Jag - en svikare

Tack.
Alldeles riktigt
Viktigt att definera och känna sig själv utan påverkan av andra, att få känna efter vad man själv känner och vill, vilka möjligheter som finns för att förändra situationen och avlägsna/ föfändra det som tar för mycket energi. Och att inte låta andra trycka ner och skuldbelägga en för de val man själv gör, som man ibland måste göra för att inte själv må dåligt och t o m riskera att gå under

3 gillningar

Jaha.
Då har jag stämt träff med en mycket yngre, attraktiv kvinna som har familj.
Dock kan gamgubben ge henne något som hon inte kan få hemma av sin man.
En shiny pokemon.
Vi spelar båda pokemon go och hon har snöat in på shiny Och hon hjälper mig vid raider jag inte fixar själv.
Win-win

Inget romantiskt.
Inte värt besväret.
Min senaste har tagit kontakt igen.
(suck)
Singel har sina fördelar.
Skulle aldrig syltat i mig med fruntimmer.
Vissa drömmar är bäst låta förbli just drömmar.

2 gillningar

Det är aldrig för sent att lära sig av misstagen! :sweat_smile:

Singelskapet har definitivt fördelar. För mig överväger de utan konkurrens nackdelarna. Åtminstone i dagsläget.

Jag har också ett ex som håller tät kontakt men det kan jag hantera bra nu för tiden. Man lär sig, som sagt var!

3 gillningar

Guldglänsande moln
belysta av aftonsolens
sista trevande strålar
släpper sin last
av gårdagens svidande tårar
sköljer bort
det förgågnas träck
förbereder själens jord
för en ny sådd
Regnbågen slår sitt valv
över jorden
visar vägen
till den nya morgondagen.

5 gillningar

Den nya morcondagen visade sig innehålla en katt.
Rekommenderas.

5 gillningar

Ja - katter är underbara varelser! :cat2:

1 gillning

Mysigt :cat2: :heart:!

2 gillningar

Jag har precis skaffat en till katt :black_cat: (den första är än så länge skeptisk). Lycka till med kissen!!

1 gillning

Jag har eg aldrig varit superförtjust i katter vilket kan bro på att min pappa var väldigt avig mot katter. Men iaf så har dessa varelser aldrig varit min passion… till dess jag fick en dotter som är så in i grönsvedda förtjust… i katter :see_no_evil:

Hon är som min syster som älskar katter, hundar etc. men min dotter är grav pälsdjursallergiker så katt har ALDRIG funnits på kartan för mig. Svaret på alla önskemål har alltid varit att när du är vuxen får du själv avgöra om du vill medicinera för att har katt, men nu så tillåter jag det inte.

M E N… likafullt så umgås jag med tankarna på om, att, kanske, eventuellt, i framtiden… osv.

British shorthair är en ras som fått mig förälskad… men jag vet inte mycket om allergener osv med den rasen :woman_shrugging:

1 gillning

Jag har alltid velat ha hund.
Men så fick vi barn.
Och då läste vi “Petson och Findus”
Och så kände jag att nu är jag snart ensamstående gubbe och då ska man ha flakmoped, keps eller hatt och katt.
Nu är det flakmoppen och kepsen som fattas

3 gillningar

Men vad har du skaffat för katt då?

En 4 årig skygg huskatt/bondkatt från ett djurhem

6 gillningar

Ahaaa… ytterligare en levande (om än inte mänsklig) varelse med “behov” :wink:

1 gillning

Ja.
Den behövde någonstans att bo och jag behövde en katt. Den behöver lugn, ro och trygghet Alla djur har behov av stimulans av något slag.

2 gillningar

Ja, så är det säkert :upside_down_face:

Absolut.
En hund behöver tränas och rastas.
En kattunge behöver stimulans och leka samt mat 4 - 5 gånger per dag.
Den här katten behöver också stimulans men av ett annat slag som jag tror jag kan ge den.

2 gillningar

Jag funderar också mig galen på att ta nåt djur… hund gärna men är ändå 9 h borta per dag… inte ok. Katt, jaa. De klarar ju sig ensamma på ett annat sätt.
Har aldrig haft husdjur själv, eftersom x var allergisk… men tydligen inte mot dotterns hundar…
En papegoja skulle vara skoj… njaa… får väl vänta på pensionen. Sen tar jag en hund.
O andra sidan , hur klarar man av då de går bort? Har redan mardrömmar om dotterns hundar som är mycket hos mig… hur fan skall man klara av det?
Klarar inte av en sorg till…

1 gillning

Beror på hur man betraktar livet.
Titanic.
Estonia.
11 september
Kriget i Ukraina.
Livet är inget självklart
I en grisblink kan allt förändras.
Var gång jag skils från någon kan det vara sista gången vi ses.
Risken är så klart rätt liten men den finns.
Därför tar jag inget för givet.
Denna inställning har jag haft sedan hag var typ nio-tio år. Först dog min morfar och när det var tacksägelse efter honom i kyrkan fick min mormor en hjärtattack och dog mitt i kyrkgången. Jag var kvar ensam i morföräkdrarnas lägenhet och en ingift moster kom och berättade att mormor var död. Det otäckaste tyckte hon var att jag inte visade några känslor. Jag hade fått kämpa med att bearbeta att morfar var död och när nu mormor gått samma väg accepterade jag att döden var en del av livet. Jag sörjde men inombords Det bästa vi kan göra är någon annan väl och i mitt fall blev det en katthemskatt.

12 gillningar

:heart::pray::heart:

1 gillning

Slöar med en kisse på bröstet och läser vad ni har att säga, singellivet och mina drömmar om torpet hägrar just nu,tänker även på en sommarfest för släkten här i trädgården.

4 gillningar