Jag ska försöka minnas dina ord! Tack så mycket 
1 gillning
Jag blir lite så här du vet och ta absolut inte detta som en dömande fråga, men varför är dina gener jätteviktiga att föra vidare? Jag tänker att det är en otroligt egoistisk inställning.
Det är otroligt egoistiskt att skaffa barn till att börja med, ingen blir tillfrågad om den vill bli född eller inte. Hade jag fått frågan hade jag avstått.
Människor anger de mest egoistiska anledningarna till varför de vill ha barn/skaffade barn - “alla andra började skaffa barn”, “jag vill inte bli gammal ensam”, “jag vill föra mina gener vidare”, “jag vill att någon sörjer mig när jag dött”, “hon ville ha barn” osv osv…
Jag blir helt ärligt bedrövad.
Jag säger såhär: skaffa bara barn om du är 100% säker på att du vill ha barn och skaffa bara barn för den blivande människans skull. Älskar du livet fullt ut och vill ge det åt någon annan så ja, om du kan förmedla kärleken till livet till någon annan, ta ditt fulla ansvar så att den blivande människan får de bästa förutsättningarna så ja skaffa då barn.
Gör det inte för din egen skull, för att du längtar, eller måste föra dina gener vidare. Gör det för den blivande människans skull.
Jag läser mycket på facebookgruppen “I regret having children” och på Quora, amerikanska sidor plus många andra olika sidor, har läst flera studier osv. Det verkar som om många ångrar att de skaffade barn eftersom uppoffringen/påfrestningen är så total. De tycker helt enkelt inte att det är/var värt det. Människor i hela världen tvingas in i normen och skaffar barn och upptäcker alldeles försent att nej detta var inget för mig. Många blir rentav väldigt skadade får PTSD, depression, ångest, och andra allvarliga psykiska sjukdomar.
Det sitter i våra ryggar att vi ska skaffa barn, det är så organismen överlever. Men mänskligheten i det stora hela kommer överleva ändå eftersom tillräckligt många skaffar barn.
Jag läser också mycket om psykologi och om hur många som är skadade av problematiska barndomar. Alldeles för många skaffar barn “för att det är det man gör” och det sitter i benmärgen på oss, MEN de drar med sig hela mörka bagaget in i sina egna familjer och fuckar upp sina barn. Barn som sen sitter långt upp i vuxen ålder och bearbetar dessa barndomstrauman. En sabbad syn på relationer/olika trauman med mycket mera.
Jag säger såhär: just dina gener behöver inte överleva för vi är alla en och på det stora hela spelar det verkligen ingen roll.
Skaffa barn om du inte har ett uns tvivel och för den eventuella människans skull.
Plus, väg in att klimatet är ganska sabbat och det är troligen försent att vända, så väg också in vad för slags framtid dina eventuella barn och barnbarn går till mötes.
(Jag kommer säkerligen få en massa skit för detta för människor som skaffat barn är alltid så överkänsliga när detta kommer på tal, men men, detta är fortfarande bara mina egna personliga åsikter och jag läser gärna era andras)
Jag är bara helt jävla trött på människor som skaffar barn “för att det är det man gör”/“måste föra mina gener vidare”. Ingen reflektion, ingen eftertanke - bara ren o skär egoism. För ärligt talat - jorden behöver inte fler barn.
1 gillning
Här får du mothåll… inte skit, nota bene!
För hade mänskligheten sett på saken på samma sätt som du gör så hade inte du funnits och kunnat tycka som du gör. Att få barn är en djupt mänsklig och existentiell fråga som berör de allra flesta på det verkliga djupet. Så att hänföra den grundläggande och instinktiva viljan, längtan och ambitionen till något som rör klimatet är verkligen i klartext too much.
Men du har absolut rätt i att “jorden” inte behöver fler innevånare… men vem som du tycker ska avstå är skrivet i stjärnorna. Vi i västvärlden (som har möjlighet att ta hand om de relativt sett få barn per capita som uppstår) eller de i utvecklingsländerna som har minimal möjlighet att sörja för de liv de sätter till världen?
Vem/vilka tycker DU ska avstå egna barn?
1 gillning
Fast jag ser det i ett större perspektiv än så.
Om mänskligheten aldrig existerat eller om mänskligheten går under (vilket den kommer göra förr eller senare, något annat kommer ersätta oss) - ingen kommer sakna oss. Det kommer vara som om vi aldrig existerat.
Härefter kommer vi in på riktigt “flummiga” diskussioner. Om livet, själen, “The oneness”, “Gud”, skapelsen… Vad man nu kallar det eller inget alls (vilket gör det ännu mera obegripligt för mig varför man skaffar barn då om man bara tror på en svart grav/intet).
Men visst är det så att själva organismen vill överleva här och nu precis som allt liv tex virus, bakterier osv. Men det är inte det jag talar om, eller vem som skulle ha rätt att skaffa barn eller inte…
(och som jag skrev, jag hade inte velat existera, iallafall inte i detta formatet)
Lägger mig i lite. Jag är 46, men är skilsmässobarn. Jag har fått lära mig att i första hand uppskatta de medmänniskor som dykt upp i mitt liv. Och det gör jag. Jag har en jättestor “släkt” särskilt om vi räknar in alla andra barn som dykt upp i och med min pappas giftermål med en kvinna som har en syster som haft en man som börjat om med en kvinna som börjat om flera gånger! Jag tror jag egentligen är “släkt” med rätt många familjer i Karlstad faktiskt, och det är jag stolt över! Vi borde nog ordna en “släktträff” i sommar!
Själv har jag inte älskat småbarnsåren. Har genomlevt dem (hell). Barnen (iofs mina biologiska) blev roligare ju äldre de blev. Kanske borde en ändå fått fler? Nu är pappan och jag skilda, men jag tänker ändå att eventuella bonusbarn i framtiden kan bli några som en har en nära relation till (och påverkan på), och som jag faktiskt ser fram emot att lära känna.
Säger som min kloka fd kollega Inger: Det finns så många barn därute som inte har det bra, och de behöver bara EN bra vuxen i vardagen som bekräftar att de är bra, så kommer de bli helt OK vuxna. Jag tänker att jag ska bli en sådan vuxen! Vad gör DU?
5 gillningar
Jag älskar barn och är otroligt bra med barn. Har alltid varit. Men har aldrig känt längtan efter biologiska eftersom jag då är förälder 24/7 och blir aldrig av med dem förrän de blir äldre då ju.
Min tid och mitt liv är ändå för värdefullt för mig nu när jag vadat igenom skiten och har nått halvvägs - hade inte velat offra så många år bara på att genomlida småbarnsåren. För att sen sitta och eventuellt känna oro för dem resten av livet.
De flesta i denna åldern har redan barn och jag nöjer mig definitivt med att vara bonusvuxen på mina villkor.
1 gillning
Haha, detta är verkligen upplagt för ordentliga diskussioner =)
Jag ska vara helt ärligt, och klimatfrågan är en faktor som jag vägde in i mitt beslut att leva som barnfri.
Och jag skulle heller inte sörja om mänskligheten dog ut. Så otroligt fantastiska tycker jag nog ändå inte att vi har varit för vårt jordklot, andra levande varelser (eller för varandra, alla gånger) att det vore en katastrof.
Men även med det sagt känner jag fortfarande empati för alla vi stackars själar som råkade hamna här på jorden ett tag. Jag bryr mig om folk, men jag inser också att det absolut bästa vi kan göra för mänskligheten är att bli färre personer.
Däremot kommer jag inte att diktera vilka som ska få skaffa barn och vilka som inte ska få göra det.
Men mycket av det tror jag kan lösa sig av sig själv, i den mån varje enskild person verkligen går in i sig själv och funderar ut vad de verkligen vill och inte vill - och varför.
I väldigt många länder går barnafödandet ned, ibland till och med brant ned, i takt med att personer (framförallt kvinnor) kan välja själva och ta välgrundade beslut. Så jag tror inte att detta med att skaffa barn är en djup drift hos alla, utan mycket av det styrs nog av normer, rädslor, förväntningar, lagstiftningar etc.
Så huruvida man bör skaffa barn eller inte? Ta ett djupt andetag, skit i normen och se till att komma fram till ett alldeles eget välgrundat beslut av “rätt” anledningar.
2 gillningar
Det där händer i alla länder där kvinnors självbestämmande ökar och där deras rättigheter efterlevs. Barnafödandet går ner - drastiskt. Helt plötsligt är det rätt många kvinnor som inte vill ha barn alls eller bara ett - vilket jag tror är den absolut sannaste mänskliga naturen.
Hade detta efterlevts hade vi inte varit på väg mot en överbefolkad värld och alltför stora påfrestningar på planeten. Och inte bara klimatet utan allt annat också.
Det är därför som det är så otroligt viktigt att kvinnor får leva fria för då reglerar “naturen” sig självt. Så som det säkerligen var i människans begynnelse.
Vi människor är liksom inte “heliga” och oumbärliga. “Själen” kan bäras vidare av alla livsformer…som sagt en helt annan diskussion kanske 
Nåja, i fattiga länder handlar det väl mycket om att fattiga kvinnor väljer bort att ha stora familjer om de kan, eftersom de och deras barn kan se fram emot genuin misär och lidande annars. Att skaffa ett eller två barn ger helt andra förutsättningar att ge dem nog att äta och kunna låta dem gå i skolan än att skaffa 12 barn. Så jag tycker nog att det är lite knepigt att säga att den som väljer bort barn/fler barn p.g.a fattigdom visar “den sannaste mänskliga naturen”.
Fast det gör ju kvinnor i rika länder också? I takt med att välstånd ökar och kvinnor får fler rättigheter störtdyker ju barnafödandet i många västerländska länder också. Det handlar nog snarare om valmöjlighet.
1 gillning
Nja du missförstod. Jag menade att kvinnor i fattiga länder ska ha just möjligheten att bestämma själva.
Inte som nu då många kvinnor inte har tillgång till preventivmedel/säkra aborter, kunskap, självbestämmande, lever i patriarkala strukturer, ska “ställa upp” i tid och otid med mera.
Tror helt enkelt inte det är normalt/kvinnokroppen inte är gjord för flera graviditeter och förlossningar, hence det ligger inte i våran “natur”.
Alltså, och då riktar jag mig till fler än dig @Largo som jag svarar nu, dvs. även @onedaymore och övriga likasinnade… min personliga åsikt är att jag som fått den outsägliga förmånen att få leva mitt liv här på denna jord och som vill att mina efterlängtade barn ska få göra detsamma, inte har någon som helst förståelse för synpunkter om att vi alla skulle känna medlidande/empati för oss alla, dvs. vi alla aka. “stackare” som råkade hamna här och måste/tvingas leva livet här och nu 
Den sortens von oben-inställning (sorry men precis så ser jag på det) sprungen ur förmånen att faktiskt få vara född och få leva här, vara frisk och ha exakt allt serverat på silverfat och aldrig egentligen behöva bekymra oss om något av allt det som människor vars största bekymmer ligger långt längre ner på Maslovs behovspyramid ser som en everyday-concern… är rent bulls-t!
Helt otroligt egentligen att vi ens har en diskussion om det här…ett välfärdssymtom i sin prydno.
Det är lugnt, jag vet att många tänker som du.
Jag tänker på ett annat sätt, bullshit eller ej. Jag känner empati för människor på jorden, bullshit eller ej. Och jag ser både med glädje och djup sorg över livet och över mänskligheten, bullshit eller ej.
Jag ser det inte som någon slags överlägsen syn på det hela. Tvärtom, jag ser med ödmjukhet på livet på jorden, vilket är grunden för många av mina åsikter. Bullshit eller ej.
Varför är det så konstigt?
Vi pratar om vikten av att fatta välgrundade beslut i barnfrågan. Det är inte så provocerande, i min värld.
Och vi pratar om vikten av självbestämmande i den frågan. Det borde inte heller vara så provocerande, i den bästa av världar.
1 gillning
Men det du/ni pratar om är ju inte alls något som poängterar vikten av självbestämmande… ni har ju tvärtom väldigt klara synpunkter på hur outcome faktiskt borde vara/bli 
Så här är ju frågan snarare hur respekten ser ut i förhållande till de som inte önskar (medvetet eller omedvetet) att mänskligheten kort sagt dör ut 
Verkligen?
Visst kan jag helt krasst konstatera att vi måste bli färre människor på jorden, men det vet ju alla - oavsett vilken ståndpunkt man har annars.
Men annars trodde jag åtminstone att jag var tydlig med vikten av att fatta ett eget, välgrundat beslut. Och möjligheten till självbestämmande är ju en förutsättning för det. För jag tror att något så enkelt kan komma att reglera befolkningsmängden. Win-win, alltså
2 gillningar
Ja, verkligen… som jag uppfattar det i alla fall 
Men nu är det Godnatt för mig, detsamma till Er alla 
Då har vi nog missförstått varandra.
1 gillning
Nu tror jag nog du tänker lite baklänges. Det är mer onaturligt för oss som art att begränsa barnafödandet. Det moderna samhället är knappa 200 år gammalt, tillgång till preventivmedel, aborter mm är inte ens 100 år gammalt. I fattiga länder föder man många barn för hälften dör och ett par ska man ha kvar som kan vårda en i äldre dar. Om du tror att vi begränsade oss och skaffade ett eller två barn i vår arts begynnelse då du tror du helt fel. Alla andra arter kläcker fram ungar på löpande band så även vi. Det moderna samhället har ju sett till att vi upphört med detta.
För övrigt bygger evolution just på att föra gener vidare. Så svaret att man vill göra det är inte så konstigt, det är inbyggt i vårt DNA att vilja det. Sedan kan du tycka det är skitsnack för att du inte väljer det.
Alltså jag håller med dig till punkt och pricka förutom barnskaffandet. Jag tackar min lyckostjärna nästan varje dag att jag som kvinna är född i ett land som Sverige. Jag tycker livet är vackert och underbart i all sin prakt och skönhet, till och med mörkret och det destruktiva kan jag finna skönhet i. Jag är väldigt stolt över att få representera livet i form av människa. Vi är både storslagna och ynkliga.
Jag tror du tolkar bland annat mig felaktigt. Jag kritiserar inte människor som skaffar barn. Men jag ifrågasätter varför många skaffar barn och varför det skulle vara “meningen med livet”.
Man gnäller inte eller är bortskämd bara för att man ifrågasätter människors anledningar till att skaffa barn.
1 gillning
Oj oj…
För det första - Jag tror inte heller att de första människorna skaffade bara ett eller två barn. Som du skriver så skaffade de säkerligen 5-10 stycken för att hälften dog innan 5 års ålder. Precis så som fortfarande sker i fattiga länder med undermålig mödravård och stor barndödlighet till följd.
För det andra - Människans graviditeter är långa. Barnets huvud är jättestort. Människans förlossningar är smärtsamma och farliga. Många kvinnor drabbas av förlossningsskador. Sitter och skiter på sig och kan inte ha ett sexliv efteråt. Jag hoppas att du inte jämför oss med suggor som ploppar ut små minigrisar typ 13 stycken på en gång…
För det tredje - BARA FÖR ATT NÅGOT ÄR NATURLIGT BETYDER DET INTE ATT DET ÄR BRA OCH ATT KVINNOR DÄRMED SKA KLÄMMA FRAM 5-13 UNGAR UNDER EN LIVSTID (med tanke på ovanstående).
För det fjärde - med tanke på ovanstående så dog kvinnor i barnsäng som flugor förr i tiden. Jävligt naturligt att vi skulle gå tillbaka till det bara för att det är naturligt. EN graviditet är otroligt påfrestande för den mänskliga kroppen.
För det femte - visa mig där jag har skrivit att det inte skulle vara “inbyggt i vårt DNA”. Jag uttryckte det bara annorlunda, jag skrev ungefär “det sitter i våra ryggar”
Vad menar du med att “det moderna samhället har ju sett till att vi upphört med detta”?