21 dec
Åkte till mamma i förrgår och jobbade här igår men inte var jag till stor nytta på jobbet. Beslutade mig för att ta ut alla resterande semesterdagar fram till jul och mellandagarna också.
Jag känner verkligen av den årliga juldeppen och inte blir det bättre med årets jul men nu är det snart över, bara att hålla ut.
På julafton blir vi några till om alla är friska och då ska jag gå undan om jag behöver det istället för att hålla fasaden uppe. Även om själva julafton blir jobbig ser jag iaf fram emot maten.
Jag ska verkligen kämpa framöver att bli av med juldepressionen som jag lidit av i ett antal år nu men just i år får den bara göra sitt, jag har familjen runt mig och till nästa år mår jag bättre på alla sätt och vis bestämmer jag här och nu.
Jag tror jag ska höra med barnen om vad de tänkt göra på nyårsafton och om de kanske vill komma till mig, Jag måste bara känna efter hur jag hämtat mig efter jul.
Vad gäller mitt lilla intresse har jag efter prat med mamma beslutat mig för ett av mina val: jag hade funderat på två alternativ och det var att antingen bara fortsätta som vi gör nu och ha kamratlig kontakt eller att förklara hur det fortfarande står till med mig, att det är jobbigt och kapa kontakten helt.
Jag har bestämt mig för att fortsätta ha kontakt med honom men mest låta honom driva det hela - har jag tur kommer jag antingen inse att vi inte passar ihop och tappa intresset eller så kommer min charm, fantastiska person och utstrålning att vinna honom (hahaha… kanske inte troligt men drömma går ju 
)
Mamma sa bara att jag måste vara beredd på att det kan bli hjärtesorg (vilket det på sätt och vis redan är men att bli av med förälskelse är inte enkelt och det spelar väl just nu inte heller nån roll om jag är obesvarat förälskad - skönt att drömma lite ibland och glömma hela skilsmässo- och ensamståendeutanbarntillståndet), hon ville nog mest bespara mig risken att bli utnyttjad men sån tror jag inte att han är - hade han velat det hade han kunnat göra det för länge sen.
Jag ser fram emot sommaren när förhoppningsvis känslorna är mer under kontroll, jag kan iväg på dans, kurser och andra äventyr med mina kompisar och kanske, kanske träffa nån som tycker om mig tillbaks.
Imorrn kommer jag säkert att tänka helt annorlunda! 
Kärlek och förälskelse är underliga känslor, hur de uppstår och upphör.
Jag tänkte ju att det skulle försvinna med tiden när vi inte träffades och inte hade kontakt (jag körde nollkontakt i ungefär 1,5 månad och han hörde inte heller av sig) men när han tog kontakt igen tog det ju fart igen - kunde ju heller inte sluta tänka på honom den nollkontaktstiden men var iaf inte lika intensivt som innan. För min del skulle det vara enklare om jag inte kände som jag kände eftersom vi har väldigt roligt och han bryr sig om - en bra kompis helt enkelt.
Hade jag varit honom hade jag inte tagit kontakt igen efter att han fått veta hur jag kände men alla är vi olika. Nu håller vi det iaf på ett strikt kompisplan, inget mer flirtande.
I övrigt känner jag mig iaf nöjd över att jag har ökat mitt sociala liv med nya kompisar, mer kontakt med gamla kompisar, jobbar lite ideellt på Kupan (älskar ju loppisar så det var ju en match made in heaven…), börjat om med gamla hobbies, försöker åtgärda problem i lägenheten som jag annars inte skulle trott att jag kunde klara av osv.
Jag tror att det bli långsamt bättre, i takt med att ljuset kommer.
Känner också att det var väldigt tur att jag verkligen åkte till mamma istället för att stanna hemma i min ensamhet.
julen har inte varit bra för mig på många år så det är inte enbart skilsmässan och att barnen inte är här utan ångesten kommer från annat håll men inte hjälper det med årets speciella situation.
men om jag vill mer är jag inte säker på eftersom jag inte känner honom så väl.