Torsdag 19 november
Skickade ett sms tidigt imorse och bad om ursäkt för hur fel det blev igår.
Han misstolkade mig totalt vilket är det enda han gör numera och jag sa till slut att han är en idiot vilket han ju faktiskt är.
Han svarade inte på mitt sms, han läser de nog inte ens, säger inte det en hel del?! och när jag och sonen kom hem låtsades han som ingenting som vanligt.
Vad ville jag med mitt sms egentligen?
Ha en reaktion tror jag.
Jag borde radera hans nummer!
Sen, när vi flyttat!
Jag har tänkt på alla dessa timmar han sitter på toa det senaste, han måste ha såna tarmproblem… Han kanske borde söka hjälp? Kanske ska föreslå det.
Pratade med min mamma idag, har inte gjort det sen beskedet om skilsmässa… tidigare pratade vi minst 1ggr/dag. Jag har inte kunnat och det första jag gör är att börja böla. Men det var skönt att prata med henne igen.
Snart ska lyckliga familjen åka och handla, ser sååå fram emot det…
Så meningslöst allting är!
Bra frågor!
Jag vet inte varför JAG ska be om ursäkt, tycker egentligen han ska be om ursäkt som gör så här och som lurat mig på dessa åren. Men jag ville väl ställa ngt tillrätta och få igång en diskussion. Naivt? Ja säkert!
Handlingen… ja vi lever ju fortfarande under samma tak med gemensam ekonomi, ett tag till.
Det är så konstigt för när vi handlar tex då gör vi det till oss och han pratar i vi-termer men sen vänder han på en femöring och blir kall och otrevlig faktiskt. Jag har inget bra svar, borde skriva en lista och låta honom åka själv antar jag…
Du, jag har sagt och gjort saker under separationen som ALDRIG trodde jag skulle göra, men det handlar och sorg, chock och känslor. Så be aldrig om ursäkt för dig, du har rätt till dina känslor. Kram grymma starka du
Som svar/förklaringen till att åka och handla: Det är önskan, och frigörelsen, och ifrågasättandet, och ett farväl till vardagen, och en återförening, en stund fortsatt liv ihop, längtan… ett böljande av val, bortval, omval…
Tack!
Känner mig inte så grym men intalar mig själv att jag nånstans kommer att komma ut på andra sidan. Är bara så rädd för denna smärta som hugger tag i mig hela tiden, denna sorg över att förutom ha förlorat min man, även min bästa vän han som jag pratade med om allt. Vad jag inte visste var att det inte var ömsesidigt.
Man kommer på saker som tidigare var helt obetydliga och sorgen som hugger tag i en är fruktansvärd!
Kan inte sluta undra om det gäller även honom, en återförening? Ibland undrar jag om han verkligen är medveten om vad han gjort. Han är så tvetydig! …och som jag saknar hans beröring, hans läppar mot mina… fan så plågsamt detta är!
Varför har han fortf ringen på sig? Det övergår mig…
Jag känner din smärta, jag har gått igenom den, tillåt dig vara hur ledsen som helst, hitta styrkan hos vänner, älta, fråga även om du inte får de svar man vill…
Sen är det en jäkligt konstigt situation innan man flyttar att vara “låtsat familj” som du säger handla, gemensamma saker man gör.
Jag säger inte att flytten blir rolig eller lätt, men det blir ett steg till…
Åh vad jag känner igen mig hos dig och allt du skriver! Läs gärna mina trådar… Samma sak hände mig! Förstår fortfarande ingenting?! Kom som en chock för mig! Han har blivit helt personlighetsförändrad. Är hel skum! Men jag flyttar på måndag. Skönt tycker jag, så jag kan få försöka andas igen…
@lillstrumpaa
Det kunde vara mitt liv du beskrivit. Är i nästan exakt samma situation, men två månader före typ
@Sorgsen_man har verkligen fångat situationen och asens natur i sitt svar.
Jag tror också på att man måste försöka bryta så mycket som möjligt, framför allt för att komma ifrån och få perspektiv. Men det är den kloka sidan av mig som säger så. Jag är ju i samma situations om du, mitt x sover fortfarande i samma säng men jag avvisar honom när han visar vilja till sex.
Ska leta efter dina trådar…
Har ni barn ihop? Har han träffat ngn ny?
Jag är så ledsen över att ngn ska behöva gå igenom det här, det är så fruktansvärt!
Jag både längtar och inte längtar tills vi flyttar. Att få vara ensam utan hans lynnighet, att vi slipper tassa på tå för honom osv… Han kan sitta där i sin ensamhet och ruttna bort! Troligtvis så är han inte ensam, han har förmodligen redan en ny tjej.
Jävla praktarsle!
Alltså idioten hade gått in till dottern (14år) och frågat hur det är… bra så långt.
Hon svarar inte så bra. Nähä, är det pga av allt som har hänt? Frågar han.
Ja, svarar hon.
Varpå han säger, pratar du inte med mig nu så kan du inte prata med mig sen.
Så han lägger allt ansvar på ett barn, att hon ska komma till honom för att prata. Vem fan är vuxen här? Blir så förbannad på honom!
Ytterligare en helg som ska passera… plågsamt!
Ska ta ett eller flera glas vin för att bedöva nerverna lite… skål!
@Trassel
Det värsta är ju att han sa till henne när jag tvingade honom att berätta för barnen att han inte är som hennes biologiska pappa (psykopat, alkoholist osv) och att han alltid finns där för henne… alltså, just nu börjar jag tro att även denna idiot är likadan med tanke på hans beteende.
Jag är inte ute efter en ny karl (än) men var hittar man ngn som är NORMAL och inte sjuk i huvudet och som dessutom då bör bo i denna stad där de har extremt ful dialekt (rätt avtändande dialekt faktiskt ) jag lämnar det för fri tolkning.
Ja, vi har två barn ihop… Han frågade oxå mun dotter varför hon var tjurig nån kväll efter chocken! Whaat?!
Vet allvarligt inte om det finns någon annan… Tror dock att han har ”blivit kär” i någon annan… Har inga bevis… än.,
Han kom med efterkonstruktioner precis som din. Men jag tror inte ett dugg på det!
Hur gammal är din man?
Min är 42, så jag tror att han kommit in i någon livskris av helvetet…
@Maria1979
Min man är 47 år så jag är övertygad om att han har fått en 50 års kris. Vem f*n skiljer sig för att prioritera sig själv? han har vuxna barn där den yngste på den sidan är 19 år och så har vi en gemensam sladdis på 6 år, därtill har han varit pappa till mina barn sen de var 4-5 år, de är nu 14&15 år gamla.
Alla är helt förvirrade och undrar vad han sysslar med! Det konstiga är att han verkar inte ha pratat med någon om vad som pågår eller vad han gör. Han är sjuk på riktigt!
Hur kan man ta såna här beslut utan att ens prata med ngn först? Jag tänker att det är ett stort beslut att ta och jag själv skulle diskutera det med min syster tex innan jag gjorde ngt bara för att få en annans syn på saken.
Men det är väl som vanligt med kvinnligt och manligt
) jag lämnar det för fri tolkning. 
