Ett tag sen sist… o nu börjar min resa ensam mot den ljusa horisonten får ja hoppas… prata med min fd idag o vi/jag kom fram till att vi ska bryta kontakten helt förutom det som rör hus o barn som måste skötas snyggt…allt annat däremellan har inte sköts så snyggt av olika anledningar…jag har varit helt galen av alla lögner o svek som både kommit fram o som jag luskat fram. Vill hon så gärna prova lyckan med den nye så ska hon få göra det men jag ger inte upp henne, men vi får se om det står fast om ett par månader. Nu ska jag börja mitt ”nya” liv utan henne. Jag ska börja ge mig ut o springa långdistanser, börja gymma igen som ja va tvungen o sluta med pga tidsbrist, börja en kbt behandling för att bryta tanke o beteendemönster, börja sakta kanske dejta igen men inte ta det seriöst, måste börja må bra o läka mig själv först innan ja känner för att ta steget till nåt seriöst. Må bra helt enkelt o fokusera på rätt saker, fokuset har varit fel o varit på min fd o hennes nya, känns så overkligt o skriva det…lära mig acceptera läget, o verkligen lova vad jag sagt o bestämt nu o verkligen klara av att inte höra av mig i onödan. Klarar jag det så kommer jag ta mig starkare ur det här hoppas jag…
Längesen nu…och…mycket har hänt som inte är till min fördel alls, snarare tvärtom.
Jag har som sagt inte kunnat hantera den här situationen, även att jag för två veckor sen kände att jag måste ändra riktning och försöka va sams med mitt ex. Jag har hela tiden haft ett slags hopp men det hoppet krossades för ett par dagar sen. Då berättade mitt ex att hon var tillsammans med sin nya, som jag skrev så träffades dom en vecka efter hon sagt hon ville skiljas, så det har gått undan. Nån av er som har erfarenheter av nåt liknande? Har det funkat mellan dom? Har exet kommit tillbaka bönandes att dom vill försöka igen? Det kom fram väldigt många saker om att min fru inte varit så lycklig med mig o att vi haft så stora problem genom hela vårat förhållande som bara växte så hon kände sog inte trygg med mig… så chanserna att hon kommer tillbaka är väl lika med noll? Jag vet ju oxå att min tillit till henne är förstört totalt, så vet inte hur jag skulle göra om hon ville tillbaka. Och det värsta av allt är att hon inte har dåligt samvete över att ha gått in i en ny relation så snabbt… jag har även börjat prata/dejta med en tjej som kommer från liknande förhållande… det är absolut inget mellan oss men vi är så lika varandra och både hon o jag är lika sårade så vi läker varandra lite, men jag kan inte släppa exet helt o det känns så jobbigt när jag vet att det är det enda jag måste göra. Hjälp mig vad ska jag göra?! Vi har huset kvar men vi bor inte ihop, jag tror allt blir lättare när vi flyttat från huset o blrjar leva på varsitt håll
Det känns ju som tämligen kört att hon skull vända åter till dig.
Skönt att ni inte bor ihop längre. Att ha så lite kontakt som möjligt är nog också bra.
Jag tror att den avgörande skillnaden blir när du börjar tänka på DIG. Hur du ska göra för att leva ett bra liv. Vad är egentligen dina drömmar? (Ledning, de är inte att leva med henne eftersom din bild av henne inte stämde med verkligheten).
Hur vill du leva med barnen? Våga tänka nytt och djärvt! När tankarna vandrar till henne så blocka dem och börja tänka på något annat i ditt liv, gärna något positivt!
Det finns några fällor här som är bra om man undviker:
- Drömma om samma liv med dubbelgångare i rollen som din partner - Leta inte efter samma typ!
- Tvärt-om-fällan. Att man väljer motsatsen till hur allt var tidigare. Motsatt intressen, motsatta egenskaper hos ny partner osv
Vad var bra i ditt gamla förhållande? Vad var dåligt och du inte vill se i ett nytt förhållande? Skriv gärna ner dessa listor för du kommer också att se att de förändras ju mer hel du blir efter separationen.
Hon har bearbetat beslutet under ett år så hon är ju ganska långt före mig i processen men kan inte ett sånt här snabbt beslut att gå in i nåt nytt så snabbt komma ifatt henne? Alltså att hon är så nykär just nu att hon inte vet vad hon tänker? Eller är jag bara dum som hoppas på att hon ska få kalla fötter
Tyvärr måste vi ju ha kontakt angående barnen och så länge huset är kvar… men jag har så svårt o släppa allt o gå vidare som hon gjort… jag faller offta tillbaka till att skriva till henne trots att hon varit övertydlig med att hon inte vill, antar jag letar efter nåt pyttelitet halmstrå av nåt hopp. Det hela känns så overkligt o så olikt min fru att ens komma på tanken att göra detta. Vart tog den här genomsnälla o omtänksamma o pålitliga människa vägen. Hon är som bortblåst… det är så jobbigt. Jag vet så väl att det enda som hjälper är att släppa taget om henne för gott, men jag kan inte hur mycket jag än försöker, finns så många minnen kvar i huset så jag blir påmind om så fort jag kliver innanför dörren så är det ju kört direkt
Jag tror som sagt att chansen är obefintlig att hon kommer tillbaka.
Om det kommer att hålla för henne med den nye är väl mer osannolikt. Visst, för endel håller det, men de flesta har något eller några kortare förhållanden strax efter separationen innan de hittar något varaktigare.
Det är som att sluta röka, det är svårast de första veckorna, sedan lättar det, så försök verkligen ha minimal kontakt.
Till grejen hör oxå att hennes nya är 14 år äldre än henne oxå och att det blev en väldigt snabb flört som utvecklade sig till förälskelse, en annan sak är oxå att vi gjorde en stor renovering av vårat hus som blev klar dagen innan hon ville skiljas och det är med denne man som utfört renoveringen som hon enligt henne har ett förhållande med nu… hon har sagt att det är vad hon behöver just nu o att han får henne att må bra, hon slipper tänka på allt det jobbiga när hon är med honom, hon säger oxå att det inte var hennes mening att hitta nån så snabbt o att vilja såra mig, hon säger oxå att hon o han inte hade nåt ihop innan hon ville skiljas men jag tror inte ett skit på det, varför skulle hon annars gå så snabbt in i ett förhållande, hon stängde mig ute totalt. Först sa hon att vi skulle bo ihop tills huset var sålt men så fort hon börja med honom förändrades hon totalt
När jag frågar om det är kört för alltid säger hon bara att hon inte kan säga nåt om framtiden, men att hon känner så här just nu… jag biter mig själv i tungan för jag vill ha noll kontakt om annat än just barnen o jag försöker ibland går det nån dag utan kontakt sen är man fast igen, men har satt upp mål att noll kontakt om annat under minst 30 dagar ska jag klara för o se om hon bryr sig el inte… kommer nog bara bli sårad ändå tror jag
Det kan naturligtvis vara så att det fanns något dem emellan innan skilsmässa kom på tal. Det kan också vara så att hon hade känt att det skavt länge men när hon insåg att man kunde bli kär i någon annan tog steget, på vinst och förlust, utan att hon visste om det var besvarat.
Men det spelar ingen roll. Att hon har lämnat dig är ett faktum. Hur ska hon kunna säga om det är för hela livet, något? Hon trodde väl rimligtvis att det var för hela livet med dig, men insåg att livet kan ändra på sig.
Jobba du på med 30 dagar utan kontakt så tror jag du kommer att känna att det går mycket lättare sedan.
Ja som sagt hon kände redan i somras att hon såg var det lutade åt, hennes känslor bleknade redan då o i höstas fanns inga känslor kvar alls, så hon behövde bara känna att en dag så gör jag det o den kom i februari när vi höll på som mest med renoveringen. Det är ju aldrig rätt tillfälle o skiljas. Men det jag är så bitter,arg o fruktansvärt ledsen över är hur hon agerade efter skilsmässan, att hon valde att förstöra allt som fanns med att ge sin in i ngt nytt på direktrn, jag hade inget sagt om hon bara låtit mig få sörja färdigt o sen kanske valt att öppna upp ögonen för någon annan efter skilsmässan var klar, inte under tiden inget är färdigt… men hon säger att hon tog ett val för sig själv för att må bra, men hon visade heller inga tydliga tecken på att hon tyckte det var så dåligt, hade hon gjort det hade jag förstått bättre, därför jag tror det va nåt mellan dom innan… jag måste acceptera o släppa henne annars kommer jag aldrig komma framåt o kunna släppa in nån människa i mitt liv på väldigt länge. Men jag har ju den där vännen som jag träffat och skriver mycket med, som absolut skulle kunna utvecklas till något mera
Käre @Andreas84
Som du själv skriver så måste du acceptera!
Du famlar omkring nu i ett mörker! Du söker efter ett svar! Du letar förklaringar! Du analyserar allt hon säger!
Kanske hon ångrar sig? Hon är inte sig själv!!
Som du själv skriver:
Jag har för mig att jag skrev exakt nåt liknande efter någon dag när min resa började!
Man kan inte tro det! Inte kan väl en människa man tror man känner bäst i hela världen bara rent av -poff! Gå upp i rök?
Gör dig själv en tjänst!
-
Bara fucking acceptera det!
Analysera inte hennes ord och försök inte ta åt dig. Hon vet mycket väl vad hon gjort men där hon är nu så bryr hon sig inte! Det är möjligt att hon ber dig om ursäkt för det hon säger till dig nu om nåt år när förälskelsen ebbat ut men det är ju då och då kommer det inte att spela nån större roll för dig heller.
Med andra ord! Fråga eller pressa henne inte om saker som du egentligen inte orkar höra nu. Det är bara du som mår dåligt över det! -
Släck ditt hopp!
Det är helt avgörande för ditt mående att du släcker ditt hopp om att det någonsin kommer att bli ni igen! Så länge du går att hoppas på att hon ska ändra sig och allt ska bli bra igen så kommer du aldrig vidare.
Det kommer kännas som en självklarhet för dig senare men redan nu så inser du nånstans inom dig att ert äktenskap aldrig kommer att överleva det här även om hon nu skulle ändra sig? Vill du leva med en lögnare? Vill du leva med en oro resten av ditt liv? -
Bryt all kontakt!
I början får du sitta på dina händer för att inte ringa/sms:a eller ta reda på vad hon gör, har gjort eller ska göra!
Bara acceptera det och låt det vara som det är. Jag lovar dig att du mycket snabbt kommer att må bättre och inte kommer att vilja veta heller!!
Spänn fast dig nu och var stark så kommer det att plana ut igen! Det blir bättre igen och innan du vet ordet av så är det t om bra!!
Så otroligt bra skrivet! Det värmer mig att läsa det du skrev. Hon säger hela tiden att hon inte förstår hur jag inte kan inse hur läget är, medans det för henne är en självklarhet o lätt för henne o säga såklart. Jag vill ju inte släppa henne för hon är ju min fru o mitt allt men jag måste o det är det svåraste
Jag bara sitter o väntar på att hon ska säga nåt som gör mig glad, men jag lär väl få vänta i evigheter på det antar jag… varför går man tillbaka o kollar gamla bilder när man var lyckliga? Det gör så ont fortfarande trots att det gått 2 månader
Det svåra är ju att tänka framåt, att se ett liv utan den man började bygga upp resten av sitt liv med.
Men som @Sorgsen_man skriver, man måste släppa och acceptera. Det finns ingen annan än en själv som kan få en att må bättre.
Som du skrev, din fru är redan där. Hon ligger steget före men du är snart ikapp och till slut tom förbi.
Jag faller också ner i det där svarta hålet ibland men jag brukar tänka att jag fort som fan måste klättra upp igen.
Det som har varit går inte att ändra men din framtid vill du nog innerst inne forma själv, inte din fru…
Gå vidare. Chansen ökar att hon kommer krypande tillbaka. Jag bar för bara ett litet tag sen i tusen bitar. Bestämde mig för att gå vidare. Började dejta en annan. Nu ser hon den hon blev kär i helt plötsligt. Vi är överens om att aldrig bli tillsammans igen MEN hon är deppig. Skickar sms hela tiden, även om barnen. Onödiga saker. Så tro mig.
Det är det jag försöker med… och jag vill gå vidare för mitt mående skull och jag har börjat dejta en annan vilket min fru vet om men hon bryr sig liksom inte, inte vad hon visar iaf. Det känns inte som att hon kommer komma krypandes tillbaka tyvärr även fast jag vill tro det, hon är blixtförälskad känns det som i den nya, men det tar väl ett tag innan hon ser om det va nåt att ha, men tiden där emellan vet jag ju inte hur ja ska ta mig till. Tänk om om hon kommer tillbaka men jag har kommit en bit, tänk om… den frasen har jag använt många gånger. Min fru säger hela tiden saker som gör att hon inte vill tillbaka, hon har ingen trygghet hos mig, hon har inga känslor för mig, ingen tillit, det blir bäst för barnen att va isär, jag har en annan… många självklara saker för henne men inte för mig, jag vet och tror vi skulle kunnat lösa alla problem om vi grottat ner oss rejält o kämpat som djur för att få det att funka en version 2 av oss, jag vill det för min skull o framförallt för barnens skull. Men hon vägrar vika sig utan hon säger att hennes beslut är solklart, men är det bara för att hon har en annan hon känner så? Hon har sagt flera gånger att även om hon inte hittat nån annan skulle hon inte komma tillbaka ändå. Hon är tydlig eller hur, så chanserna är väl ganska minimala att hon skulle komma krypandes
Släpp henne. Hon kommer inte tillbaka. Hon är klar, hon har lämnat och gått vidare. Tar hennes förälskelse slut kommer hon inte att ta tillbaks dig. Er relation är död, över, punktum, finito, end, over and out! Den andre är inte orsaken utan symptomet, fruktkroppen. Mycelet har ätit sig in i hennes sinne, förtärt hennes känslor, fått henne att inse att hon vill något annat. Kämpat som djur? Vill ni båda det? Är båda beredda att göra det? Det räcker inte med att en vill. Du kan inte gå vidare förrän du släppt henne. Om den du träffar vill ha och utveckla en seriös relation med dig är det inte rätt mot henne att du inleder en relation om du vill ta tillbaks ditt ex om hon kommer till dig. Då är din dejt en snuttefilt. Och nej, ditt ex bryr sig inte om att du träffar en annan, du kan inte göra henne svartsjuk. Ditt ex kan inte vara tydligare- HON KOMMER INTE TILLBAKA!
Jag ska det nu och kommer inte ändra mig. Jag har betett mig som ett svin, skrivit hur mycket sms som helst, försökt få henne tillbaka i tron om att det jag skrivit skulle hjälpa att få henne tillbaka, snarare tvärtom o jag har vetat att det jag skrivit inte hjälpt utan snarare stjälpt, men när dom där jävla dipparna kommer då har jag inte kunnit hejda mig, det har blivit som nån slags drog jag bara måste ha, sjukt beteende som inte är jag nånstans, så enda sen det uppdagades att hon ville va med en annan så försvann den lilla grund jag stog på åt helvete utan en chans att på nåt sätt ta sig upp, men nu kan hon inte vara mer tydlig än vad hon varit idag i sms, en tydlighet hon visa upp redan för två månader sen men som jag inte fattat överhuvudtaget, utan jag har bara matat på med sms o samtal medans hon bara ännu mer varit tydligare o tydligare både i ord o handling, men jag har vägrat inse, inte velat tro att detta är sant, inte velat tro att jag måste släppa den människan jag älskar så otroligt mycket, som jag delat så mycket med, jag är ingen gud som man bara måste älska mrn jag har väl nånstans trott att hon alltid skulle va vid min sida oavsett vad som än händer men hon fick nog till slut o jag kunde/vägra acceptera tills det var försent. Nu är den dagen här där jag måste komma till en acceptans att MIN FRU INTE VILL HA MIG MER O ÄR KÄR I EN ANNAN MAN HON HITTA EN VECKA EFTER SKILSMÄSSANS BÖRJAN… dom orden har ännu inte sjunkit in än, men tids nog kommer dom det. Jag måste lyfta blicken o se framåt som alla sagt till mig, likadant med alla sms, att jag inte ska skriva mer för det hjälper ändå inte… fan
Det är jättejobbigt när man kommer till insikt att ens respektive inte vill ha en mer. Någonstans förstår jag att min man tappat känslorna för mig för länge sen (han säger att vi haft det dåligt i ett par år och har dessutom haft en annan under en tid innan jag kom på honom). Jag har dock inte kunnat acceptera sättet som han tog till i stället för att säga till mig att det inte kändes bra längre. Jag har försökt fråga varför, när och har och har fått en del svar. Svar som är jobbiga att höra, men som på något vis ändå hjälper mig att lägga pusslet och komma till insikt att han vill inte ha mig som sin fru längre.
Och som någon sa, vill du verkligen vara med någon som inte vill vara med dig?
Nej, det vill jag inte.
Ibland mailar vi istället för att prata. Det jag försöker göra är att inte svara på hans mail direkt, då när jag känner mig som mest besviken, ledsen och sorgsen utan att vänta med det någon eller ett par dagar tills jag kan läsa igenom igen vad jag skrivet. Just för att förnedra mig (jag känner mig redan förnedrad i och med otroheten). Jag vill försöka behålla den lilla värdighet jag har kvar (dock känner jag mig inte så mycket värd).
Hur ont det än gör, och det du själv kommit till insikt i. Det kommer inte göra någon skillnad om du hör av dig till henne. Hon kommer inte må sämre för det. Hon är förälskad och har sina tankar på annat håll. Du blir bara ännu jobbigare.
För mig har det gått drygt sex veckor nu. Möjligt att jag kommer skicka ett mail till med frågor om varför han kunde göra som han gjort (jag har inte fått svar på den frågan). Men sen kommer jag lägga locket på, försöka fokusera på mig själv, vad jag har missat under vårt förhållande som jag vill försöka återskapa, äta sånt som jag gillar osv.
Sen kommer jag, precis som jag gjort ikväll då jag är själv utan barnen i en liten lgh som vi delar när vi inte är i huset med barnen, att gråta, sörja och fastna en stund i självömkan. Men jag har insett att detta måste jag ta mig igenom själv, med terapeut och vänner. Men det är inte han som kommer att hjälpa mig genom det här jobbiga.
Lycka till! Gör en plan och håll dig till den!
Det är EXAKT det jag gjorde. Jag mådde riktigt dåligt. MEN jag tänkte noga över det. Och fann mig helt plötsligt på en plats där jag aldrig varit. Och tyckte om det. Jag var själv, kunde tänka på mig själv, göra det jag ville utan att någon ifrågasatte det. Sen träffade jag någon och blev ännu gladare. Då vände exet och helt plötsligt ser hon den hon blev kär i. Och hon sörjer oj vad hon sörjer och mår dåligt. Men det var först när jag började må bra. Efter alla kalla samtal och sms har plötsligt allt vänt. Tro mig det kommer oavsett hur glad hon är nu. Hon kanske inte vill ha tillbaka dig men hon kommer att komma till den punkten då hon undrar om hon skulle gjort detta. Men först EFTER du är tillbaks till dig själv igen. Trodde inte det om jag ska vara ärlig men tji fick jag. Nu förstör hon, eller försöker min lycka genom att komma på ursäkter till att jag inte ska träffa den nya.