Jag funderar också mig galen på att ta nåt djur… hund gärna men är ändå 9 h borta per dag… inte ok. Katt, jaa. De klarar ju sig ensamma på ett annat sätt.
Har aldrig haft husdjur själv, eftersom x var allergisk… men tydligen inte mot dotterns hundar…
En papegoja skulle vara skoj… njaa… får väl vänta på pensionen. Sen tar jag en hund.
O andra sidan , hur klarar man av då de går bort? Har redan mardrömmar om dotterns hundar som är mycket hos mig… hur fan skall man klara av det?
Klarar inte av en sorg till…
1 gillning
Beror på hur man betraktar livet.
Titanic.
Estonia.
11 september
Kriget i Ukraina.
Livet är inget självklart
I en grisblink kan allt förändras.
Var gång jag skils från någon kan det vara sista gången vi ses.
Risken är så klart rätt liten men den finns.
Därför tar jag inget för givet.
Denna inställning har jag haft sedan hag var typ nio-tio år. Först dog min morfar och när det var tacksägelse efter honom i kyrkan fick min mormor en hjärtattack och dog mitt i kyrkgången. Jag var kvar ensam i morföräkdrarnas lägenhet och en ingift moster kom och berättade att mormor var död. Det otäckaste tyckte hon var att jag inte visade några känslor. Jag hade fått kämpa med att bearbeta att morfar var död och när nu mormor gått samma väg accepterade jag att döden var en del av livet. Jag sörjde men inombords Det bästa vi kan göra är någon annan väl och i mitt fall blev det en katthemskatt.
12 gillningar
1 gillning
Slöar med en kisse på bröstet och läser vad ni har att säga, singellivet och mina drömmar om torpet hägrar just nu,tänker även på en sommarfest för släkten här i trädgården.
4 gillningar
Midsommarafton
Ingen bra dag.
Dräneras på energi på flera fronter.
Och så jobbar jag kväll.
Jag packar ihop och lämnar in.
Fy fan.
5 gillningar
Du är en i grunden väldigt BRA man… ha det med dig, alltid… även om vissa dagar suger mer än andra 
5 gillningar
En katt är ju perfekt! Har också bara tagit över vuxna katter, det är toppen! Man slipper buset och kan bara mysa. Så fint med ett sällskap, och ändå inte så krävande passning som andra djur. Rekommenderas!
2 gillningar
Styrkekram till dig 
, hoppas det blev en ok dag ändå. Ta hand om dig!
1 gillning
Nä.
Jag är en egotrippad kverulerande inkonsekvent vresig pettimeter till surgöbb och vän av ordning.
2 gillningar
Jahaaaa… på så sätt 
Om du inte redan har läst dessa enastående seriealbum så vill jag å det bestämdaste rekommendera dig att läsa Kapten Stofil, av Joakim Lindengren.
Helt oumbärliga äventyr med hög igenkänningsfaktor för oss framstående bakåtsträvare och vänner av ordning. Finns på ett bibliotek nära dig.
1 gillning
Egotrippad är du inte. Kverulant är du inte. Surgöbb är du inte heller och inkonsekvent tror jag inte direkt att du är.
“Vän av ordning” så till den grad att det emellanåt tippar över till Petimeter kan du iof har en anstrykning av 
Du är bra @Rulle 
4 gillningar
Gnothi seavton.
Jag var ordningsman i skolan.
Ansvarig för gemensamma angelägenheter i min studentkorridor.
En av få i en grupp av ansvariga som försökte få deltagare att följa gemensamma regler som vi ledare kommit överens om.
Är introvert misantrop som tycker det var bättre förr.
Vresig, självgod och amper.
Tänker mest på mig själv.
3 gillningar
Ähhhh… sluta nu överdriva dina egna egenheter i negativ riktning 
Hade du varit bara bråkdelen av så hopplös, då hade du inte haft alla dessa kvinnor som du de facto har haft diverse relationer med
Tro varför alla gick i stöpet?
Ytliga bekantskaper är en sak, i nära relationer kommer fler sidor fram.
1 gillning
Det gör det absolut, kommer fram alltså. Och tur är väl det, att människor ges möjlighet att fatta vad de gillar/accepterar och inte…
Något som är väldigt positivt med att var transparent med dåligt pokerface
1 gillning
…yep. Jag är väldigt lättläst.
I söndags hade det gått 6 år sedan jag registrerade mig här.
Jag hade besökt sidan tidigare men när jag registrerade mig kände jag nog att jag passerat punkten utan återvändo. Det är nog så att en hel del lämnare hamnar här när man mer eller mindre redan har bestämt sig och man ser inte så många andra utvägar.
Det känns som att det gått en livstid. Tre relationer och en katt senare har jag landat i att så här blev mitt liv och nu har jag gått in i vresiga gubbstadiet.
Enligt statistiken har jag besökt detta forum 2 000 dagar. Jag har tillbringar 37 dagar med att läsa och skriva inlägg. Den senaste lästiden anges till 2 dagar, Jag har tittat på 5 000 ämnen. Jag har läst 118 000 inlägg. Tyvärr har jag varit sämre på att ge “gillningar” än vad jag fått, jag har gett 3 400 reaktioner, jag har fått 8 300. Jag har skapat 52 ämnen och 4 400 inlägg, vissa mer genomtänkta och klokare än andra, en del har varit rena bottennapp.
Jag har lärt känna många nya personer, en del undrar jag vart de tagit vägen, somligas tystnad finner jag oroande, andra följer jag med nyfikenhet och alla goda tankar. Kanske har jag hängt här för länge och borde lämna, jag har sagt det tidigare och gjort uppehåll men har återvänt, lite som “Hotel Carlifornia”.
Ja ja, 6 år. Jo, jag mår bättre nu. Det blev bäst så här för oss alla tre. Det var det minst onda och det minst sämsta jag kunde göra där vi befann oss. Det var jag som fick hugga banden, annars hade den onda spiralen fortsatt och förvärrats. Det gick inte att lösa på annat sätt, bägge vantrivdes och vi gick varandra på nerverna. Detta skriver jag om det finns någon som läser det här, som tvekar, som sitter i samma båt som jag en gång gjorde. Vi var inte kompatibla. Båda for illa men hon ville inte släppa taget så till sist fick jag ta beslutet för oss båda och vårt barn som fick en lugnare och tryggare tillvaro. Ibland har man tagit sig vatten över huvudet. Det är ingen skam att erkänna att man gjort ett misstag eller att det inte längre fungerar och det bästa är att skiljas. Däremot är det ett misstag att fortsätta en destruktiv relation som tar mer energi än den ger. Fast vete fan om inte det värsta var när jag var i limbo och funderade/ velade hit och dit, när jag inte visste om jag kunde stå ut eller inte. Det tog banne mig mer energi. Ja ja, förutom att skaffa barn var det näst bästa att skilja mig, alltså tredje plats. Andra plats då? Att skaffa katt adopterad från ett djurhem. Rekommenderas å det varmaste.
13 gillningar
Rulle, känns gott att läsa det du skriver. Både i hur du har landat och om jag läser mellan raderna förlåtit dig själv eller i alla fall accepterat att det blev som det blev.
Jag finner lite tröst i din text. Jag som blev lämnad. Brutalt enligt mig själv. Som maler frågorna hur han kunde, om han inte var ledsen. Hur enkelt han hasplade ur sig skiten. Ser han inte att jag mår dåligt. Han verkar inte tycka det är jobbigt alls… osv…Förstår ändå att det säkert inte var så lätt för han heller även om det känns så för mig. Men visst fanns det bättre sätt att göra det på och hade såklart varit bättre att han lämnade istället för att leva ett dubbelliv. Det hade gjort ont i mig oavsett men kanske hade förnedringen och otillräckligheten inte känts lika intensiv…
Jag vet inte. Nu har han den andra inte alls landat i insikter eller lärt sig något om sig själv, än. Jag väntar med spänning på att han ska vakna upp och blicka inåt. Att jag aldrig kommer få ett vettigt förlåt kan jag väl leva med men han har två barn och dem behöver sin pappa.
Nä, usch, nu blev jag sorgsen och känner strupen snörpa ihop sig och det var ett tag sen och inte alls det jag var ute efter här…
Så i ett svamligt inlägg avslutar jag med att jag tycker det är beundransvärt att du varit här i 6 år, du peppar så många här inne och skriver vackert. En dag kanske du checkar ut för gott och då hoppas jag att du gör det för att du är lycklig!
6 gillningar
Tack.
Livet är som ett kalejdoskåp.
Här på detta fora hänger olika människor med olika erfarenheter och bakgrund.
Intressant nog kan lämnade och lämnare ligga betydligt närmare varandra i vissa avseenden än vi som lämnat respektive blivit lämnade.
Det finns de som gjort allt de förmått för att rädda en destruktiv relation utan att lyckas nå fram till sin partner. De kan sörja en brusten relation lika mycket som en som blivit lämnad.
Sedan fimns det de som gör nästan allt för att partnern ska fatta beslutet åt dem så att de slipper hållas ansvariga för separationen och istället skuldbelägga den som till slut inte orkar mer utan väljer att lämna. Och det finns lämnare som är så klar med sin relation att de bara känner lättnad eller saknar empati och bara går
Människan är en underlig, komplex varelse som uppträder i många former och varianter när det gäller värderingar och synen på relationer. Det finns inget facit, ingen färdig manual eller färdplan som går att följa. Livet händer och ibland överraskar man sig själv genom att göra saker man själv inte trodde sig om, en del urusla, andra urbra.
Vissa har noll förståelse för hur andra känner och mår och respekterar inte andras känslor. Det viktiga är att hålla i minnet att hur andra uppträder mot och behandlar en säger inget om en själv men allt om dem.
Hoppas du kan finna någon slahs frid.
4 gillningar