Jag ska det nu och kommer inte ändra mig. Jag har betett mig som ett svin, skrivit hur mycket sms som helst, försökt få henne tillbaka i tron om att det jag skrivit skulle hjälpa att få henne tillbaka, snarare tvärtom o jag har vetat att det jag skrivit inte hjälpt utan snarare stjälpt, men när dom där jävla dipparna kommer då har jag inte kunnit hejda mig, det har blivit som nån slags drog jag bara måste ha, sjukt beteende som inte är jag nånstans, så enda sen det uppdagades att hon ville va med en annan så försvann den lilla grund jag stog på åt helvete utan en chans att på nåt sätt ta sig upp, men nu kan hon inte vara mer tydlig än vad hon varit idag i sms, en tydlighet hon visa upp redan för två månader sen men som jag inte fattat överhuvudtaget, utan jag har bara matat på med sms o samtal medans hon bara ännu mer varit tydligare o tydligare både i ord o handling, men jag har vägrat inse, inte velat tro att detta är sant, inte velat tro att jag måste släppa den människan jag älskar så otroligt mycket, som jag delat så mycket med, jag är ingen gud som man bara måste älska mrn jag har väl nånstans trott att hon alltid skulle va vid min sida oavsett vad som än händer men hon fick nog till slut o jag kunde/vägra acceptera tills det var försent. Nu är den dagen här där jag måste komma till en acceptans att MIN FRU INTE VILL HA MIG MER O ÄR KÄR I EN ANNAN MAN HON HITTA EN VECKA EFTER SKILSMÄSSANS BÖRJAN… dom orden har ännu inte sjunkit in än, men tids nog kommer dom det. Jag måste lyfta blicken o se framåt som alla sagt till mig, likadant med alla sms, att jag inte ska skriva mer för det hjälper ändå inte… fan
Det är jättejobbigt när man kommer till insikt att ens respektive inte vill ha en mer. Någonstans förstår jag att min man tappat känslorna för mig för länge sen (han säger att vi haft det dåligt i ett par år och har dessutom haft en annan under en tid innan jag kom på honom). Jag har dock inte kunnat acceptera sättet som han tog till i stället för att säga till mig att det inte kändes bra längre. Jag har försökt fråga varför, när och har och har fått en del svar. Svar som är jobbiga att höra, men som på något vis ändå hjälper mig att lägga pusslet och komma till insikt att han vill inte ha mig som sin fru längre.
Och som någon sa, vill du verkligen vara med någon som inte vill vara med dig?
Nej, det vill jag inte.
Ibland mailar vi istället för att prata. Det jag försöker göra är att inte svara på hans mail direkt, då när jag känner mig som mest besviken, ledsen och sorgsen utan att vänta med det någon eller ett par dagar tills jag kan läsa igenom igen vad jag skrivet. Just för att förnedra mig (jag känner mig redan förnedrad i och med otroheten). Jag vill försöka behålla den lilla värdighet jag har kvar (dock känner jag mig inte så mycket värd).
Hur ont det än gör, och det du själv kommit till insikt i. Det kommer inte göra någon skillnad om du hör av dig till henne. Hon kommer inte må sämre för det. Hon är förälskad och har sina tankar på annat håll. Du blir bara ännu jobbigare.
För mig har det gått drygt sex veckor nu. Möjligt att jag kommer skicka ett mail till med frågor om varför han kunde göra som han gjort (jag har inte fått svar på den frågan). Men sen kommer jag lägga locket på, försöka fokusera på mig själv, vad jag har missat under vårt förhållande som jag vill försöka återskapa, äta sånt som jag gillar osv.
Sen kommer jag, precis som jag gjort ikväll då jag är själv utan barnen i en liten lgh som vi delar när vi inte är i huset med barnen, att gråta, sörja och fastna en stund i självömkan. Men jag har insett att detta måste jag ta mig igenom själv, med terapeut och vänner. Men det är inte han som kommer att hjälpa mig genom det här jobbiga.
Lycka till! Gör en plan och håll dig till den!
Det är EXAKT det jag gjorde. Jag mådde riktigt dåligt. MEN jag tänkte noga över det. Och fann mig helt plötsligt på en plats där jag aldrig varit. Och tyckte om det. Jag var själv, kunde tänka på mig själv, göra det jag ville utan att någon ifrågasatte det. Sen träffade jag någon och blev ännu gladare. Då vände exet och helt plötsligt ser hon den hon blev kär i. Och hon sörjer oj vad hon sörjer och mår dåligt. Men det var först när jag började må bra. Efter alla kalla samtal och sms har plötsligt allt vänt. Tro mig det kommer oavsett hur glad hon är nu. Hon kanske inte vill ha tillbaka dig men hon kommer att komma till den punkten då hon undrar om hon skulle gjort detta. Men först EFTER du är tillbaks till dig själv igen. Trodde inte det om jag ska vara ärlig men tji fick jag. Nu förstör hon, eller försöker min lycka genom att komma på ursäkter till att jag inte ska träffa den nya.
Men hade ditt ex träffat en ny direkt i början av skilsmässan?
Inte direkt men någon månad efter. Hon säger att det bara är en vän men bullshit har jag hört förr. En vän till mig dessutom.
Ok. Mitt ex hävdar att hon o den nye bara börja skriva med varandra efter en vecka, tror inte på det. Sen utvecklades skrivandet till träffande o vidare till en relation hon sa att hon behövde just nu för att må bra i som sedan för bara en vecka sen blev till att dom nu är ett par… är just i skrivande stund på väg ”hem” (mor o far) efter att ha gått igenom praktiska saker med mitt X o vi hade en bra konversation som gick lugnt till. Hon fråga om min ”nya” va blond men att hon inte brydde sig eller var svartsjuk på mig efs hon inte ä kär i mig längre
Lite svinigt av ditt X att gå till din vän! Lite samma här, hennes nya var den som gjorde hela vår renovering
Idag var en vidrig dag som jag ändå kände mig så pass stark över att jag skulle klara… det gick…sådär.
Vi hade planerat att gå igenom praktiska saker med huset, o jag kände direkt när jag klev in i vårat hus att det här kommer inte gå… satte mig vid matbordet där hon satt o bara…börja storgråta i säkert en timme o hon trösta mig knappt… allting blev så verkligt helt plötsligt att hon menar verkligen allvar att hon är kär i den andre, mycket mera än när hon var kär i mig, o uppenbarligen den nya oxå… den känslan jag hade i 4 timmar var så surrealistiskt, där hemma går hon som jag levt med o älskat o älskar i 9år omkring o är lycklig! Med en annan man, o inte mig. En känsla av maktlöshet av att ha blivit dumpad, en känsla av att du kan inte göra nånting för att hon ska ändra sig absolut ingenting.Nada! Du känner dig så liten, så äcklig, så ful, så vidrig du känner dig otillräcklig… vad man än sa så skulle det inte ändra nånting… så med andra ord är det fortfarande för jobbigt för mig att träffa henne, så ja kan bara träffa henne korta stunder… jag har även tagit bort hennes nr så att jag inte kan skicka dumma sms till henne då jag känner att fortfarande skulle kunna komma sånna, tagit bort henne på sociala medier. Allt för att radera bort henne så mkt ja kan… tyvärr måste vi ha kontakt ang barnen, så behöver jag fråga nån om hennes nr
Var ett tag sen jag skrev här…mycket har hänt sen sist. Mitt ex är fortfarande tillsammans med sin nya, o han har blivit introducerad för mina barn sen länge. Mina tankar är mildare än för några månader sen. Jag är inne i en fas där jag hela tiden tänker att det jag inte har nån makt över kan jag inte göra nåt åt, med andra ord ändra min exfrus känslor, det är en omöjlighet. Jag har dippar varje dag, en återkommande grej som har varit sen den dagen i februari är att varje morgon vaknar jag av att ja tror att allt är en mardröm o att det inte är sant, men det släpper efter en halvtimme. Jag har mindre o mindre kontakt med mitt ex, endast om det rör barnen, dock har vi huset kvar men vi båda har hittat lågenheter men har svårt att sälja huset, så vi går i varandras fotspår när vi kör bytesdagar. Vi försöker sammarbeta o hålla god ton mot varandra för barnens skull o för framtidens skull. Jag har börjat dejta en del men känner att jag definitivt inte läkt på långa vägar än. Så ett förhållande med en my är inte aktuellt för mig detta år om jag inte skulle bli blixtförälskad i nån. Jag har accepterat vissa bitar men andra bitar kommer ta väldigt lång tid för mig att acceptera. Tar en dag i taget, försöker sitta lugnt i båten. Jag vill nog…inte ha tillbaka mitt ex i dagsläget, men sånt vet man inte, men har så svårt för att lita på mitt ex i dag, då hon blivit en helt annan människa för mig, jag känner inte igen den människan hon har blivit, det var inte den ja gifte mig med. Men jag vet att så fort jag har flyttat till mitt eget så kommer mycket av min smärta släppa, alla minnen som jag dagligen blir påmind av i huset försvinner o det blir en ny era för mig o mina barn, vilket är det viktigaste för mig nu. Men jag kommer ha väldigt svårt för att förlåta sättet mitt ex lämna mig på… men som sagt en dag i taget o sitt lugnt i båten. Vänner och familj,KBT-terapi o psykologkontakt har hjälpt mig mycket, men jag har lång väg kvar, det här är bara början trots att det gått 6 månader snart
Underbart!!! Han fixar alltså alla problem? Honom måste jag kontakta direkt!! Det här låter nästan för bra för att vara sant? Tack för att du delar med dig. Nu släppte en stor sten från mitt bröst!
Allt kommer att lösa sig!!!
Fixar han mig en snyggare kropp, större k*k och gör mig lika smart som Einstein också eller kostar det extra?
Två själar, samma tanke.
Dock betvivlar jag att Sarah kan läsa och förstå svenska.
Jag tror att det är en mycket nära allierad till om inte rentav Takuta själv som lagt in denna så jag betvivlar du kan förvänta dig något svar. Möjligen om vederbörande bemödar sig att kopiera texten och kör en googleöversättning vilket jag tror att ovanstående är.
Läste precis tråden. Hoppas att det går bättre med dig nu. Har du fortfarande förhoppningar om att bli tillsammans med exet igen eller har du lyckats gå vidare?