Hon förefaller oerhört omogen. Kärlek och lust är inte samma sak, och det är ok att förlåta henne för att känna lust och kanske agera på den, men hon verkar inte själv förstå skillnaden eller dra konsekvenser från sitt beteende. Du har rätt att känna ilska - ja vrede rakt av. Det är ett stort svek. Du ska dock inte lasta dig själv för det som hänt. Det drabbar alla förr eller senare, även om man ibland har tur och kan hantera det utan att relationen rasar ihop. För din egen skull tror jag det är rimligt att dra en gräns och hålla henne ansvarig för hur hon har behandlat dig. Det finns inga ursäkter och hennes övervägande där hon påstår att du har jobbat för mycket är en klassisk projektion. Gå inte på det. Hon är vuxen och kan förklara hur hon känner och var hennes gränser går innan de blir överskridna.
Hur klarar man av sånt här? Knappt tyvärr. Det blir skador som måste läka. Fysisk motion hjälper. Liksom att vara noga med sömn och mat. Se till att träffa en psykolog.
Det är det till 100% för så har de inte varit helt. Hon har gått och sagt till våra gemensamma vänner att vi haft ett skitförhållande mm, endast för att rättfärdiga det hon gjort och det sårar mig otroligt mycket.
Jag vill inte ha någon kompisrelation med henne, men dom här månaderna tills hon finner nytt kommer vara fruktansvärt jobbiga för mig.
Precis så tänkte jag med. Jag höll på att förlåta henne och önskade att det inte hänt såklart men nu gjorde det de och jag tänkte gå vidare med våra framtidsplaner vi haft tillsammans, men nej.
Mina vänner har sagt samma sak men det är svårt att inte lasta sig själv och nu ser jag minsta fel jag gjort i vår relation som en bidragande orsak.
Jag har försökt få till samtal med psykolog men det är inte så lätt nu i covid tider och jag tycker det känns så opersonligt med facetime.
Åh ok. Det finns ingen möjlighet för dig att fixa annat/tillfälligt boende under tiden tills hon har flyttat? Eller hon, kanske kan bo hos någon kompis eller hyra ett rum eller något under tiden?
Jag har tyvärr mitt kontor hemma då vårat nya är under uppbyggnad. Där vi bor är det extrem bostadsbrist och det finns knappt bostadsrätter att köpa…
Igår ignorerade jag henne fullständigt, då ringde hon mig kanske 15 gånger och tillslut under kvällen svarade jag då hon skrev att de gällde pojken. Skitjobbigt, vi började bråka nästan direkt…
.
Ok. Det suger ju. hör hon av sig så mycket varje dag eller var de bara idag? Vill hon prata med dig enbart om sonen o de praktiska eller vill hon även prata om andra saker?
Ja det kommer vara fruktansvärt jobbigt för dig. Jag bodde kvar med mitt ex i 6 månader innan jag kunde flytta ut. Bor i Malmö så bostadsmarknaden är som den är.
Det VAR oerhört jobbigt. Det blir liksom ett vakuum. Man kommer varken fram eller tillbaks. Du får helt enkelt se dom månaderna som förlorade och bara härda ut. Försök undvika henne så mycket som möjligt. Gör ditt så får hon göra sitt.
Jag är i liknande sits. Tappa den man har planerat hela sin framtid med. Jag skulle ge min högra arm bara för att fortsätta vara tillsammans fast med ändringar såklart.
Och min motpart vill bara vara själv. Hur tänker man då på barnen?
Lider med dig, vi har en jobbig tid framför oss men det borde bli bra nån gång. Skriva här är en bra grej
Förövrigt har jag också sökt hjälp men väntar på tid hos psykolog.
Jag mår faktiskt lite fysiskt illa över vad hon gjort mot dig. Förstår att du mår dåligt men hoppas du kan finna styrka att ta dig igenom detta, jag tror du behöver få distans till henne ett tag för att kunna bearbeta detta och hitta ett sätt att sedan kunna ha en relation till henne som medförälder till ert barn. Ge henne inte mer pengar än hon har rätt till, kolla upp allt sånt noga. Men se till att alltid sonen har det bra. Jag hoppas hon inte försöker flytta med sonen till en annan kommun, tänker eftersom hennes mamma bor nån annanstans, hon har inte rätt att bara göra det utan ditt godkännande och det tycker jag inte du ska ge i detta läge. Ja det är mycket för dig att tänka på, hoppas du har stöd från nära och kära i detta.
Att hon ska bo hos sin mamma är för att hennes jobb ligger i denna kommun där hon arbetar och om hon inte bor där kan hon inte jobba kvar på sitt jobb och fortfarande lämna/hämta på förskolan. Därför tror hon att hon har rätt att ta honom 6 mil från mig under sina veckor och då låta han vara hemma från förskolan den tiden. Jag vill inte vara elak mot henne men sorgen börjar nästan vända till ilska och det kommer bli så otroligt problematiskt att lösa denna situationen för oss.
Nu fick jag äntligen träffa min son efter 3 dygn, har aldrig varit ifrån honom mer än 1 natt tidigare och jag har verkligen haft ont i hjärtat av detta. Suttit helt ensam i vårt hem.
Känner igen det du skriver men vet inte hur jag ska skriva för att tröśta.när man lever ihop med den man älskar är det svårt att sluta älska oavsett vad som händer , har hänt när man blir lämnad.
När detta hände mej tog det ett år att bli hel igen. Hoppas att du
Blir hel fortare. Du har ju din son. Lycka till med ett stort hjärta.
Det är sällan jag skriver detta, men spontant får jag en väldigt stark känsla av att hon kommer att vakna upp och ångra sig när hon flyttar ut och verkligheten slår till.
Jag kan tänka mig att det suger. Varit i liknande sits där personen vaknade efteråt men då ville jag inte ha honom tillbaka. Sen gjorde han allting för att bli tsm med mig igen men jag ville inte gå tillbaka och riskera hamna där igen. Det var en mycket tuff tid och tuff beslut. Det lämnar såklart ärr efter sig. Jag träffade senare min man men rädslan att förlora honom finns hela tiden. Jag är inte den jag var förr. Viktigt att du inget dig med människor som bryr sig om dig. Och tänk efter om du vågar ge henne chansen. Vill du leva i den oro och rädsla att hon kanske gör något du ej vet om. Hon kanske ljuger. Det blir aldrig det ni hade förr. Det är en svår situation. Lyssna på din magkänsla vad är bäst. Ibland måste man försöka en gång till för att vara säker att man gjort allt man kunde. Den tanken ger ändå lite ro. Jag hoppas såklart att detta löser sig för er. Ta hand om dig.
Tack för era fina ord, hjälper en del att läsa om andras situationer och att andra varit i samma sits! Jag mår fortsatt dåligt och absolut värst är dagarna nu när jag sitter ensam i hemmet utan familjen, hon och sonen befinner sig på annan ort och det råder radiotystnad… Jag litar på henne till 100% när det gäller vårt barn därav noll kontakt. Nu har vi inte träffats alls på ett tag utan jag har lämnat på dagis och hon har hämtat vice versa när det varit barnväxling. Otroligt jobbigt. Har börjat prata med en annan kvinna som jag delar intressen med. Känns väldigt lättande att någon ger mig uppmärksamhet och bekräftelse.
Det blir bättre man måste bara igenom det som man tror ska ta kål på en.
Försöka fokusera på ens egna behov och framtid istället för exet. Skönt att du hittat någon att prata med. Ingen människa är värd att bli behandlad på det sätt du fått uppleva, det är hennes förlust inte din.
Önskar dig all styrka i detta
Igår träffade jag den andra kvinnan, mat och vin hade jätte jätte trevligt med mycket skratt. När vi kom till sex gick det inte. Var helt blockerad och försökte verkligen, alltså det var 0 action från min sida och jag kände verkligen inte att det skulle gå.
Idag har jag nästan ångest och känner skuld gentemot mitt ex…
hör hon av sig så mycket varje dag eller var de bara idag? Vill hon prata med dig enbart om sonen o de praktiska eller vill hon även prata om andra saker?