker jag är ett stort steg att jag än då kommit dit… eller jag vet inte, Jag kraschar hela tiden och fulgråter.
Mycket bra! Jag känner igen mig i detta med att vara bosatt och i stort sett bara ha min fd fru som enda vännen på nära håll. Det är jätteviktigt att inte göra sig för beroende av en enda människa. Det blir lite riskspridning om man har fler ben att stå på och man behöver få balans.
Detta är också igenkännande. Samma sak kände jag. I mitt fall då min fd fru var otrogen så var tilliten lika med noll och jag kände mig så sviken. Dels äcklad över att hon varit med någon annan så jag hade ett tag fundering på om jag skulle gå o testa mig så hon inte gett mig något “skit”. Fysjutton för att få en könssjukdom pga någon annans jävla otrohet, men jag släppte den tanken sen.
Känslomässigt så skulle det aldrig ha funkat att gå tillbaka. Såren skulle aldrig få läka. Jag skulle aldrig mer kunna lita på henne utan man skulle gå o vänta på nästa smäll. Om någon person ljuger mig rakt upp i ansiktet så tappar jag respekten för människan.
Jag skulle aldrig klara av tanken om ens ex nya man är i min bostad där jag ska bo. Då skulle jag förmodligen omgående behöva flytta eller rengöra bostaden med klorin för att i mitt huvud få bort smutsen från bostaden. Känslan skulle kännas som att man blivit våldtagen. Ber om ursäkt för så starka uttryck och får ta bort den om någon mår illa av att jag skriver så.