Jag vet inte om det bara är ännu en svacka i denna helvetes process men jag mår verkligen inte bra. Jag har sedan uppbrottet levt på hoppet att det kommer att bli vi igen. Även fast han betett sig som ett svin mot mig. Det har gått 8 månader. För 4 veckor sedan var det sista gången vi hade kontakt. Han sa att han endast vill ses för sex och att det aldrig kommer bli vi igen. Han sa även ”nej älskar dig inte” då jag frågat om han älskar mig men inte fått svar på det. Jag skrev inte mer. Han önskade mig lycka och att han hoppas jag hittar någon i framtiden som gör mig glad och lycklig.
5 år tillsammans och han sa att han inte älskar mig. Det gjorde ont. Så fruktansvärt ont. Tror aldrig han innerligt älskat mig. Känns som jag levt i en lögn. Jag känner mig så liten och värdelös. Tänker på att han kommer att hitta en ny när som helst och älska henne. Ha det bra med henne. Jag förstår inte vad jag gjort för att förtjäna detta. Jag älskade honom och han visste det.
Han har behandlat mig dåligt. Gjort mig illa emotionellt, psykiskt och fysiskt. Jag är ju fri egentligen. Fri från misshandel. Så varför saknar jag honom:( detta känns som inte ett vanligt uppbrott. Allt är så mycket mer inveklat.
3 gillningar
Det där känner jag tyvärr igen. Du är nog hårt drabbad av det såkallade ”medberoendet”. Finns stödgrupper för sånt. CoAnon mm. Man måste bara hitta tid och möjlighet, men det är ju gratis. Varenda fiber av ens kropp har varit inställd på att hantera-parera-hoppas-frukta osv i de åren man varit ihop. Blir svårt att släppa - hur pissigt man än blivit behandlad…man har hoppats, förträngt, förklarat och sen, till ingen nytta? Ett bittert piller att svälja.
Svårsmält det man har varit med om. Pratar du med ngn? Du behöver nog hjälp att sortera! Kram
3 gillningar
En helvetesprocess är just vad det är! Det hjälper tyvärr inte att han har varit vidrig snarare verkar det göra bindningarna mellan varandra starkare. Hoppet är starkt och tänds av minsta lilla gnista. Jag har också klängt mig fast vid hoppet länge och vet hur plågsamt det är att mista det! Förnuftet skriker - nej släpp taget men hjärtat viskar hela tiden - x kanske ångrar sig. Det mesta var ju ändå bra och man tror att man kände sig trygg.
Känns som det aldrig blir lugnt. Det dyker hela tiden upp saker som påverkar en. Jag längtar efter att känna mig totalt likgiltig inför x-personen!
2 gillningar
Tack för ditt svar. Ja jag kanske behöver gå med i en stödgrupp och skaffa riktig hjälp. Jag borde nog skaffat hjälp från början men trodde att det skulle bli vi igen och jag tänkte att även om det inte blir vi så blir det hans förlust och jag kommer må så mycket bättre. Men så känns det inte alls. Tiden bara går och går. Inget känns bättre:(
Har ingen att prata med. Vill inte göra mina familjemedlemmar ledsna. Känns även som jag blir jobbig mot mina vänner. Så just nu bär jag på detta inom mig själv. Gråter när jag är ensam.
2 gillningar
Hur var han mot dig? Behandlade han dig dåligt osv?
Även fast mitt ex varit elak mot mig så har vi haft våra fina stunder såklart. Och jag kände en stor kärlek för honom. Älskade han så mycket och ville alltid göra han till lags. Gör så himla ont att veta att det inte varit samma från hans sida.
Ännu värre att jag fastnar så här:( tänker och tänker och tänker. Meningslöst. Tiden bara går och jag har fastnat.
Oj vad jag känner igen mig. Medberoende?
Hanterat, parerat, hoppats, fruktat, förträngt, förklarat.
Jag skulle inte säga att han misshandlat mig men spelet har varit just jag. Han har anklagat mig för att ha gjort honom illa, nästan vad jag än gjort.
1 gillning
Att det inte har varit samma från hans sida tror jag inte på. Jag tror det bara är ytterligare ett sätt att såra dig! Sånt har jag också hört och blivit väldigt sårad. Även mycket hot om att ta sig en annan och hot om skilsmässa om vi grälade eller om jag inte var tillräckligt kärleksfull. Först nu med lite distans förstår jag att han dessutom har varit mer uträknat elak än jag förstod.
1 gillning
Känner också igen mig. Tufft att bara plötsligt ställa om när man länge levt på hoppet. Men klarar man att lägga hoppet åt sidan, kanske tom tänka att det inte ens är möjligt att vara ett par här och nu, är det lättare att läka.
Jag tänkte så och mår i dag tre månader senare toppen. Saknar inte honom ett dugg. Har insett att jag mår mycket bättre utan än med honom osv.
Jag hoppas att du snart mår bättre!
Jag vet inte. Det känns inte som han älskat mig iaf. Jag tror inte att man kan älska en person man sårar. Speciellt inte när han sa att han inte gör det när jag frågade honom nu sist. Han är en kall person.
Han brukade också hota mig med skilsmässa när vi tjafsade. Jag bad honom att inte göra detta. Det var som ett sätt att skrämma mig från hans sida.
Oh mår så dåligt av allt det här -.- när blir det bättre
2 gillningar
Så skönt för dig och glad för din skull.
Det hoppas jag också
Han är inte värd att lägga ner energin på. Fokusera på att använda den energin på dig. Gör saker du tycker om… Det finns ljus i tunneln…Kramar till dig
2 gillningar
Tack. I förrgår och och igår bröt jag ihop totalt… Det är väl chocken kan jag tro. Nu reagerar jag säkert. Känner mig tom… Hur mår du?
Ja det förstår jag att du gör, men trots din svåra situation är du stark och tar så bra beslut! Det är han som är förloraren här!
Tack jag mår ganska bra men faller tillbaka ner i kolgruvan då och då!
Ja jag känner igen det men det beteendet som framvisar är helt fel. Det är ju absolut inte kärlek. Det är något som är fel. Det är inte oss det är fel på utan felet ligger hos dom.
Han var också sjukt ful mot mig. Om han ogillade något jag gjort fel (som inte var värsta grejen) så kunde han sluta prata med mig i en hel vecka. Helt sjukt. Som en liten barnunge.
Mot ljusare dagar och tider 
Hoppas vi kommer ur detta elände
3 gillningar
Ont det gör idag. Så fruktansvärt ont.
2 gillningar
Hur mår ni idag?? Här sitter jag och fantiserar om mitt nya bohag. Jag försöker tänka framåt på MIG och barnen. Känns konstigt att vi ska ha en nyfödd om bara en vecka. På tisdag ska vi på terapi. Tänker jag ställa frågan till honom. Varför har du varit tyst i 10 månader? Är du stolt att ha dumpat mig höggrsvid? Barnen kommer fråga mig en dag…Jag ljuger inte för dom då. Tänker säga att ville du knäcka mig så har du misslyckats. Du har skämt ut dig själv genom att dumpa en höggravid.
1 gillning
Så är det. Om han inte inser det nu så kommer han göra det sen. Han kommer Att skämmas och han kommer att ångra sig något fruktansvärt. Men då är det för sent. Gjort är gjort. Jag tror verkligen att människor som gör såna sjuka grejer innerst inne inte mår bra.
Känner mig så ledsen idag. Så vilsen. Så borta. När går denna smärta bort?